En gång var jag till Rom IV

En gång var jag till Rom, då gick jag till Vatikanstaten. Dit var det långt att gå.

Vi startade med Vatikanmuséerna.

Har man tagit sig in här så måste det förevigas. Fast en del hade lite svårt att samla sig till en gruppbild.

Så där, det blev visst en bra bild.

Att ta sig fram inne i museerna är mer som att vandra i en labyrint, man kunde se platsen man var på väg till men var tvungen att gå en lång omväg för att komma fram. Gissar att denna labyrint var gjord för dagar då det var mer besökare än en oktoberdag och kanske med tanke på corona. Nu kändes det mest konstig och som om jag gick fel hela tiden.

Fast huvudnumret för vårt besök här var nog de hus som skymtar fram bakom träden.

Vi tråcklar oss bort mot utgången och hittar den berömda spiraltrappan. Jag undrar förstås varför jag inte kan få folk på alla varv på min bild tills jag inser att det varvet är vägen upp och den vägen är avstängd, man får bara gå ner.

Ner kommer vi och tar oss vidare till den mer heliga delen. På vägen träffade vi på några trevliga Schweizergardister, såg tyvärr inga i den färgglada paraddräkten endast de som hade den här dagliga dräkten. Den här dagen kom det lite regnskurar då och då så de hade dessutom en kappa över.

Framme vid torget där både Peterskyrkan och Sixtinska kapellet ligger så blev besvikelsen ganska stor. Vi hade förköpta biljetter där man skulle slippa köa in, vad vi inte visste var att dessa tog oss inte förbi säkerhetskontrollen utan kö. Jag satte mig ner och begrundade kön dit. Den ringlade sig runt hela torget, insåg att där kommer jag inte stå. När kroppen inte längre vill vara med, så får man välja sina strider.

Sväljer besvikelsen och tittar på härligheten utifrån. Fontana Maderno.

Peterskyrkan.

Många stolar var det där. Där kan man få sitta på söndagarna då påven visar sig.

Sedan 2019 finns det en bronsskulptur här på torget. Den heter Angels Unawares.

Dags att återvända till Rom och vårt hotell,  vi tar nu Via della Concillazione och där tråcklar vi oss fram mellan alla försäljare som försöker "skänka" oss armband som de anser att vi inte kan vara utan. Deras försäljningstaktik är att de nu ska åka hem till sin familj i Afrika och har en del armband över som de nu vill ge till just mig. Fast den gåvan kostar förstås en hel del.

Via della Concillazione.

Rom är en väldigt religiös stad, överallt kan man träffa på både munkar och nunnor.

Lite bister min.

Ajdå, det är nog kragen som klämmer och sitter lite för hårt.

Så där, det var ju skönt att få loss den.

Är man på shoppinghumör så kan man även passa på att köpa sig en ny mässskrud  eller påvekräkla. Den här butiken låg vägg i vägg med vårt hotell.

En gång var jag till Rom III

En gång var jag till Rom, då gick jag till Colosseum.

Colosseum lär vara uppförd mellan 70 och 80 e.Kr. Det officiella namnet på Colosseum är dock Amphiteatrum Flavium eller Den flaviska amfiteatern.

Som tur är behöver man inte gå till alla ställen i Rom, även om dessa sevärdheter ligger ganska nära varandra så är det ganska skönt att åka buss. Praktiskt med dessa hop-on-hop-off-bussar, bussen körde först runt hela byggnaden.

Colosseum fick sitt namn efter en koloss,  en enorm staty av kejsar Nero. Den var 40 meter hög och var  i förgylld brons. Kolossen av Nero smältes senare ner för tillverkning av vapen och  även armeringen till Colosseum drogs ut och smältes ner till vapen, vilket ledde till att en stor del av byggnadens yttre del rasade samman vid ett jordskalv. Dessutom  har stora mängder vit marmor  bortförts från byggnaden, bland annat till bygget av Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Mäktigt ändå att så här mycket finns kvar för oss att beskåda efter så lång tid 

Vi  hoppa av bussen och går för titta lite närmare på stället. In till området kommer man genom den här pampiga porten. The Arch of Constantine.

Idag möts här gammalt och nytt, för en helikopter snurrar runt ovanför oss. Det är turistturer för de som vill se hela härligheten från ovan.

Lite speciellt var det att gå på den stenlagda Romerska vägen, undrar om kejsar Nero gick på dessa stenar.

Överallt finns dessa hänglås, till och med en liten sten vid den Romerska vägen är prydd med dem.

Vi är inte ensamma om att vilja beskåda Colosseum, som på alla ställen är det långa köer och mycket folk.

Hoppar över kön för att komma in i byggnaden utan nöjer mig med att beundra från utsidan.

Många tappra har härdat ut i kön.

