En resa i norra England - I filmen och böckernas värld.

En tidig morgon lyfter planet från Arlanda för att ta mig och mitt resesällskap till Manchester.

Det var ingen trevlig syn som jag möttes av på Arlanda, tror inte att jag överdriver när jag säger att kön till baggage-drop såg ut att vara kilometerlång. Hade inte damen vid businessdisken varit så vänlig och tagit emot vår väska så hade vi säkert missat planet. Inte verkar det ha blivit något smidigare där med "self-check-in". Får hoppas på att det bara var någon tillfällig störning.

Fram till Manchester kom vi i alla fall och därifrån blev det en vacker tur genom Peak District för att ta en första stopp för att sträcka på benen i Buxton. Där finns en varm källa som utnyttjades redan på romartiden då kallades platsen för Aquae Arnemetiae.

Nu gäller det att titta åt rätt håll innan man går över gatan. Bilarna kör ju på fel sida.

På 1700- och 1800-talen åkte man till Buxton för att dricka brunn och den källan kan man fortfarande besöka.

Vattnet måste testas.

Operahuset från 1903

Mitt emot operahuset står det en sexkantig Viktoriansk brevlåda.

Det finns inte så många kvar av den typen brevlådor i England så den måste fotograferas.

Den töms inte så ofta, men verkar vara i bruk fortfarande.

Såg en vacker lampa också.

Buxton är Englands högst belägna stad väl värt ett besök. En vacker stad där det finns mycket mer att se än vad jag hann med på stoppet där.

Resan går vidare och när det börjar knorra i magen tar vi en lunchpaus i Bakewell. Så klart att det blir en PUB-lunch.

Trots att Bakwell är berömt för sin Bakewell pudding så beställde jag en Ploughman's lunch och det var den rikligaste sådan jag någonsin fått.  De är tydligen lite matfriskare här än i London. Orkade inte ens hälften av det som serverades.

Många vackra fina byggnader finns det här och den äldsta kvarvarande byggnaden är All Saints Church från år 920.

Klimatet verkar vara gynnsamt för här växte det t.o.m vindruvor. De lär då inte torka ut med tanke på allt regnande.

Blött var det i den staden men några tyckte att det behövdes mer blöta och passade på att kyla av fötterna.

Nästa stopp blir vid Haddon Hall, slottet där man filmat TV-serier såsom Stolthet och Fördom, Jane Eyre och Elisabeth.

Mer om det i nästa inlägg...

Vargar

I våras besökte jag och mina barn och ett barnbarn vargarna på Kolmården.

 Jag var där för flera år sedan, då var vargarna så närgångna och keliga så att något tele inte var nödvändig, snarare hade macrot kunnat användas. Därför beväpnade jag mig med 24-70 mm den här gången. Det fungerar inte att ha med objektiv att byta med om du inte har rejält stora fickor. Inga väskor eller liknande kan man ta med in i hägnet och inte heller lägga ifrån sig något. Lägger man ifrån sig kameran så kan det gå så här. inte ens en Canon klarar av hungriga vargar.

Nu var inte de här vargarna lika sällskapliga som förra gången, de börjar kanske bli trötta på att få besök och bli kelade med. Men hälsningcermoning var lika hjärtlig som förra gången. Man kommer in i hägnet med djurskötarna och sätter sig lugnt ner och väntar tills vargarna kommer och tar kontakt. Jag fick mig en rejäl slick över ansiktet och var sedan godkänd och kunde fota de andra i gruppen.

Min dotter Carina hade god hand med vargarna, såg nästan ut som om hon hypnotiserat den här vargen.

Även om vargarna här på Kolmården är så pass tama så att man får klappa dem så är det väldigt mycket varg ändå. Deras rangordning i gruppen är stenhård och alfahanen bestämmer. En av de lägst stående honorna i rangordning tog sig friheten att komma ner för att bli lite kelad med. Det gillades inte av alfahanen.

Hon blev så uppläxad att hon kissade på sig och dröp iväg med svansen mellan benen. Nyfiket kom gänget ned för berget för att se hur det gick.

