Molde och Hurtigruten...igen.

Om Molde finns det inte så mycket att säga mer än att de har ett ganska pampigt kulturhus som heter "Plassen". En bred och pampig trappa har det huset.

Trappen fortsätter ända upp på taket av kulturhuset.

Där uppe har man en fin överblick av den lilla staden Molde.

Domkyrkan har ett lite speciellt klocktorn, den här kyrkan byggdes 1957 eftersom den gamla kyrkan bombades och förstördes under andra världskriget.

Något som verkar vara mycket populärt i Norge är Pizza, fast jag tror att där kan man dessutom äta de dyraste pizzorna.

Fast den mest spektakulära byggnaden i Molde är nog hotellet Seilet som är utformat som ett segel.

I kväll sitter vi där uppe på balkongen på tolfte våningen och väntar på att Hurtigruten ska komma.

Färjorna till Vestnes kommer och går med jämna mellanrum och nu kommer dessutom Hurtigruten.

Det är fint väder när sydgående Kong Harald kommer inseglandes.

En extra bild till Bo-Lennart. Förstora gärna bilderna för de blir bättre då.

När Kong Harald har tuffat ut igen så dröjer det inte länge innan det nordgående fartyget kommer.

Nu är det Midnatsol som kommer.

När sista färjan för kvällen lämnar Molde...

...är det bara fåglarna och vågskvalpet som hörs.

Kvällen sänker sig över Molde.

Eldflugor

Först ska vi äta middag vid floden, sedan ska vi åka båt i mörkret och se på eldflugorna.

Färskare än så här  kan det knappast bli, då fiskarna kommer med sina båtar och levererar direkt till restaurangerna.

Vi får en utsökt middag och jag som älskar chilikrabba är lycklig och mätt efteråt. Medans jag väntar på att mörkret ska falla lite mer så passar jag på att mata fiskarna i vattnet bredvid vårt bord med lite överblivna smulor.

Dags för en båttur i mörkret, vi ska åka i små flata och i mina ögon lite rangliga båtar. Skyltar upplyser oss om att det är förbjudet att fånga eldflugorna och det är dryga böter. Vår guide säger att om eldflugorna fångar oss så betalas summan ut i belöning istället. Problemet är bara att man måste visa upp den på kontoret och om man kommer med en eldfluga dit så kan man ju inte bevisa att man inte fångat den och får böta.

Hur som helst, jag har inte för avsikt att fånga några flugor, bara se dom och även försöka fota dem.

Det är mörkt, nästan helt kolsvart och vi flyter sakta fram i vår eka. Vi behöver inte ro, för vi bakom oss står vår förare och vickar fram båten lite lugnt. Rofyllt är nog ordet som kan beskriva stämningen.

Eldflugorna är egentligen en slags skalbaggar och detta område hyser nämligen Malaysias största koloni av eldflugor (fireflies). Det kan finnas uppåt tusen lysande eldflugor i en del träd och på en sträcka av ungefär 13 kilometer längs floden. Det är inte så lätt att få någon bild på skådespelet eftersom det är så mörkt, men jag tar några som minnesbilder ändå.

Träden lyser som julgranar av dessa mycket små men ljusstarka flugor.

Det var en sån totalupplevelse, fullt av små glimmande varelser på båda sidor av floden. Hade de inte rört sig hade jag trott att det var fullt av små julgransljus i träden.

Några sätter sig på vår båt också.

Plötsligt knackar vår roddare mig på axeln och lägger en eldfluga i min hand. Han kanske inte vet om att man inte får fånga dem, ;) Den kryper runt där och lyser, det kittlas lite och den verkar trivas med mitt sällskap.Hoppas det går att se något av dessa bilder, Har men en mörkt ställd skärm så kan det vara svårt. Märker att det är stor skillnad på mina datorer. På bilden ovanför så försöker jag ta en bil på min egen hand med en eldfluga på. Syns lite mer vid förstoring.

Hur det än är vid fotografering, så är det speciellt att se hur träd och buskar glimmar.

Vill man se hur de blinkar så har jag en liten filmsnutt här.

För oss är det dags att återvända.

På väg tillbaka till bilen, ser jag något som rör sig framför mina fötter och samtidigt hoppar vår chaufför till och drar undan mig. Det var en kobra som korsade vår väg. Synd att jag inte fick stanna och fota den. Den ÄR för farlig sa guiden, med rysning på rösten.

