Hämtat Leif och blivit glatt överraskad i Storfors.

En tidig morgon tog jag och maken tåget från Stockholms central mot Karlstad. Tåget gick i tid och vi fick  en trevlig och skön tågresa med räkmacka som färdkost. Mysigt att få en räksmörgås med handskalade räkor och inte en plastinbakad variant som inte smakar mer än just plast.

Framför vårt tåg åkte att annat tåg som tydligen hade något fel och inte kunde köra så fort, det sinkande vårt tåg med en kvart. Eftersom vi satt bra och inte hade något anslutande tåg att passa så gjorde det inget.

Anledningen att vi skulle till Karlstad var för att hämta hem min nya bil.

Han (bilen alltså) heter nu Leif är manligt blå eftersom den här modellen inte tillverkas i rött. Vi har redan blivit goda vänner jag och Leif.

Innan vi lämnade bilhallen kom försäljaren Jonas och överlämnade en flaska med nästanskumpa.

Första bilturen med nya bilen blev till Filipstad för att hälsa på goda vänner som bor där. Där blev vi bjudna på nybakad apfelstrudel.  Mums!

För att slippa köra hem i mörkret tog vi in på ett hotell i Storfors. Ett litet mysigt ställe med en stor portion charm.

Har du tänkt dig att bo på hotell i Värmland så kan jag varmt rekomendera Hotell Storfors. Vi hade inga höga förväntningar, utan bara ett ställe att övernatta på, men vi blev glatt överraskade.

 Vänligt bemötande och trevliga rum, vårt rum hade t.o.m en välfylld videohörna.

Vacker frukostmatsal med god service är en bra start på dagen.

När dessutom de löskokta äggen verkligen är perfekt löskokta då är det ett bra hotell.

Spännande och charmig inredning med överraskande detaljer.

Jag tror det är änglar som intrett det hotellet...:)

Hade inte haft något emot att stanna kvar någon natt till, men nu var det dags för oss att bege oss hemmåt.

Vi hinner stanna till och titta lite på Storfors spruthus. Där inne finns det ett brandmuseum men det var stängt så här dags.

Blir nog ett besök här i Storfors på sommaren, såg ut att vara en trevlig plats.

Nu åker vi hem.

Det var inte så svårt att hitta rätt väg.

Fotofika i Stockholm

Hade tänk mig en tur in till stan i dag. Solen sken men väglaget var inte det bästa. Eftersom det regnat hela natten var vägarna här där jag bor mer som en enda stor skridskobana än något man borde ut och gå på. Fick ganska hårdhänt erfara det också när fötterna bara gled undan och jag och kameran for i backen med en skräll. Tur det är en tålig kamera för den höll. Men skam den som ger sig en tur in till den stora staden Stockholm blev det ändå.

Fast den som hade tänkt sig en tur på den här cykeln den skulle nog bli ganska kall om rumpan, med det här sadelskyddet.

Ett försök att lägga staden för mina fötter.

Fast om man besöker Kulturhuset så är det inte så svårt, där hittade vi hela Stockholm med kommande byggen dessutom.

Den riktiga staden kan ses lite från ovan där uppe i Kulturhuset.

Vi var riktigt kulturella och tittade på alla utställningar vi kunde hitta där.

Se men inte röra, men fota gick bra.

Och så tittade vi lite mera.

Men nu var det sagt att det skulle bli fotofika, då ska det vara det också men när man varit så kulturella som vi nu varit blir man mer hungrig än att bara en fika räcker. Fick bli en mustig fisksoppa ute på Djurgården istället.

Sedan var vi stärkta för mer kulturellt, fast på Grönan gick vi inte. Stängt för säsongen.

Det fick bli Liljevachs och Eleganten Einar istället.

Sedan tog vi spårvagnen hemmåt.

Någon Stockholm Skyline kunde jag inte få till för på spårvagnen var vi inte ensamma, där var så trångt så det gick inte att få upp kameran och fota den fina solnedgången vi såg genom fönstret.

Var ska man gå?

Snöeländet kallas det av en del, vi andra säger vinter. Det verkar som om snöröjarna har problem med var de ska göra av all snö som plogas bort från vägarna. Jag som vill använda trottoaren ibland tycker att de  borde låta bli att lägga den på just trottoaren.

Den stora snöhögen på den här bilden, det är där trottoaren finns....någonstans inunder alla snö förstås.

 Blir trångt om utrymmet då bilarna kommer.

Jag klarar av att ta mig fram bland dessa snöhögar och hoppa undan för bilarna, men de som har svårt att gå och behöver rullator för att ta sig fram de kommer inte långt på vår gata.

Jag gillar vinter och snö men tycker nog att gångtrafikanterna kan få lite mer utrymme och att det inte läggs upp stora högar på trottoaren.

Inte alla som kan ta sin tillflykt till taken...;)

Solförmörkelse

Hörde på radion i morse att det skulle bli solförmörkelse i dag. Typiskt att vi ska ha mulet i dag då, var min första tanke. Satte mig i stället och gjorde i ordning en fågelmatbehållare som jag sett på TV att man kan göra av en hink och ett extra lock. När den var klar gick jag ut för att hänga upp den och ser att det kommer en sol uppklättrandes borta vid horisonten.

In efter mina specialfilter för att se om det syntes något av solförmörkelsen och det gjorde det. Så här såg jag den.

Tack Inger för de bitar av röntgenfilm, som jag fick av dig efter förra förmörkelsen, som jag nu kunde hålla framför kameran.

Avslut

Alla resor har ett slut, även den här. Snart är det dags att packa väskorna för sista gången och åka till flygplatsen. Men först hinner vi med lite till.

