The Bund och När var tar sin...

Nästa dag i Shanghai tog vi oss ner till The Bund, det är en berömd gata utmed Huangpufloden. Odet Bund härstammar från  urdu och betyder jordvall, fördämning eller kaj, så jag antar att det var en stor kaj där tidigare. Men det är inte själva gatan som dar till sig folk utan promenadstråket som går utefter floden.

Där är sällan folktomt och alla verkar vilja stå vid staketet för att fotografera sig själva eller varandra. Selfies är omåttligt populära i Kina. Jag tyckte att de lite speciella husen på andra sidan floden var intressantare, TV-tornet och kapsylöppnaren och de andra.

Lite kul med jordgloben bredvid TV-tornet där Kina är rött.

Förutom att flanera och njuta av det vackra vädret och utsikten så är det ett populärt ställe att ha sin bröllopsfotografering.

Hallå fotografen, det blir lite tungt så här.

Fick lite associationer till brudslöjan då jag såg den här statyn vid sidan om promenadstråket.

 Nästa brudpar.

Av mängden brudpar där på Bund så förstår jag att paraplydatingen fungerar ganska bra.

Det här paret hade valt lite grönska som bakgrund till sina bilder. - Här kan du sitta.

En puss blir nog bra på fotot.

- Nej, så här ska ni göra!

-Bättre så här?

En sista bild.

På väg tillbaka har vårt första par bytt position och brudbukett. 

En familjebild trodde jag att det var på gång här. Folk var glada och skrattade och verkade ha hur trevligt som helst.

De radade upp sig runt brudparet. Fast det visade sig att det var en spansk turistgrupp som ville bli fotograferade med brudparet.

Med många gracias och muchas gracias vinkade de farväl och brudparet såg både lite generade och glada ut.

Mot alla odds!

Ja, mot alla odds så kom vi iväg. Mitt onda krånglande knä och makens allvarliga sjukdom med proppar i lungorna satte stopp för en resa till Barcelona, men nu när det var dags för en annan resa var vi så pass bra att vi kunde med läkares och sjukgymnasts tillstånd resa iväg. Den här gången hamnade vi i Shanghai. Enligt Wikipedia så är Shanghai en av Kinas och världens absolut största städer. Kan förstå det när vi träffade på en trevlig shanghaibo som kunde engelska och som berättade att det bor 40 miljoner personer i den staden. Han tyckte att Sverige lät som ett mycket litet land.

Vi bodde vid den stora gågatan och där kunde man verkligen se att där var det mycket folk.

Det var söndag då vi anlände så vi styrde kosan till People's Park, för där hade vi hört att det var en hel del aktiviteter på söndagar. Det stämde också, det var mycket folk i farten.

Dessutom så är det extra mycket aktivitet där i parken på helgen för då pågår en slags äktenskapsmarknad. Då kommer föräldrar till ogifta ungdomar dit för att försöka hitta en matchande partner till sitt barn. De ställer upp ett paraply eller något annat föremål med en lapp med information om deras barn.

Lite ovanligt och annorlunda i våra västerländska ögon, obehagligt tycker en del som jag berättat det för men egentligen inte mer konstigt än alla de dating websidor som finns i vår del av världen. Internet är dessutom starkt begränsat i Kina, många sidor som vi använder går inte att komma in på.

Vi pratade med en ung kinesisk flicka och hon tyckte inte alls att det var konstigt och att samma sak förekom över hela Kina. Hon sa att hur ska man annars träffa någon passande. Det är inte heller något tvång från föräldrarnas sida att det måste gifta sig med den som de valt ut.

Den här lilla tösen, med mycket spring i benen har några år kvar till att vara med bland dessa paraplyer och lappar.

Esrange - Till Ylva

Har följt Ylva Houltz spännande blogg om raketen MAXUS 9 och i senaste inlägget var hon uppe vid Esrange och jag kom ihåg att jag varit dit på studiebesök när jag var ung och gick i skola i Kiruna. Ylva frågade om jag hade några bilder från besöket så jag letade fram mitt album från den tiden och det visade sig att jag faktiskt hade två bilder. Fota var ett dyrt nöje då så fler blev det inte, trots att besöket var väldigt spännande.

Det står dec 67 i kanten på bilderna, 1967 stämmer men besöket var i september därav bristen på snö i billerna. Att de är framkallade i december beror också på ekonomin för på loven var jag nere och jobbade på Kodak i Järfälla och då hade jag rabatt på framkallning och kopiering så då gällde det att passa på.

Fler bilder än så här var det inte, men det kanske går att jämföra lite med hur det ser ut nu.

PS. Hittade en till bild, tagen på håll över området. DS.

Handikappvänligt!

Att ta sig fram i Kathmandu är inte så lätt om man har lite gångproblem. Staden är inte direkt handikappanpassad. Höga trottoarkanter och på många ställen är gatorna mycket knaggliga och utan trottoarer.

Jag hade tur som inte hade några gångsvårigheter då jag var där.

Tunga bördor.

Är man inte så rörlig kan man ju alltid sitta och gå igenom bilderna från Nepal. Har inte haft så mycket tid för dem så de har blivit liggandes.

Det bärs mycket i Nepal, inte bara åt turister som är på vandring. Ett säkert miljövänligt alternativ för transport av varor, men kanske inte så hälsosamt för bäraren.

En del har väldigt mycket som ska transporteras och är så mycket så bäraren knappast syns under bördan. Undrar hur han ska få på allt detta på sin cykel?

Ibland undrar man hur de får upp dessa lass på ryggen.

Det kan tydligen behövas lite hjälp emellanåt.

Å hej, å hå!

Ta i lite till, nu är vi nästan där.

Så där, såg du vi klarade det! Nu är det bara att ställa sig upp och gå iväg.