En skön båttur på Boafeng Lake.

Lunchen var god och nu när vi vilat benen så är det dags för en tur på Boafeng Lake. Den sjön beskrivs så här i turistbroschyrerna. "Baofeng Lake är en riktig plats för graciösa berg och charmiga vattenvägar och för alla de snälla, goda, nådiga och kloka människor. Baofeng Lake är ett sådant paradis som du skulle vilja besöka om och om igen, oavsett om du varit här eller inte". Låter ju lovande.

En liten buss ska ta oss upp till sjön och nere vid torget där den startar står de här "soldaterna" uppradade i väntan på tjänstgöring.

Vägen upp till sjön är en riktig serpentinväg.

De är noga med bältet i dessa bussar och det kan vara förståndigt på de slingrande vägarna. Gullig skylt för att få oss att ta på oss bältet.

Vädret är strålande och perfekt för en tur på sjön.

Det är guidning ombord, en vältalig kinesiska håller låda och berättar antagligen allt om sjön och dess omgivningar och får passagerarna att utbrista i lite olika tillrop. Hon till och med brister ut i sång som avslutning på resan, fast vi förstår inte ett dugg för allt är på kinesiska. 

Men vi förstår att djupa vatten är farliga.

När vi börjar närma oss den här byggnaden så uppmanas vi att ropa något, vad vet jag inte.

Men ropen har effekt för då vi kommer nära så kommer den här mannen ut och sjunger en liten sång för oss.

Lite längre fram upprepas proceduren och här är det en kvinnlig sångerska.Det kan verka som ett enkelt och lätt jobb men tror att det blir ganska enformigt och ensamt i dessa små stugor.

Den här stenpelaren har säkert något namn och berättelse...

...men det enda jag vet är att det ser ut som ett ansikte i pelaren.

Vår båttur går runt en sväng och tillbaka där vi steg på, men man kan välja att åka till andra änden av sjön och ta en promenad där.

En fin liten tur var det på sjön och med vacker frodig natur.

Tillbaka vid utgångspunkten.

Där tar vi bussen tillbaka ner och beskådar vattenfallet som finns här. 

Först tittar vi på fiskarna i dammen.

Dom ser ju glada ut.

Sedan tittar vi på vattenfallet, där alla poserar och tar sina bilder på varandra.

Vill man inte vara ensam på bilden så kan man betala 1 Yuan och få en av de vackert klädda flickorna med på bild.

Även en betald modell behöver en liten paus.

Så är vi tillbaka nere hos städsoldaterna och jag upptäcker att det här blev nästan som Finn Fem Fel.

.

Föregående  -  Nästa

En promenad i Zhangjiajie Grand Canyon.

Efter att ha gått ner via "Sky Ladder", som trapporna med de 1.680 trappstegen kallas, kommer man ner i Zhangjiajie Grand Canyon.

Här ska vi gå en lättgången vandringsled där det långa sträckor är byggt gångvägar i trä.

Vandringsleden följer ett vattendrag och vi behöver inte gå så långt innan vi är framme vid Butterfly Spring, som vattenfallet heter. Det har fått sitt namn från att det brukar vara mycket fjärilar som dansar runt här. Så gjorde det även i dag, men ingen fastnade på bild.

Det är ett lummigt och fint område, folkträngseln som var i trapporna har plötsligt löst upp sig och man kan gå i sin egen trakt och njuta av naturen.

Det rinner vatten utefter bergssidorna som gör att grönskan frodas.

Ibland finns det lite trevliga skyltar utefter vägen.

Det ska finnas en hel del djur här i dalen, men de jag ser är mest fåglar.

Vi fortsätter vandringen.

Vatten är det gott om...

...och ett paraply hade kanske inte suttit i vägen vid en del ställen.

Ibland strilar det på ganska bra.

Skulle man bli hungrig så finns det även lite mat att köpa, påpassliga försäljare har ställt upp sina spisar och förser hungriga turister med godsaker.

