The Bund och När var tar sin...

Nästa dag i Shanghai tog vi oss ner till The Bund, det är en berömd gata utmed Huangpufloden. Odet Bund härstammar från  urdu och betyder jordvall, fördämning eller kaj, så jag antar att det var en stor kaj där tidigare. Men det är inte själva gatan som dar till sig folk utan promenadstråket som går utefter floden.

Där är sällan folktomt och alla verkar vilja stå vid staketet för att fotografera sig själva eller varandra. Selfies är omåttligt populära i Kina. Jag tyckte att de lite speciella husen på andra sidan floden var intressantare, TV-tornet och kapsylöppnaren och de andra.

Lite kul med jordgloben bredvid TV-tornet där Kina är rött.

Förutom att flanera och njuta av det vackra vädret och utsikten så är det ett populärt ställe att ha sin bröllopsfotografering.

Hallå fotografen, det blir lite tungt så här.

Fick lite associationer till brudslöjan då jag såg den här statyn vid sidan om promenadstråket.

 Nästa brudpar.

Av mängden brudpar där på Bund så förstår jag att paraplydatingen fungerar ganska bra.

Det här paret hade valt lite grönska som bakgrund till sina bilder. - Här kan du sitta.

En puss blir nog bra på fotot.

- Nej, så här ska ni göra!

-Bättre så här?

En sista bild.

På väg tillbaka har vårt första par bytt position och brudbukett. 

En familjebild trodde jag att det var på gång här. Folk var glada och skrattade och verkade ha hur trevligt som helst.

De radade upp sig runt brudparet. Fast det visade sig att det var en spansk turistgrupp som ville bli fotograferade med brudparet.

Med många gracias och muchas gracias vinkade de farväl och brudparet såg både lite generade och glada ut.

En promenad utefter Bishnumati River

En stilla promenad utefter floden en solig dag, kan vara en skön tillvaro. Fast ibland kan det bli en lite annorlunda upplevelse.

Alla floder flyter inte fram med rent fint vatten och vackra ständer.

Här i Kathmandu så bär till och med floden spår efter jordbävningen. De här gudabilderna kommer säkert från något tempel som blivit förstört och sedan flutit med i floden hit ner.

Korna är heliga och rör sig fritt omkring i staden, här en som letat sig ner till floden.

Inte den trevligaste miljö för en liten kossa, men hittar man mat från en  helig blomsterkrans så kan även en ko frestas att gå ner till vattnet.

Vi kommer till en bro och går över floden.

På många ställen är det renhållningsarbetare som håller på och sorterar sopor.

Allt som inte är återvinningsbart åker rakt ner till floden. Titta vid siffrorna på muren. Där åker det iväg.

Mer sopor anländer för sortering.

Det är ett rikt fågelliv vid floden, men det är inte alltid som det är vackert där fåglarna håller till.

Miljön ser inte så trevlig ut och jag undrar om deras mat är så hälsosam.

Några större fåglar seglar omkring här också, brun glada gissar jag på, men den som vet får gärna rätta mig eller bekräfta om jag gissat rätt.

Ledningarna som går över floden är tätt befolkade av dessa stora fåglar.

De sitter där och spanar efter byten.

Lyfter då och då och tar en sväng för att spana in området.

För att sedan slå sig ner igen.

Den andra bron - Brig O 'Balgownie.

Eftersom Aberdeen ligger mellan två floder och eftersom vi gick till den gamla bron över floden Dee så vill jag också gå och se den gamla bron som går över floden Don. Promenaden dit är längre och går mer genom grå stadsbebyggelse. Men det finns en del växtlighet även i den grå delen av staden, fast då får man höja blicken.

Dessutom kan man träffa på lite vilda djur.

Det är söndag och vi ser att alla kyrkor inte är övergivna, till en del så strömmar det folk.

Ser en lite ovanligare varningsskylt.

Undrar om de varnar för att de äldre är lite våldsamma här eller kan det vara långsamma.

Efter ett tag kommer vi fram till floden Don. Då vet vi inte om det, men det är till byggnaden som syns efter flodkröken som vi ska.

Vi kommer till en lummig gångväg som följer floden.

Vi går och går...

...och går.

Några ska ut och paddla kanot och vi börjar skymta målet för vår promenad.

Där har vi den, Brig O 'Balgownie. Den här bron har betydligt äldre anor än den gamla bron över Dee, Brig O 'Balgownie har anor från 1300-talet och den är en av de äldsta i Storbritannien. Den var byggd och klar vid tiden för skotska frihetskriget, men med åren så blev den illa åtgången och 1605 var det dags för en omfattande renovering. Bron är konstruerad av granit och sandsten och valvet är i gotisk stil.

Här ser vi också den nya bron. Går man ner på den här gräsplätten så skulle det bli en mycket bättre bild på bron, men det är nog många turister som kommit på det för ägaren har satt upp avspärrningar och även skyltar om att det är privat mark.

