Glaciären Eqip Sermia och valar utan valsafari

I dag ska vi iväg på tur med övernattning. Vi får lämna våra resväskor på hotellet och packar bara ner det viktigaste i ryggsäcken. Vi blir upphämtade efter frukost och åker iväg till bryggan där båten redan är på plats.

Vi ska åka ut till glaciären Eqip Sermia, en tur som tar över fyra timmar.

Verkar inte vara så mycket folk i dag så vi har gott om plats.

Först lite instruktioner om båten och var vi får gå och den viktiga informationen om hur den här dörren stängs och öppnas. Jag sitter så jag ser när folk ska ut och in genom den och det var helt otroligt hur svårt det var för en del att förstå låset. Lätt var att se hur man skulle trycka mer handtaget för att få upp dörren, men sedan skulle ju den där kläppen komma in i låset underifrån och då blev det problem. 

Ville man fota då var det bäst uppe på däck. Återigen hade vi tur med vädret så det blev ganska mycket tid uppe på däck.

Vi passerar den lilla byn Oqaatsut, där finns det en välkänd restaurant som heter H8 Explorer.  Många tar en kajaktur dit från Ilulissat eller en tur med hundsläde på vintern.

Det flyter lite isberg även här.

De här med Diskoön som bakgrund.

Ett vattenfall i sikte och alla vill ut och fota.

På fyra timmar hinner vi studera omgivningarna och isbergen ganska ordentligt. Båtens vågor skapar fina vågmönster.

Vackra speglingar.

På en del isberg finns det fåglar.

Vi hinner både med att fika och äta lunch under färden mot glaciären.

Gissa maten, hälleflundra med potatissallad och vitkål.

Plötsligt ropar någon; VAL! och det blir full rulle uppför trappan till övre däck. Jo mycket riktigt där är det valar.

Det är två knölvalar som simmar där. Alla står med sina kameror beredda.

Valarna simmar runt och plötsligt ser man sprutet.

Strax efter sprutet så dyker de ner och det är då man få den där bilden som alla vill ha på stjärtfenan. Den där där vattnet strilar ner.

Jag fick en hel del sådana men gillar nog den här bäst ändå, den där man ser lite av miljön också.

Jag ville och försökte få med nosen på valen också, men den var snål med att visa upp den sidan av sig.

De gjorde inga hopp, de brukar inte göra det här berättade guiden ombord, men många dyk och stjärtfenor blev det. Stjärtfenen är olika på de olika individerna, den är nästan som deras fingeravtryck och det går att känna igen dem på den.

Vi vinkar hejdå till valarna och fortsätter mot glaciären. En sådan tur vi hade, fick se valar utan att åka på valsafari.

Nu börjar vi närma oss Eqip Sermia glaciären. Vi kan ana den där framme.

Vattnet börjar fyllas av en massa isflak och smältande issörja.

Blandat med stora isberg som nyss kalvat loss från glaciären.

Vi stannar 1 km från själva glaciärkanten. Närmare är det farligt att gå.

Guiden ombord berättar om glaciären och vi får veta att den är 3,4 km bred och 200 meter hög. Bra att få de måtten för man upplever den inte så stor på håll. Om du tycker att killen här ser lite överraskad ut så beror det på att just då han började berätta så brakade det till borta i glaciären och den kalvade ut en bit.

Lite svårt att hinna med att få en kalvning på bild och man ser inte så mycket av det i stillbild, mest blir det bra som lite damm i bild.

Den här klacken med sprickan ovanför kommer nog lossna inom en snar framtid.

En mäktig glaciär är det. Den är en av de mest aktiva kalvande glaciärerna i regionen.

Efter att ha studerar glaciären och kalvningar börjar vi bli lite otåliga, några på turen ut ska bara tillbaka till Ilulisat men vi är några som spanar in mot land och undrar var vi ska hoppa iland.