Dags för utflykt igen.

Vi ska ut och resa, fast inte så långt.

Det gäller att ta fram sin bästa kinesiska då man ska läsa tidtabellen.

Resklar.

En sådan här färja ska vi åka med.

Det är flera färjelinjer som kör från den här terminalen.

Det jobbas och renoveras vid kaj.

De ser ganska maffiga ut då de kommer in till terminalen.

Fast inte så stora när de möter ett lastfartyg, det här fartyget såg ut att ha fått slagsida dessutom.

Biljetten är fixad och det är snart dags för avgång.

För att resa till den platsen vi nu ska till så måste man igenom passkontrollen. Landet ligger visserligen i Kina men är som ett eget land i landet.

En del var resvana och avslappnade under väntan...

...andra mer oroliga.

Någon som vet vart vi är på väg?

___________________________________________

Staden med de höga husen.

Gjorde en resa och den här gången hamnade vi i staden med det höga husen. Många var de och tätt stod de, det lär vara det mest höghustäta området i världen. Det var Hongkong som vi hamnat i.

Det här var vad vi såg när vi tittade ut från vårt rum på hotellet.

Fast nu var vi ju inte bara på hotellrummet. Visserligen hade jag 18 mm här men ville jag ha med toppen på husen så räckte det inte till för att få med botten på husen.

Går vi ner till hamnen så kan vi se över till Kowloon hur  ICC Tower med sina 118 våningar ståtar på andra sidan sundet.

Fast Two International Finance center på Hongkongsidan ser ganska så reslig ut den också, trots att den bara har 88 våningar. 

________________________________________________

Alcatraz

Tidigt en solig morgon i San Francisco begav vi oss ner till Fisherman's Wharfområdet och kajen där båten går ut till The Rock.

Vi kom med på första färjan.

Tuffade ut ur hamnen och förbi de morgontidiga arbetarna i hamnskjulen.

Nu med sikte inställt på den omtalade fängelseön, som figurerat i så många filmer.

Jag vet inte om det är riktigt men det sägs att Alcatraz betyder pelikan och syftar på de första invånarna på denna branta klippö. Från början samsades pelikanerna med en indiansk begravningsplats. Men när ön såldes till de vita, år 1859, uppförde USA:s arme en fästning här som skyddade San Francisco Bay fram till 1907 när det blev militärfängelse.

Eftersom vi kommer med första färjan är det ganska tomt på kajen.

När vi kommer iland välkomnas vi av en ranger i typisk parkvaktsmundering, han är där eftersom hela ön är nationalpark.

Vi får strikta förhållningsorder om var vi får gå och inte gå. Det är många fåglar som häckar på ön så de flesta grönområden är avspärrade för oss besökare. Han berättar också att 1934 blev det här ombyggt till ett av världens rymningssäkra fängelser. Rymningssäkert på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar och hajar. Innan vi släpps iväg för att utforska ön och fängelset får vi träffa fånge #1259. Nämligen William G. Baker. Vad han hade gjort för att först hamna i fängelse berättade han inte, men för att hamna på Alcatraz så hade han misskött sig på det första fängelset och då kom man hit. Ville man veta mer så kunde man köpa hans bok.

Efter den genomgången traskar vi iväg, förbi fångvaktartornet som med sin byggnadsställning mer liknar en pagod.

Kan tänka mig att man som nykommen fånge hade många tunga tankar då man traskade uppför den här vägen.

Vi vet att vi kan återvända med nästa tur tillbaka till fastlandet.

Hade fången otur så var det här slutstationen, det är nämligen bårhuset.

Då är den här gamla lastbilen vackrare att titta på.

Vi går in i själva fängelsebyggnaden.

Här blev fångarna försedda med kläder och annan utrustning.

Vi har tur som är här tidigt och slipper köa så länge för att få vår audioguide. Kan tänka mig att kön kan ringla sig lång här igenom duschrummet. Guiden finns på en mängd språk och jag passar på att fråga om en svensk, men får svaret att "ni svenskar är så intelligenta att ni kan engelska", så jag får nöja mig med en engelsk (eller amerikansk).

Vi går uppför trappen till våningen där cellerna är.

Fortsättning följer...