Så blev det påsk.

Även i år så blev det påsk, det har inte blivit så många blogginlägg eller kommentarer den senaste tiden men vill passa på att önska alla här en Glad Påsk med mycket god mat, trevlig ledighet och massor med påskgodis och sedan när blodsockernivån faller som en sten efter allt godisintag så kan det vara bra att veta att hjälp finns att få.

Det är bara att ringa till Blodsockerfallsakutbilen.

Jag hade inga gulliga kycklingar att önska Glad Påsk med men ett par mexikanska ankor kan väl duga. De är fotade en påskafton i Mexico City.

Vi satte upp en kärve till småfåglarna...

Vi satte alltså upp en kärve till småfåglarna till jul..

-Vad sa du?

-Jo, jag sa att vi satte upp en kärve till FÅGLARNA!Bilderna blir inte så bra genom fönstret här, med de gamla handblåsta och lite ojämna glasen.

I natt kom den efterlängtade snön och med spåren i den snön så kan jag tydligt se vem som kom tillbaka och gjorde slut på fåglarnas kärve.

Fast fåglarna får väl skylla sig själva som inte bevakade sitt revir...

...och min cypress, som rådjuren redan fixat en snygg midja på, fick vara ifred.

Cancelled

Alla resor har ett slut, även en vistelse i Florens, men eftersom vi nu klappat Porcellino på nosen och offrat en peng så kan jag anta att vi kommer att återse den staden någon gång.

Många gånger har vi flugit och det enda missöde vi råkat ut för tidigare har varit någon liten försening...ända tills den här gången. Det var ingen munter syn vi möttes av då vi kom till flygplatsen. Vårt flyg var inte bara försenat, det var helt och hållet inställt. Det var för att det blåste och vårt lilla plan vågade inte lyfta då.

Det var bara att raskt skynda sig till Swiss-disken för att höra vad de hade för alternativ plan. Kön den växte kämpalång och där stod vi i tre timmar.

Tills vi till slut fick veta att det inte skulle bli någon flygning för oss den dagen, det skulle bli buss till Rom. De var vänliga nog att dela ut kuponger så att vi skulle kunna köpa lite mat, men ingen berättade att det inte fanns tid för något inköp. Bara att skynda iväg till bussen för en fyra timmar resa till Rom.

Bussen susar iväg förbi italienska hus...

...skogar och fält...

...små städer...

till slut blev allt suddigt och jag somnade. ;)

Av Rom såg vi inte mer än ett hotell, för där var det mörkt och natt.

Nästa morgon blev det i alla fall flyga av och vi kunde beskåda Rom från luften.

När man flyger är det viktigt att studera säkerhetsföreskrifterna noga.

Sedan kan man studera den italienska kusten från ovan.

Spännande virvel där nere i bukten.

Vi kommer in över Alperna igen.

Med snötäckta berg och djupa dalgångar.

Mäktigt att se Alperna så här från ovan.

Lika fascinerande att se dessa bergstoppar sticka upp ur molnen och även se att där uppe ovan molnen bor det folk.

En kort mellanlandning i Zürich och så vidare hemåt. Det är klart väder över Stockholm.

Det var kul att flyga så att jag fick ett flygfoto över vårt eget hus också.

Vi hoppade inte av där hemma, utan följde med till Arlanda för landning.

Promenad till Drottningholm.

Lördagmorgon och solen skiner, känns som en bra dag för en promenad. Vi styr kosan mot Drottningholm men först ett lite ofrivilligt stopp på Nockebybron, en segelbåt vill igenom och kön av bilar blir lång.

Där nere ligger Brostugan, de har inte öppnat ännu.

Flaggan är hissad på Drottningholms slott, så kungen är hemma.

Det är tidig förmiddag men gässen är redan hungriga.

Slottsstallen som numera är garage.

Inte bara gässen är på alerten så här tidigt. Här kan Sven Jerring berömda citat om japaner passa in, fast de här japanerna hoppar inte och kastar sig inte, möjligtvis att de fläktar sig, men framför allt så fotograferar de.

 Alla vill fota vakten, så då gör jag det också och känner mig som en riktig turist.

Drottningholms slottsteater.

Vi går ner genom Norra grinden.

