Huskur

För ungefär ett år sedan tog jag en liten tur ut på Ekerö och till Älvnäs, och tittade bl.a på den fina busskuren som nu fått smeknamnet Harry Potterkuren. Inte så konstig då dess förlaga är Goathland railway station i Yorkshire i England som förutom att ha varit inspelningsplats för Hogsmeade i Harry Potter-filmerna också figurerat i tv-serien Tillbaka till Aidensfield.

Den har dessutom fått pris och diplom för att vara Sveriges näst finaste nyproduktion 2021, ingen dålig utnämning då man tittar på de andra nominerade som alla var bostadshus.

Kul är att det även finns en värmande brasa inne i kuren.

Och dessutom en bit järnvägsräls framför.

Men nu var det inte för den kuren som jag åkte dit utan den har fått en uppföljare, en liten bit längre bort står den nya busskuren. Den ser ut som en liten fransk polisstation.

Den blev klar i början av september, Hans Christiansen, som är ordförande i Älvnäs väg- och tomtförening och även idémakaren bakom busskuren har berättat att han här blev inspirerad av kommissarie Maigret.

Där inne kan man tryggt vänta på bussen och njuta av lite franska vyer.

Lite reklam på ena gaveln.

På den andra sidan ser vi att den franska polisen haffat en bov också, hoppas han inte rymmer.

Vägen till morfar

För några dagar sedan var jag på bokrelease. Sådant är alltid kul och extra kul den här gången eftersom det är vår dotter Carina som skrivit boken.

Boken handlar om min far och hans uppväxt på tidigt 1900-tal. Hans mamma, min farmor, dog när min far var bara tre år.

Han pratatade eller berätta aldrig om sin uppväxt för oss barn, jag fick bara höra små fragment, men kanske var det lättare att berätta för nästa generation om de svåra åren.

Festen blev en trevlig tillställning och jag tror nog min far log stort där uppe i sin himmel när han kikade ner på oss.

Kön för att få sin bok signerad var lång. 

Harald säger; Läs min mormors bok! 

Boken finns på bl.a Akademibokhandeln och Bokus.

Bo i ett konstgalleri

Vi bokade ett seniorpaket på Kosta Boda Art hotell. Inget dumt val för här kändes det lite som att bo mitt i ett konstgalleri. Massor med glaskonst på hela hotellet.

Vi kom lite tidigt så i väntan på rummet började vi med att kolla in området och så klart glasblåseriet.

Det är alltid spännande att se hur glasmassan tar form.

När det var dags att checka in på själva hotellet fick vi välja vilken konstnärsrum vi ville bo i. Hade inte förberett oss på något val så jag valde Ulrica Hydman Vallien, henne hade jag träffat på en gång i Högbo och jag gillar det färgrika i hennes konst.

Ett SPA-besök ingår i paketet och eftersom man bokar tid för det var det ingen trängsel i poolen. Barnfamiljer har egen tid.

Redan på rummet fanns en hel del konst.

Den här i badrummet.

Jag tog en sväng ut i korridorerna för att se mer.

Varje korridor hade sin konstnär som tema.                

Bertil Vallien.

Anna Ehrner

I alla utrymmen fanns det konst att beundra.

Vi hittade vägen till glasbaren.

Den gick i blått.

Som på många moderna ställen har även Kosta ett eget gin.

Det var otroligt mycket att gå runt och titta på, men i vårt paket ingick det middag också. Efter en rejäl rundvandring var det dags för vår middag och den maträtt som stack ut lite var desserten.

Till frukosten hade vi sällskap av den här fågeln vid vårt bord.

Efter frukost var det dags för hemresa, när det var dags för bensträckarpaus stannade vi vid en stor rastplats. Tyckte den var ordentligt utrustad med toaletter.

Stod en lite förtvivlad man där som berättade att alla toaletterna var låsta. Ingen var upptagen utan bara låsta.

Vi som inte stod med benen i kors och undrade hur man skulle lösa problemet kunde istället ägna oss att lösa lite gåtor som fanns på anslagstavlan.

Järnvägar och rostiga bilar.

Upptäcker att det finns en järnvägsstation i Brösarp.

Fast det var nog länge sedan det gick några reguljära tåg här, men fika kan man göra här men troligtvis bara under turistsäsongen, inte i juni då vi var där.

Såg i alla fall en fin emaljerad skylt.

I dag styr vi kosan söderut. Första stopp tar vi på en plats som vi blåste förbi utan att stanna förra gången vi åkte här. Såg skylten då men hade tider att passa så vi sa nästa gång stannar vi. Nu är nästa gång.

Stor tydlig skylt hade platsen, men för att se den fick man krypa in bakom en stor tysk husbil.

En pil visar åt vilket håll vi ska gå, den anvisningen följer vi.

Vägen mot platsen vi ska till är  snitslad med bildäck.

Efter ett tag kommer den första bilen. Den ser inte ut att ha rullat på ett bra tag och skulle nog inte gå igenom någon bilbesiktning utan att få en massa anmärkningar.

