Seaton Park och klädda träd.

På väg tillbaka från floden Don och den gamla bron tog vi vägen genom Seaton park. Här verkade de tycka att träden inte skulle behöva frysa in vinter.

Ett gäng var i full färd med att klä in träden.

Så där, nu ska trädet ha det varmt och fint.

I Seaton park blommade det för fullt.

En fotograf var där för att föreviga blommorna.

Varför inte bara slå sig ner och njuta av blomsterprakten.

Skotska flaggan i blommor.

Uppe på höjden skymtar Cathedral Church of St Machar, dit ska vi gå sedan.

I backen har det skulpterats fram ett litet landskap.

En bäck av stenar på högkant var ju fyndigt. Det rinner lite riktigt vatten i den också.

Vacker kust

Vårt fina väder på Hurtigrutenresan håller i sig.

Det är så fascinerande att studera landskapet som vi åker förbi för ljuset förändras och landskapet med det. Ibland är bergen gröna och med mustiga färger och ibland går de i olika gråa och blå toner.

Nästan allt är vackert.

Många platser som vi åker förbi ser nästan ut att kunna vara med i TV-programmet, "Där ingen kunde tro att någon kunde bo".

Vi har nu kommit till Nesna.

Aktiviteter på kajen.

Stilstudie på Nesna kaj.

Det är bara ett kort stopp i Nesna. 

Nästa hamn som vi kommer till är Sandnessjøen och där kan vi beundra Norges vackraste bro.

Den heter Helgelandsbrua och från resan i maj så bloggade jag om den här.

Här ska vi gå iland, det tar vi i nästa inlägg.

Intryck i Kirkenes.

Blev en del bilder utan sammanhang i Kirkenes, så här kommer lite intryck i ologisk ordning och utan någon speciell anledning eller tanke.

Troll finns det gott om i Norge.

Någon har lämnat en hälsning p ett elskåp. Verkar vara en arg gubbe.

Även Sverige finns representerad här.

Lite graffiti.

Kungskrabba är ju gott.

En fin gammal brandbil drog till sig vår uppmärksamhet.

Lite information till den som är intresserad av brandbilar.

Detaljer.

Siktade inga isbjörnar i Kirkenes men isbjörnsöl har de.

Långt kvar till Svalbard härifrån, men Svalbardsbröd går det bra att köpa.

Med lång sparksäsong så kan det vara lite onödigt att ställa undan sparken bara för att det blivit lite sommar.

Återvinning av slipsar.

Den här samlingen av skyltar såg jag redan vid förra besöket, men nu hade även Vladivostok (Владивосток, "österns härskare") fått en egen skylt.

Bring säger att de hittar nya vägar, fick även vi göra och blev till att plaska i vattenpölar för att komma förbi.

Lite småfåglar.

Bollhav.

Tror inte man kommer så långt med den här bilen, såg ganska tomt ut under motorhuven.

Intill satt den här lilla hunden bunden och såg lite ledsen ut.

Bara en spiraltrappa.

Strandfynd.

Liten figur.

Hit får man inte gå.

En skylt till.

Det var allt.

Livet på landet.

Har haft förmånen att leva lantliv i två veckor, kameran fick vila ganska mycket men eftersom den var med ut till landet så blev det lite bilder ändå.

Försökte fånga den stora vackra månen som visade sig en av kvällarna, blev väl inte som det såg ut men en sak gladde mig extra mycket. Jag har en hornhinnesjukdom som gör att hornhinnan förstörs men med laseroperation så har förloppet stoppats upp och nu när jag dessutom fått nya glasögon så plötsligt såg jag bara en måne och inte två eller tre. Bara det var värt en bild på den stora månen.

Jag hade lite torrt bröd och la ut det på verandaräcket för att fåglarna skulle få, visst kom det fåglar men en aning större än de jag tänkt mig och de små bitarna slukade de i ett enda nafs. Den stora brödbiten spände jag fast och tog ett bildbevis på brödätaren.

Inte bara fåglar kom på besök till lantstället, vi fick lite badgäster också.

Det badades så ända in i vassen.

Det var blött det här. Skaka, skaka.

Sedan måste man torka sig också.

Totte var ingen badkruka minsann.

Fotograf i skottlinjen.

Lillebror i skottlinjen...Träff.

Bäst att fly fältet och dra sig ut på djupt vatten.

Längtansfulla blickar, när man inte fick bada mer.

Om man är katt och träffar på en stor hund är det bäst att se riktigt farlig ut.

Mera från Tai O

Den lilla fiskebyn var så trevlig så vi tog och åkte dit en gång till. Det är lördag morgon och kön till bussen är lång, vi kommer med den andra bussen och när den är fullsatt är kön av väntande fortfarande lång. Det är folk som ska ut och vandra i den vackra naturen på ön Lantau. Vädret är strålande och sikten bättre än förra gången vi var ut hit.

Byn är känd för att ha turer ut till de rosa delfinerna och jag är bra sugen på att få åka ut och försöka få syn på någon.

Fiskebåtarna har kommit in med sin fångst. På bron står folk och förhandlar om priset.

Färskare än så här kan det knappast bli.

Fler fiskebåtar kommer in.

I dag är det så klart att man ser bergen i bakgrunden och även ledningarna för färskvatten där uppe.

Vi fortsätter in i gränderna och träffar på den här glada tanten som stod och putsade sina torkade fiskar.

Fint ska det vara.

Vill man inte köpa en nyputsad torkad fisk så kan man kanske skaffa sig en fisk med hatt.

En annan specialitet här är salta och torkade ägg. Ser nog godare ut än vd det är.

Det är lågvatten nu.

Vi vandrar iväg mellan husen, men åt ett annat håll än förra gången vi var ut hit.

Vid brandstationen står det en roligt målad låda.

Tvättdag i dag.

Fiskdoften vilar ganska tung över byn.

Det finns i alla fall någon som verkar gilla det, för plötsligt ser jag en stor fågel som cirklar omkring i närheten av några tunnor med fisk.

Såg sen att det var inte bara en sådan här stor fågel utan sex stycken.

Hundarna verkade ta det lite lugnare, de jagade inte runt så mycket,  låg bara och slappade.

Vi kommer längst ut på udden och där finns det inte så mycket mer än hav.

Så vi vänder tillbaka till själva byn utan att sett en enda rosa delfin. Det fanns flera som ville ta med oss på en båttur, men bara runt bland husen. När jag frågade om de rosa delfinerna så log de bara som svar. Tyvärr är det så att dessa djur är utrotningshotade på grund av föroreningar och även båtarnas propellrar så numera är det så få och de är så långt ut att om man får syn på någon under en båttur så är det på så långt håll att det bara skulle bli som en prick på bilden. Fast förresten en såg jag och det var också den enda.