Strosa i Shanghai.

Har inte blivit så mycket fotograferande sedan jag kom hem från Shanghai, men mitt onda knä har gjort att jag kunnat gå igenom lite bilder så jag använder dem i bloggen istället.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Blev inte så många promenader och strosande i Shanghai som jag tänkt mig, men lite långsamma och korta blev det trots det onda knät och kryckor. Fast första morgonen vi var tillbaka i stan och jag kikade ut snurrade den här helikoptern runt i stan, varv efter varv kom den farandes utanför vårt fönster.

Ingen helikoptertur blev det för oss utan vi tog en promenad.  Det är kul att strosa runt i de lite trängre gränderna.

Där som folk lever och bor.

Där shanghaiborna handlar sin mat.

Där familjerna hjälps åt med de dagliga sysslorna.

Här är det ett myller av folk.

Tvätt hänger det överallt, till och med i kablar och ledningar. För den som gillar att fotografera och samla på tvättbilder så finns det oanade möjligheter här.

Vill man så går det även att hitta ett lugnt hörna för lite spel.

Transporterna är av de lite enklare slaget.

Ibland kan fordonet behöva lite omvård och omplåstring.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I fredags blev jag opererad i mitt onda knä. Känns som om jag nu kan låta de här två röda, som hjälpt mig att gå sedan i februari, kan få pension och förpassas till en lugnare tillvaro i källaren. Har visserligen hel del rehabilitering och träning framför mig, men nu ska det bli skönt att få träna ordentligt och sedan kunna ta promenader.

Gå på Donken i Shanighai.

Nä, vi gick inte på Mc Donalds men när jag fick höra att kineserna brukade beställa hamburgare med ris så blev jag nyfiken på deras meny. Får väl säga att den såg lite annorlunda ut än den vi är van vid. 

Ett anat ställe som också lockade min nyfikenhet var M&M. Jag såg person efter person kom med kassar därifrån så vi kikade in.

En hel butik i två våningar med bara godis. Den här hörnan kallades för The Great Wall of Chocolate.

Färggrann var den.

Lite godisrelaterade saker fanns det också.

Glada golfbollar.

Mer matnyttigt kan man hitta ute vid gatustånden som  Chi cken steak, fast jag såg inte så många som köpte kyckling.

Det såg ut som om det var bläckfisk som var storsäljaren.

80 trappsteg nedför - eller hur var det nu?

I går sa vår guide att i morgon blir det en lätt dag, då är det bara 80 trappsteg nedför. Så skönt tänkte jag eftersom det gör mest ont i trappor och just nedför är de värsta för knät. Så bara 80 trappsteg lät som en enkel match. Fast guidens engelska var inte alltid så lätt att förstå och siffror var tydligen besvärligt. Oftast fick hon skriva ner dem på sin mobil för att det skulle bli rätt. Så efter att ha gått på glasbron var det nu dags för dessa trappor.

1, 2, 3, 4, 5 och 6 och 7 trappsteg, vandringen nedför börjar. Det är en mycket smal klyfta som vi ska ner i till ravinen. Det är massor med folk så det går inte så fort vilket är bra för mig. Som tur är så är trappan enkelriktad, man kan bara gå ner därför är det inga som kommer trängandes uppför.

Är man i Kina så behöver man inte känna sig ensam.

Vi går och går, ja  det känns mer som om jag kravlar mig nedför och när vi har kommit till en avsats säger guden att nu har vi gått en tredjedel av sträckan.

- VA! Vad sa du? en tredjedel och jag tycker det känns som vi gått dessa 80 trappsteg för länge sedan.

- Hur många trappsteg sa du att det var?

1.680

- Sa du 1.680 trappsteg, ja jösses och jag som bara hörde de två sista 80. Fast vill jag ner så finns det ingen annan väg dit, så det är bara att kämpa på.

På en skylt står det att den här klyftan kallas för "A strip of sky", det stämmer för det är inte mycket ljus som strömmar ner hit trots att det är en strålande vacker solskensdag. Inte lätt för kameran att hitta rätt och att börja ställa om för varje bild är inte så lätt under nedfarten. Det får bli som det blir, huvudsaken jag tar mig ner.

Men kineserna runt omkring mig är trevliga och hejar på och jag har väl aldrig fått så många hejarop och tummar upp tidigare i mitt liv.

Långt dit ner ska vi.

Fler än jag som behöver en liten paus.

Så går vi vidare.

Är vi nere nu? Nej, men här kan man se glasbron underifrån.

Som vi såg uppifrån glasbron så har det nyligen varit ett ras här, ett som drog med sig delar av trapporna. De är nu lagade och här kan vi även se hur de tillverkar de fina räckena i området. Hur de byggs upp på armeringsjärn.

Glasbron ser ganska kul ut underifrån.

Men nu är vi verkligen nere och jag känner mig tämligen slut, men glad. Liten stunds vila så ska vi fortsätta en vandring i den lummiga kanjonen.

Det är en lättgången vandringsled där man går mestadels på gångbroar utefter floden.

Vattenfallet såg vi också uppifrån glasbron.

Föregående  -  Nästa

Tianzi Mountain och Xiang Dakun.

Efter en busstur till nästa ställe i de fantastiska bergen i  Zhangjiajie National Forest Park har vi nu kommit till Tianzi Mountain.

