Väntan - sju veckor

För över tre månader sedan började jag en helt annan resa än den man gör ute i stora vida världen. För att klara av att leva ett normalt liv igen efter en något komplicerad fotoperation behöver jag numera gå på sjukgymnastik och träna. För att komma till och från sjukgymnasten då man har foten i paket och inte kan köra bil själv så har vi en väldigt fin förmån här i vårt land.

Vi får åka sjukresa med taxi. Det är väldigt bra att det finns men som en taxichauför sa vid en resa. Man ska inte tro att man åker taxi, för med taxi får man bestämma själv när man ska åka. Vid sjukresor blir det en hel del väntan. Lite svårt att planera resan till sjukgymnastiken eftersom man aldrig är helt säker på när bilen kommer och om det är samåkning den dagen. Är det samåkning kan man dessutom få en liten sightseeingtur runt i stan. Det blir ofta en hel del väntan, speciellt på hemresan, men vad gör det för då har jag ingen tid att passa och det är fantastiskt att vi har den förmånen. I hallen till min sjukgymnastik är det så bra ordnat att det finns en utfällbar pall där man kan sitta och vänta och se om bilen kommer.

Men vad gör man under tiden man sitter där och väntar? Det första man bör tänka på är att inte lyfta på rumpan för att kika ut och se om bilen har kommit, för den där praktiska pallen den fäller naturligtvis ihop sig. Tänker man inte på det så blir överraskningen ganska stor då man plötsligt finner att man sitter på golvet istället. Tur att det finns vänliga människor som hjälper till då.
Den första dagen då jag satt där och väntade upptäckte jag att där ute fanns det en intressant stolpe som någon hade dekorerat.15 april och löven har inte slagit ut än, regnväder är det också. Lite småkallt.

En vecka senare är det dags att inta väntepallen igen, i dag ska jag tydligen få lite bättre utsikt.

Det gäller att träna på duktigt så fyra dagar senare är jag där igen. Då är det liv och rörelse på gatan utanför. Inga löv på träden ännu.

 En vecka går och nu är det maj och det börjar grönska i backen.

Den 10 maj börjar det se ut som det är riktigt vår på gång. Den skira grönskan börjar komma och stolpen är påskpyntad. Min bil kommer.

En vecka till går och våren kommer med stormsteg. Men vad har hänt med stolpen?

 Den sista vårdagen 31 maj, då har grönskan kommit för att stanna.

 Varmt ute så, ingen har någon jacka att hänga av sig.

Alla bilder är tagna med mobilkameran. Den enda kamera som jag klarar av att bära med mig när händerna är upptagna.

Jag tränar vidare och hoppas att jag slipper sitta och vänta på den där pallen hela sommaren.

Zürich - på två timmar.

Nästa anhalt på resan blev Zürich. Där behövde vi inte övernatta men på grund av uppehållet i  São Paulo hade vi lite tid över mellan planen och passade på att ta en taxitur även här.

Vi startade med en tur upp till en utsiktpunkt med det var så disigt så utsikten var något begränsad.

Vi for ner till stan istället. Tog en liten promenad medans vår taxichauför berättade om det vi såg.

Sedan...åkte vi hem.

Brasilien-São Paulo, bara en glimt.

Alla resor blir inte riktigt som planerat, lite av tjusningnen med att resa. Kanske inte då man står på en flygplats sent på kvällen eller mitt i natten och ser att ens plan gick för fem minuter sedan.

Det var inte mening att vi skulle ha någon övernattning i São Paulo på vägen hem men flygbolaget hade andra tankar om hur vår flygresa hemmåt skulle gå till. Först var planet rejält försenat i från Bunes Aires så när vi kom fram till São Paulo stod personal från flygbolaget och väntade på oss för att lotsa oss fram till det väntande planet mot Stockholm. De skulle lotsa oss genom alla kontroller, men där tyckte man att det var viktigare att öppna väskor och gå igenom hela min fotoutrustning (en gång till, det var ju redan gjort då vi lämnade Buenos Aires. Vad trodde de att jag skulle ha kunnat skaffa mig under flygturen). Köerna var långa och ingen fick gå före, att missa planet, en sådan bagatell brydde de sig inte om. Nu tog det sådan tid så plantet kunde inte vänta utan for iväg utan oss.

Vi fick efter mycket om och men åka till ett närbeläget hotell, få lite mat och en säng att sova i. Inte mycket att se men det är utsikten från vårt hotell.

Vackra blommor utanför hotellet.

Är man nu i São Paulo så ville vi se lite av staden också, vi hade inte så många timmar på oss men en taxirundtur bestämde vi oss för att ta. Vi upptäckte ganska omgående att man ska inte ha bråttom här. Enorma bilköer som sniglade sig fram, fast går det långsamt på motorvägen så hinner man se lite av omgivningen. Upptäckte att de hade busshållplatser på motorvägen och även övergångställen där. Trafiksäkerheten vär väl inte så överdriven heller. Såg den här långtradaren bredvid vår taxi, ser ut att vara radiobilar som är på väg till något nöjesfält.

Känns lite osäkert att ha en av dessa bilar som sin sovplats under färd.

Utrymmet mellan motorvägsfilerna är väl utnyttjat. Där fanns det åtskilliga provisoriska hem uppbyggda.

Eftersom tiden var begränsad och trafiken seg fick vår taxichauför bestämma vad vi skulle se. Den här parken med lite spännande skulpturer var det första han visade.

