Stockholm - Motala

En varm sensommardag på väg till Gränna blev det först ett besök i Berg för att titta på alla slussar där. Många är de, Carl Johans slusstrappa har 7 sammankopplade slussar som lyfter båtarna 18,8 meter.

Ett fascinerande skådespel att se hur båtarna lyfts upp och också en svindlande tanke att allt det här grävdes för handkraft med stålskodda träspadar för ungefär 200 år sedan.

Av betydligt nyare slag är "Dubbelgångaren" av Kent Karlsson som står på en vågbrytare i sjön Roxen.

Det verkar vara poppulärt att ta en tur med Wasa Lejon för kön till fartyget var längre än vad som fick plats på bilden.

.

Wasa Lejon är så stor så den fick en helt egen slussning i Oscars sluss.

Vi var några där som tyckte det var spännande att se hur fartyget lyftes upp smidigt och elegant av vattnet.

Slussvakten var måttligt road. Han har väl sett det ett otal gånger förut.

Wasa Lejon skulle till Borensberg och dit åkte även jag.  Göta Hotell i Borensberg ligger väldigt charmigt. Där skulle jag kunna tänka mig att övernatta. Har hört att amerikanare har blivit så förtjusta i hotellet att de mätt och ritat av det för att sedan bygga en kopia av det i USA. Vet inte om det är en skröna eller sanning men kul om det är sant.

Strax före Borensberg finns en akvedukt, närmare bestämt vid Kungs Norrby. Den byggdes så sent som 1993 i samband med omläggningen av riksväg 36. Man tömde kanalen på vatten och grävde sedan bort 25.000 kubikmeter från kanalens sidor och botten. Akvedukten byggdes vid sidan om och sköts sedan på plats in under kanalen.

Vill man ta en både stärkande och vacker promenad så är det inte så långt mellan Berg och Borensberg.

Jag var hungrig nu och for till Motala och mumsade på en räkmacka som var så stor så den räckte till två personer och blev över. Försökte mata draken i hamnen med överblivna räkor men han ville inte ha så små djur.

Hittade en vacker stenvalvsbro i Motala, räknade och fick det till nio valv.

Grattis Edward Bear 90 år.

Ett stort grattis till Nalle Puh som i dag fyller 90 år. 

 Edward Bear är björnens riktiga namn men Christopher Robin döpte om honom till  Winnie-ther-Pooh. Något förvirrande tycker  hans far eftersom Winnie är ett flicknamn och björnen är en pojke. Men Robin förklarar väldigt snusförnuftigt namnet så här "This  Sounds a Bit Like a Girl's Name But Isn't".

Ett porträtt på födelsedagsbarnet också.

Den här lilla som bara är 5 cm hög ska sitta på mitt barnbarns födelsedagspaket i dag. Grattis Tilda som blir 9 år i dag.

 Å så ett Nalle Puh citat:

"Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa."

Någon hästfotograf blir jag nog inte.

Jag fick äran att följa med en god vän in i hästhagen för att fotografera hennes häst. Jag kan inte påstå att jag är hästrädd men inte hästvan heller. Jag har stor respekt för dessa stora djur.

För att vara på säkra sidan satte jag på långzoomen på kameran men tänkte inte på att närgränsen skulle vara något hinder. Den här hästen som jag skulle försöka få på bild var extremt sällskaplig och troligtvis även kameraintresserad, för jag tror inte det var jag som var det intressanta objektet. Men hästen ville vara väldigt nära mig.

Gick jag till höger, så gick hästen till höger.

Gick jag till vänster så gick hästen till vänster.

Det blev lite följa John där i hästhagen. Jag hade tänkt mig ett stiligt porträtt i helfigur men hästen ville ha närbilder.

Närmare ändå.

Riktigt nära ska det vara.

Sa du helfigur? Ja men skynda dig på då, ser han ut att säga på den här bilden och sparkar lite otåligt med bakhoven. Jag fick hästen i helfigur men inget bra ljus på den bilden.

