I Landskrona är det toppen tycker Siv.

Det är säkert så som Siv Malmqvist sjunger också men orsaken att vi styrde kosan dit var den gassande solen. Inte för att det var svalare där, men min man behövde en hatt för att slippa sitta och köra med min rosa solhatt på sig. Efter lite letande i några herrekiperingsaffärer så hittade vi vad vi var ute efter. Jag passade på att ta några bilder då vi letade runt.

Ett litet axplock av Landskrona.

Landskrona trädgårdsgille hade parkerat en bil vid torget.

Här i Landskrona har Carl Fredrik Reuterswärds revolver dubbla knutar.

Vi tar en sväng till Citadellet också.

Det verkar som det finns fisk i vallgraven. Jag trodde att den fiskande mannen hade prislappen dinglandes kvar i hatten, men det kan vara fiskekortet också.

Medan maken filmar lite slinker jag in på hemslöjden och sedan är den dagen räddad. ;)

Till sist en viktig uppmaning.

Peppar, peppar ta en tomat.

Nu ska vi ut på tigerjakt...nej förlåt det var visst tomatjakt. Vi hade fått ett tips om ett ställe  som hette "Tomatens hus".  Det låg inte så långt ifrån där vi bodde.

På vägen dit fick vi syn på den här fina kyrkan. Klart vi var tvungna att ta en liten bensträckare där.

Platsen vi skulle till heter Vallåkra och det var en hel del fina grusvägar på vägen dit. I informationen vi fått innan stod det att de hade nyskördade, solmogna tomater i allehanda färger och former.

Nog stämde den informationen allt.

Det fanns stora tomater veckade tomater.

Små tomater  i en mängd olika färger.

och även svarta tomater. Konstigt nog så smakade alla tomat.

Här får man plocka själv och välja ut exakt de tomater eller chilipeppar man vill ha.

Här i Tomatens hus fanns det inte bara tomater, lite blommor och kryddor fanns till försäljning och en hel del chilipepparsorter. Här en gul körsbärspeppar.

Den här sorten heter Facing Heaven.

Sedan tappade jag bort vad alla sorter hette. Tänkte på de som gick runt och plockade och valde bland alla sorter och sedan la allt i samma korg, hur visste de sedan vad de kom hem med!

Fanns inte bara tomater och peppar här. Borde väl vara bevis på att det inte är besprutat utan ekologiskt odlat.

En gul variant av chili.

Hittade en klockformad pepparfrukt också.

Det här var bara en bråkdel av alla tomat och pepparsorter de hade där och det var väldigt varmt i växthuset, t.o.m varmare än ute. Är du i närheten så är det ett trevligt utflyktsmål, finns även servering.

Nackarpsdalen i Söderåsens nationalpark

När vi kom till Röstånga så frågade vi damen på gästis vad vi inte borde missa att se här. Hennes snabba och självklara svar var Odensjön. Det nästan lyste om henne när hon nämnde den sjön, så det var klart vi måste gå dit för att se den.

Nu visade det sig att det var inte bara själva sjön som var det fina, det var vägen dit också. Den gick i en dalsänka kantad med bokskog. Vi passade på att gå på morgonen då det var å lugnt och stilla. Lite fåglar kvittrade  och solen började sila ner mellan löven. Eftersom vi inte har bokskog här där jag bor så tycker jag att den är så speciell.

Korna var inte speciellt morgonpigga. De låg där i hagen och idisslade, lyfte knappt på huvudet för att se vem det var som kom förbi.

Hallonen var mogna.

En del träd verkade ha lite för livlig fantasi.

Stigen, som mer var som en väg, var lättgången.

Och ljuset var stundom helt förtrollande.

Så kom vi fram till Odensjön.  Nästan rund är den och jag kan föreställa mig att det blir en magisk stämning då de har konsert här. Orkester och sångare uppträder på en flotte ute i sjön.

Vi träffade på en trevlig lokalbo som berättade att sjön är 10 meter djup och bildades av ett stort isblock som blev kvar efter inlandsisen. Grusslänterna på andra sidan sjön är rester efter när glaciärerna smälte bort. Lite svårt att föreställa sig att det här i Skåne varit glaciärer. Tänk de försvann trots att det inte fanns bilar och utsläpp då.

Eftersom att solen höjde sig på himlen så förändrades ljuset och färgerna i sjön.

Även i den här sjön så blommade näckrosorna, men här var de bara vita.

Här har vi hunden Werry och hennes husse. Det var han som var sprängfylld av kunskap om området och det var han som berättade så mycket intressant. Så trevligt att han tog sig tid. Han berättade också att han gått en promenad där varje morgon i 30 års tid.

Det finns även en stig som går på åsen på andra sidan sjön, men terrängen där var lite för svårforcerad för mig.

Vi klappar om Werry, som mer än gärna ville bli omklappad, och tackar hennes husse för all information och en trevlig pratstund och går tillbaka till vårt gästis och lite frukost.

Nu börjar folk vakna och vi möter några till som är ute på morgonpromenad.

