Elsehul
Vi är nu i Sydgeorgien och ska snart göra en landstigning i bukten Elsehul. Innan vi får gå iland är det obligatoriskt att vara med på en genomgång om hur man förhåller sig här. Det är mycket viktigt och vi får bl.a veta att inget ätbart får tas iland och både före och efter landstigning måste stövlar och kängor tvättas i ett speciellt definicerande bad.
Innan vi kliver iland gör vi en liten sväng förbi en strand där elefantsälar, pälssälar och pingviner håller till. Där på stranden ligger en alldeles nyfödd liten elefantsäl. Den har t.o.m en bit av navelsträngen kvar.
Livet är inte alltid så lätt för en sälunge, jag vet inte vem som skadat den här men den har blivit illa åtgången.
Det är mycket troligt att den inte kommer att kunna klara av att freda sig mot fåglarna som redan hade spanat in den.
Den sydliga stormfågeln är stor och den avvek inte många meter från sälungen.
Vid nästa strand skulle vi gå iland, här på en sten ute i vattnet satt en pampig pälssäl. Såg nästan ut som om han vaktade stranden.
Vårt mål med landstigningen var att gå upp på höjden, där det var en fantastisk utsikt över omgivningarna, men mer om det senare. Då kommer också en förklaring till varför Olle står med en paddel där högt uppe på berget.
När vi några timmar senare när kommer ner från höjden för att återvända till fartyget, sitter han fortfarande kvar på sin sten. Det är bara vattennivån som förändrats.

Hälsningar Lena
Han på sin sten hade en riktigt majestätisk hållning. Det lustiga var att han inte övergav sin sten när tidvattnet kom.
Jag tror inte att pälssälarna har så många fler fiender än sina rivaler av den egna sorten. Jag såg ofta hur de kraxade upp sig mot varandra och gick till anfall.
Ha en fin dag!
Vacker men grinig av sig. Ingen man muckade gräl med precis.
Tack Heléne!
Ståtlig kille, stor var han också så han slapp kanske slåss för sin position.
Tack för din kommentar!
Det var en dröm om att få komma dit som gick i uppfyllelse. För minst 20 år sedan såg jag att det gick att åka dit men då hade jag ingen möjlighet att förverkliga drömmen. Hade läst och läste allt jag kom över om Antarktis. När barnen var små hade vi "I isens grepp", boken om Shackletons äventyr, som högläsningsbok. Så extra kul va att vi även kom iland på Elefantön.