Det står ett rådjur ute i trädgården.

Det står ett rådjur där ute sa maken.

Jag tittade ut och sa ETT?

Verkar som de trivs i vår trädgård även då det inte finns några blommor att äta upp.

Bocken, mamma rådjur, årsungarna som blev tvillingar och även fjolårsungen ser ut att trivas tillsammans.

Full fart var det i alla fall.

Var bara tvungen att sticka emellan med vad som hände ute på tomten alldeles nyss. Tyvärr så blir det inte så bra bilder genom våra fönster som är av den gamla handblåsta varianten.

Kommer mer från Road tripen senare.

Road trip north VIII - mot Narvik.

Vi lämnar Mo i Rana innan solen riktigt gått upp. Fast innan vi lämnar stan så vill jag ha en bild på "Havmanen" som står med fötterna i fjorden.

Inte många är vakna, men några fåglar simmar i viken.

Vi lämnar stan och hoppas på att det ska bli en solig dag, det ser i alla fall lovande ut nu.

Den sträckan vi ska åka i dag är rikligt begåvad med vägbyggen och vi hinner inte så långt innan det första dyker upp.

Här är det stopp från båda hållen och vi väntar och väntar i en halvtimme. Tiden går sakta då man bara sitter och tittar på hur det lastas sten och vi hinner ju nästan bli kompis på Facebook med killen med stoppskylten.

Även om vägen inte är vacker och vägarbetena avbyter varandra med jämna mellanrum så är naturen runt omkring vacker.

Ibland försvinner solen bakom ett berg och vi får en ny soluppgång.

Ovanliga moln.

Vi kommer upp på högfjället.

Snart är vi vid polcirkeln.

Det har byggts en enorm anläggning här uppe sedan jag var här förra gången, fast dit kommer vi inte. Det är stängt och oplogat så vi får nöja oss med att titta från vägen.

Vi njuter av allt det vita och alla fjäll.

Efter den här fjällpassagen kommer vi ner till fjorden. Solen värmer och sänder ner sina strålar på fjället.

Isen i fjorden skapar små konstverk.

 Sedan bär det uppåt igen och naturen blir vit och vacker.

Frosten klär in träden i vitt.

Så vackert med alla vita träd.

För att inte tala om fjällen som ser ut som gräddbakelser.

Beskådar de sista vita landskapen innan vi kommer ner till fjorden igen.

Där nere bor men fint.

En ovanlig skylt i en vägkorsning.

Till slut har vi kommit ner till fjorden och färjar över från Bognes till Skarberget i regn.

Efter färjan är det inte så långt kvar till Narvik, bara några broar och lite berg.

Framme i Narvik är det isigt och halt med dålig halkbekämpning. En promenad där var obehaglig, blev bara en kort en till restaurangen. Vi hittade ett riktigt bra ställe, Viva,  som serverade en utsökt skrei.

Road trip north VII - mot Mo i Rana.

Är man uppe i norr i februari så tar det ett tag innan det ljusnar på morgonen. Vi lämnar Gäddede för att köra mot Norge, vi tar vägen över fjället.

Det sägs att det är lite snö i år, men jämfört med hemma i Bromma så är det bra mycket mer här.

Vitt och fint, fast så här innan det ljusnat riktigt så blir det ett mjukt blåskimmer över fjälllet och snön.

Vägen går över fjälllet och även genom fjälllet. 

Tunneln som vi kommer fram till ser ut att vara stängd, men när vi närmar oss tunnelöppningen går porten automatiskt upp. Rödljuset ändras till grönt och vi kan köra in. Bakom oss sluts porten igen. Ingen återvändo alltså.

På andra sidan fjället har vädret förändrats. Dis och dimma döljer utsikten. 

Vi kommer till porten till Nordnorge.

Vid Laksforsen stannade vi vid vår resa i maj, lunchade på en god laxmacka och hade tänk att reprisera det på den här resan. Tyvärr var det stängt så vi fick nöja oss med forsen. Där var det bara -8 grader men luftfuktigheten som vattenkaskaderna från fallet skapade gjorde att kylan trängde in genom märg och ben.

I Norge byggs det vägar och breddas vägar på många håll. Så emellanåt tar det lite extra tid att ta sig fram.

Nya broar skapas. 

Under bron var det en fors, den var helt frusen nu.

Dagens etapp innehöll inga dramatiska tillfällen eller tillbud och vi anlände välbehållna till Mo i Rana.

Fick en fin solnedgång, synd bara att det stack upp en byggkran mitt i vår utsikt från hotellet.

Sov gott!

Road trip north III - Tännforsen.

Vi lämnade Ristafallet, tankade i Åre och fortsatte till Tännforsen.

Här var det verkligen tur att jag hade dubbar under skorna. Halt var bara förnamnet.

Men vattnet forsade och dånade och isen runt omkring var så maffig.

Vissa utsiktsplatser var helt avstängda och för att ta sig dit så var det verkligen förenat med livsfara. Men med telet på så kan man zooma in och se lite av den magnifika isen och bruset där nere.

Även den nedre utsiktsplatsen var avstängd, men bara med en skylt som sa att den var avstängd, fast skam den som ger sig. Visseligen såg vägen mer ut som en iskana men jag klamrade mig fast i staket och räcken och tryckte fast dubbarna i isen med rejäl kraft då gick det att ta sig ner och med samma metod kom jag även upp efteråt. Fast ner kommer man förstås alltid, men det gäller att inte komma nerdansades med sån fart att man hamnar i fallet.

Tur var det att jag vågade mig ner, för det var mäktigt att se det där nerifrån.

Innan vi började kravla oss upp igen från nedre utsiktsplatsen så visade sig en liten regnbåge.

Tog en sista bild innan vi lämnade Tännforsen en solig men riktigt kylig dag.

Road trip north III - Ristafallet.

På vår vinterresa så stannade vi kvar i Östersund för att därifrån bege oss till Ristafallet som ligger ganska nära Åre. Jag ville se hur det såg ut där på vintern.

Ganska så häftigt att se nu när det var snö och ganska mycket is.

Lite för mycket vatten ännu tyckte den av lokalbefolkningen som vi träffade på, men har man inte sett det så här så tycker jag inte man kan klaga ändå.

Tittar man lite närmare på isformationrena så kan man nästan tänka sig in i boken "Isslottet" av Tarjei Vesaas.

Jag har broddar på skorna så trots det isiga underlaget här tar vi en promenad för att se hur det ser ut på håll.

I Åre beklagar de sig för att det varit dåligt med snö i vinter och de befarar att en hel del företag inte ska klara vintern. Får väl hoppas på att det kommer mer snö snart och att det går bra för alla.

Vi far vidare för att söka efter fler fall.