och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

Dazhai, högt uppe i bergen.

Ibland så är köer och stillastående trafik ganska bra, för på väg till den by där vi skulle övernatta och se risfälten i solnedgång och soluppgång, så hade vi lite nytta av den förseningen som blev. Vi ska till Dazhai Village, en liten by högt uppe på berget dit de kinesiska reseagenterna mest tar turister som är intresserad av fotografering. Det vanligaste sättet att komma till den byn är en vandring uppför i 2-2½ timmar.

Vi köade och tog oss sakta men säkert framåt, men några hetsporrar ville inte vänta på sin tur utan började köra om. Gick ju bra tills de fick möte och vägen inte var bredare än för två bilar i bredd. Då blev det totalstopp, för alla. Ända tills polisen kom och de otåliga blev av med alla sina prickar. Man har tio prickar från början och blir man av med alla så ryker körkortet och man är tvungen att köra upp igen. Tror inte att föraren i de bilarna var så glada sedan och tyckte nog inte att omkörningen var värt det.

Hur som helt så kom vi fram till vår by, men vid stället där alla måste parkera sina bilar och gå stigen upp till byn. Bara de som bor i byn får köra efter den punkten. Vår guide hade en kompis som bor i byn och han avtalade biltransport med honom ända fram till hotellet. För nu var vi så sena till vandringens startpunkt att det skulle vara mörkt långt innan vi var framme och stigen upp var så ojämn och osäker att det hade blivit farligt att gå där i mörkret.

Att missa den vandringen var inget jag sörjde, tyckte att det räckte med den vi gjort på förmiddagen. Fast vägen uppe i byn var lite äventyr det också, klarade inte av att ta någon bild  där det var som mest äventyrligt. Hade fullt upp med att hålla fast mig i bilen och inte förfäras allt för mycket. Att kalla det vi körde på för en väg, var lite överdrivet. Branta backar och då var de verkligen branta, dessutom rena rama åkern ibland. Tog ändå en bild på allra sista snutten då vi var framme.

Här är vårt hotell Green Forest Lodge, det är ett så kallat Odin hotell. Exakt vad Odin stod för blev jag inte riktigt på det klara med, men med Leles förklaring så förstod jag att det är byggt på gammalt sätt i gammal stil. Trevligt boende var det.

Välkomnande med en isbjörn på dörrmattan.

Inne får vi ett litet skåp för våra skor och ett par tofflor att ha på oss inomhus. Det här hotellet ska vara som att bo hemma hos någon och då går man inte in med skorna på.

Vårt hotell...

...med utsikt från rummet ut över risfälten och ner i dalen. Där ser man också stigen som vi skulle ha kommit upp på om vi gått.

Vi skyndar oss ut för att hinna se på utsikten innan solen går ner.

Alla vill titta på utsikten.

Än så länge är det ganska ljust, fast med betoning på ganska, så jag går högre upp i byn. Allra högst upp har ett stort hotell byggts, det var tänkt för regeringsfolk. Men dit upp finns ingen bilväg, bara stig och trappor så någon från regeringen har aldrig varit dit. Det såg inte lika trivsam ut som vårt lilla hotell och dessutom hade de enorm belysning runt och på hela hotellet på kvällen. 

Gillar de här linjerna i drakens revben.

Jag traskar högre och högre upp. Ser lite återbruk.

och mera risfält.

Det kacklas och sprätter i buskarna.

Där hönsen går lösa. Tuppen håller ordning på dem.

Vi fortsätter ändå högre upp bland fälten.

En del har tagit sig ut i fälten. Det finns gångvägar där så det är ingen större fara att skörden förstörs.

Trots att vi gått en bra bit upp mot berget så är det ändå långt kvar till det stora hotellet.

Hittar en liten mus i staketet vid en av utsiktspunkterna. Ser ut som om den fått sig en törn.

Mera linjer.

Det mörknar på ganska snabbt nu och det verkar inte bli så mycket med färger i solnedgången.

Dags att återvända tillbaka till hotellet innan det blir för mörkt, för här finns ingen utomhusbelysning och gångvägar är ojämna och snubbelvänliga.

En hund har slagit följe med oss, men när den märker att vi vänder nedåt och går tillbaka mot vårt hotell väljer den att stanna.

Det syns kanske inte i bilden här hur förrädisk stigen kan vara. Här går man på en liten upphöjd kant mot trappen och åt andra hållet är stenarna borta och det är ett hål rakt ner i avgrunden. Där gillade jag att det fanns ett trappräcke att ta tag i.

En sista titt på utsikten innan det mörknar helt.

Inlagt 2019-11-12 09:50 | Läst 4430 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
De är vackra dessa risodlingar. Nä stigarna verkar inte vara nylagda
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 08:58
Tack Peter!
Det var nog tur att vi slapp gå i mörkret upp där och att slippa den vandringen överhuvudtaget. tyckte det räckte med morgonens promenad.
Fantastiska vyer av risfälten och lika fina bilder som vanligt, och bilderna på hunden är jättefina.
Ha det gott/Stig
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 09:01
Tack Stig!
Risfälten är verkligen vackra och så fint med dessa linjer som blir.
Är tveksam till om det är samma hund på bilderna, kan vara men det är en ganska lång sträcka mellan där de är tagna så jag trodde att det var två olika hundar men som såg lika ut.
Hej Margareta.
Endnu en fantastisk reportage og suveræne fotos. Jeg falder denne gang specielt for nummer 20, 32 og 34. Der er noget romantisk atmosfære over dem synes jeg .
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 09:03
Tack Erik!
Imponerad över att du räknade bilderna, det gjorde inte ens jag.
Så svårt att välja vilka som ska få vara med, risfälten var så mäktiga och imponerande,men som tur är kan man skrolla och titta på de som man gillar bäst.
Hade tur med de personerna som var ute i fältet så jag passade på att ha dem med som modeller.
Femte från slutet - den var fin den!
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 09:34
Tack Ragnar för din kommentar!
Den här gången tycker jag att ni absolut hade förtjänat att få åka bil upp, även om det var skumpigt. Dessutom hann ni ju med att se så mycket mer. Fantastiska vyer igen och den ena bilden är häftigare än den andra. Puffbilden på hunden är också mycket bra.
Hälsningar Lena
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 09:52
Tack Lena!
Jo, nog var jag tacksam för biltransporten den här gången.
Även om vägen var lite halsbrytande brant på vis ställen så var det bättre än benbrytande stig.
Fint att se även på det här stället, men något fint kvällsljus blev det inte den kvällen.
Men trevligt boende var det.
Läcker utsikt med fälten! Mycket fina bilder och kul läsning!

MvH
Johnny
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 09:53
Tack Johnny!
Fina fält även här och fascinerande att tänka på de som byggt dessa terrasser.
Oj..bilden på den ensamma kvinnan i vitt i risfältet var grymt mäktig..nära ståpälsvarning där..
Den får du vara lite stolt över :)
Med vänlig hälsning/Gunte.
Svar från Margareta Cortés 2019-11-13 13:23
Tack Gunte du gjorde min dag.
Behövde det efter en eländig näst intill sömnlös natt.
Det känns som ni hittade ett fantastiskt ställe här lite "off the beaten track". Jag fascineras fortfarande av terrassodlingarna och några söta hundar är alltid trevligt att titta på!
Hälsningar, Bjarne
Svar från Margareta Cortés 2019-11-30 08:12
Tack Bjarne!
Det där var en fascinerande resa, så många intryck och upplevelser.