Efter ett tag så börjar det bli fler och fler bilvrak som kantar vägen.

Jag tänker inte ge mig på att gissa märken eller årsmodeller på de här bilarna, fast det här tror jag är en Ford Anglia. I övrigt nöjer mig mest med att titta och fota. Alla detaljer, på bilarna verkar vara bortplockat för länge sedan.

Här vid Kyrkö Mosse bodde förr en man som hette Åke. Från början ägnade han sig åt torvbrytning. Fanns lite information om honom där på plats.

Det här huset kallas för Åkes hus.

Fast det huset ser ganska litet men kan vara det han bodde i för hans hus var på tolv kvadratmeter, bakom den här traktorn ser det ut att finnas rester av ett annat hus.

Det finns även en bild på Åke som Kerstin Bengtsson tagit. Kerstin Bengtsson berättar också om hur hon upptäckte den här platsen.

Ser att hon tagit sin bild bredvid den här bussen.

Jag går runt lite och tittar på alla bilar som finns här. Ser inte alla för de är utspridda på ett stort område och det finns ungefär 150 stycken.

På en av skyltarna finns ett citat, "Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli". Så ser det ut också vid en del bilar, de är på väg att bli ett med jorden.

Gissade först på att det här var en blå folkabubbla, en sådan som var min första bil, men har säkert fel för den liknar mer en Citroën.

En bil av äldre modell är det i alla fall, för den har haft körriktningsvisare. En sådan som man fällde ut.

Finns många detaljer att fördjupa sig i om man vill, tändstift och kolvar.

En blå kabel.

En bilfront.

Ett S-märke.

Lite fjädrar.

Några dörrar har hamnat i en tall.

Här kan man gå runt en hel dag och hitta nya motiv hela tiden, Men vi ska vidare.

Hovs hallar och kära kusin.

Dags att dra vidare, vi ska en liten bit söderut i dag.

Där ser vi att en ny slags skog har vuxit upp sedan vi var söderut senast, tror de kallas för elskog. Får bara hoppas på att den här invasiva arten inte tränger undan bokskogen.

Vi har tagit kurs mot Hovs hallar, har aldrig varit där och jag vill så gärna se hur där ser ut.

Hallar är ett äldre namn för hällar (klippor), och har bland annat givit namn åt landskapet Halland. Vi tar en promenad här, finns en del vandringsleder men vi nöjer oss med en liten promenad.

Vi kommer fram så vi ser ut mot havet och ser hur brant det är, det finns en stig ner men den är brant och går man ner ska men även upp sedan. Försöker få med i bild hur brant det är men det går inte så bra att visa i ett foto.

Går tillbaka till vägen och går den neråt istället.

Har läst att här är en bra plats för fågelskådning och blåsiga dagar kan det komma en hel del atlantfåglar hit, men i dag är det vindstilla och den enda fågel jag ser är en talgoxe. Ute till havs måste det vara lite vind ändå, för jag ser en del segelbåtar.

Promenerar vidare, många har kommit hit med sina picknickkorgar och slår sig ner i backarna. Fast riddaren Antonius Block med schackspelet syns inte till.

Tänker först gå ända ner till stranden.

Ser att det är lite kor där nere, men dit ner är det långt och maken har fått ont i foten och väntar vid parkeringen så jag vänder och går tillbaka.

Dags att åka vidare. Har bestämt med min kära kusin som flyttat ner från norra Norrland att vi ska komma förbi på fika. Så vi kör mot Våxtorp och får en kär och trevlig stund hos henne. Har man ingen syster men en nästan jämnårig kusin så är det som en syster. Min lilla maskot, Lilla M, får en ny vän också. ;)

Men på vägen till vårt nästa natthärbärge så kommer vi äntligen till bokskog.

Men besöket hos min kusin Kicki var viktigare än att promenera i bokskog så det får bara bli några bilder från vägen.

Vi kommer så fram till Brösarps gästgiveri, där ska vi sova i natt och äta gott. Där har vi bott en gång förut och nu blir vi glatt överraskade då de uppgraderat oss till ett herrskapsrum.

På rummet väntar en varsin G&T.

Till middag har vi en trerätters gästgivarmeny, var kanske lite dumt att ta det för vad är det de säger i Skåne, jo "Go' mad å mye mad å mad i rättan tid". Dukat och klart för kvällens festmåltid.

Startar med en Toast Skagen. Helt rätt i skånsk anda så är den riklig.

Sedan kommer en Teres Major med rotfruktspuré, ramslöksstomp och rödvinssås. Om den var god, jo men vi ska även få en dessert så det gäller att äta med förstånd och spara lite plats i magen. I vanliga fall hade jag nöjt mig med bara den förrätten.

Till slut får vi Créme Brûlée med blodapelsinsorbet och rostad vit choklad. Det där med rostad vit choklad är tydligen på modet nu, har fått det på flera ställen.

Mer än mätta tar vi en liten promenad i byn.