Kort, men naggande god promenad.

Man får göra det bästa av dagen även om foten ömmar och värker. Inte så långt från vårt hotell fanns dessa rester från den tiden då det var en livfull hamn där dagens Waterfront nu ligger i Kapstaden. Det här, som nu är en gångväg, användes tidigare för att frakta varor från den forna hamnen.

Det finns lite information om den här.

En bro har byggts så man slipper korsa genomfartsvägen.

Går man över den så är man strax nere vid havet.

På de stora betongklumparna höll några grabbar på att träna parkour.

Kranarna såg lite kul ut med sina polkagrisrandiga spröt.

Vi slår oss ner där nere vid havet och njuter av det fina vädret och utsikten. Ljuset ute till havs var lite speciellt den här dagen.

Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.

Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.

Jag får bli co-driver och sitta där fram.

Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.

Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.

Upp i luften bär det av.

Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.

Där nere ser jag vårt hotell...

...lite längre bort stadion.

Kusten bort mot Camps Bay.

Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.

Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.

Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.

Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.

Lion's Head.

Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.

Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.

Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.

En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.

Boulders Beach

Orsaken till att vi åkte till Simon's Town var för att där finns  Buolders Beach.  Gillar man pingviner så bör man absolut passa på att göra ett besök där om man är i Kapstaden.

Eftersom vi är här på egen hand och inte har någon buss eller grupp som vi måste anpassa tiden till, så som det var förra gången jag var här,  så passar vi på att besöka badstranden där man kan bada med pingvinerna. Det hann vi inte med vid förra besöket. Nu var det ganska tomt vid stranden men en ensam liten pingvin var där för att bada ändå.

Den verkade föredra barnpoolen före havet.

Men den var tydligen ingen badkruka utan fortsatte förbi den lilla pölen och ner till vågorna...

...och simmade iväg.

Eftersom stranden är så tom på både mänskliga badare och pingviner, så går vi upp bland klipporna för att se hur där ser ut. Där möter vi en ensam liten vandrare.

Den har varit iväg för att hämta lite bomaterial.

Den blir lite fundersam då den får syn på oss...

...den stannar upp en stund och verkar tveka om den ska välja trapporna ner till havet eller fortsätta med sitt bobyggande.

Men så ändrar den sig och går iväg och hämtar lite mer bomaterial. Kul att få ha pingvinen så nära inpå så den nästan trampar mig på fötterna.

Vi lämnar stranden och beger oss iväg till den andra delen av stranden. Där tar de inträde och det är iordninggjort med träramper så man kan till och med ta sig fram med rullstol på vissa delar. På vägen dit träffar vi på några pärlhöns. De är så vackra i sina prickiga "klänningar".

Den sydafrikanska glasögonpingvinen är 60-70 cm hög och väger ungefär 2,5 kg.  År 1982 kom det två par häckande pingviner hit.

De upptäckte tydligen att det fanns gott om mat på platsen och då i början så traskade de små pingvinerna omkring lite varstans i staden. De blev så vana vid människor och tog sig in både i trädgårdar och om det fanns en dörr öppen så gick de även in på jakt efter mat. Kolonin har ökat från dessa två pingviner så att i dag finns det ungefär 3.000 st.

Pingvinerna här är inte inhägnade utan det är snarare befolkningen på orten som blivit inhägnad.  Guanostanken och pingvinernas skriande fick markpriserna i det fina bostadsområdet att sjunka i rekordfart. Man gjorde försök att flytta på kolonin men pingvinerna simmade bara tillbaka till favoritstranden, då gav man upp och hägnade in området. Nu är de uppskattade grannar till lokalbefolkningen och man kan ju tänka sig att det inte var särskilt populärt att få besök inomhus av en liten pingvin. Även om den är mycket söt och charmig så är de inte speciellt rumsrena och kan även nypas till ganska rejält med sina små näbbar.

De har en ganska stor strand och även gott om utrymme, ändå gör de sina bohålor nära varandra.

Förra gång vi var här  då låg många av pingvinerna på ägg och de ungar som fanns var ganska stora, nu har de små ungar och de håller sig intill föräldrarna.

Många är de.

En del har redan fått en unge...

...och har samtidigt ett ägg att ruva på.

Någon står på stranden och spanar.

Kanske de spanar efter sin partner som varit ute på fisketur.

Inte bara en som kommer, det är kanske lunchdags på pingvinstranden.

Pingvinerna ser ganska små ut mot de stora stenblocken.

Hur kul det än är att vara här och titta på de charmiga pingvinerna så är det dags för oss att återvända till tåget och återfärd till Kapstaden.

9:32 till Simon's Town

Nu ska vi ut och åka lokaltåg. Järnvägsstationen är stor men vi lyckas köpa biljetter till rätt tåg och även leta oss fram till rätt utgång och perrong för vårt tåg.

Jag har hört en del om att det inte är helt ofarligt att åka lokaltågen i Sydafrika och vi frågade personalen på vårt hotell om hur det var med det. Vi fick rådet att åka vardag på dagtid. Det var ungefär lika farligt som att åka pendeltåget här hemma i Stockholm om man väljer att åka på vardagar och på den ljusa tiden på dygnet.

Det är morgon och folk strömmar in till stan.

På perrongerna kan man köpa med sig reskost. Ser att det är de små chipspåsarna som är storsäljare.

Vårt tåg kommer in.

Ingen lyxklass, men det är gott om plats.

Man får inte vara för stor då man ska gå mellan vagnarna. Dörren är så smal så man får gå på tvären.

Man kan inte beskylla fönstren för att vara välputsade, de är så grå att om man vill se ut får man öppna dem.

Plötsligt hörs det sång, jag vet inte vad det är men gör mig beredd med kameran. Det tar ett tag innan jag inser att det är en person som leder en Blind person genom vagnarna och att de samlar in pengar. De sjunger bra, så hade jag förstått det innan de försvann så hade de fått en peng. Klicka på länken så finns det en liten filmsnutt.

Det är 28 stationer på vägen, tåget stannar vid alla så resan tar en timme och kvart.

Jag har hört att det ska vara en väldigt vacker tågresa, men i början av resan så ser det inte så speciellt ut. Lite hus...

...en hel del stationer.

...lite landskap.

Men så kommer vi ner till kusten.

Vi åker förbi små hamnstäder.

Vissa sträckor åker vi väldigt nära havet.

Här finns en liten Filmsnutt. Man får passa sig för stolpar då man sticker ut huvudet genom fönstret.

Ibland åker vi så nära så att vågorna slår in genom det öppna fönstret.

På en del ställen finns det små bassänger byggda. Jag kom aldrig underfund med vad de hade för funktion. De kanske var till för bad.

Det här är verkligen en vacker tågresa.

Så vacker så det är nästan lite synd att vi redan är framme i Simon´s Town.

Vad vi ska göra här och hur det ser ut i Simon's Town, det är en annan historia. Kommer kanske i morgon. ;)

Konstnärlig strandpromenad.

Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.

Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.

Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.

Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.

Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.

Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.

Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.

Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.

Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.

Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.

Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.

Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.

Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.

Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.

Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.

Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.

Vi traskar vidare.

Tittar på lite spontankonstverk.

Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.

Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.

Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.

De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.

Eller sitta hos en anka...

...eller en säl.

Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.

De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.

Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.

Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.

Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.