Var ska vi sova i natt?

När våra barn var små och vi åkte på bilsemester, det blev ofta Norge som vi bilade i och då sov vi i de små stugorna som där kallas för "Hytte". Vi hade ingen inplanerad rutt med förbokade övernattningar utan stannade när vi tyckte det var dags att göra kväller och hade hittat något trevligt ställe. I bilen snurrade ofta ett kassetband, antingen med en inläst barnbok eller musik. En återkommande låt som vi ofta spelade och även sjöng med i var; "Var ska vi sova i natt ?"

Det bekymret hade vi inte nu, vi hade förbokat och tur var det för det var diverse stora tävlingar och andra evenemang på gång och stället var fullbokat.

Här tänkte vi sova i natt, på Brösarps gästgiveri.

Vi fick ett trevligt rum på nedre botten men för att ta sig dit var det lite trappor och korridorer så nog var det praktiskt att bo så att bagaget kunde lyftas in och ut genom fönstret.

Brösarps gästgiveri var ett trevligt ställe med god mat och rikligt med mat. Värdinnan berättade att de måste ha stora portioner på gästgiverierna i Skåne annars blev folk besvikna. Vad sägs om en smaskig laxterrine till förrätt!

Det gäller att vara passande klädd också då man kommer till Skåne. ;). Visst är det snyggt!

Efter en sådan middag som vi fått här kändes det nödvändigt med en liten kvällspromenad i den lilla trevliga byn. Extra trevlig för hundar också de har en egen lekpark här.

Men den här skylten var vi lite förundrade över. Fast inte tillräckligt nyfikna för att gå dit och kolla vad det var för små avloppssystem som de verkade vara noga med att alla skulle veta var de fanns.

Nästa morgon hade vi bestämt oss för att gå upp i ottan och komma ut före innan solen gick upp så det blev tidig kväller.

Lunkende

Det är inte bara kalkugnar som bryter av i sädesfälten, såg en välbehållen och vacker väderkvarn också.

Den här pampiga kyrkan  kallades förr för Sankt Olofs kyrka vid Lunkende och byn som den ligger i hette förr Lunkende men antagligen blev det lite väl långt att säga så Lunkende tappads bort. Informationen vid kyrkan berättar för oss att det är en gammal vallfärdskyrka.

Inne i kyrkan finns en tegelsten bevarad från det gamla kapellet som låg här på 1300-1400-talet. Den hittades vid en arkeologisk undersökning förra året.

Berättelsen om den norke kungen Olof och en mängd bilder om hans liv finns att beskåda inne i kyrkan, förstora så kan du läsa den här och se några av bilderna.

Altartavlan i kyrkan var mycket vacker.

Vi tar oss ner runt kyrkan för att leta reda på Sankt Olofs källa.

Här förstår vi att vi har gjort det i rätt ordning som pilgrimmerna gjorde förr. Först besök i kyrkan och sedan ett besök vid källan. I kyrkan skulle man ta på lien vid altaret för att få god skörd och även ta på en liten silveryxa för att få bot mot sjukdomar och olyckor. Vid källan offrades det. De rika offrade pengar men de fattiga offrade bröd, smör och kött. Ibland var hela brunnen fylld med dessa produkter men ändå satt folk där och drack av vattnet i brunnen. Vi avstod från dessa procedurer, nöjde oss med att titta.

Här i närheten finns också något som kallas för Jungfrukällan.

Sägnen om den finns på en tavla nära Sankt Olofs källa.

Stigen dit är markerad med vita pinnar och vi letar oss fram genom bokskogen för att finna källan. Ett tag tror vi att det är något fel med markeringen men så upptäcker vi att vi är på väg ut på Pilgrimsleden och efter ett litet letande hittar vi den lilla stig som leder oss rätt.

Vi finner källan.

Solen letar sig ner mellan grenar och löv och blänker till i källan.

En vacker liten promenad fick vi i det historiska området.

Skånska Landskap.

Vi ångrar inte att vi avvek från den livligt trafikerade kustvägen och åkte in i landet i stället.

Här såg landskapet ut ungefär om jag föreställt mig Skåne dessutom var det minimalt med trafik. Här fick vi syn på flera kalkungnar som stod på rad.

Träden vid vägkanten lutade sig ut över åkrarna, det är nog många vindar som format dessa träd. Den form som jag tycker är lite typiskt skånsk.

Bonden med sin traktor är populär bland måsarna. Han är rejält omsvärmad.

Vägen, som stundom är grusväg, slingrar sig fram mellan sädesfält och gårdar.

