och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr. Blogglista.se

En liten rundtur i Kiruna med omnejd.

Den här dagen började också med hög klar luft, lite frost och dimma. Allt var sanslöst vackert. Myrarna såg lite mystiska ut i dimman.

Solen kom sakta fram och det blev mer färger även på myren.

Åkte en liten rundtur och gjorde ett kort besök på kyrkogården där min mormor och morfar ligger. Mest av intresse för mig men lite intressant är att morfar var lappskomakare.

Det finns inte så många sådana här "staket" kvar ute i terrängen, men såg några som inte blåst sönder.  Det är vindskydd för att snön inte ska driva ut på vägen.

Nästa anhalt på rundturen blev Malmberget och Kåkstaden där.

Kafè fanns det där, tyvärr så kom vi inte in. Inte för att vi var onyktra, det var stängt.

Utsikten från Dundret.

Med en så här fin skylt om rastplats, då måste man bara stanna.

Håll med om att det var vackert där.

Färden gick vidare och det här välkända vägmärket var jag bara tvungen att fota. Det är Suptallen som står strax utanför Vittangi.

Ryyppö-talli, som de säger här upp. Vid resorna till och från tinget i Vittangi, så bads skjutsbondne att stanna där vid tallen och pluntorna plockdes fram för en stärkande tår. Hästen fick vila en stund och skjutshållarhästarna blev så vana vid stoppet där så de stannde självmant.

Det har berättats, att länsman i Kiruna en vinterdag efter avslutat ting i Vittangi startade sin hemfärd vid kvällningen. Han blev trött och somnade, även skjutsbonden somnade. Hästen sin vana trogen stannade vid Suptallen och gick inte vidare förrän bonden vaknade och kunde mana på hästen. När de nästa dags morgon inte hade kommit längre än till Svappavaara (ca tre mil från Vittangi) och länsman frågade hur det kom sig. Svarade bonden bara "Ryyppö-talli". Det räckte tydligen som förklaring.          Tallen fridlystes 1932.

 

Det här såg lite märkligt ut, såg det från vägen och undrade varje gång  vad det var. Såg ur som det hade snöat bara där. Kom sedan på att det var ängsull som i blåsten lossnat och vitpudrat terrängen runt omkring med. Tyvärr så gick det inte att stanna här, men tog den här bilden i en rullande bil.

Å så en bild till.

Hittade en gammal fin bro, bron över Kalixälven. Den påminde om bilturer här upp i norr när jag var barn och bilväg och järnväg samsades om samma bro. Det såg ut som om det här varit en sådan men nu fanns det en ny vid sidan om för järnvägen.

Samma bro men från sidan, tycker den ser ut som något som min bror byggde med sitt Mekano.

...och i Kiruna kan man välja sparkfilen, även så här på hösten.

 

Inlagt 2008-09-27 15:16 | Läst 14216 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag älskar den första bilden. Ser så härligt ut.

Kiruna är vackert. Min faster bor där :-)

Mvh Lena
Håller med dig Lena, gillar också den bilden mest.
Hittade några bilder till som skulle med.
Även jag gillar Kirunatrakten.
Kiruna är Kiruna. Jag har varit där många gånger när vi vandrat i fjälllen. Ibland stannade vi flertalet dagar för att få se och dokumentera så mycket som möjligt av denna härliga kommun samt bygden däromkring. Tack nu fick jag en fin stund med dina bilder. Ha fortsatt fin fotohöst. Gun-Inger Arvidsson
Svar från Margareta Cortés 2008-09-27 20:53
Instämmer, det är något visst med Kiruna.
Undrar just hur det blir när de börjar flytta om där uppe, då känner man väl inte igen sig sen.