På väg hem från Bhaktapur upptäcker Pia att det hänger en massa djur i träden. Det är inte så långt från vårt hotell så jag tar kameran och traskar dit. Kommer till en liten park med många träd och i alla träden hänger det massor av flygande hundar.

De ser ut att ha det skönt där uppe i solen. När det verkar bli lite för varmt vecklar de ut vingarna och luftar sig lite.

En del ser sig lite yrvaket omkring, andra verkar sova hela tiden.

När de luftat sig klart sveper de sina paraplyliknande vingar omkring sig och somnar om. Verkar vara en behaglig tillvaro, fast något jobbigt att sova upp och ner.

Det är inte bara flygande hundar som bor i den parken, upptäcker efter en liten stund att jag är iakttagen. Vänder mig om och hittar den här lilla varelsen.

En liten ekorre bor där också, såg sedan att de var flera, men det var den här som var modigast och som jag fick komma ganska nära.

Kvällen kommer och det är dags för avskedsmiddag. Kan det här vara en uppmaning till oss att ha riktigt kul? 100% Pure Fun, fast med en liten pekpinne att dricka förståndigt.

Se bara så förståndiga vi är, muggarna är t.o.m vända upp och ner.

Vi behöver inte ens dansa själva får både dans och sångunderhållning.

Men vad är det Stefan försöker göra? Det ser ganska invecklat ut.

Mat fick vi också, är man i Nepal så är det Dal Bath som serveras. Som förrätt fick vi popcorn. Vi fick även liten skål med risvin, låter oskyldigt men det var starkt. Väldigt starkt.

Efter allt det roliga så kommer finalen, dags att göra rätt för sig. Får hoppas på att vår guide har tillräckligt med pengar så att vi slipper diska. Ser lite snålt ut.

Hmm, får nog plocka fram reserven.

 Så kommer vi till det allra sista på resan, hemfärden. Efter en god natts sömn, en riklig frukost och kanske en sista promenad i omgivningarna är det dags att bege sig till flygplatsen i Kathmandu. Om vi upplevde att kineserna var krångliga med sina kontroller i Tibet så var det inget mot vad nepaleserna har lyckats åstadkomma på flygplatsen.

Först köar vi in i flygplatsbyggnaden, där röntgas alla väskor och vi kroppsvisiteras innan vi får gå till incheckningsdisken. Vid den disken blir vi ombedda att fästa en liten tag från flygbolaget på handbagaget. När vi fått checka in, efter en massa bestyr med att samla in passen och dela ut dem igen, kan vi äntligen ta rulltrappan upp till avgångshallen..... Trodde vi ja! Först ska en vakt kolla att vi verkligen har satt på en tag på handbagaget sedan får vi åka upp med rulltrappan. Där ska utresehandlingarna fyllas i och sedan kan vi gå igenom passkontrollen.

I avgångshallen passar vi på att göra av med de sista nepalesiska slantarna. Personalen har tydligen koll på oss för en dam kommer fram och berättar att det är dags att gå till utgången nu. Där är det en ny röntgen av handbagaget och kroppsvisitering. Jag tror att nu är det bara att skynda iväg till gaten, men blir stoppad av en vakt som vill kolla min tag. Jag har ingen stämpel på den, han pekar på en disk dit jag ska gå för att få mitt handbagage undersökt. En disk för män och en för kvinnor. Vakten som är kvinnlig på den kvinnliga sidan går igenom alla väskor minutiöst. Öppnar och kollar varenda fack som finns och i min kameraryggsäck finns det många fack. Sedan kan jag få gå fram till vakten som kollar tagen igen och nu får jag godkänt.

Skyndar så ut till gaten för nu är jag sen och lite orolig att inte hitta för jag är den allra sista från vår grupp. De andra har redan åkt ut till flygplanet, men det var ingen fara, vid flygplanet stod alla och köade. Nu var det dags för  koll av väskorna igen och även ny kroppsvisitering. Undrar just vad de trodde att vi hade kunnat hitta och stoppa på oss på bussfärden ut till flygplanet.

Flygresan går bra och det är så vackert att få se Himalaya från ovan. Vi mellanlandar i New Delhi och ska bara checka in för att få våra boardingkort.....tror vi. Personalen från de flygbolag vi åker med är inte där. Vi ber dem att ringa efter dem så att vi kan få gå till loungen istället för att sitta i den här lilla vänthallen.

Ont om stolar är det så vi slår oss ner på golvet och det blir en lååång väntan på flera timmar innan vi kan få checka in.

Timmarna går och vi får sedan en behaglig flygresa till Heathrow där vi ska byta igen. Men ett litet orosmoment var det, när vi landat i London fick vi inte gå av planet utan alla ombads att sitta kvar på sina platser. Efter ett tag kom det två poliser in, de ledsagades av flygplanspersonal och försvann längst bak i planet. Kom sedan ut med en person som tydligen hade något otalt med lagen. Vi fick inte veta vad det rörde sig om och får väl bara hoppas på att det inte var någon terrorist. Lite obehagligt var det.

Lite väntan hade vi i London men på den flygplatsen finns det så mycket att göra så tiden gick fort. Tur var det för nu hade jag klarat mig hela resan utan att bli sjuk ända tills nu. Hade inga problem med tidsanpassningen hemma sedan eftersom jag sov i feberdrömmar i två dygn.

Tackar alla mina medresenärer och guider som gjorde resan till en så fin upplevelse, en resa som jag aldrig kommer att glömma. Tackar även alla som följt min blogg och önskar er en....