Nu drar vi norrut

Vaknade i Sundsvall till en regnig dag, regnet öste ner och molnen låg lågt över nejden. Men vem har sagt att Sverige bara är vackert i solsken, även en regning dag har sin tjusning. Fast lite snabb i vändningarna får man vara, längre fram på vägen syns den timmerbil som körde om oss precis då jag klev ur bilen. Det stänkte rejält. 

Vi åkte nu vägen som följer Indalsälven. Långt där nere i dalen kan man faktiskt skymta älven. Eftersom det inte kommit någon kamera med ledningsfilter ännu så är det bara att inse fakta. Världen är full av ledningar,  då fär väl även stolpen vara med i bild.

Dimma är vackert tycker jag.

Ser även på landskapet att vi är på väg norrut, det böljar sig liksom och korna har fina betesmarker.

.

..och rallarrosen frodas i vägkanten.

Sedan åkte vi till Thailand.............men stopp hallå, var vi inte på väg norrut? Jo, men nog såg det ut som om vi kommit till Thailand ändå.

Det finns en historia bakom den här Thailändska paviljongen i den lilla byn Utanede. Kungen av Siam, Kung Chulalongkorn, kom till Sverige 1897 för att vara med och fira Kung Oskar II:s 25:e regeringsår och även bese den stora utställningen. Efter det så for han norrut med sin stora lustyacht "Maha Chakri". Han åkte även flodångare på Indalsälven, och häst och vagn till byn Utanede. Det var en sådan stor händelse i trakten så man döpte vägen han åkt på till Kung Chulangkorns väg. Fast det namnet fick vägen först 1940. Rykten om den vägen spred sig så småningom ända till Thailand och när en thailändsk dansgrupp besökte platsen 1992 kom idén upp att man skulle bygga en minnesbyggnad där. Så nu står det en Thailänds paviljong mitt i björkskogen.

 En del blir ihågkomna för att de åkt häst och vagn andra blir berömda och ihågkomna för sina misslyckanden. Så är det med Magnus Huss, Vildhussen. Han fick i uppdrag att bygga en flottningsled förbi det 35 meter höga fallet i Storforsen. Lönen för det uppdraget var den svindlande summan av 100 kronor och mat och husrum. Fast 100 kronor var nog lite mer värt 1796. Vildhussen omdirigerade en bäck med förhoppning om att den skulle skölja fram en ny kanal. Det gjode den också, men det blev inte riktigt som han tänkt sig. För det året var vårfloden ovanligt riklig och vattennivån steg så att alla fördämningar brast. Vattnet spolade med sig en hel grusås  och  ödelade åtskilliga gårdar. Ragundasjön tömdes och storforsen tystnade.

Vildhussen blev även han offer för älven. Han for iväg i en liten båt ned mot kusten, med slutmål Stockholm. Ingen vet riktigt vad som hände men ryktet säger att de uppretade ortsborna hade gömt årorna och skjutit ut båten i älven. Han hittades senare och ligger nu begravd på Lidens gamla kyrkogård.

Jag fick känslan lite av nöjesfält där vid Döda fallen, för att göra det lättare att ta sig fram bland stenar och stockar så har man nu byggt gångvägar och trappor.

Nu åker vi vidare mot mina barndomstrakter, ska bli spännande.

Garpenberg

Innan vi lämnar Garpenberg för gott så kändes det som ett besök i Sveriges enda kvarvarande gruvkapell var nödvändigt. Finns det bara ett, så måste det beses.  Gruvkapellet i Garpenberg är med stor sannolikhet uppfört på  1600-talets första år.

Kapellet flyttades till den här platsen 1947 för att inte riskera attt störta ner i gruvan. Flytten skedde på rullar så när kapellet ställdes upp på den här platsen befann det sig i samma skick som tidigare. Gruvan är fortfarande i drift men numera tvingas inte gruvarbetarna att gå till kapellet för bön  klockan 6.00  och ingen behöver heller få böter eller spöstraff om de uteblir från bönen.

Vill man gå in i kapellet och titta så kan man låna nyckeln i ett  hus alldeles bredvid.

På nedre botten finns det ett kapellrum, förstuga och kontor.

En trappa upp finns det ett litet gruvmuseum. De här pinnarna som kallades dagsverksstickor eller Kavel användes istället för nutidens stämpelklocka. Gruvarbetaren hade en och kamrern en likadan, de lades bredvid varandra och en skåra ristades in för utfört dagsverke. Ingen kunde fuska utan det var bara att lägga stickorna bredvid varandra och jämföra.

 Vårt nästa stopp på resan blev Stjärnsunds bruk. Det vita huset som speglar sig så fint i bruksdammen trodde jag var en kyrka men det är en brandstation.