Beundrar slottet och går inte på den fint krattade grusgången...

...för där får vi inte gå när kungen är hemma.

Vi traskar upp mot Floras kulle och den kungliga djurkyrkogården istället. Där har bland annat Tusse och Eisel egna gravstenar. Här låg förr prinsessan Sofia Albertinas trädgård med en damm, byggnader och ett menageri för hönsfåglar, nu finns här bara en inhägnad grop kvar.

Här uppe börjar också Kärleksstigen, undrar om Kungen och Drottningen brukar vandra där hand i hand.

Här uppe hittar vi något nytt som jag inte upptäckt förut, en utställning om planteringarna i parken och trädgårdsskötseln.

Där dansar figurerna menuett i solskenet.

Och se där, på en av de informativa planscherna hittar jag en bekant. Så kul att se dig här Eva.

Här kan man få lära sig lite om landskapsomvandling också.

Fullärda traskar vi vidare mot Kina slott.

Inga japaner hade hittat upp till Floras kulle men hit har de hittat, trots att Kina slott inte öppnat ännu.

Paviljongen där Adolf Fredrik satt och svarvade snusdosor är privat nu, men Confidencen är uppdukad som om de kungliga skulle vara på väg för en privat måltid.

Confidencen är en matsalsbyggnad där både matbord och serveringsbord dukades i våningen under den kungliga matsalen och på signal ovanifrån hissades mat- och serveringsbord upp i matsalen. Detta innebar att de kungliga kunde äta middag utan att betjäning var närvarande, alltså en confidence (franska för "i förtroende").

Norr om Confidencen ligger det gamla köket som numera inrymmer ett café, här kan trötta turister ta sig en välbehövlig fika och vila sina trötta ben en stund.

Vi är inte fikasugna ännu, så vi traskar vidare ner till Vakttälten som står där som en påminnelse om Gustav III dagar. Han hade stora planer för parken med idéer om flertalet byggnader men bara två blev förverkligade, som det här vakttältet och Götiska tornet. Byggnaden ser spännande ut men var bara en förläggning för kungligheternas vakter.

Här finns oändliga grusgångar att traska runt på.

Men vi slinker in bland de vindlande gångarna i Lövteatern istället.

Ovanför de 14 kaskaderna har man fin utsik över parken och slottet. Fast i dag är vattnet avstängt.

Det finns en hel del gäss i parken och på vissa ställen får man se sig noga för innan man sätter ner fötterna. De lämnar ganska stora visitkort efter sig.

Svanungarna har hunnit bli ganska stora.

Pappa svan kommer simmandes.

En riktig svanidyll.

Den här lilla filuren verkar tycka att jag borde ha haft mat med mig. Jag fick i alla fall en uppfodrande blick ifrån den.

Hägern i strandkanten gillar inte mig, den flyttar sig hela tiden så att den är på samma avstånd från mig, så jag går därifrån för att inte störa i matletandet.

Bakom blommorna ute på en av öarna anar jag något som jag inte sett i parken här förut. Kan det vara ett...?

...rådjur där på ön? Jo helt riktigt, den måste ha gått över bron för att komma dit.

Sedan gick vi hem.

Först small det.

Som sagt i rubriken, först small det rejält. Det var augustis första åskväder som drog in. Sedan blåste det upp så träden nästan låg vertikalt och regnet började strila ner för att övergå i skyfall. Kunde lika gärna vara någon som stod här med brandslangen, men det blev samtidigt ett magiskt och lite kusligt ljus för samtidigt sken solen. Jag kände mig manad att gå ut på övre balkongen och försöka föreviga det speciella ljuset, trots att det regnade.

Ljuset kändes nästan som att kliva ut i en sepiatonad värld.

Regnet fortsatte att ösa ner, ser att en liten båt sökt skydd under Nockebybron. Det var då den passade på att anfalla.

Den kröp in i mitt ena byxben och där HÖGG den till. Ja jag säger högg till för det kändes som om någon kört in en nål i benet. Två gånger dessutom. Första getingen för i år och så anfaller den.

Den fick plikta med sitt liv...och jag skäms inte ens för det.

Vad får man inte stå ut med för en bild; regn, åska, getingstick och smärta. ;)