Vi är framme vid de husen som vi skymtade från nya bron.

Klart vi måste gå över bron också.

Stilla flyter Don. Här brukar det finnas sälar, men hur vi än spanar så syns det inte till någon.

Bron från andra hållet.

Vi går tillbaka genom den lilla fina byn som ligger vid bron och önskar att det skulle kunna gå att se hur här såg ut på 1300-talet.

Vår promenad fortsätter.

Staden mellan Dee och Don.

Aberdeen ligger mellan två floder och dessa floder har varit med och gett namn till staden. Aber ska betyda "mellan vatten" och dee är ju lätt att förstå eftersom ena floden heter Dee och sedan kommer det sista n ifrån floden Don. Alltså Staden mellan Dee och Don.

Eftersom floderna funnits där länge så finns det också några gamla broar, vet inte varför jag gillar broar, men så är det och är det gamla broar så tycker jag de är intressantare. Klart jag måste dit för att titta. Vi börjar med att gå till den äldsta bron över floden Dee. För att komma dit så går vi igenom en liten fin park. Union Terrace Gardens.

Där ovanför står sir William Wallace staty, en skotsk nationalhjälte som jag inte får glömma att nämna nu när vi är i Skottland. Ni som sett Braveheart vet vem han var och vilket öde han gick till mötes.

Men den här lilla parken var en fin liten oas i stadsvimlet och allt det grå. Många sökte sig hit för en avkopplande stund.

Som den här "Grandpa" med sitt lilla barnbarn.

Men vi stannade inte i parken, utan traskade vidare mot bron.

Wellington Suspension Bridge är från 1830-talet.

Den är även känd under namnet kedjebron eller Craiglug Bridge. Innan bron byggdes fanns här en färja.

Vi går över floden Dee.

Bron stängdes för biltrafik 1984.

Den nyare bron på Wellington Road är inte så ful den heller.

Tar en sista titt ut över floden Dee innan vi återvänder in till stan.

Eldflugor

Först ska vi äta middag vid floden, sedan ska vi åka båt i mörkret och se på eldflugorna.

Färskare än så här  kan det knappast bli, då fiskarna kommer med sina båtar och levererar direkt till restaurangerna.

Vi får en utsökt middag och jag som älskar chilikrabba är lycklig och mätt efteråt. Medans jag väntar på att mörkret ska falla lite mer så passar jag på att mata fiskarna i vattnet bredvid vårt bord med lite överblivna smulor.

Dags för en båttur i mörkret, vi ska åka i små flata och i mina ögon lite rangliga båtar. Skyltar upplyser oss om att det är förbjudet att fånga eldflugorna och det är dryga böter. Vår guide säger att om eldflugorna fångar oss så betalas summan ut i belöning istället. Problemet är bara att man måste visa upp den på kontoret och om man kommer med en eldfluga dit så kan man ju inte bevisa att man inte fångat den och får böta.

Hur som helst, jag har inte för avsikt att fånga några flugor, bara se dom och även försöka fota dem.

Det är mörkt, nästan helt kolsvart och vi flyter sakta fram i vår eka. Vi behöver inte ro, för vi bakom oss står vår förare och vickar fram båten lite lugnt. Rofyllt är nog ordet som kan beskriva stämningen.

Eldflugorna är egentligen en slags skalbaggar och detta område hyser nämligen Malaysias största koloni av eldflugor (fireflies). Det kan finnas uppåt tusen lysande eldflugor i en del träd och på en sträcka av ungefär 13 kilometer längs floden. Det är inte så lätt att få någon bild på skådespelet eftersom det är så mörkt, men jag tar några som minnesbilder ändå.

Träden lyser som julgranar av dessa mycket små men ljusstarka flugor.

Det var en sån totalupplevelse, fullt av små glimmande varelser på båda sidor av floden. Hade de inte rört sig hade jag trott att det var fullt av små julgransljus i träden.

Några sätter sig på vår båt också.

Plötsligt knackar vår roddare mig på axeln och lägger en eldfluga i min hand. Han kanske inte vet om att man inte får fånga dem, ;) Den kryper runt där och lyser, det kittlas lite och den verkar trivas med mitt sällskap.Hoppas det går att se något av dessa bilder, Har men en mörkt ställd skärm så kan det vara svårt. Märker att det är stor skillnad på mina datorer. På bilden ovanför så försöker jag ta en bil på min egen hand med en eldfluga på. Syns lite mer vid förstoring.

Hur det än är vid fotografering, så är det speciellt att se hur träd och buskar glimmar.

Vill man se hur de blinkar så har jag en liten filmsnutt här.

För oss är det dags att återvända.

På väg tillbaka till bilen, ser jag något som rör sig framför mina fötter och samtidigt hoppar vår chaufför till och drar undan mig. Det var en kobra som korsade vår väg. Synd att jag inte fick stanna och fota den. Den ÄR för farlig sa guiden, med rysning på rösten.