Bredband och ekorrar

Vi har varit utan bredband i fem dagar, har förstås det i mobilen men bra mycket lättare att vara uppkopplad via datorn för att se på bilder.

I dag kom en trevlig kille från Telia och skulle byta den lilla låda som slogs ut förra gången de gjort en uppdatering av nätet. Men se den här gången var det inte det felet. Han fick jobba rejält med att söka felet och tur var att han varit med förut.

Boven i dramat var den här lilla krabaten.

Det är tacken det för att vi åker iväg och köper mat till honom och fyller på ekorrmataren med jämna mellanrum.

Den och hans kompisar hade gnagt av bredbandsfiberkabeln, så det blev ett rejält jobb för teliakillen. Först en kompressor uppe på vinden som stod och blåste ur röret, han fick klättra upp och ner i stolpar och till slut byta hela kabeln. Men nu är vi äntligen ute på nätet igen.

Lite sur på ekorren är vi nog, men trots det så kommer han få mat i vinter.

Bukarest.

Lite glimtar av vad man kunde se i  Bukarest.

Är man sugen på pannkakor så är det här bästa stället.

Ibland hade de stängt, men bara om det var oväder.

En del hus skulle behöva lite omvårdnad.

Tror inte att jag skulle gått ut på den balkongen, inte ens för att vädra mattan.

Även här finns det budfirmor som levererar mat, de killarna behöver också en matpaus.

Går man runt kuren bakom dem så ser man att den är fint dekorerad på alla fyra sidor.

Många hus har redan fått sig en ansiktslyftning men många står på tur. De här ligger på stora shoppinggatan.

Hemlösa katter fanns det men någon ger dem mat.

Sämre för de tvåbenta hemlösa.

Ingen vidare reklam för den här restaurangen. Vi gick inte dit.

Att den här har slagit igen var kanske inte så konstigt.

Det här är väl ungefär som när man lagt ett 1000-bitars pussel och kommit till himmelen med alla blå bitar. I med allihopa bara.

Cărturești Carusel bokhandel

På resan i Transsylvanien berättade vår chaufför att det finns väldigt många bokhandlare i Rumänien. Folk  där tycker om att läsa böcker och det ska vara riktiga pappersböcker, inga E-böcker. Man vill kunna bläddra när man läser. Så tyckte även jag om att läsa böcker. 

Så tillbaka i stan fick jag lite Feeling, slank in på en bokhandel. Ja inte in genom hålet i planket utan precis bakom ryggen på mig fanns det en riktigt fin bokhandel.

Hörde av någon att den lokalen hade varit ett hotell tidigare, men fick reda på att den tidigare var huvudkontor för familjen Chrissovelonis bankimperium. Imponerande lokal är det. 

Går upp två våningar för att få lite överblick av butiken. 

Här ser man även målningen utanför.

Går runt till barnboksavdelningen och kan ta en bild åt andra hållet också.

En god bok och ett glas vin framför brasan är inte någon dum kombination, här har de tagit fasta på det. Böcker och vin samsas, även en kaka kan man komplettera med.

Varför inte köpa en flaska, den här ser bra ut.

Nä, vi köpte ingen flaska på det stället men jag som aldrig köper souvenirer kunde inte motstå en mugg. Den slank med hem. Kunde inte låt bli. I den dricker jag nu mitt morgontea.

Vägen tillbaka

Som jag nämnde i förra inlägget om Transsylvanien så fortsatte vi till Brasov efter besöket i Bran.

Brasov har sina rötter tillbaka till 1200-talet och hade tidigare en stor tysktalande befolkning. Då hette den Kronstadt. Rådhuset här på bilden är från början på 1400-talet.

Framför den gamla skolan i staden står gamle Honterus och visar eleverna vart de ska gå. Ingen smiter undan här inte.

Skolan.

Mycket charm i den här staden.

Innan vi letar reda på stadens mest berömda gata passar vi på att ta en fika på ett mysigt café.

Gatan då, ja den är egentligen berömd för att vara Europas smalaste gata. För att få det så togs personer från Guinness rekordbok dit för kontrollmätning, men till stadens stora besvikelse så fick de inte rekordet. Nu klassas det som att de har en av de smalaste gatorna i Europa.

Gatan heter Repgatan.

Visst är den smal. Den heter Repgatan för att den är smal som ett rep.

Någon håller ett vakande öga på oss här inne.

Smalare än en armsbredd.

Den passagen byggdes för att brandmän och befolkningen skulle kunna ta sig fram på ett smidigt sätt om det skulle bli eldsvåda i staden.

Utanför står det en symbolisk staty.