Forum Romanum, som tidigare var det antika Roms politiska, sociala, kommersiella, religiösa och juridiska centrum.

Vi hoppar på bussen igen, den stannar till någon sekund vid Circo Maximo Experience, den gamla kapplöpningsbanan. Skulle ha varit häftig att fått se då de sprängde fram här med sina fyrspann.

En gång var jag till Rom II

En gång var jag till Rom, då gick jag till Spanska trappan.

På vägen dit såg jag ett hus med ovanlig konstruktion. anar att det är god insyn från och till grannarna där.

Sedan kom vi till fina gatan, där det här konstgjorda trädet växer.  Ser ut som det tagit med sig lite antika lämningar på vägen upp ur betongen. I det vita vackra huset ligger förresten H&M.

På den här gatan kan man nog göra av med en förmögenhet på en kvart. Här ligger alla de dyra butikerna som Gucci, Armani och Dior och en massa andra. Fast det är söndag och tidigt på dagen så vi behöver inte ens känna oss frestade att gå in för att titta. Men där framme anar vi målet för promenaden.

Bra att vara tidigt ute för det ser inte ut som någon trängsel där.

Där har vi den berömda trappan, mest berömd blev den nog genom filmen "Prinsessa på vift" från 1953. Fast trappan är inte så spansk som man kan tro. Den byggdes nämligen av pengar som skänktes från Frankrikes kung och godkändes av den dåvarande påven. Ingenting spanskt över det alltså. 

På italienska heter den exempelvis Scalinata della Santissima Trinità dei Monti men anledningen till att den kallas för det är mycket enkel: Torget nedanför den monumentala trappan heter nämligen Piazza di Spagna, alltså det spanska torget.

Fontänen som finns nedanför trappan heter Fontana della Baracaccia och blev uppförd till minne av den båt som gick på grund vid Pincio när Tibern översvämmades 1598.

Fontänens namn betyder ungefär värdelös båt och om man tittar nära kan man se att fontänen är utformad just som en översvämmad båt.

Trappan har 135 trappsteg. Självklart måste jag gå upp i trappan.

Trappan är uppdelad i tre delar, här är jag vid första avsatsen. Vet att vi även ska promenera härifrån så jag får spara på stegen lite.

Vänder ner vid den här fina serveringen.

Förr var det här en populär plats att sitta och vila på och bara njuta av tillvaron, men sedan 2019 så är det förbjudet och kan kosta 400 euro att slå sig ner där. Får väl erkänna att jag syndade och vilade ryggen en liten stund där i trappan för att överhuvudtaget ta mig vidare. Fast jag var inte ensam om den synden, ingen vakt kom heller.

En gång var jag till Rom.

En gång var jag till Rom, då gick jag till Pantheon.

Som så gott som alla byggnader i Rom är det en väldigt gammal byggnad så gammal att det var kejsare Hadrianus som lät uppföra den 115-125 e.Kr. 

Går man dit en solig dag så ser det ut ungefär så här, misstänker att mitt i sommaren är det ändå mer folk. Det här är tagit mitt i gassande solsken, massor med folk och även hästdroskor.

På torget ringlar kön runt, runt i en oändlig cirkel. 

Köer är inte min grej, men vila på murkanten eller bara gå runt byggnaden och kika gillar jag.

Kommer man hit en regnig dag då finns det inga köer. 

Torget är nästan tomt, men det blir ingen solstråle in genom hålet i taket heller så jag går inte in nu heller.

Jag tror att byggnaden är finast på kvällen.

Inget fotograferande, inga resor och mest flunsa och trötthet den senaste tiden, men en liten återblick från oktober kan jag bjuda på. 

Infinitypoolen

Lena undrade om det skulle komma något inlägg om poolen på vårt hotell, hade inte tänkt det och hade inte heller varit förutseende att ta lite bilder för ett blogginlägg. Men kollade och jag hade några bilder på den, så här kommer de.

Husen ligger ganska tätt i Bangkok och de flesta är väldigt höga, så även vårt hotell där själva hotelldelen börjar på våning 24. Så vill man ha bilder på huset där poolen syns från utsidan får man gå iväg en bit och försöka hitta någon vinkel där det syns att hotellets pool hänger utanpå huset och 25 våningar upp.

Maken tog sig en bit längre bort ändå och fick en bättre bild av själva överhänget.

Poolen var ofta full med folk men på kvällen precis före vår middag, den i det förra blogginlägget, då var det tomt och jag fick en bild.

Det var en ganska häftig känsla att hänga där borta vid kanten och blicka ner och ut över omgivningen. Många selfies togs just där. En liten bit under finns en skvalpkant så att det vatten som plaskades ut över kanten inte skulle hamna på folk som gick nere på gatan. Den syns om man tar en bild lite snett uppifrån.