Kornet verkar moget för skörd.

På många åkrar växer något som jag inte vet vad det är.

Lite närmare här. Är det någon som kan berätta för mig vad det är för något?

Ytterligare en bild på korn i färg och utan korn i s/v. ;) Här är det inte så svårt att förstå varifrån uttrycket att Skåne skulle vara "Sveriges kornbod" kommer ifrån.

Vackra färger på dessa fält.

Skåne är inte bara platta och ändlösa fält.

Vackra landskap och slingrande vägar leder oss fram till Kronovalls slott eller som det också kallas för Åkessons vinslott.

Här finns det en trevlig servering men tyvärr så fanns det inga bord i skuggan. 

Så långt söderut som det går.

Så hamnade vi så långt söderut som det går att komma och ändå vara kvar i Sverige, vi är i Smygehuk.

Sedan jag var här förra gången så har det förändrats ganska mycket. Kanske fanns det något mer även då, men jag kommer bara ihåg fyren från den gången. Nu finns den här piren och plattformen där man kommer en liten till bit söderut. Det fanns sittplatser på väg ut men med tanke på allt spindelnät framför sittplatserna så såg de inte ut att vara så väl använda.

Jag såg på blötan på plattformen att det var ingen säker plats att stå på och speciellt inte om man inte ville få linsen nedstänkt. Så jag ställde mig en bit ifrån och tänkte vänta på de höga vågorna.

Tur hade jag för då kom det en frivillig modell och ställde upp sig på bra stänkplats. Han var väl medveten om mig och min kamera och beväpnade sig med ett brett leende.

Vad han inte verkade vara så beredd på var att havet var kallt och ganska så blött. Det breda leendet förvandlades till en lite annorlunda min.

Förstora och kolla in hans min, inte lika avslappnat leende längre.

Fyren ser i alla fall ut som jag kommer ihåg den.

Vi kikar på den gamla kalkugnen.

Ett vindpinat träd som förmodligen är Sveriges sydligaste träd. Inga löv på det men det är vackert ändå.

I Köpmansmagasinet kan man fika men vi var inte där vid fikatid och tyvärr missade vi också utställningen som Bob skrev om nylien. Rätt plats men fel tidpunkt.

Visst är det fint här ner vid den sydligaste kusten men vi är inte ensamna om att kommit på tanken att åka hit så när vi även hamnar i en omläggningsväg på grund av en bilolycka så beslutar vi oss för att lämna kusten och åker in i landet igen.

En liten gnutta Malmö och knökfullt i Skanör.

Malmö var inte inprickat som stopp på vår skånetripp men när vi nu var så nära och såg skyltarna till  utsiktsplatsen över Öresundsbron så passade vi ändå på att åka ner dit. Gassande solsken var väl inte det bästa fotovädret men kul att komma dit och jämföra om det var några förändringar från förra gången vi var där. Den enda förändring jag kunde upptäcka var vädret. Då hade vi annalkande åskväder och dramatiska moln och jag fick mycket mer spännande bilder än nu.

Det konstigaste tyckte jag ändå var att platsen där de byggt en stor anläggning med utsiktsplattform och vad som ser ut som stora lokaler under, stod lika tomma och öde nu som när vi var dit första gången för 12 år sedan. Då trodde jag att det inte kommit igång ännu,  bron hade ju bara två år på nacken då, men nog blev jag ganska förvånad när det var lika tomt och öde nu. Antar att det kommer en hel det som vill titta på bron så åtminstone en servering för fikasugna borde löna sig.

 Vänder i alla fall blicken åt andra hållet och ser en annan välkänd silhuett.

Vill man så kan man ta en liten, liten promenad ut i Öresund torrskodd och få en annan vinkel på bron men de avstod jag ifrån, ljuset var strålande solsken från alla håll ändå.

Nu var det inte Malmö som vi tänkt besöka utan Skanaör och Falsterbo. Vi kör vidare spanar lite ut mot Danmark och alla vindsnurror som på det här hållet mer ser ut som ett spjälstaket.

När vi har en mil kvar till Skanör upptäcker vi att vi var inte ensamma om att ha kommit på samma tanke. Trafiken står helt stilla. Tror först att det är någon form av trafikstopp och inte kö hela vägen. Men de visar sig att man bara kommer någon cm i taget. Vi ger upp och vänder. Skanör och Falsterbo får klara sig utan oss och vi får ta och besöka det någon annan gång när det inte är så fint väder och inte mitt i sommaren.