Garpenberg

Innan vi lämnar Garpenberg för gott så kändes det som ett besök i Sveriges enda kvarvarande gruvkapell var nödvändigt. Finns det bara ett, så måste det beses.  Gruvkapellet i Garpenberg är med stor sannolikhet uppfört på  1600-talets första år.

Kapellet flyttades till den här platsen 1947 för att inte riskera attt störta ner i gruvan. Flytten skedde på rullar så när kapellet ställdes upp på den här platsen befann det sig i samma skick som tidigare. Gruvan är fortfarande i drift men numera tvingas inte gruvarbetarna att gå till kapellet för bön  klockan 6.00  och ingen behöver heller få böter eller spöstraff om de uteblir från bönen.

Vill man gå in i kapellet och titta så kan man låna nyckeln i ett  hus alldeles bredvid.

På nedre botten finns det ett kapellrum, förstuga och kontor.

En trappa upp finns det ett litet gruvmuseum. De här pinnarna som kallades dagsverksstickor eller Kavel användes istället för nutidens stämpelklocka. Gruvarbetaren hade en och kamrern en likadan, de lades bredvid varandra och en skåra ristades in för utfört dagsverke. Ingen kunde fuska utan det var bara att lägga stickorna bredvid varandra och jämföra.

 Vårt nästa stopp på resan blev Stjärnsunds bruk. Det vita huset som speglar sig så fint i bruksdammen trodde jag var en kyrka men det är en brandstation.

Sedan for vi norrut. Hade ingen övernattning inbokad för vi tänkte att det är sommar och folk har semester så hotell finns det på vägen uppåt, men så vi bedrog oss. Ljusdal var vårt första försök att få rum och middag, men där var det semesterstängt. Nästa försök blev i Ånge men även Ånge var semesterstängt. Lite smått desperata och hungriga styde vi kosan mot Sundsvall för på den stora genomfarsvägen borde det väl finnas både mat och rum men även där var det tji. Vi hamnade i Sundsvall där fick vi både god mat och husrum. T.o.m vår bil fick husrum. Men vi red inte uppför trappan på Knaust, en bild på den har jag,  fast den är kvar i min mobil som jag glömt hemma hos min dotter. Lägger nog in den  här på söndag.

Garpenberg.

God morgon Garpenberg!

Vaknade tidigt av att korna råmade god morgon utanför fönstret, solen var redan uppe så varför inte gå ut och ta en liten morgonpromenad före frukost. Visserligen var kalvarna i hagen lite blyga och ville inte alls posera med sin bästa sida, de visste förståss inte att de skulle komma med i min blogg.

Kalvarna i nästa hage var lite mer nyfikna, men mammas trygghet var det säkrast att söka sig till.

Fåren i hagen tyckte inte att jag såg så farlig ut, de tog sig en sovmorgon.

Rallarosen tycker jag är så vacker. Den vajade lite förföriskt i vinden.

...och de ihoprullade skidspåren låg bakom ladugården och väntade på att få bli utrullade till nästa vinter.

Gamla fönster är jag lite svag för.

Undrar just vad det är för best som försöker ta sig upp ur ån? 

Men nu är det dags för lite frukost, inte ens violerna på trappen kan hejda mig för att få lite mat i magen.

Vi var inte först på plats i matsalen.

 Efter frukost drar vi iväg mot nya mål, få se var vi hamnar då.

Matresan, Thörnströms Kök visavi Fond

Var i Göteborg i helgen och njöt av det underbara vädret och passade även på att avnjuta lite extra god mat. Vet att om man ska gå på krog i Stockholm där de blivit begåvade med någon stjärna i Guide Michelin så får man boka bord ganska lång tid i förväg. I Göteborg var det inga problem att få bord med  kort varsel så vi bokade bord på Thörnströms kök

och även på Fond.

Skulle bli kul att jämföra det två restaurangerna. Så här i efterhand så inser jag att vi borde ha tagit dem i omvänd ordning.

På Thörnströms valde vi den mindre avsmakningmenyn, jag tycker visserligen inte om marulk som ingick i den menyn men eftersom de var så vänliga och bytte ut marulken  till slätvar så var även jag nöjd.   Meny

 Måste säga att jag var mer än nöjd med både mat, vin och bemötande på Thörnströms. Maten var som en smekning i gommen med lagom stora protioner. Sex rätter, med några små mellanrätter därtill, kan låta mycket men som sagt så var portionerna väl avvägda utan att bli övermätt, bara nöjd.Menyn var väl komponerad och eftersom vi valde även vinpaketet fick vi viner som passade perfekt till de olika rätterna. Personalen var kunnig och visste även hur man presenterade mat och vin på ett både trevligt och pedagogiskt sätt.   