Bokskogen kan verkligen ge skugga, det är nästan så det lilla huset i skogsbrynet försvinner i mörkret.

Jag ville försöka fånga det fina ljuset som silar in genom boklöven men upptäcker att det är svårt. Det blir inte lika som ögat ser det.

Den här lilla krabaten hade jag nog inte sett om den inte skuttat precis framför mina fötter. Den var svår att upptäcka i gruset.Märkte sedan att man fick akta var man satte ner fötterna för det var många pyttesmå grodor som hoppade där i gruset.

Röstånga

Är det fler än jag som kommer ihåg Harry Franséns kamp om att få sälja vin och apoteksvaror i sin butik? Jag har det i starkt minne men kom inte ihåg att det var i Röstånga det var och inte att det var så pass länge sedan.

Blev påmind om det hela då vi tog en liten promenad i Röstånga.

Bredvid vårt Gästis var tydligen spritförsäljningen. Blev lite förundrade över skylten då vi kom men förstod när vi sett den andra skylten på gamla ICA-butiken.

Mellan husen i byn ser vi en skylt som visar vägen ner till sjön. Den vägen ser lummig och sval ut så vi går ner.

När vi kommer ner till sjön så kvackas det rejält och änderna gör fina mönster i sjön.

Så synd att vi inte hade lite bröd med oss.

Änderna i Skåne ser visst lite annorlunda ut.

Vi fortsätter vägen runt sjön då vi hör ett pysande ljud och ser strax var det kommer ifrån.

Här är det lite mörkare och en del växtlighet ner mot sjökanten och därifrån hörs det små ynkliga pip. Undrar om det här inte är några små sladdbarn eller "skrapekaka" som vi hörde att det kallas för i Norge.

De är så små fortfarande.

Mamman simmar nära oss och undrar om vi inte har några godsaker med oss.

Jag trodde att det här var sveriges minsta konsthall, men jag tror att den jag såg på Öland är lite mindre.

Hela dagen har jag hört rödhaken kvittra utan att få se någon, men här är det en som visar sig en liten stund.

Å så en liten skylt.

Turistväg Riksettan från Jönköping och några makalösa manicker.

Vi lämnar Jönköping och letar oss ner till det som här kallas för Turistväg och är en del av gamla Riksettan. Det dröjer inte så länge innan vi träffar på det första minnet från den tiden då det var Riksväg ett.

Vi ser att det inte bara är vi som valt den lugna fina vägen som slingrar sig söderut utefter Lagan. Bakom oss stannar en tysk bil och de går också ut för att ta några bilder.

Vägen leder oss vidare och nästa stopp för att sträcka på benen blir vid Hallsjö kyrkoruin. Den ligger fint uppe på en backe med många blommor.

Kyrkorna på den här tiden byggdes ofta av storbönderna för att visa sin ställning och även för att manifestera sin nya kristna tro. Det var inte heller ovanligt att de byggdes nära hedniska gravfält. Så har de gjort även här för vi ser flera gravfält i närheten. Den här ruinen är troligtvis från medeltiden.

Det  är varmt men alla blommor har inte hunnit torka bort.

Som jag sa så slingrar sig vägen utefter Lagan och jag vill gärna stanna och ta en närmare titt på den ån. Mitt enda förhållande till ån är när jag i skolan skulle lära mig de halländska åarna "vi ska äta, ni ska laga", förmodar att det var för att jag bodde norrut som de var den ramsan där man räknar upp dem norrifrån som var den vi lärde oss.

Vi stannar för att fota Lagan

Vi har kommit till en lugn liten oas vid Lagans  kant. Någon vänlig själ har klippt gräset, ställt fram fint målade bänkar  och hållit R1-skylten i fint skick. Det finns även en skylt om att det är privat område men att man får vara där om man inte skräpar ner. 

Tyvärr är lanthandeln stängd och ändå är vi inte här i ottan. Det ser inte ut som om den skulle vara igenbommad för gott för när vi kikar in så finns det både smör och mjölk i kyldisken. Vi hade nog bara otur att det var stängt.

Lovar, vi ställde ingen cykel mot väggen.

Om jag inte mins helt fel så finns dessa makalösa manicker i Skingeröd. Det ligger inte så långt från Perstorp. Många fler än de som jag har här var det. De flesta rörde på sig på olika sätt. 

The star in the team, heter den här skulpturen och kan då få vara med i stor upplaga.

Så kommer vi till Skåne. I Perstorp står den här fina gården.

Långa ståtliga Humlestörar har de här. Vi har humle som växer och trivs på vårt lantställe, jag har försökt att ta hem några plantor och få humlestörar hemma men där vill de inte växa.

Nu när vi har kommit till Skåne far vi genom lummiga bokskogar som ger välbehövlig skugga.

Kommer förbi Kalle på Spången. Där känns det lite väl turistiskt med stor scen och allsångskvällar. 

Till slut hamnar vi på Röstånga gästgiveri, ett trevligt gästis där maten är god och mer än riklig till portionerna.