Ja, hoppa var ordet och när jag står på däck och väntar på att vi ska komma fram till bryggan så tänker jag i mitt stilla sinne; V A D  H A R   J A G  G E T T   M I G  I N   PÅ !!!!

Vi ska hoppa iland från den där kanten på vår båt över till bryggan och sedan upp för planken som är fastborrade i berget.  Orsaken till att alla, som ska med tillbaka till Ilulisat, står i trappan är att det ska gå fort att få av de som ska iland och ombord de som ska åka. Finns en risk hela tiden för en tsunami efter en stor kalvning.

Där ska vi sedan inte stanna förrän vi kommer upp till en skylt som det står säker zoon på. Blir det en tsunami så kan vågorna gå högt upp.

Tur det fanns folk som hjälpte till vid de nedre stegen och som du ser så kom jag upp. Fast den här bilden är från nästa dag då jag gick ner igen för att försäkra mig om att klara återfärden sedan.

Halvvägs upp välkomnades vi till port Victor, men måste fortsätta trappen upp en bit till.

Det är en bit ner till bryggan från säker zoon.

Vi har nu kommit till Ice Camp Eqi och här ska vi stanna i två dagar. Vi ska bo i en av de fyra stugorna som ligger på rad längst ner.

.

Nästa om Grönland

.

Har du druckit grönländskt kaffe?

Restaurangen på Arctic hotel heter Ulo och det finns en speciell grönländsk kniv som heter ulu 

En ulu är en universalkniv som traditionellt används av inuitkvinnor. Ulu betyder också kvinnans kniv. Den används i så till en mängd olika saker som att flå och rengöra djur, klippa ett barns hår, skära mat och ibland till och med trimma block av snö och is som används för att bygga en iglo.

Restaurangen som vi ska äta på i dag heter Ulo, troligtvis en lek med orden Ilulossa och Ulu. De har den kniven som en symbol för restaurangen.

Den syns även ofta i konsten.

Fast vi behöver inte använda den kniven nu när vi ska äta middag. I dag har vi inte tänkt äta hälleflundra. Visst är hälleflundra gott men kanske inte sju av sju dagar i veckan. En vän till mig sa; "Tänk att tycka det är tjatigt med hälleflundra!". Jo, blir lite så. 

Vad säg om att testa en grönländsk hamburgare. Det blir en "Arctic burger" på ren, myskoxe och lamm. Jag förstår varför den är så dyr, det är sallad och tomat till den också  det är dyrt.

Skämt å sido, det är dyrt på Grönland runt 400 skr för en burgare, men så smakar den otroligt gott. Kocken berättade att de testat sig fram i två år innan de hittade den perfekta blandningen av de olika köttsorterna. Myskoxe är väldigt torrt kött, så även ren så det behövs lamm för att få den saftig och god att äta.  

Kaffe på maten är alltid gott och är vi på Grönland så måste man testa det som kallas för grönländskt kaffe.

Här är historien om den och hur den görs.

Kan bara säga att den var mycket god. 

.

Mera om Grönland

Isfjord och Sermermiut

Efter besöket på museet så promenerade vi iväg mot Ilulissat isfjordcenter.

Fast först en sväng ner till kyrkan. Det är söndag med gudstjänster och dop så vi går inte in och stör.

På vägen mot isfjordcentret  ser jag en ovanlig vägskylt.

Den behövs nog här för det finns massor av hundar utefter vägen som bara väntar på att vintersäsongen ska börja. Slädar finns det också en hel del, en del fint dekorerade.

Såg inte att alla respekterade skyltarna om att inte klappa. Kan förstå om det är lockande för de där hundarna är så fina. 

Vi kommer fram till isfjordcentret, en lite spektakulär byggnad.

Man får gå upp på taket, det är konstruerat så att man kan gå upp där för att njut av utsikten över det omgivande landskapet. Det ligger en hel del snö kvar från gårdagens snöfall så vi hoppar över det. 

De som var hit i går hade en lite besvärlig promenad ut på gångvägarna av trä, de blev väldigt hala med snö på. Gångvägen är inte byggd för att underlätta vandringen utan för att skona naturen.