Vi kände oss väl omhädertagna och väldigt välkomna. Vi gick därifrån med ett leende och även med en önskan att få återkomma.

Här ett lite bildsmakprov på några av maträtterna.

En förrätt på halstrad pilgrimsmussla med confiterade tomater från Trollåsen, cremé på cocobönor samt dragonskum.

Brödet på Thörnströms borde nästan var värt ett besök  bara för att få smaka på det.

Här har vi kommit till huvudrätt nummer två och det är  Pärlhöna med ankleverkrokett och en variation på morötter och ankleversås. Minnet av den rätten får det att vattnas i munnen på mig.

Lite svenska ostar med säsongens tillbehör

Flamberad rabarbertartlette med vaniljglass, rabarbergelé samt mjölkchokladmousse. Vaniljglassen är i den lilla burken.

Flambering vid bordet är alltid trevligt.

Även om jag skulle försöka så hittar jag inget att klaga på, inte ens om jag anstränger mig väldigt mycket. Visst kostar det lite extra att äta där men med den maten så känns det som om det är värt det också. Så är du i Göteborg, missa inte Thörnströms kök, det ligger lite avsides men den här bilden kan vara en ledtråd för att hitta dit.

Nästa dag hade vi bokat bord på Fond. 

Där valde vi bort avsmakningsmenyn eftersom jag och min man fastnade för olika rätter och de ingick inte avsmakningsmenyn.

Meny

Vi fick inte en lika bra start på besöket som på Thörnströms eftersom vi blev placerade vid ett bord där vi nästan satt i knät på ett bröllopsällskap som hade långbord i mitten av lokalen. Varken vi eller det sällskapet gillade den närgångna placeringen, dessutom satt vi mitt i solgasset, så vi bad att få ett annat bord vilket inte var något problem eftersom det var tomt i restaurangen förutom långbordet.

Även här fick vi en liten rätt att starta med, det var en ljuvligt god kräftsopp serverad i en liten kopp. Bröd fick vi även här, gott men det kändes inte som om det var nybakat.

Min förrätt var, Fonds burfångade och pankofriterade havskräftor med svartpepparglacerade morötter i olika färger, samt en krämig apelsinbuljong mixad med smör som mjölksyrats på gammalt vis. Lång titel på rätten men den var god, mycket god så den förtjänade nog ett långt namn.

Min man åt Löjrom från bröderna Persson i Piteå med Vallmobackens syrade grädde, lök och brioche. Inte lika långt namn men dessto större portion, lite för mycket tyckte min make. Hade räckt med hälften, men gott var det. En liten miss av servitrisen var kanske att hon frågade " Ska jag berätta om maten?" På ett sådant ställe känns det som en självklarhet.

Eftersom bröllopssällskapet nu hade kommit till sina varmrätter fick vi vänta lite längre på våra men vi fick lite underhållning utifrån istället. Tre herrar kom och var väldigt intresserad av vår mat.

Min nästa rätt var Pärlhönsbröst, stekt med rabarbersyrad sky, ristad pastej på toppmurkla och örtrimmat lårkött, smörkokt vit sparris samt färskpotatiskrokett med extralagrad cheddar och krasse samt vit sparrisvelouté. Pärlhönan var delikat men pastejen var lite hård i konsistensen och smakade inte lika bra.  Den smakade jag bara på.

 Min man valde en Kalventrecôte med brödstekt bräss. Tiphs ärtskott, bondbönor och färsk lök i sötad ättiksgrädde, sockerbakad färsk lök samt kalvsky med mild smak av
kryddpeppar och små nypotatisar värmda i ost. Den var helt till belåtenhet tyckte han.

 God mat var det på Fond men jag blev så mätt så osten min man valde som avslutning avstod jag från och tog en liten Crème Caramel, den smakade som den skulle. Min man blev mer nöjd med sina ostar som kom från Lars på Vilhelmsdals Gårdsmejeri
och från Sivans mognadslager i Lidköping.

Som avslutning kan jag bara säga att vid nästa besök i Göteborg så kommer jag att välja Thörnströms kök igen. I jämförelse mellan de här båda matställena där båda har en stjärna i Guide Michelin så vinner Thörnströms kök med hästlängder.

Avslut

Alla resor har ett slut, även den här. Snart är det dags att packa väskorna för sista gången och åka till flygplatsen. Men först hinner vi med lite till.

På väg hem från Bhaktapur upptäcker Pia att det hänger en massa djur i träden. Det är inte så långt från vårt hotell så jag tar kameran och traskar dit. Kommer till en liten park med många träd och i alla träden hänger det massor av flygande hundar.

De ser ut att ha det skönt där uppe i solen. När det verkar bli lite för varmt vecklar de ut vingarna och luftar sig lite.

