Ungar, hundar och hembryggt...

Nä, det ska inte handla om äppelvin, men väl om en fikapaus på hög höjd med en annan slags bryggd.

Vi har åkt i ett område där människor har bott sedan 500-talet och många bor och verkar i det här området ännu.

Fast när vi kommer högre upp är det glesare med bosättningar men desto mer häpnadsväckande vacker och även varierande natur. Vi åker över Andernaplatån och passerar genom en rad unika ekologiska zoner.

Mitt i allt det karga och även gröna hittar vi en cementfabrik.

Efter några timmars färd är det dags för en fikapaus och få komma ut och känna lite på hur det är i den höga höjden och tunna luften.

Ännu är vi inte på vägens högsta punkt men här kan det vara dags att ladda upp med lite cocatea. Nu är effekten av dessa cocablad lite överdrivet, det var väl ungefär som att dricka en kopp tea eller kaffe men det hör liksom till att ta en varm kopp med denna brygd innan man kommer till resans högsta punkt.

Tror att alla turistbussar och bilar stannar här och som en naturlig följd så samlas det en hel del försäljare också.

En av indiankvinnorna visade mig hur hon spann garn av alpackaullen.

Damerna som satt där var charmiga och jag gillar verkligen de höga hattarna som en del har.

Vackra och färgglada ting har de att sälja också.

Här kom det också lite alpackor lunkades.

De är så söta. fast de här vill inte bli klappade.

Jag träffar även på några andra djur.

Katten som håller till här är inte ett dugg intresserad av att stå modell.

Ett fascinerande landskap är det och jag tar en extra titt innan vi åker vidare.

Köper med mig lite cocakarameller, kan vara bra att ha som färdkost. Sådana får man ta med sig hem, men cocablad och cocatea får man inte ta ut ur Peru.

Innan vi kommer till högsta platsen stöter vi på ett litet hinder, ett tåg har lite problem att ta sig fram och har fått stopp precis vid järnvägsövergången. Vi får vackert vänta tills det orkar dra vidare.

 Inga bommar eller varningssignaler finns men här finns det mänskliga vakter istället.

Tåget är långt så det tar ett tag innan det tuffar vidare...

...och även vi kan rulla vidare.

Vi njuter av naturen.

Så är vi framme vid resans högsta punkt, här känns det verkligen att luften är tunnare och man känner sig lite andfådd då man går ur bussen. Vi är på 4.910 m.ö.h.

Här har man vidsträckt utsikt mot omgivningarna och vulkanerna, fast vi har fått lite dis i luften och får nöja oss med att veta att där borta finns Misti och de andra vulkanerna.

Här finns det också en hel del att köpa och en av försäljarna har sin lilla dotter med sig, hon är först lite blyg.

Fast då hon får en liten katt av mig så släpper blygheten och hon charmar oss alla.

Sedan far vi vidare mot platsen för dagens övernattningsställe, Chivay.

Gick en sväng.

Äntligen normaltid och dessutom en solig höstdag, så jag och maken tog och gick en sväng på morgonen. Tog med mig kameran, men kände mig lite hemmablind i början på promenaden, fast när jag i Äppelviken stötte på den här skylten så vaknade kameran till liv och jag fick en ny skylt till min skyltsamling.

Undrar vem det är som går omkring i Bromma och skriver Helg lite överallt, visserligen är det helg i dag men texten står där även på vardagar och på många olika ställen.

Redan på 1910-talet började Äppelviken bebyggas av villor och vissa detaljer från den tiden finns kvar, som det här gamla staketet på Rundavägen.

Inget som man verkar vilja bevara eller vara rädd om, ser inte så säkert ut länger.

Vi slinker ner till det väldigt nya Alviks strand.

Här vid Alviks strand har det byggts massor så jag känner inte igen mig.

Här står en Havsvind, skapad av Kent Ullberg.

Fast när vi kommer ner till strandpromenaden så ser det sig ganska likt ut. Barnängens fabrik är sparad men är mer ett kontorshus nu än fabrik.

Här nere vid Mälarens strand träffar vi på "Den unge Strindberg i skärgården" av Carl Eldh, som sitter och gottar sig i solskenet.