Kanske det var däför hanen fortsatte med sin uppläxning en stund till.

Sedan gällde det att ligga så man hade koll på omgivningen och flocken.

Senare fick honan tillåtelse att också vara med i klapp-och kramhörnan med de andra vargarna.

Vargskötarna berättade mycket informativt om både vilda vargar och om vargar i hägn.

Jag kommer nog att åka hit till vargarna fler gånger för det är en härlig känsla att få klappa varg även om den är i hägn. Men då kommer jag att beväpna mig med 28-300 mm för att kunna ta bilder både nära och på håll.

Som avslutning fick vi en vargkonsert i ylning.

Avslutar med två bilder från förra besöket hos vargarna.

Visingsö och lite mera Gränna.

En resa över till Visingsö kan vara solig, vacker och alldeles underbar, som den var förra gången jag for över dit. Den här gången hängde regnet i luften och det gungade en hel del, inte läge att stå ute på däck och titta.  Vi körde ombord på Christina Brahe.

Hamnade längst fram bredvid en stor traktor och stannade inne i bilens trygghet och såg på hur det stänkte in över relingen.

Tur var det för det inte bara stänkte, det fullkomligt sköljde in vatten.Kändes ibland som om vi var ute med ubåt.

När vi så nästan var framme kom vi upp till ytan igen och kunde sikta ruinen efter Per Brahes slott.

Trots sjögång och vattenstänk så gick färden över till Visingsö bra. Första stoppet blev vid Kumlaby kyrka. Den ser lite lustig ut med sin avkapade topp av kyrktornet. Där var från början en hög spira men Per Brahe lät kapa toppen, då kyrkan användes som skola, för att eleverna skulle kunna studera stjärnorna därifrån.

Då det var skola här var väggarna i kyrkan vitkalkade och de fina målningarna osynliga.

Fågeltornet på norra sidan av Visigsö kom vi inte fram till i dag eftersom vägen dit höll på att rustas upp. Såg några vilsna fågelskådare som blivit hänvisad till stora vägen istället. Vi for så långt norrut som man kom istället.

Hittade en fin sandstrand.

Visingsö ser ine så stort ut när man står på fastlandet men nog finns det vidder även här.

Även vind finns det gott om, August ser till att omvandla den till el. Sekunden efter att jag tagit den här bilden flög det förbi tre stor fåglar som skulle ha gjort sig bra på bild men tyvärr så hann jag inte med.

Bortåt Hjo regnar det redan.

På Visingsö ska man åka Remmarlag, det gjorde inte vi. För det såg ganska blött ut.

Blött, blåsigt och regnigt var det på Visingsö och gårdsbutiker och många serveringar var stängd så vi tog färjan över till fastlandet igen och gick på Gränna museeum och polarcentret. Där kan man beskåda många av de föremål som man hittade på Vitön och även en kopia på gasballongen Örnen som Andrée, Strindberg och Fraenkel använde vid sin Nordpolsexpedition.

Numera finns det även bilder som Strindberg tagit men ack så synd att de inte förvarade dem på ett bättre sätt. Lång tid låg de i ett fuktigt bergrum.

Här kan man också bli Polarhjälte på ett väldigt enkelt sätt.

Vad vore Gränna utan polkagrisar.

Även blommorna går i polkagrisens tecken.

Hittade en fin brevlåda.

Nere vid den blåsiga hamnen växte de här vackra blommorna. Om jag inte är helt felunderrättad så är det cikoria. Roten användes förr till kaffesurogat och lär vara bra mot gikt också..

Jönköping, Taberg och äpplen

I dag gjorde som Magnus Ladulås, tog en paus i Jönköping. Ser ut som om han kom med cykel jag kom med bil.

Pirensoffan var i dag lite för blöt för att slå sig ner på och vila men lång var den så där får det plats många en solig dag.

