Någon hästfotograf blir jag nog inte.

Jag fick äran att följa med en god vän in i hästhagen för att fotografera hennes häst. Jag kan inte påstå att jag är hästrädd men inte hästvan heller. Jag har stor respekt för dessa stora djur.

För att vara på säkra sidan satte jag på långzoomen på kameran men tänkte inte på att närgränsen skulle vara något hinder. Den här hästen som jag skulle försöka få på bild var extremt sällskaplig och troligtvis även kameraintresserad, för jag tror inte det var jag som var det intressanta objektet. Men hästen ville vara väldigt nära mig.

Gick jag till höger, så gick hästen till höger.

Gick jag till vänster så gick hästen till vänster.

Det blev lite följa John där i hästhagen. Jag hade tänkt mig ett stiligt porträtt i helfigur men hästen ville ha närbilder.

Närmare ändå.

Riktigt nära ska det vara.

Sa du helfigur? Ja men skynda dig på då, ser han ut att säga på den här bilden och sparkar lite otåligt med bakhoven. Jag fick hästen i helfigur men inget bra ljus på den bilden.

Hästen hade viktigare saker att göra än att posera för en fotograf.

Som att mumsa i sig lite mat.

Eller att kela med matte.

Tack Lina för en trevlig stund i hästhagen, jag återkommer gärna och för fler försök, för träning på att fota häst behöver jag.

Fick träffa ett betydligt mindre djur också. inte mycket större än hästen öra. Hon ville också kela med sin matte.

Mot Stockholm

Resan går mot sitt slut och det är dags att packa väskorna för att åka hem, men en hemresa behöver inte vara "bara att åka hem".  Finns en del att se på vägen och lite kvar i Mora också.

Det går inte att påstå att inte ens en katt är vaken.

På Kyrkogatan utanför  den stora matvaruhuset träffade vi på den här lilla gynnaren. En råtta trodde jag först men är osäker för jag tycker den liknar en lämmel också med sin runda kropp och korta svans. Någon som vet?

Ett obligatoriskt stopp blir det i Rättvik på hemresan, tunnbröd måste inhandlas.

Bagarna var redan i full gång med baket.

Ett besök vid Falu koppargruva stod också på dagens program. en färgrik plats.

Gissar att många trötta ben vandrat uppför den här stegen.

Gruvarbetarna har gått hem.

Hittade en lite märklig minnessten. Undrar om det spökar här.

Kalhyggen är egentligen inte vackra men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det finns något där som tilltalar mig. Lite öde, lite övergivet, lite utnyttjat och som här "Ensam är stark".

Siljan runt.

Åker en runda runt Siljan i dag, första stoppet blir i Rättvik. Vad händer i Rättvik nu för tiden, det ser inte ut som om det är så mycket.

Jag har varit i Rättvik många gånger men aldrig gått ut på Långbryggan. Eftersom det troligtvis är världens längsta insjöbrygga och en av världens längsta träkonstuktioner så tänker jag reparera den skadan nu. Bryggan är 628 meter lång.

Nu har jag varit ute på den. För att hjälpa till med renoveringen av bryggan kunde man köpa sig en planka i bryggan och få sitt namn ingraverat i den för 500 kr. Tydligen ett lyckat projekt för 1992 återinvigdes Långbryggan. Såg att nu håller man på att väva en trasmatta som ska läggas ut på bryggan.

Kyrkan i Rättvik ligger fint och syns bra utifrån holmen.

Oroliga moln dyker upp...

...så vi hastar iväg upp till Hedsåsberget  och Vidablick.

Gick inte upp i tornet, de 352 m.ö.h på backen tyckte jag räckte för att se hur vacker Siljan är.

Vi fick en fin dag då vi körde runt Siljan, kände igen många ortsnam eftersom där vi bor i Bromma är de flesta gator döpta med dalanamn, så som Rättviksvägen och Sollerövägen.  Klart vi var tvungna att ta en sväng över Sollerön då.

Sedan var det målgång i Mora.

Inte på skidor dock, men någon hade visst gått i mål strax för oss och ställt skidorna vid målet.

Sedan kom regnet.

Då passade vi på att besöka Zorngården och museet. Inne på Zorngården får man inte fotografera. Tog istället en bild på trädgården och den hjärtformade gräsmattant som Emma Zorn fick i present på silverbröllopsdagen.

Träffade på en fin katt.

Huvudingången på Zornhuset.

Går man närmare så ser man ugglan som porten är dekorerad med.

Zorns atelje som ligger i ett litet hus ute på gården.

På kvällen, då vi redan hade gått och lagt oss, såg vi den första föraningen av hösten. "Black Army" kom svepandes som stora moln över himmlen. De här är fotade genom fönstret.