Sedan for vi norrut. Hade ingen övernattning inbokad för vi tänkte att det är sommar och folk har semester så hotell finns det på vägen uppåt, men så vi bedrog oss. Ljusdal var vårt första försök att få rum och middag, men där var det semesterstängt. Nästa försök blev i Ånge men även Ånge var semesterstängt. Lite smått desperata och hungriga styde vi kosan mot Sundsvall för på den stora genomfarsvägen borde det väl finnas både mat och rum men även där var det tji. Vi hamnade i Sundsvall där fick vi både god mat och husrum. T.o.m vår bil fick husrum. Men vi red inte uppför trappan på Knaust, en bild på den har jag,  fast den är kvar i min mobil som jag glömt hemma hos min dotter. Lägger nog in den  här på söndag.

Garpenberg.

God morgon Garpenberg!

Vaknade tidigt av att korna råmade god morgon utanför fönstret, solen var redan uppe så varför inte gå ut och ta en liten morgonpromenad före frukost. Visserligen var kalvarna i hagen lite blyga och ville inte alls posera med sin bästa sida, de visste förståss inte att de skulle komma med i min blogg.

Kalvarna i nästa hage var lite mer nyfikna, men mammas trygghet var det säkrast att söka sig till.

Fåren i hagen tyckte inte att jag såg så farlig ut, de tog sig en sovmorgon.

Rallarosen tycker jag är så vacker. Den vajade lite förföriskt i vinden.

...och de ihoprullade skidspåren låg bakom ladugården och väntade på att få bli utrullade till nästa vinter.

Gamla fönster är jag lite svag för.

Undrar just vad det är för best som försöker ta sig upp ur ån? 

Men nu är det dags för lite frukost, inte ens violerna på trappen kan hejda mig för att få lite mat i magen.

Vi var inte först på plats i matsalen.

 Efter frukost drar vi iväg mot nya mål, få se var vi hamnar då.

Sverigeresan

Sommar i Sverige. Då vill inte jag åka utomlands för det är så vackert i vårt land  t.o.m om man bara stannar till vid vägkanten för att sträcka på benen så ser man hur fint det är, som här vid sjön Aspens strand.

Resan den här gången gick norrut och som första stopp skulle vi titta på platsen där min man bott som barn men där var det inte mycket att fota, det mesta var borta. Helt jämnat med marken och man kunde knappt se var husen stått en gång. Som kompensation stannade vi till i Fagersta för att beundra Kolbäcksån.

Där kan man slussa om man kommer med båt.

Bredvid kanalen ligger Västanfors hembygdsgård, den är väl värd ett besök.

Ekomagasinet byggdes kring år 1880 för att förvara spannmål åt Västanfors herrgård. Här finns idag en handelsbod/museibod med försäljning och utställningar.  På översta våningen finns ett teatermuseum.

 Vår resa gick vidare och nästa bensträckarstopp blev strax utanför Norberg. I Norberg föll vi inte för frestelsen att slinka in på Elsa Anderssons för en fika eftersom vi visste att på vårt natthärbärge väntade afternoon tea. Istället så stannade vi vid Kärrgruvan.

Inne i det där huset finns ett enormt Polhemshjul, där inne härskade getingar så jag avstod från att föreviga det med kameran. Men jag kan berätta att hjulet var stort med sina 47 meter i omkrets. Det vattenhjulet var i bruk fram till 1920.

Så här såg det ut då det begav sig.

Vattenhjulet drev en lång stånggång, en slags tidig kraftledning. Ett elegant och enkelt sätt att överföra kraft från ett långt bort beläget vattenhjul till gruvans maskiner.

Men efter att ha varit kulturella så började det kurra i magen och vi hastade vidare till dagens slutmål.

Garpenbergs herrgård.

Efter att stillat magknorret så kändes det som en promenad var nödvändig om det skulle bli någon plats kvar för kvällens middag. Det natursköna och även historiska området var skönt att vandra runt i.

På andra sidan ån och den lilla bron hittade vi en kägelbana. Den måste testas och trots att klotet inte var helt runt så gick det riktigt bra.

Ända fram till 1911 var bruket här i Garpenberg igång och många fina föremål och byggnader  finns kvar att titta på.

Gubben i grindstolpen tyckte jag såg charmig ut med sin mustasch.Fast den mest charmiga var nog vakthästen framför Sparbanken. Han gick där helt lös och betade, när han sedan var mätt traskade han hem helt själv.

 Men nu är det dags för en liten fördrink i parken och sedan middag.

Bounty är i stan.

På väg hem från landet fick jag se en skönhet ligga vid Skeppsbrokajen.