Jag testade inte att smaka på småfågel, men såg att det som var populärast var fläsket som ligger till höger. Det doftade gott men såg väldigt segt ut, de som åt på det fick slita rejält för att få loss någon bit.

Vi går och går. 

Kommer fram till ett ställe där man kan åka linbanan en liten bit, i full fart kommer de nedsusandes.

Vi vandrar igenom grottor, den här heter Bandits Cave och var gömställe för eftersökta banditer. Det sista banditgänget bröts upp 1965 efter grundandet av Folkrepubliken Kina. Många filmer och TV-serier bygger på banditer som huserade här.

Bakom den här vackra bron finns också en banditgrotta.

Vandringen fortsätter.

Efter två timmars promenad kommer vi ner till en sjö.

Där får vi en liten tur med en sådan här båt. Nu var det skönt att få sitta ner ett tag.

Utefter stranden sitter det män och fiskar.

Men nu är jag hungrig efter att först ha gått på glasbron och nedför alla dessa trappsteg och sedan en promenad i kanjon. 

.

Föregående  -  Nästa

80 trappsteg nedför - eller hur var det nu?

I går sa vår guide att i morgon blir det en lätt dag, då är det bara 80 trappsteg nedför. Så skönt tänkte jag eftersom det gör mest ont i trappor och just nedför är de värsta för knät. Så bara 80 trappsteg lät som en enkel match. Fast guidens engelska var inte alltid så lätt att förstå och siffror var tydligen besvärligt. Oftast fick hon skriva ner dem på sin mobil för att det skulle bli rätt. Så efter att ha gått på glasbron var det nu dags för dessa trappor.

1, 2, 3, 4, 5 och 6 och 7 trappsteg, vandringen nedför börjar. Det är en mycket smal klyfta som vi ska ner i till ravinen. Det är massor med folk så det går inte så fort vilket är bra för mig. Som tur är så är trappan enkelriktad, man kan bara gå ner därför är det inga som kommer trängandes uppför.

Är man i Kina så behöver man inte känna sig ensam.

Vi går och går, ja  det känns mer som om jag kravlar mig nedför och när vi har kommit till en avsats säger guden att nu har vi gått en tredjedel av sträckan.

- VA! Vad sa du? en tredjedel och jag tycker det känns som vi gått dessa 80 trappsteg för länge sedan.

- Hur många trappsteg sa du att det var?

1.680

- Sa du 1.680 trappsteg, ja jösses och jag som bara hörde de två sista 80. Fast vill jag ner så finns det ingen annan väg dit, så det är bara att kämpa på.

På en skylt står det att den här klyftan kallas för "A strip of sky", det stämmer för det är inte mycket ljus som strömmar ner hit trots att det är en strålande vacker solskensdag. Inte lätt för kameran att hitta rätt och att börja ställa om för varje bild är inte så lätt under nedfarten. Det får bli som det blir, huvudsaken jag tar mig ner.

Men kineserna runt omkring mig är trevliga och hejar på och jag har väl aldrig fått så många hejarop och tummar upp tidigare i mitt liv.

Långt dit ner ska vi.

Fler än jag som behöver en liten paus.

Så går vi vidare.

Är vi nere nu? Nej, men här kan man se glasbron underifrån.

Som vi såg uppifrån glasbron så har det nyligen varit ett ras här, ett som drog med sig delar av trapporna. De är nu lagade och här kan vi även se hur de tillverkar de fina räckena i området. Hur de byggs upp på armeringsjärn.

Glasbron ser ganska kul ut underifrån.

Men nu är vi verkligen nere och jag känner mig tämligen slut, men glad. Liten stunds vila så ska vi fortsätta en vandring i den lummiga kanjonen.

Det är en lättgången vandringsled där man går mestadels på gångbroar utefter floden.

Vattenfallet såg vi också uppifrån glasbron.

Föregående  -  Nästa

Avatarland eller Pelaren mellan himmel och jord.