Så här ser han ut framifrån.

Här är det fint att promenera.

Blir man riktigt hungrig på sin promenad kan man slinka in på Sjöpailjongen, fast vi är lite väl tidiga för det och har nyss ätit frukost, så vi fortsätter.

Tittar lite på speglingarna i vattnet.

Undrar hur det är att bo i det nya huset som mer ser ut som det staplats skokartonger på höjden. Det lär vara så väl isolerat att man får gå ut på balkongen för att ringa.

Vi fortsätter promenaden hemåt och konstaterar att det är Hallowe'en i morgon den 31 oktober.

Några firade det redan i går.

Livet på landet.

Har haft förmånen att leva lantliv i två veckor, kameran fick vila ganska mycket men eftersom den var med ut till landet så blev det lite bilder ändå.

Försökte fånga den stora vackra månen som visade sig en av kvällarna, blev väl inte som det såg ut men en sak gladde mig extra mycket. Jag har en hornhinnesjukdom som gör att hornhinnan förstörs men med laseroperation så har förloppet stoppats upp och nu när jag dessutom fått nya glasögon så plötsligt såg jag bara en måne och inte två eller tre. Bara det var värt en bild på den stora månen.

Jag hade lite torrt bröd och la ut det på verandaräcket för att fåglarna skulle få, visst kom det fåglar men en aning större än de jag tänkt mig och de små bitarna slukade de i ett enda nafs. Den stora brödbiten spände jag fast och tog ett bildbevis på brödätaren.

Inte bara fåglar kom på besök till lantstället, vi fick lite badgäster också.

Det badades så ända in i vassen.

Det var blött det här. Skaka, skaka.

Sedan måste man torka sig också.

Totte var ingen badkruka minsann.

Fotograf i skottlinjen.

Lillebror i skottlinjen...Träff.

Bäst att fly fältet och dra sig ut på djupt vatten.

Längtansfulla blickar, när man inte fick bada mer.

Om man är katt och träffar på en stor hund är det bäst att se riktigt farlig ut.

Eat Well.

Snacks går tydligen in under nyttig mat i USA.

Finns en hel del chipssorter att välja på här.

Katten får tydligen följa med in i mataffärerna här i San Francisco.

Äter man för mycket av den där hälsosamma maten så kan man hamna under kategorin hjälpsam.

Frusen yoghurt???

Att spara på vatten är viktigt, säg det!

Eller så kan man ta sig en gratis öl, fast det gäller visst bara i morgon.

Kringlor som smakar som pizza lät godare än vad det var, fast Auntie Anne var glad och trevlig.

Snabbmat à la indiskt var nytt för mig, var gott men kladdigt att äta.

Var ska man inte passa på att testa hamburgare om inte i USA.

Testade på två ställen och de var lika goda på båda två.

Umami, var lite trendigare ställe.

xxxxx

Väderleksrapporten sa regn.

Lite regn kom det, men inte var det mycket inte.

Molnen såg ganska hotfulla ut men, det var mest bara hot.

En liten skur och sedan sken solen igen.

Någon var glad för de droppar som kom och offrade sitt the och ett glas vatten till gudarna.

Och jag kunde titta på folklivet igen.

Efter regn kommer solsken och eftersom det var så få droppar behövs det mer vatten för att hålla staden grön.

En del har ganska små kontor.

Religionen har stor del i thailändarnas liv, blommorna är viktiga, bilförarna har den för att inte råka ut för olyckor, taxichaufförerna för att få många kunder.

En del träd är tydligen heliga och offerplatser.

Olika seder och bruk så det förvånade mig inte, men det som förvånade mig var att allt det här fick vara ifred.

Även allt detta som, också var något slags tempel, fick vara ifred. Ingen förstörelse.

Mycket arbete utförs för hand utan en massa maskiner.

Fortsätter att vandra runt och bara njuta folklivet.

Är det varmt behöver man lite rast och även fylla på med vätska.

Någon såg mig.

Några var upptagna.

Andra rusade förbi.

Det går bra att ha sin sömmerskeateljé ute på gatan också.

Här kan du få råd.

Kul hus.

under strecket_______________________