Tianzi Mountainär uppkallad efter jordbrukaren Xiang Dakun, som ledde ett framgångsrikt bonderuppror under Song Dynastin  (1127 -1279) och kallade sig "tianzi".  Det betyder himlens son och är den kinesiska kejsarens traditionella epitet. Jag tycker väl att det borde vara Xiang Dakun som skulle stå staty här uppe, men istället har man rest en gigantisk staty av Marshal He Long. Han var en kraftfull militär som slogs i det kinesisk-japanska kriget.

Även här reser sig en mängd stentoppar upp som en skog av sten.

Många av dessa stenstoder har tallar på toppen och legenden säger att det är penselstråna från Xiang Dakuns penslar. Dessa penslar skulle ha blivit till stenpinnar efter att han besegrats efter en strid på 40 dagar mot Mingdynastins kejsare.

En kvinna som ska ha varit kär i Xiang Dakun gick hit upp för att leta efter honom.

Hon strödde blommor över en klippa och blev förvandlad till en stenstaty.

Det ska vara ett rikt djurliv i de här trakterna, men den enda vi träffade på var en liten ekorre.

Vi är inte precis ensamma om att ha kommit på iden att åka till de här bergen och på vissa ställen får man ha vassa armbågar för att ta sig fram till utsiktspunkterna för att få en fin blick ut över stentopparna och ta lite bilder.

Men det är värt mödan.

Vi vandrar runt här och beskådar utsikten från flera platser, på ett ställe passerar vi en plats där folk ställer upp pinnar på bergväggen.

Jag förstod inte riktigt guidens hela förklaring om vad symboliken med dessa pinna var, men förstod att det hade något att göra med att människans förmåga att klara problem och sträva efter något bättre.

Nationalparken är relativt nyligen iordninggjord för att kunna ta emot större mängder med folk, tidigare var det betydligt enklare gångvägar som man tog sig fram på.

Det går också att vandra upp hit, men kan vara ett riskfyllt uppdrag, för två personer som gjort den vandringen kom aldrig fram och ingen har heller hittat dem.

Vem vet de kanske också har förvandlats till stenstoder.

De här stenklipporna brukar liknas vid en här av soldater.

Tianzi Pavilijongen är inte öppen för besök, men vår guide  Carol flyttar på avspärrningen och vi får gå upp för att beundra utsikten från den. Jag avstår och sätter mig att vila en stund medans min make och hon går upp.

Sedan börjar magen knorra och det är dags för lite mat, men Carol tycker inte att maten här uppe i bergen är så bra så vi tar linbanan ner. Den har en höjdskillnad på 692 meter och är 2.084 meter lång.

Det tar sex minuter och tjugotvå sekunder att åka den och vi får en fin tur mellan bergstopparna.

Vår guide Carol.

Första dagen uppe i de fantastiska bergen är slut och nu ska det smaka gott med lite mat.

Eller hur?

              Del 1 - Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 6 - Del 7

No.1 Bridge under Heaven

Som en av tio underverk i Zhangjiajie sträcker sig denna himmelbro över två berg.

De ser kanske inte så speciell ut så här från sidan då man inte ser ända ner i dalen eftersom vegetationen döljer sikten ner. Men står du på bron, som är 25 meter, och kikar ner så är det 357 meter rakt ner. Det lär vara den högsta naturbron i välden.

Att fota rakt ner i djupet ger inte så mycket i bild, djupet försvinner liksom, och när molnen ligger lågt så ser man inte botten heller.

Klart vi måste gå över bron och kika ner i djupet. Den är speciell för kineserna som sätter upp både hänglås och band med böner om hälsa och välgång.

Ett lokalt ordspråk säger, "Att gå på den här bron ger dig bra hälsa och livslängd." Det sägs också att om din kropp skakar och dina ben darrar då du går över bron, så testas inte bara din puls och blodtryck utan du utmanar också ditt psykiska tillstånd. Låter som om det skulle vara en enorm utmaning att gå över, men bron är fem meter tjock så det kändes ganska tryggt och inte blev det några bendarr heller.

Vi lämnar bron och fortsätter vår tur här uppe. Promenaden runt här är lite av en utmaning för mitt onda knä för det är många trappor både uppför och nedför.

Men det finns så mycket fint att se på.

Träd växer högt uppe på topparna.

Det är så otroligt många vyer som jag vill fånga med kameran, svårt att välja bort vilka som ska få vara med i bloggen.

Vi kommer till en liten damm som heter The Long Life pool, där bor det några sköldpaddor.

Ser ingen som matar dem, men många försöker pricka deras lilla bro med mynt.

Orsaken till att det finns sköldpaddor här, antar jag, är för att strax intill så finns det ett berg som lär likna en sköldpadda och som kallas för "Dubbla sköldpaddan som kryper till himlen". Fast där räcker inte min fantasi till för jag hittar inget berg som ser ut som någon sköldpadda trots att vår guide försöker peka ut det för oss.

Men nu har vi vandrat färdigt i den här delen av parken. Visserligen finns det ett ställe till som vi ville gå till, men där var man tvungen att klättra på stegar för att komma upp och vår guide Carol var inte alls med på noterna om att vi skulle gå dit. Hon påstod att det inte fungerade med kryckor och dåligt knä. Hrm!!! Det var bara att foga sig och ta bussen till nästa del av parken.

Det var otroligt välordnat med transporter mellan de olika ställena. När inträdet till nationalparken väl var betald så var det bara att hoppa på en buss och åka dit man skulle. Fast nackdelen är att man klarar inte det utan en guide som kan kinesiska. Var helt omöjligt att veta vilken buss man skulle ta, chaufförerna kunde dessutom bara kinesiska.

Del 1 - Del 2 -Del 3 - Del 5 - Del 6 - Del 7