Den snabba utomhushissen i föregående inlägg tog oss alltså upp 326 meter på knappa två minuter, var ju skönt att slippa gå eller klättra den biten. Redan där vi klev av hissen kunde vi se att det var en fantastisk utsikt här uppe.

Molntussar svävade under oss och man ser mängder med stenpelare. Långt, långt där nere kan man ana bussarna  som är på väg upp mot hissen.

Här finns ogripbara klippor, klara bäckar, mångfaldig fauna och ett behagligt klimat. Landskapet av höga sandstenpelare möts av djupa raviner.

Vi vandrar utefter gångvägar och stigar som klänger sig fast utefter bergväggen, jag är imponerad av de som byggt allt det här.

Med jämna mellanrum finns det utsiktplattformer så man kan gå ut och få sig en hissnade och lite magkittlande känsla av att titta ner i djupet. Fast ibland blir det trängsel på dessa plattformar då kineserna verkar vara mer intressera av att få vara med på bild än att fotografera utsikten.

Hur blev det med regnet då, jo det slutade regna och vi kunde vandra utan att bli blöta.

Det är ett helt otroligt landskap vi vandrar i, känns nästan som ett sagolandskap.

Inte undra på att det var dessa berg som inspirerade filmen Avatars skapare och att de var här för att spela in filmen.

Kan mycket väl föreställa mig hur man med fantasins och lite molns hjälp kan få dessa berg att sväva.

Det finns inga ord som kan beskriva skönheten av parken men det känns som om man är på en annan planet. Zhangjiajie National Forest Park är en plats man inte får missa.

Del 1 - Del 2 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7

The Hallelujah Mountains och Hundra drakarhimmellyft

Idag ska vi bege oss till Zhangjiajie National Forest Park, vi vaknade upp till en regnig morgon och det kändes väl inte så där häftigt. Skulle vi se något av de vackra bergen eller bara gå omkring i dimma och dis? Hur som helst, vår guide väntade på oss så det var bara att ta på sig regnkläderna och åka iväg. Först en biltur och sedan gällde det att hitta rätt buss vid entrén till parken. Den saken hade vi aldrig klarat om vi inte haft vår kinesiska guide Carol. Hon lotsade oss smidigt genom biljettluckor och till den buss vi skulle ta. Fanns en del att välja på och alla hade kinesiska tecken där fram.

Kineserna är fyndiga, då det är regniga dagar säljer de skoskydd som man kan dra på över sina skor.

Bussen slingrade sig fram uppför och uppför, det var flera stopp på vägen upp men Carol bad oss sitta kvar till sista stoppet. Då var vi framme vid den höga bailonghissen, "hundra drakarhimmellyft".

Den här hissen lär vara världens högsta hiss med sina 326 meter. Jag har inte kollat om det är riktigt men nog var den hög och med utsikt hela tiden under den snabba färden upp till toppen. Färden upp tog ungefär två minuter och trots att jag hade kameran beredd och försökte filma så gick det så fort att av den filmen var inte mycket att se.

Medan vi väntade på att få komma fram till hissen övergick regnet till duggregn och vi fick en föraning om hur bergen här ser ut. Inte var det någon nackdel med regnet heller för annars hade vi missat de låga molnen som omsvepte de pelarformade bergstopparna.

Stenpelarna är över 200 meter höga och är resultatet av tusentals år av erosion. Erosionen huvudorsak är från is som expanderar under vintern och växterna som växer på dem. Andra orsaker är jordskred och vattenerosion.

Eftersom det är fuktigt här året runt finns det tät vegetation.

Dessa sandstenpelare är ett självklart kännetecken av det kinesiska landskapet och man kan hitta dessa i många antika kinesiska målningar. I hela området finns det fler än 3000 stenpelare och klippor av sandsten, det är så många att man brukar kalla området för skogen av sandstenpelare. Parken togs upp i Unesco:s världsarvslista 1992.

Men nu vill jag inte stå här nere och titta längre, jag vill åka upp och se hur där ser ut.

Fortsättning följer.

Del 1 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7