Men soffan var bra att klättra upp på för att kika över piren och där bakom på en sten satt en skarv och vilade sig, fast han blev tydligen lite förskräckt när det dök upp en kamera över kanten och tog till flykten.

Vädret var lite väl ostadigt för en längre promenad i staden Jönköping men orosmoln gör sig bra på bild.

Smålands mirakel kallade Linné den här kullen eller det kanske är ett berg med sina 343 m.ö.h. Molnen sveper trädtopparna på bergssidan men vi åkte ändå upp för att se om det var någon utsikt däruppifrån.

En kunglig topp är Taberg tydligen,  inte bara Oscar II hade varit här såg att även vår nuvarande kung hade gjort ett besök.

Vidsträckt utsikt över nejden.

Kikar ut mellan molnen och ser ända bort till Jönköping och Vättern.

Gränna kallas inte bara för Polkagrisstaden även Äppelstaden brukar man höra och i omgivningarna kring Gränna finns stora odlingar. Behövs inga vakthundar då man har vaktkor.

Är man i Grännatrakten och har riktigt mycket spring i benen så ska man inte missa att gå till Tegnértornet. Det heter egentligen Skogstornet men eftersom det  byggdes på initiativ av idrottsjournalisten Torsten Tegnér så kallas det också för Tegnértornet.

Där har man utsikt över de fyra landskapsom omger Vättern, Närke, Småland, Västergötland och Östergötland och man kan se hela Vättern om vädret är bra.Från parkeringen går det en liten skogsväg, uppför och uppför och uppför i  1,3 km.

Underhållning på vägen upp, förutom naturen, får man av några gjutna plattor med trevliga små budskap på.

Traskar man sedan upp för de 144 trappstegen i spiraltrppan...

...så ser mäniskorna nere på marken ut som små prickar.

Men som sagt en vidsträckt utsikt får man från det 27 meter höga tornet.

Vadstena - Gränna

Växlande väderlek i Vadstena, då kan det vara bra att vara beväpnad med paraply för en promenad.

I Vadstena tittade vi på slottet som Gustav Vasa lät bygga på 1500-talet.

Passade även på att gå in på borggården och det var vi inte ensamma om, det var tämligen fullsatt där.

Det var någon stor mässa som hölls på slottsgården.

En lite olämplig parkering av cykeln i vallgraven, kan man tycka. Kanske inte i samtycke med ägaren av cykeln.

Vättern såg riktigt idyllisk ut i dag.

I Vadstena klosterkyrka kunde man lyssna till vacker sång.

Hittade även ett roligt fönster i Vadstena.

Det märks att det börjar bli lite höstlikt nu, stora flockar av fåglar samlar ihop sig och det känns nästan som i Hitchcocks Fåglarna ibland. Fick  ducka i bilen då de anföll.

Rådjuren tittade nyfiket på och verkar undra hur det ska gå.

Nästa stopp för oss blir vid Alvastra kloster, inte mycket kvar av det men historiens vingslag känns när man går runt där och tittar.

Det här var det första Cisterciensklostret i Sverige. Den fromma svenska drottning som bett de franska munkarna att komma hit, var troligtvis drottning Ulvhild, maka till kung Sverker den äldre.

Det första som byggdes var kyrkan och den invigdes 1185.

Munkarnas livsuppgift var att hålla mässa och lovsjunga Gud även en del praktiskt arbete utförde de.

Men inte visste jag att de även tillbad Musse Pigg.

Men nog syns det tydligt att Musse var närvarande här i klostret.

Sedan var det Omberg som fick ett besök. En  stärkande promenad upp genom den vackra skogen belönades med strålande utsikt över omgivningen och Vättern.

Vi närmar oss målet för resan som är Gränna. Undviker  man motorvägen och istället tar  de små vägarna så ser man Brahehus underifrån.

I Gränna står Amalia, polkagrisens moder, och tar emot oss.

Trevligt eftersom vi skulle bo i hennes gamla hus. Kan rekomendera "Luftseglaren August Andreés rum". Där bor man riktigt mysigt. Det är rummet med balkongen, i det gula huset.