Ut i stora vida världen bär det av.

Blev lite fel i planeringen då den här resan bokades. Eftersom jag har gjort en liknande operation, som den som gjordes i februari, tyckte jag att det var lätt att räkna ut när allt skulle vara över och att jag var så att säga " fit for fight" igen. Räknade på fingrarna och insåg att i september så hade jag även tagit till lite marginal för extra träning. 

Men jag hade inte räknat med att det var helt annorlunda nu. September kom och visserligen fick jag veta att allt nu var färdigläkt och att belastning var inga problem....om det nu inte var så att det i den här foten sitter en liten metallplatta fastskruvad med fyra skruv och som sitter där och skaver och stör. Det känns ungefär som om jag hade en tandläkarborr som försöker jobba sig ner i fotbladet. Kan inte påstå att det är behagligt och plattan ska opereras bort.

När??? Frågade jag min läkare och han förklarade att operationskön är lång...om tre månader ungefär.  

Jaha, resan var bokad och vad gör man då. Åker ändå och gör det bästa av det. Fast för att komplicera tillvaron lite extra, så bara fyra dagar före avresa så lyckades jag att bryta en tå på den friska foten. Blev lite jämnvikt då, fick liksom halta på båda fötterna.

Själva flygresan var inget större problem och hjälpsamheten på flygplatserna går inte att klaga på.

Första stoppet på vår resa blev London City Airport. Inte för att det var mest praktiskt utan för att det inte klaffade med att få ett flyg direkt till Heathrow.  Ska inte trötta er med en  massa detaljer men bilresan på en och en halv timme genom morgonrusiga London kändes som en liten minisightseeing. Såg en massa välbekanta platser och byggnader och även nyheter sedan jag varit där i stan tidigare. Som den här linbanan som härstammar från OS Och kallas för Emirates Air Line den går över Themsen mellan stationerna Royal Docks och Greenwich Peninsula. Linbanan är 1,1 km lång och färden tar fem minuter i högtrafik men om man vill passa på att njuta lite av färden och se lite samtidigt är det lämpligt att välja att åka då det är lågtrafik för då tar turen 10 minuter.Blev en hel del rörelseoskärpa för även om det var köer i londontrafiken så rörde vi på oss.

Vi kom i alla fall fram till London Heathrow och kunde checka in till vårt flyg som nu skulle gå till Seoul i Sydkorea.Där borta ska vi få cheka in i dag.

Efter säkerhetskontroll och passkontroll så hinner vi koppla av i loungen. Där genom den här dörren, som ibland kallas för "Hemliga dörren", får vi gå in i dag. Känns lyxig att koppla av där inne och skålar för resans början med lite god  champagne. Det sägs att den bästa är torr, kall och gratis. Kan bara instämma i det. Passar på att ta lite lunch här också för  deras hamburgare är så goda.

På tal om service och hjälpsamhet så när de ser att jag har lite jobbigt att gå så blir jag erbjuden transport med rullstol till gaten. Känns skönt att få vila både ben och armar för det är långa sträckor att gå på Heathrow. Full rulle genom terminalbyggnaderna och snart är vi instalerade på våra platser och kan pusta ut ordentligt.

Efter 10 och en halv timme från London är det dags att börja kika ut och se hur det ser ut där vi ska landa. Där nere kan vi se den första anblicken av Sydkorea.

Vi ska strax landa på Incheon Airport i Sydkorea. Det är morgon här och dimmorna har inte lättat ännu.

Så äntligen tar vi mark.

Även här står det en rullstol och väntar på mig och jag slipper gå den långa vägen genom ankomsthallen och alla kontroller. Jag har min lilla kompaktkamera i knät och passar på att ta några bilder på vägen genom terminalbyggnaden. De blir inte så skarpa eftersom det går undan i svängarna och jag vet inte riktigt var det var tillåtet att fotografera men så här såg det ut.

Nothing To Declare

Funderar på nytt stativ...

Vad tror du, kan det här vara något för mig.

Jag har ju dragkrok på bilen så det borde inte vara något problem med transporten, värre blir det kanske på flygresor. Vikten på bagaget är ju så hårt reglerad.

Kanske dags att uppdatera kameran också. Den här ser stor och imponerande ut. Kändes något närgånget då den här killen kom och ställde upp sitt stativ och kamera framför mina fötter och började filma. Nästan på mina fötter. Vad han filmade? Vet inte, det var var en vägg bakom mig. Han förklarade inget heller. Rejält stativ har han också.

Hemfärd och Woxna bruk.

Någon lustigkurre med gul färg hade varit framme vid järnvägsstationen. Lika bra att åka hem då om det är förbjudet att beträda Åre.

Tåget kom men det tog vi inte.