Hade bara mitt 24-70 mm på kameran så några närbilder på de vackra fåglarna i parken blev det inte.

På andra sidan parken låg järnvägsstationen och dit tyckte chaufören att vi skulle gå.

Vilket vi gjorde, inga tåg var inne men chaufören hamnade i bild.

Sedan åkte vi runt och tittade.

En hel gata med butiker som sålde brudklänningar.

Något fängslande.

Kommersen är livlig i stan.

Utanför stan breder kåkstäderna ut sig.

Buenos Aires - En stor stad, ett litet axplock.

En liten rundtur i den stora staden Buenos Aires. En del blir trötta bara de stiger upp på morgonen.

Det rosa presidentpalatset och balkongen där Evita Peron höll sina glödande tal till miljontals fattiga argentinare.

Torget Plaza de Mayo, här demonstrerar fortfarande kvinnor för att få besked om vad som hänt med deras anhöriga under terroråren samtidigt som jakarandaträden lyser med sina blålila blommor.

Den här lille mannen hade lyckats på ihop några pesos till en mugg kaffe.

Kön till myndigheten där man ansöker om uppehållstillstånd.

Något man inte bör missa är La Bombonera, hemmaplan för fotbollsklubben CA Boca Juniors. När klubben bildades diskuterade man vilka färger de skulle ha på spelardräkterna eftersom de inte kunde enas bestämde man sig för att det första fartyg som anlände hamnen, den färg som den hade på flaggan skulle få bestämma färgena. Den båten hette Drottning Sophia och var ett svenskt lastfartyg som gick mellan Köpenhamn och Buenos Aires.

Här har de fått tillstånd att ha Coca colareklamen i en lite annorlunda färg.

Något man inte bör missa även om det anses vara en turistfälla är stadsdelen La Boca. 

Det  är traditionellt en europeisk arbetarstadsdel vars ursprungliga invånare härstammade främst från Genua i Italien. Stadsdelen proklamerade 1882 efter en generalstrejk sin självständighet från Argentina och hissade Genuas flagga. Den fick inte hänga där så länge den argentinska presidenten Julio Argentino Roca rev ner flaggan.

Trevligt att gå runt och titta här, området är verkligen färggrannt.

Eftersom det lär vara tangons födelseplats så både dansades och spelades det mycket musik.

Corbeta Uruguay byggd 1874. Fartyget har en diger historia bakom sig men orsaken till vårt besök var att det var det här fartyget som räddade den svenska antarktiska expeditionen ledd av Otto Nordenskiöld, efter att deras fartyg Antarktis, hade förstörts av isen.

Naturligtvis var vi tvungna att gå på en typiska argentinsk köttrestaurang. Vi skulle äta lunch där och det var nog den rikligaste lunch jag fått. Massor av kött, vi hade fått små runda brickor som var grön på ena sidan och röd på den andra. Vände man upp den röda sidan så slutade de att lägga upp mer kött på tallriken men glömde man bort att vända på brickan var tallriken snart överfull av olika varianter av grillat kött.

Lite musikunderhållning stod vår unge medresenär för. Kan bli lite långtråkig att vara ensam ungdom med vid middagarna fast jag tror att det var en blivande fågelskådare som kom hem efter den resan.

Ushuaia

Ushuaia är huvudstad i den argentinska provinsen Eldslandet och en av världens sydligast belägna städer.

Här var så backigt att många trottoarer var trappor.

Det var dags för middag och från det öppna fönstret i den här restaurangen doftade det gott. Den här killen stod och skar upp kött och jag ville ha en bild då han jobbade men han ville vara med på bild så jag fick ge mig. Han slutade inte posera så länge han såg min kamera. Ser ut som om han har rundat Kap Horn i segelfartyg. Gott såg det ut men vi valde kungskrabba istället.

Vi är ganska långt ifrån Nordpolen.

Inte någon katt på hett plåttak, snarare katt på kallt plåttak.

Det finns flera olika museeum i Ushuaia ett av dem är det historiska där man kan se hur staden utveklats och växt fram. Ett annat är fängelsemuseet, intressant eftersom Argetina använde Eldslandet på ungefär samma sätt som britterna använde Australien, de sände dit sina värsta brottslingar.

Vår tid i Ushuaia  rinner mot sitt slut och vi lämnar av Per och Jonas som ska ut på egna äventyr.

Slänger iväg en sista blick på skulpturen nere vid hamnen. en våg och ett skepp på väg att gå under, inte så svårt att gissa dess symbolik.

Vi åker mot flygplatsen och jag passar på att ta några bilder på husen utefter vägen.

Många var oroliga för incheckningen på flyget för bestämmelserna sa att man fick bara ha 15 kg bagage med sig på det här flyget inte 20 som det varit på utresan. Alla minnen vi hade med oss hem vägde inget men nu hade alla en ny jacka att fylla ut packningen med också.

Oron var obefogad för vågen var trasig och väskorna lastades på utan vägning.

Vi är på väg till Argentinas huvudstad, där är det lite varmare än vad vi haft på resan. Mina tankar går till de som nu är på väg ut på nya äventyr och som vi träffade på här i Ushuaia. De frågade oroligt hur resan över Drakes sund varit, får väl hoppas på att vi inte skrämde upp dem alltför mycket med vår berättelse.