En del ser sig lite yrvaket omkring, andra verkar sova hela tiden.

När de luftat sig klart sveper de sina paraplyliknande vingar omkring sig och somnar om. Verkar vara en behaglig tillvaro, fast något jobbigt att sova upp och ner.

Det är inte bara flygande hundar som bor i den parken, upptäcker efter en liten stund att jag är iakttagen. Vänder mig om och hittar den här lilla varelsen.

En liten ekorre bor där också, såg sedan att de var flera, men det var den här som var modigast och som jag fick komma ganska nära.

Kvällen kommer och det är dags för avskedsmiddag. Kan det här vara en uppmaning till oss att ha riktigt kul? 100% Pure Fun, fast med en liten pekpinne att dricka förståndigt.

Se bara så förståndiga vi är, muggarna är t.o.m vända upp och ner.

Vi behöver inte ens dansa själva får både dans och sångunderhållning.

Men vad är det Stefan försöker göra? Det ser ganska invecklat ut.

Mat fick vi också, är man i Nepal så är det Dal Bath som serveras. Som förrätt fick vi popcorn. Vi fick även liten skål med risvin, låter oskyldigt men det var starkt. Väldigt starkt.

Efter allt det roliga så kommer finalen, dags att göra rätt för sig. Får hoppas på att vår guide har tillräckligt med pengar så att vi slipper diska. Ser lite snålt ut.

Hmm, får nog plocka fram reserven.

 Så kommer vi till det allra sista på resan, hemfärden. Efter en god natts sömn, en riklig frukost och kanske en sista promenad i omgivningarna är det dags att bege sig till flygplatsen i Kathmandu. Om vi upplevde att kineserna var krångliga med sina kontroller i Tibet så var det inget mot vad nepaleserna har lyckats åstadkomma på flygplatsen.

Först köar vi in i flygplatsbyggnaden, där röntgas alla väskor och vi kroppsvisiteras innan vi får gå till incheckningsdisken. Vid den disken blir vi ombedda att fästa en liten tag från flygbolaget på handbagaget. När vi fått checka in, efter en massa bestyr med att samla in passen och dela ut dem igen, kan vi äntligen ta rulltrappan upp till avgångshallen..... Trodde vi ja! Först ska en vakt kolla att vi verkligen har satt på en tag på handbagaget sedan får vi åka upp med rulltrappan. Där ska utresehandlingarna fyllas i och sedan kan vi gå igenom passkontrollen.

I avgångshallen passar vi på att göra av med de sista nepalesiska slantarna. Personalen har tydligen koll på oss för en dam kommer fram och berättar att det är dags att gå till utgången nu. Där är det en ny röntgen av handbagaget och kroppsvisitering. Jag tror att nu är det bara att skynda iväg till gaten, men blir stoppad av en vakt som vill kolla min tag. Jag har ingen stämpel på den, han pekar på en disk dit jag ska gå för att få mitt handbagage undersökt. En disk för män och en för kvinnor. Vakten som är kvinnlig på den kvinnliga sidan går igenom alla väskor minutiöst. Öppnar och kollar varenda fack som finns och i min kameraryggsäck finns det många fack. Sedan kan jag få gå fram till vakten som kollar tagen igen och nu får jag godkänt.

Skyndar så ut till gaten för nu är jag sen och lite orolig att inte hitta för jag är den allra sista från vår grupp. De andra har redan åkt ut till flygplanet, men det var ingen fara, vid flygplanet stod alla och köade. Nu var det dags för  koll av väskorna igen och även ny kroppsvisitering. Undrar just vad de trodde att vi hade kunnat hitta och stoppa på oss på bussfärden ut till flygplanet.

Flygresan går bra och det är så vackert att få se Himalaya från ovan. Vi mellanlandar i New Delhi och ska bara checka in för att få våra boardingkort.....tror vi. Personalen från de flygbolag vi åker med är inte där. Vi ber dem att ringa efter dem så att vi kan få gå till loungen istället för att sitta i den här lilla vänthallen.

Ont om stolar är det så vi slår oss ner på golvet och det blir en lååång väntan på flera timmar innan vi kan få checka in.

Timmarna går och vi får sedan en behaglig flygresa till Heathrow där vi ska byta igen. Men ett litet orosmoment var det, när vi landat i London fick vi inte gå av planet utan alla ombads att sitta kvar på sina platser. Efter ett tag kom det två poliser in, de ledsagades av flygplanspersonal och försvann längst bak i planet. Kom sedan ut med en person som tydligen hade något otalt med lagen. Vi fick inte veta vad det rörde sig om och får väl bara hoppas på att det inte var någon terrorist. Lite obehagligt var det.