Hästen hade viktigare saker att göra än att posera för en fotograf.

Som att mumsa i sig lite mat.

Eller att kela med matte.

Tack Lina för en trevlig stund i hästhagen, jag återkommer gärna och för fler försök, för träning på att fota häst behöver jag.

Fick träffa ett betydligt mindre djur också. inte mycket större än hästen öra. Hon ville också kela med sin matte.

Mot Stockholm

Resan går mot sitt slut och det är dags att packa väskorna för att åka hem, men en hemresa behöver inte vara "bara att åka hem".  Finns en del att se på vägen och lite kvar i Mora också.

Det går inte att påstå att inte ens en katt är vaken.

På Kyrkogatan utanför  den stora matvaruhuset träffade vi på den här lilla gynnaren. En råtta trodde jag först men är osäker för jag tycker den liknar en lämmel också med sin runda kropp och korta svans. Någon som vet?

Ett obligatoriskt stopp blir det i Rättvik på hemresan, tunnbröd måste inhandlas.

Bagarna var redan i full gång med baket.

Ett besök vid Falu koppargruva stod också på dagens program. en färgrik plats.

Gissar att många trötta ben vandrat uppför den här stegen.

Gruvarbetarna har gått hem.

Hittade en lite märklig minnessten. Undrar om det spökar här.

Kalhyggen är egentligen inte vackra men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det finns något där som tilltalar mig. Lite öde, lite övergivet, lite utnyttjat och som här "Ensam är stark".

Siljan runt.

Åker en runda runt Siljan i dag, första stoppet blir i Rättvik. Vad händer i Rättvik nu för tiden, det ser inte ut som om det är så mycket.

Jag har varit i Rättvik många gånger men aldrig gått ut på Långbryggan. Eftersom det troligtvis är världens längsta insjöbrygga och en av världens längsta träkonstuktioner så tänker jag reparera den skadan nu. Bryggan är 628 meter lång.

Nu har jag varit ute på den. För att hjälpa till med renoveringen av bryggan kunde man köpa sig en planka i bryggan och få sitt namn ingraverat i den för 500 kr. Tydligen ett lyckat projekt för 1992 återinvigdes Långbryggan. Såg att nu håller man på att väva en trasmatta som ska läggas ut på bryggan.

Kyrkan i Rättvik ligger fint och syns bra utifrån holmen.

Oroliga moln dyker upp...

...så vi hastar iväg upp till Hedsåsberget  och Vidablick.

Gick inte upp i tornet, de 352 m.ö.h på backen tyckte jag räckte för att se hur vacker Siljan är.

Vi fick en fin dag då vi körde runt Siljan, kände igen många ortsnam eftersom där vi bor i Bromma är de flesta gator döpta med dalanamn, så som Rättviksvägen och Sollerövägen.  Klart vi var tvungna att ta en sväng över Sollerön då.

Sedan var det målgång i Mora.

Inte på skidor dock, men någon hade visst gått i mål strax för oss och ställt skidorna vid målet.

Sedan kom regnet.

Då passade vi på att besöka Zorngården och museet. Inne på Zorngården får man inte fotografera. Tog istället en bild på trädgården och den hjärtformade gräsmattant som Emma Zorn fick i present på silverbröllopsdagen.

Träffade på en fin katt.

Huvudingången på Zornhuset.

Går man närmare så ser man ugglan som porten är dekorerad med.

Zorns atelje som ligger i ett litet hus ute på gården.

På kvällen, då vi redan hade gått och lagt oss, såg vi den första föraningen av hösten. "Black Army" kom svepandes som stora moln över himmlen. De här är fotade genom fönstret.

På med kläderna igen och ut med förhoppning att fåglarna skulle skulle svepa förbi kyrkan också. Jag var inte ensam om att ha rusat ut med kameran, men tyvärr. Fåglarna hade tröttnat och slog sig till ro i träden i närheten. Jag fick nöja mig med en bild på kyrkan utan fågelsvärmar.