Lång väg hem hade vi, och vädret inbjöd inte till några trevliga stopp men när vi kom lite längre söderut så klarnade det upp och det kändes som sommar igen. Ibland behöver min chaufför ut och sträcka på benen och inspektera skogen lite närmare, då passade jag på att veva ner fönstret och försöka få en bild på de blommande rallarrosorna och fick plötsligt en inflygning i sökaren.

Woxna bruk, står det på en skylt. Där svänger vi in, vill minnas att där fanns ett vaxkabinett för länge sedan.

Vackert ligger herrgården och en fin hälsingebock tronar högst upp i midsommarstången.

Intressant med en bild från 1874.

Jag försökte rikta in mig på samma plats som där den fotografen stått, var inte så lätt då mycket var förändrat nu men ungefär här måste det ha varit.

Sista rasten och en räkmacka tog vi vid Styggeforsen. Blir tyvärr ingen bild från den forsen, det var långt att gå och även brant och inte tog jag någon spännande bild på parkeringen heller. Sedan for vi hem.

Nya äventyr väntar även om de lär bli lite rumphuggna då läkningen av min fot tog betydligt längre tid än vad jag hade trott. 

I Åre växlar ljuset fort.

Jag hade gjort i ordning en GIF-animation där bilderna bläddrade fram sig själv och man skulle slippa skrolla. Men det verkar inte fungera att lägga in någon sådan nu. Har testat med olika format och storlekar men det fungerar inte.

Så här kommer bilderna under varandra istället.

Vi börjar den 4 augusti klockan 15:21, då vi kom fram till Åre. Då hade vi den här utsikten och eftermiddagsljus..

Vid femtiden hade inte ljuset ändrat sig så mycket, men en båt drog fram över sjön.

Kvällen kom och så här var ljuset kl. 20:47.

Nätterna är inte helt mörka men skymningen sänker sig när solen försvinner bakom Åreskutan.

På andra sidan om "Skutan" blir det ett vackert skådespel i färger.

Morgonen kommer och 06:12 har det blivit riktigt ljust.

Hela den dagen är vi ute på vift men 15:58 är vi tillbaka och då ser det ut så här.

Vid sextiden har det förändrats lite.

Kvällen kommer och jag har svårt att sova för jag vill bara titta ut och insupa utsikten. tjugo minuter över elva har det blivit ganska så mörkt.

En ny morgon dagas och jag kikar ut igen vid sextiden och då ser det här.

Så är vi ute på vift igen och kommer inte tillbaka förän till middagsdags och då har vår utsikt blivit så här.

Det mulnar på och dimman drar in, innan all utsikt försvinner i det vita ser vi det här.

Sedan kom regnet och allt utanför fönstret var vitt ända tills kvart i elva då det klarnade upp och var blått och fint ute.

Sedan vaknade vi till en regnig morgon, men det gjorde inte så mycket för nu skulle vi åka hem.

Fast jag tycker lite synd om den busslast pensionärer som kom hit i går kväll. De hade åkt ända från Skåne för att åka kabinbana upp till Åreskutans topp. Kabinbana gick, men där uppe kunde de nog inte se så mycket.

Hungriga var de i alla fall för det var en väldig kö och sedan trängsel till frukost.

Nu skiter vi i det här...

Nej det gör vi inte alls, det är alldeles för fint här uppe för att strunta i, men det finns andra som gör så och mitt på vägen dessutom. Vi fortsätter färden inne i de djupa skogarna och hittar märkliga minnesmärken.

Den här stenen är rest som ett minne efter bonden Nils Person och dragonen Anders Slaghök som dödades av en björn i dessa trakter 1691.

Informationsskylten upplyser oss om att det är björnrika trakter  som vi färdas i och det får vi se bevis på också. Någon har varit här ganska nyligen. Tyvärr så väntade den inte på oss.

Spåren visar att det var inte så länge sedan björnen lämnade sitt visitkort här och dit in i skogen försvann den. Syns t.o.m hur gräset vikt ner sig efter stegen in i skogen.

Vägen är lång och förhoppningen om att även få se nallen vaknar.

Men hur vi än spanar så ser vi ingen björn, men ett litet trappstegfall stannar vi vid. Det är så litet så det har inte fått någon skylt med namn, så jag vet inte om det heter något.

Där nere till höger hade det varit fint att ta sig, för där tror jag att den bästa vinkeln för att ta bilden är...men jag såg det lilla trappstegsfallet och det är inte så dumt det heller.

Den här uppresta stenen stod vid vägkanten, det finns lite röda markeringar och streck men ingen information om vad det är för sten.

Den enda bil vi träffar på här, på de små skogsvägarna är den här timmerbilen. Jag tänkte få en bild då den lastar sitt timmer men chauffören var så hänsynsfull så han väntade med att lasta tills vi hade passerat.

Sen blev det Åre igen. En god middag på Copperhill väntade på oss.