Färsk fisk.

Mitt emot vårt hotell finns det en liten hörna av Copacabanastranden som är reserverad för fiskare.

Varje morgon ser vi, från vår balkong, hur små fiskebåtar kommer in med sin fångst.

Vi går ner dit för att kika lite närmare på det, platsen känns som en rest från en svunnen idyll här mitt i storstan.

Här kommer de små fiskebåtarna in tidigt på morgonen och sedan läggs de pinfärska varorna upp till försäljning, bara några steg från stranden. Vill man se något av det så får man vara tidigt ute för bara några timmar senare har de sålt slut på all fisk.

När vi kommer ner dit så håller de fortfarande på att lägga upp av fångsten.

Jag frågar om jag får ta en bild...

...och det får jag.

Mera fisk.

Det går bra att få fisken filead också.

Näten lagas inför nästa fisketur.

Känns lite som att vara i en liten fiskeby...

...och inte i ena änden av Copacabanastranden.

Vid floden

Vi tänkte oss en liten flod och kanaltur med de berömda longtailbåtarna, har tidigare bara sett dem på bild men aldrig i verkligheten eller fått göra en provtur. Eftersom vi bor nära en skytrainstation så tar vi tåget till floden.

Där vid den stora knutpunkten för båtar och färjor har även försäljare och matställen växt fram, inte så konstigt för här rör det sig mycket folk.

Rörigt men gemytlig stämning är det. De gula vimplarna som man kan se vid så gott som alla stånd, vare sig de säljer mat eller prylar,  är ett bevis på att de har tillstånd att sälja.

Röda bord och pallar blir en fin färgklick.

Mera mat.

Majs är gott.

Enkla ställen där det både lagas mat och serveras mat.

Gula vimplar även här.

Disk och matlagning, men der var de rosa och röda pallarna som drog till sig min blick.

Inte bara mat som lockade köpare.

Färskvatten.

Grönsaker och frukt.

Här nere går färjorna över till andra sidan floden Fiume.

Floden används flitigt för transporter.

Moderna och höga hus.

Samsas med äldre hus.

Vår förare gör en gir och vi lämnar den stora floden...

..och vi svänger in på en av de små kanalerna.

Där ser det helt annorlunda ut och jag antar att det var ungefär så det såg ut här i Bangkok förr i tiden, innan alla höghus växte upp.

Intressant med hur de bodde och levde där, så det kommer i nästa inlägg.

under strecket_____________________________

The Jeath war museum.

Vår lilla grupp har nu kommit fram till Jeath war museum. JEATH är en förkortning för de primära nationerna som deltog i kriget. Det var Japan, England, Australien, Thailand och Holland.

Vår guide Mr Tawee visar på kartan och berättar.

Floden heter egentligen Kwaenoiriver, men bron som blivit så berömd går egentligen inte över den floden utan en flod som heter  Mae Klong, men den historien väntar jag med tills vi kommit fram till bron.

Nu ska vi ägna en liten stund till att se hur fångarna hade det och titta på lite utrustning från den tiden.

Museet är byggt för att likna ett fångläger, med hyddor och britsar, men där inne fick man inte fotografera. Det fanns en mängd bilder från den tiden också.

Vi fick se en kort film och bildspel med berättelser om hur fångarna hade det.

Det där löftet om att bli behandlad väl om man arbetade bra, var nog inget som uppfylldes, däremot så missades det tydligen inte att bestraffa.

Den här mannen, Mr. Takashi Nagase var japansk officer och även tolk. Han figurerar i filmen The Railwayman, som handlar om en brittisk krigsfånge med stora psykiska problem efter sina upplevelser som krigsfånge. Enligt vår guide fick Mr.Takashi inte spela sig själv i filmen eftersom han var för kort.

Vi lämnar museet och drar oss ner till floden.

Där borta har vi den flytande marknaden.

Nu ska vi åka som James Bond, säger Mr. Tawee. Antar att han syftar på Bonds vådliga båtfärd i Mannen med den gyllene pistolen.

Engelsmannen i vårt sällskap, har långa ben så han får sitta längst fram.

Och nog åker vi som Bond allt, för undan går det. 

Full fart förbi de flytande husen.

Vi möter några båtar som ser ut som den vi åker med.

En del av de flytande husen är vackert målade.

Andra är lite enklare.

Med den fart vi har tar det inte så lång tid innan vi är framme vid bron.

och under strecket

---------------------------

En annan kvällspromenad i Kirkwall.

En annan kväll.

Hamnen lockar så vi hamnade ofta där.

Vi vandrar in bland fiskarnas redskap.

Det sägs att Orkneyborna är jordbrukare som fiskar ibland, till skillnad mot Shetlandsborna som anses vara fiskare som brukar jorden ibland. Fast det där med ibland får man ta med en nypa salt, för det fiskades en hel del.

Kustbevakningen låg på pass en liten bit utanför Kirkwall.

Men även andra delar av stan än hamnen lockade till promenader.

Kirkwall är inte en så stor stad så det var inte så lång promenad innan man hamnade där det var lite mer lantligt.

Vi vänder åter in till själva stadskärnan av Kirkwall igen.

Det här är Kirkwalls äldsta hus.

Hamnen lockar med ett besök igen.

Harald

Tingwall.

 Tingwall är inte stort men de har en egen väderstation och den är mycket pålitlig om inte Jimmy Tulloch varit i farten. Vi tog bussen dit från Kirkwall.

Busschaufören väntade när vi hoppade av för att föreviga väderstationen. Han åkte där varje dag och hade inte sett den, så han ville gärna veta var den var.

Här i Tingwall kan man ta färjan över till öarna Rousay, Egilsay och Wyre.

Fiskebåtarna kommer in med sin fångst.

Väderstationen då? Jo, den ligger här bredvid hönshuset.

Lite närmare.

Sedan åkte vi hem...

...till Kirkwall.