Nästa ställe att besöka är Peles castle. Det är inte så gammalt slott men byggdes på initiativ av den första kungen av Rumänien på 1800-talet. Vackert är det.

Det lär vara mycket vackert inne också, men är stängt för besök då vi är där. Gör inte så mycket eftersom jag inte bör gå så mycket.

Men det som var lite extra bonus, var att det plötsligt dyker upp en räv på väg tillbaka till bilen.

Den är ute på jakt så den bryr sig inte så mycket om oss.

Det finns dessutom en massa vilda djur på vår väg tillbaka till Bukarest.

Transsylvanien

Är man i Bukarest så lockar det onekligen att ta en tur till Transsylvanien, få se lite av landskapet och även en glimt av det slott som pekats ut som att ha varit Draculas.

Vad är då det naturligaste att åka i än en Dacia. Det bilmärket verkar vara rumänernas stolthet. Alla pratade sig varma om den, förutom de som hade träff och ställde ut sina Saab-bilar på torget nedanför parlamentsbyggnaden.

Nicolae Ceausescu körde den första Dacia-bilen, en Dacia 1100, i augusti 1968. Namnet Dacia kommer från den historiska romerska provinsen Dakien som ses som ett historiskt Rumänien.

Vi stannade för att tanka och träffade på en liten hund som verkade vilja ha lite närmare kontakt. Den såg ut att vara i behov av rejäl pälsvård och säkert en del kärlek. Pälsen var i stora tovor och vid öronen hängde i stora klumpar.

Skörden är i full gång här och det är stor aktivitet  ute på fälten.

Här kommer äppellådor som ska till något annat fält.

Utefter vägen såldes frukt i olika stånd.

Äpplen är gott sa vår chaufför och hoppade ut och köpte några. Han berättade att där det sitter äldre damer så är det från deras egen trädgård, i de stånd där det står ungdomar och säljer , då är det de stora firmor som anställt folk för att sälja.

En lite ovanligare vägskylt dök upp.

Mycket riktigt det var en hel del transporter med häst och vagn. Den här bonden hade inget emot att bli fotograferad.

Inte bara frukt som försörjde folk här i området, på några ställen stod det små nickande manicker som pumpade upp olja.

När vi kom lite mer upp bland bergen var det verkligen full aktivitet ute på fälten.

Mycket handkraft där.

Färggrann dekor på huset.

Vi fortsätter färden och kommer högre upp.

Vägen slingar sig uppför.

Vi åker igenom flera byar där ordningen inte ser så här ordnad ut och där vägrar vår chaufför att stanna, han säger att där är det inte säkert.

Men till slut kommer vi fram till byn Bran. Där ligger slottet som sägs vara det där Dracula har bott. Det är utan tvivel den största turistattraktionen i Rumänien. Greve Dracula, som egentligen hette Vlad Tepes, blev känd genom Bram Stokers bok Dracula. I den boken torterade han sina fiender genom att spetsa dem på pålar, hudflå dem, koka dem, hugga av och låta dem äta sina genitalier, öron och näsor.

Även om många myter har kopplats till honom i samband med Dracula-myten, är de flesta historiker överens om att Vlad III Dracula, aldrig satte sin fot i  slottet i Bran. En gång trodde man att han satt fängslad där efter att han tillfångatogs av ungrarna 1462, men historiker har kommit fram till att han satt i fängelse i en fästning i Budapest.

Jag har läst om hur besvärligt det är att gå där och att det brukar vara långa köer för att komma in, men det där med köer är nog mest under turistsäsongen. I september då vi var dit var det inga köer att tala om, men det var riktigt att det var svårforcerat med krycka och stort stöd på foten. Så jag nöjde mig med att ha sett slottet från utsidan. Vår chaufför pratade med vakterna och då släppte dom in oss i parken utan att behöva betala inträde.

Bran slott byggdes av saxare år 1382 för att skydda Branpasset från turkisk invasion. Från 1920 använde drottning Marie av Rumänien slottet som sin sommarresidens fram tills kungafamiljen tvingades abdikera 1947. Men efter att boken blivit så populär och att många ville se Draculas slott och det här slottet låg i Transsylvanien så utnämndes det till att vara Draculas slott, blev ju en lyckad turistmagnet.

Vi tog en liten promenad i parken och såg hur en liten fågel byggt sitt bo med elektrisk inramning.

När vi lämnar byn så fick vi en liten varning om att köra försiktig. Alla bilförare kör inte så försiktig, här hade det gått bra för föraren, han står där bredvid och ser ut att undra hur hans parkering blev så annorlunda.

Vi lämnar Bran, beundrar slottet i Rasnov...

... och fortsätter sedan till Brasov, men det tar vi sen.