På med kläderna igen och ut med förhoppning att fåglarna skulle skulle svepa förbi kyrkan också. Jag var inte ensam om att ha rusat ut med kameran, men tyvärr. Fåglarna hade tröttnat och slog sig till ro i träden i närheten. Jag fick nöja mig med en bild på kyrkan utan fågelsvärmar.

Vägen till Mora.

En dimmig morgon i Åre och jag skyndade mig, före frukost, ut på utsiktsterassen vid Fjällgården för att få en avskedsbild.

Sedan var det raka spåret mot Mora.

Fast några bensträckar- och fotostopp blev det utefter vägen. Som vid Marby gamla kyrka. Lite synd att vi var för tidiga för att kunna gå in i kyrkan.

Vila på bänken vid hembygsgården gick bra att göra.

Prylboden i närheten såg ut att ha stängt för gott.

Fint att se att på några ställen tas höet omhand på det gamla sättet, för vist är hässjorna vackrare än ensilagebollarna.

Lite vilda djur igen....inte lika aggresiv som lämmeln.

Vi stannade till vid en vacker kyrka, men tyvärr har jag glömt var jag var här. Någon som vet?

Lunchpausen blev i Noppikoski. Fick en älgbiffsmörgås med stekt ägg som var mycket god. Ore älv rinner invid stället som vi stannade på.

Så var vi framme i Mora.

Trotsade regnet och tog en liten promenad i Mora centrum. Det var ganska folktomt trots att klockan inte var så mycket.

Tännforsen och lite Norge

Tännforsen är dagens besöksmål. Måste vara 30 år sedan jag var dit senast. Den gången tältade vi i närheten, men flydde därifrån i all hast redan på morgonen. Ingen björn som jagade bort oss utan mygg och knott. Minns att det var så mycket att när vi kokade tevatten och lyfte på locket blev vattnet helt svart av knott.

Nu berättade stugvärden att det hade varit ett tyskt par som tältat där intill. Kvinnan gick ut mitt i natten för att kissa, när hon precis satt sig ner och tittade upp så stirrade hon en björn i vitögat.  Vi såg ingen björn men för första gången såg jag en strömstare. Hann slänga upp kameran och få en bild på den innan den försvann.

Området kring Tännforsen har en ovanlig natur för att ligga i västra Jämtland. Det är i huvudsak tack vare den höga och jämna luftfuktigheten som Tännforsen ger, som gör att man kan hitta exklusiva växt- och djurarter där.

Fallet såg sig ganska likt ut från när jag var här förra gången förutom att en stor sten fanns mitt i fallet då. Den kallades för björnstenen.

Sägnen säger: Att en björn, som ville simma över Tännsjön, blev gripen av strömdraget, fördes mot fallet men lyckades i sista stund kasta sig upp på klippan i fallets mitt. Där stod han utan att kunna komma därifrån. Några barn såg från stranden björnens belägenhet och började kasta stenar på honom.
Länge tålde han förolämpningen, men till sist tog tålamodet slut. Han vrålade
och visade tänderna men på detta avstånd lyckades han inte skrämma någon. Då tog
han ett väldigt språng för att hoppa över forsens ena hälft. Men hoppet var för
kort, och björnen störtade ner i den vilda forsen och omkom.
(Källa: Läsebok för folkskolan år 1911)
 Den stenen rasade ner 1992 efter att i årtusenden ha vilat på samma plats, så numera ser fallet lite annorlunda ut.

Träden vid fallet ser spännande ut.

Det är lämmelår i år, framförallt så märktes det på vägarna där det låg mängder med överkörda lämmlar. Den här riskerade inte att bli överkörd men trodde att en liten tuva gräs var tillräcklig för att gömma sig bakom. Förstora bilden så syns den också.

Har hört att de små liven är ganska ilskna av sig och den här var inte heller av det lugnare slaget. Synd att jag inte har ljud till den här bilden.

För att få se lite fjällnatur tog vi vägen över fjället. Förra gången jag åkte här var det snö och snödrev över vägen. Såg inte mycket av naturen då, nu var det betydligt varmare och även snöfritt.

Mycket mer blommor vid vägkanten också.

Varför klaga på "Det störande strået" ta en bild på det i stället.

Utefter den här vägen finns det flera gamla fina stenvalvsbroar.

I Sverige finns ungefär 600 st och utefter den här fjällvägen finns det flera stycken riktigt fina broar kvar.

Vacker fjällbjörk.

Den här vägen som vi åkte tar en liten sväng in i Norge.

Vi träffade inte på några norrmän på vår lilla norgevisit men en norsk hare korsade vår väg.

Så var vi tillbaka i Sverige igen.

Sverige är vackert.

En liten ö i Kallsjön

Innan vi kom tillbaka till Åre för storinköp på Åre chokladfabrik så träffade vi på fler vilda djur, som den här ladusvalan.