Bollsinne och en G 10

Eftersom jag har en relativt nyopererad axel, där musklerna hade gått av, de är nu ihopsydda. Därför har jag nu fått order om att inte lyfta något med högerarmen på fyra månader. Med andra ord hela sommaren och med att inte lyfta något så inbegrep det även min systemkamera, den är för tung. Därför har jag införskaffat en liten kompaktkamera som substitut och för att inte drabbas av alltför allvarliga abstinensbesvär.

Den är liten och behändig men samtidigt inte för liten och när jag dessutom köpte ett fodral i retrostil så känns den ändå mer trevlig att ha med sig. Kameran är en Canon G 10.

Var ute på Ingarö i helgen och passade på att testa kameran när barnbarnet övade sitt bollsinne.

Bollar kan vara läskiga.

Middagstips inför helgen.

Som de flesta vet så har jag varit på ett fantastiskt äventyr i Afrika. Fick med mig hem ett recept på en god stuvning som jag tror att fler skulle vilja få ta del utav. Det kanske är lite tidskrävande att tillaga den maträtten så det är hög tid att börja förbereda om det ska bli någon mat till helgen.......fast för säkerhets skull så planera middagen till midsommarhelgen.

                                             ELEFANTSTUVNING

                                                             INGREDIENSER:

1 medelstor elefant, 20 påsar salt, 500 kg pepparkorn, 750 säckar potatis, 125 säckar morötter, 2000 kvistar persilja, 300 stora lökar, 1 kanin.

1. Skär elefanten i stora bitar. ( det tar ungefär 6 veckor)

2. Hacka grönsakerna i kuber  (Ytterligare 4 veckor)

3. Lägg ingredienserna i en stor missionärsgryta. Pumpa i 5000 liter brunsås och låt sjuda i 28 dagar.

4. Skyffla i salt och peppar och smaka av.

5. När köttet är mjukt, lägg till grönsakerna. För att skynda på tillagningen så rekomenderas att använda en grävskopa för omrörning.

6. Småkoka sakta i ytterligare en vecka, garnera sedan med persilja.

Serveras till ca. 3000 personer, om fler gäster väntas så lägg till  kaninen.

På engelska så finns det en liten ordlek i receptet som inte går att översätta, så jag lägger till de raderna också.

Serves  aproximately 3000 people, if more guests are expected add the rabbit. However this is not really reccomended because not many people like hare in their stew.

Dessutom så tror jag att tiden fram till midsommar också blir lite för knapp, blir kanske en middag för anstormningen av gäster i sommarhuset.

Smaklig måltid.

Nu åker vi hem

Så kom då den allra sista dagen på vår resa. Tre veckor har vi varit på resande fot och jag skulle nog kunna tänka mig tre till. Kunde inte före resan föreställa mig att den skulle bli så här fantastisk och innehållsrik.

Här på River club kan man ta en promenad på egen hand eftersom området är inhägnat och inga farlig djur finns innanför stängslet, så innan packningen tar jag en runda i det markerade spåret. Ser några djur, fast de är inte så värst farliga. Den här lilla larven är mest bara ullig och söt.

Några näshornsfåglar skränar i ett träd.

Sedan efter morgonpromenaden är det dags för packning, men eftersom jag inte har så mycket med mig går den fort, så några bilder hinner jag med att ta.

Vi hinner även med en kopp kaffe på altanen innan det är dags för avsked och avfärd till flygplatsen.

Flygplatsen i Livingstone är inte så stor.

Så var det dags att gå ombord på vårt plan för en kortare färd till Sydafrika.

och därefter en längre resa, ut ur Afrika för resa hem.

Nu är det slut.............!

Mighty Zambezi

På kvällen gjorde vi en skön båttur på Zambezifloden. Av ortsbefolkningen fick vi lära oss att den skulle kallas för "Mighty Zambezi" och visst var det en mäktig flod så här års.

Fast först lite afternoon tea på verandan.

Sedan äntrade vi båtarna och gav oss iväg.

Bred och som sagt mäktig flyter den fram.

En hel del fåglar håller till vid floden.

Inte bara fåglar utan en och annan krokodil fanns det där. De var inte så lätta att få syn på, där de låg och mest liknade en gammal stock och när vi närmade oss med båten så slank de snabbt ner i vattnet.

Inte så långt från vårt hotell hittade vi ett gäng med flodhästar.

Jag var den enda som röstade för att vi skulle åka lite närmare dem, för att få bättre bilder. Men när jag fick höra att det skulle bli simmandes så avstod även jag, tror inte att min kamera var så vattentät.

Den här apan sitter i ett träd i Zimbabwe och gränsen till det landet går här ute i vattnet, så nu är vi alltså på Zimbabwes del av Zambezifloden.

När vi ska tillbaka stänger vi av motorn på båten och driver med strömmen. Tyst och sakta flyter vi fram smuttandes på en G&T och njuter av den nedåtgående solen och stillheten.

Vi möter ett filminspelningsteam....

...som följer efter den här båten och filmar, jag trodde först att mannen i båten har en mikrofon i handen men det är en ölflaska.

På många ställen ser man att det är mycket vatten i floden nu.

Skymningen sänker sig och vi återvänder till River club och den väntande middagen.

Skola

Det enda på den här resan som var lite synd att jag inte visste i förväg, var det här besöket på skolan. Pennor och papper är inte så tungt att packa ner och brukar vara poppulärt att ha med sig till barnen. Kanske en fotboll också. Men nu kom vi direkt från vattenfallet och jag hade inte ens min penna med mig.

Såg både på skolgården och i barnen skrivböcker, att de jobbade med och informerade om faran med AIDS.

Ett litet besök på rektorsexpeditionen med information om skolan och dess arbete.

Även klassrummen besökte vi. Poppulärt att bli fotograferad.

Alla ville vara med på bild och sedan se sig själv i displayen i kameran.

Det var inte så lätt att få någon bild på flickorna, pojkarna var vildare och mer framfusiga än de tysta och stillsamma flickorna som mest satt och väntade och hoppades på att någon skulle se dem. Även då så lyckades någon pojke komma med på bild.

Två vänner.

Ibland blev det tuffa tag för att få vara med på bild.

De minsta barnen gick i den här lokalen.

Många barn hade 4 - 7 km att gå till skolan ena vägen, de skulle hem också. De fick inte så mycket stöd hemmifrån för att gå i skolan, föräldrarna ville helst att de skulle vara hemma och hjälpa till.

Efter skolan besökte vi en liten by som inte låg så långt därifrån. Många glada barn fanns det där också. De barnen hade antagligen eftermiddagspasset i skolan.

Här bor jag.

Hej då!

Lite kontrast mot hur vi bodde, men vi fick veta att vi indirekt stödde skolan och byn genom att bo på River Club, för en del av vinsten från hotellet gick till byn och skolan. Det senaste som de finanserat var en vattenledning till byn så att barnen slapp gå och hämta vatten i floden, utan kunde ägna sig åt skolarbetet istället. Nu skulle en ny samlingsal byggas.

Men visst kändes det lyxigt att få bo så här.

Går vi en trappa ner så har vi egen badavdelning, med t.o.m dörr till toaletten.

...och ute på altanen en alldeles egen liten pool att slappna av i,  med utsikt över "Mighty Zambezi".