Söderudden på Kvarken.

Ute på Kvarken finns det gott om fågel.  Vill man se de ovanligare arterna antar jag att man får ge sig ut med båt och spana. Någon båt hade vi inte men många fåglar fanns det även om inte jag siktade någon havsörn eller tordmule. De här fåglarna kunde nog inte läsa eftersom bryggan var avsedd endast för gästande fritidsbåtar. De enda havsörnar som jag såg var de som fanns på foto och uppklistrade på mängder av tändsticksaskar i boden  hos StrandGumman.

Inte var de så sällskapliga heller, gav sig iväg så fort jag försökte kommunicera med dem.

Här vid Söderudden och Kobbskat fanns det inget utsiktstorn men det var fint ändå. Tog några bilder innan regnet kom.

Sedan återvände vi över den långa Replotbron för nu ska vi titta på Gamla Vasa.

Uppe på bron var det populärt för fiskarna att hålla till. Högst upp fick man inte stå och fiska men i början  gick det bra.

Kör försiktigt genom Replot...

...för här bor Fredrik och Johanna.

Kvarken

Intill det här tornet i Vasa ligger turistbyrån och där slank vi in för att fråga vad man inte bör missa då man är i Vasa. De trevliga damerna där inne berättade gärna och tyckte att Kvarken är något man inte får missa, dessutom så får man se och köra över Finlands längsta bro på väg dit. Lydiga turister som vi är så hoppade vi in i bilen och startade färden mot Kvarken. Fast först fick vi en detaljerad berättelse om den ena damens egna semesterresa i norra Finland och Murmansk. Jag beklagar mig inte för det var både informativt och intressant.

 Replotbron är som sagt Finlands längsta bro och den är 1045 meter lång.

Invigd 1997 och som jag nu sett så tas det stor hänsyn till fotgängare och cyklister i Finland.

Nu åker vi över.

Det finns en sägen om hur Kvarken och Korsholmen skapades. Läste den i en broschyr som jag fick på turistbyrån och den lyder ungefär som så här: För länge sedan då det fanns jättar här i Norden hade jätten Finn gjort något hyss och blivit utdriven ur Sverige. Han tog då en stor skinnsäck och fyllde den med stora stenar och drog iväg över havet för att finna  sig ett nytt land att leva i. Då han kom halvvägs över havet gick det hål i säcken och stenar började falla ur. Av stenarna bildades Valsöarna och de holmar och skär som finns på finska sidan av Kvarken. När jätten, som för övrigt kallades för Finngubben, kom till ett ställe som kallas för Panike då brast hela botten på säcken och allt som var kvar i säcken föll ut. Jätten blev så arg så han började kasta stenar omkring sig åt alla håll och kanter, så bildades Replot, Björkö och allt som vi nu ska ut och titta på. Eftersom den sagan stod i en turistbroschyr så måste det väl vara sant.

Vi styr kosan mot Björköby allra först, det ligger längst ut mot havsbandet. Det är en liten by men vi ser att den kommer att växa snart för här har det byggts en hel del nya vägar och styckats av tomter. Fast i dag så är det lugnt och stilla, hösten är i antågande och endast en enda bod nere i hamnen är öppen. År 1616 började posttrafiken gå härifrån över till Sverige, vilken pågick i ca 200 år

StrandGumman själv tyckte det var kallt i dag så hon gick och satte sig i bilen i väntan på fler kunder. Frös man så fanns det gott om raggsockor, mössor och vantar att värma sig med där inne i boden.

Efter att ha försökt att fota flygande svalor...

...och landande svalor nere vid bodarna i hamnen...

 ...beslöt vi oss för att ta en promenad till utsikttornet Saltkaret.

Där kommer man upp 20 meter och får en fin vy ut över öar och skär.

Många åker hit för att titta på fåglar och jag ser att det finns gott om dem.

Här kan man också se resultatet av Jätten Finns verk.

Vänder vi blicken åt andra hållet så kan vi se Svedjehamn och även det som vi upplevde som lite typiskt för området. Röda hus med gulmålade dörrar.

Utmärkande för det här området är landhöjningen, i slutet efter avsmältningen av inlandsisen var landhöjningen 1 mm per dag, nu är den 8 mm per år, så det här området förändras ständigt. Förr trodde folk att det var vattnet som minskade och inte landet som höjde sig. I slutet av 1700-talet föreslog vetenskapsmannen Anders Celsius att det nog var ett hål i havsbotten där vattnet rann ut.

Undrar om man får köra rakt fram?

Inte svänga vänster eller höger men undrar om man får köra rakt fram?

Lappfjärd.

På långt håll ser vi en enorm byggnad uppe på en höjd, blir så nyfikna så att vi letar oss fram till platsen där byggnaden ligger. Det är inte så svårt att hitta dit för huset är stort, eller rättare sagt enormt, och det ligger högt och syns på långt håll. En pampig placering med andra ord.

Framme vid byggnaden så ser vi att det är en kyrka och den är verkligen stor. Blir väldigt nyfiken på hur det kommer sig att det byggts en så enormt stor kyrka här i den lilla byn Lappfjärd.

Finns inte mycket information där vid kyrkan men jag hittar en gammal ritning över kyrkan och lite informationstext. Den första gudstjänsten här hölls den andra söndagen i advent 1851 och kyrkan har 3000 sittplatser. Den ritades av arkitekt Ernst B. Lohrmann, och lär vara Finlands näst största landsortskyrka.

Altartavlan är målad av Erik Johan Löfgren och är en kopia av Leonardo da Vincis "Nattvarden".

Klockstapen kom till några år senare och i dag har den en levande "kyrktupp". Kyrkklockorna är gjutna i Stockholm.

Det är inte bara kyrkan som är stor även gravstenarna är av större modell och de svenskklingande namnen på dem visar att det är en svensktalande församling.

Som vid många andra kyrkor här i Finland har de även här en minnesplats över de som stupat i krigen.