Lite väntan hade vi i London men på den flygplatsen finns det så mycket att göra så tiden gick fort. Tur var det för nu hade jag klarat mig hela resan utan att bli sjuk ända tills nu. Hade inga problem med tidsanpassningen hemma sedan eftersom jag sov i feberdrömmar i två dygn.

Tackar alla mina medresenärer och guider som gjorde resan till en så fin upplevelse, en resa som jag aldrig kommer att glömma. Tackar även alla som följt min blogg och önskar er en....

भक्तपुर - del två.

Bhaktapur är gammalt och även välbevarat och det är svårt  att säga vilket som är den största sevärdheten. Det finns många religiösa byggnader och statyer. De här är tillängnade Juno och är en hyllning till kvinnan.

Den här statyn var lite speciell, svårt att beskylla den för att vara vacker, färggrann var den åtminstone.

Det mest välkända fönstret i Bhaktpur, kanske i hela Nepal är Påfågelfönstret.

Mitt emot påfågelfönstret går vi in för att se hur de tillverkar papper. Massan som ska bli papper samlas upp i ramar...

...som sedan ställs för torkning i solen.

Nere på gården håller de på och ställer ut nygjorda krukor för tork, även ris i fint mönster ligger där på tork.

Kan det här möjligtvis vara deras arbetsledare? Hon ser ganska bestämd ut.

Av pappret görs det bl.a vackra kort. Bakom sig har de snygga tapeter i intressant mönster.

Även färgglada masker görs det här.

Längst ner i huset är det en butik som säljer det som tillverkas. Den här boken är inte till för vem som helst.

När alla handlat färdigt vandrar vi vidare. Träffar på en som sitter och målar Tankas.

En liten flicka som prövar lyckan bland offergåvorna.

Vill man testa något starkt att äta går det bra hos den här mannen. Försäljaren blandade ihop olika saker och rullade in i ett blad. Männen som står här sa att det var väldigt starkt och när de åt sitt lilla bladpaket blev de alldeles röda i munnen. De avrådde oss från att testa, så jag lät bli.

Trevligast på resor är alla människor man kommer i kontakt med. Oftast får vi prata med händer och gester eftersom vi inte kan varandras språk, men så gott som alla möten är väldigt trevliga.

Lite sevärdheter hamnar på bild också. Här är Nayatopola, ett fem våningar högt tempel som troligtvis är tillägnat en mystisk gudinna. Templet lät byggas år 1708 av kung Bhupatindra Malla. För att inspirera befolkningen till att hjälpa till med bygget så bar kungen själv de första tegelstenarna till platsen. Ett lyckat påhitt, för enligt legenden bar sedan invånarna i Bhaktapur allt byggmaterial till templet på bara fem dagar.

Templet vaktas av fem par stenfigurer. De nedersta figurerna föreställer Jai Mal och Patta, som var två berömda brottare och de ska symbolisera styrkan hos tio vanliga människor. Varje figurpar symboliserar sedan tio gånger större styrka än de närmast nedanför.

Otroligt vackra träsniderier håller uppe taken på templet.

Nog är det bekvämt att vrida på kranen och det kommer ut rent fint vatten som går att dricka. Alla har inte den förmånen. Att få hem vatten här kan vara ganska tidsödande och även jobbigt. Ser att vattnet inte är så rent eftersom det ligger en silduk på krukan.

Sedan ska vattnet bäras hem.

Husen här är vackra men säkert inte så praktiska om man ska bo där.

Vinkar åt en söt liten flicka innan vi går och äter lunch.

Här ska vi äta, på Café Nyatapola.

Högst upp har vi fått bord.

Efter lunchen styr vi stegen mot det kungliga palatset. På torget framför palatset har ett Bollywood filmteam satt igång med en filminspelning.

Fullt med folk samlas runt filmteamet, några står i vägen och regissören lyckas få dem att flytta på sig. Han vill ha ett av templen som bakgrund åt skådespelarna. När han just rensat upp platsen, då tågar vår nepalesiske guide fram, viftandes med sin flagga, och uppmanar oss att följa efter. Känns lite pinsamt  och regissören verkar sucka lite uppgivet. Vår guide tyckte antagligen att han var viktigare än en filminspelning.

Vi får inte komma in i själva palatset och inte heller fotografera på många ställen där men den här gamla damen lät sig villigt fotograferas. Visst är hon söt?

Det kungliga badet, som är omslingrat av ormar, får vi fotografera. Även om man inte är ormrädd så lockar det inte till något bad i det här vattnet.

Dags för återresa till Kathmandu och åter igen åker vi genom ett mycket vackert landskap.

Alla odlingsplättar har tagits tillvara.

Här är det också skillnad på fattiga och rika. Kåkstaden framför hyreshusen ser inte så inbjudande ut.