Jag vet inte hur långt jag kan gå nu, men det går alltid att vända om det skulle vara för lång väg ut till Sermermiut 

Sermermiut är en gammal inuitboplats som ligger vid mynningen till isfjorden. För ungefär 4000 år sedan bosatte det sig människor här. Kanske lite svårt att i dag förstå hur det kom sig att de valde en så här pass ogästvänlig plats. 

Visst, fiskemöjligheterna var mycket goda, det fanns också många vilda djur att jaga, men hur var klimatet då. Bara lite personliga funderingar.

Det har gjorts utgrävningar här, både 1952 respektive 1983 och här fann man bevisen för förekomsten av de många olika bosättningar. I bland annat avskrädeshögar har man hittat verktyg, vapen, hushållsartiklar och det finns även rester av husgrunder.

Så här såg en del tidiga bostäder ut.

På grund av permafrosten så är allt mycket välbevarat och därför möjligt att hitta rester och konstatera att det var bebott här för 4500 år sedan. Området är nu med på UNESCOs världsarvslista.

Även om man inte är historiskt intresserad så är det populärt att vandra här för det är så vackert.

Det finns blommor, även om de inte är några högväxta arter. Men tåliga, för i går låg de här under snön.

Färger finns det också.

Här kan man hjälpa till också med att dokumentera hur djup det är ner till permafrosten.

Så här var det i dag.

Förstår att man kan lockas att gå ut från gångvägen och få mer vyer ut mot isbergen.

Men det nog bäst att låta bli det och istället stanna kvar på gångvägen.

Lossnar ett stort isstycke från glaciären så kan det bli enorma vågor (tsunami) som slår högt upp.

Det är lite frestande att fortsätta och klättra upp till bänkarna och kikaren högt uppe på berget.

Men ser att gångvägen där nere är väldigt isig och trots att vi har rejäla vandringsskor så är det nog bäst att låta bli.

Vet hur halt det kan bli och tänker inte riskera att komma hem från den här resan med brutna fötter. 

Vi vänder tillbaka till isfjordcenter.

Härifrån på baksidan ser centret lite ut som ett stort rymdskepp som landat, men byggnadens form är inspirerad av fjällugglans vingspann när den flyger genom landskapet. 

En person har hittat ett litet smultronställe där, fast hon plockar inte smultron utan kråkbär. Det bäret används flitigt i den grönländska maten.

Här inne får man lite svalbardsvibbar, för här tar man av sig skorna och får låna tofflor innan man går in.

Har hört att en fika med den färgglada rom och fruktkulan är ett obligatorium när man vandrat ut till isfjorden, bäst att inte bryta den traditionen. Bra att stärka sig före promenaden tillbaka till stan och hotellet. Vi har en liten bit att gå. 

.

Nästa om Grönland

 .

Ilulissat historiska Museum

Ilulissats historiska Museum är också polaräventyraren Knud Rasmussens födelseplats.

Här finns utställningar om områdets historia, inuiternas traditionella kultur och livsstil samt naturhistorien om Ilulissat Icefjord och dess omgivningar.

Det här huset är ett av de två som transporterades till Grönland från Danmark 1846, det andra hamnade i Nuuk. De skulle bli ett seminarium för kateketer. En kateket är en lärare som undervisar i den kristna trosläran.

Men det fanns inte så många studenter, så oftast fungerade huset bara som prästens hem. Så var också fallet 1879, då den sedermera polarforskaren Knud Rasmussen föddes i detta hus och tillbringade sina första år i Ilulissat.

Han har fått en byst utanför huset.

Fast nu är det ett museum här, följ med så går vi in och tittar.

Här kan man lära sig en del om Knud Rasmussen och hans arktiska expeditioner.

Några traditionella dräkter. Det var en söndag då vi var här och på vägen hit mötte vi en del finklädda i sina vackra dräkter .

Här visas på ett bra sätt hur stor del av isbergen det är som vi ser ovan vattenytan.

En kajak i naturlig storlek.

Jag ritade ingen kajak men några hade gjort det.

Sälfångarens vante ser riktigt varm ut. Men kan du svaret på frågan?

Sälfångarnas vantar har två tummar för att öka deras hållbarhet och funktionalitet. När en tumme blir sliten, kan vanten enkelt vridas och användas med den andra tummen, vilket förlänger vantens livslängd. 

Utanför finns det lite att titta på också. Lite hundslädar som kallas för Qamutit.

Ett gammalt trankokeri och även hur husen såg ut förr länge sedan.

Det är ett intressant museum med mycket mer än vad jag visar, så är du i Ilulissat så missa inte museet.

Här finns också en del information om Sermermiut - den stora bosättningen vid Isfjorden, mer om det sedan.

                          Nästa om Grönland

.

Ilulissat och blev lite överraskad

Vaknade vid sextiden och tittade ut, blev något överraskad. Vi har den 31 augusti och har fått vinter.

Stan har blivit vit.

Ganska tomt ute på altanen.

Det ser ut att bli en solig och fin dag. Det är så klart redan nu på morgonen så vi ser hur glaciären Sermeq Kujalleq lämnar ifrån sig stora isberg.

De är enormt stora men lite kantigare här, än borta vid Qeqertarsuaq där havet har skulpterat om dem en hel del på vägen dit.

Snön är så ren och vit, solen skiner och gnistrar i den.

Efter frukost hoppar vi på shuttlebussen och åker ner på stan.

Ilulissat är Grönlands tredje största stad med 4 848 invånare och ligger mitt i Diskobukten.

Vi strosar runt i stan lite, ser att även här är det gott om trappor.

Vi hittar en trappa som ser ut att gå upp på ett berg, måste undersökas. Kan vara fin utsikt där.

Högt upp kom vi men fanns inte så mycket att se mer än en mycket talande skylt. Lika bra att gå ner igen.

Klart att isbjörnarna också behöver proviantera ibland.

Nu vet vi att det är på ICA de handlar.

Det kanske inte är öl som de köper men ser att Qajaq har fler sorter än de vi såg på Diskoön.  Alla är döpta efter djuren i den grönländska naturen. 

Upptäckte att det fanns Marabouchoklad, men priset. 69 skr. 

Drivmedel är mycket billigare än hemma i Sverige.

Fina bänkar men satte mig inte där.

Ett fönster som fångade min blick.

Det måste vara hedrande att bli kallad för Grönlands trofaste son. Knud Rasmussen som är avbildad på stenen ledde sju Thuleexpeditioner, där han bland annat korsade Nordvästpassagen med hundsläde.

Grönland kallas på grönländska för Kalaallit Nunaat, som betyder Människornas land.

Lite annorlunda namn och husskylt.

Småbåtshamnen passerar vi på väg tillbaka till hotellet. Båtarna där är inte bara nöjesbåtar utan det är de som används för fiske.

Nära vårt hotell hittar vi en rösad led och går en liten bit på den.

Vill man så skulle man kunna sitta och titta på alla isberg som kommer från glaciären Sermeq Kujalleq, den finns med på UNESCO:s världsarvslista och är en av världens snabbaste och mest aktiva glaciärer som kalvar upp till 35 km3 is per år

De flyter ut i Diskobukten och gör att utsikten från hotellet varierar hela tiden.

De små som har letat sig in i vår vik ser inte så stora ut...

...men när det kommer en båt så ser de ut att växa i storlek.

I samma vik kan man åka ut med båt och bada i tunna.  Kanske kul, men kändes inte riktigt som det var något grönländskt.

Vi går och äter i stället, i dag så valde vi Stjerneskud. I Danmark så brukar det vara rödspätta på den, här är det naturligtvis grönländsk hälleflundra. Den var god. 

Vi får en vacker kväll.

.

Med en magnifik solnedgång.

Nästa om Grönland