På ålderns höst

Reste inte så långt denna gång, bara till Jakobsberg för att hälsa på min far som just nu är på sjukhus där.                Höst nu och han, kan man säga är på sin ålders höst eftersom han fyller 94 år snart. Klart att kroppen inte hänger med på samma sätt som förr,  men på huvudet är det inget fel och hänger med i tekninkens under gör han gärna. 

Bilden tagen med mobilkamera, Nokia N95

Men besöket där fick mig lite ur balans, hur förvarar vi våra gamla när de inte kan ta vara på sig själv längre. Är det så som även jag ska bo om ett visst antal år? Tanken skrämmer mig. Min far behöver, tack och lov, inte vara där så länge utan får nog komma hem redan i morgon. Men alla har inte sån tur. Visst, personalen är trevliga och gör nog så gott de kan, men ändå. Så deprimerande miljö.

Resan är slut

Så var en fantasktisk resa till ända. Stort tack till alla på Origo för allt. Vi är åter i Longyearbyen. Midnattsolen lyser klar och vädret är lika fantastiskt som när vi åkte. Den här bilden är tagen halv ett på natten.

Störst går först, så vi och de andra PolarQuestbåtarna fick ligga på redden när det stora kryssningsfartyget kom. Trots att kajplats var bokad.

Avskedsmiddag. Fint värre med vit duk och tygservetter, god mat dessutom.

Skål och tack Martin

 Oscar håller avskedstalet.

och tackar besättningen.

Kapten Bertil

Ser att trots att det är juli, så har sommaren inte kommit till Svalbard ännu. När foten gått av på glaset då är sommaren här, men nu är foten fortfarande hel.

När vi kom så var det lite molningt så man såg bara lite av foten.

Men så klarnade det upp på natten och nu syns hela glaset.

Lite närmare om det var någon som inte hittade glaset.

Flyget hem går 4.50 i morgonbitti så det känns som om det inte är någon mening att lägga sig, bäst att njuta av den stund som är kvar här. I morgon blir det den allra sista zodiacturen in till kajen.

Hoppas vi ses snart igen SVALBARD. Den Arktiska pärlan.

Grumantbyen

Färden mot Grumant gick bra, vädret blev bättre och bättre eftersom, och nu är det dags för resans sista zodiactur.

Solen tittar fram och det måste förevigas.

Även här kan det finnas isbjörnar så det gäller att vara försiktig och förberedd.

Grumant är ytterligare en rysk nedlagd gruvby, första bosättningarna där var 1910 och den stängdes på tidigt 60-tal. Hamnen var vansklig och dålig produktion i gruvan var orsaken.

Ranglig brygga vid hamnen.

Det verkar som om de lämnat stället ganska plötsligt, för om man kikar in i husen så står t.o.m tallrikar kvar på borden. Fick tyvärr inte gå in där.

Verkar vara bra kvalitet på den kärran, luft kvar i däcken fortfarande.

En något ranglig bro, testade inte om den höll.

Elål har jag hört talats om, men aldrig någon elblomma. Här växte de i vilt tillstånd.

Inramad blomma.

Så åker vi åter till Origo.

Berget här likanar Vesuvius och har fått sitt namn efter det.

Tillbaka vid Origo.

Regn och sjögång

Vaknade vid halv sex när ankaret gick och det ser ut som om det regnar. Fick höra vid frukost att det varit kraftig sjögång under natten och att många mått riktigt illa. Jag hade tydligen tur som sov hela tiden. Vi är i Trygghamna och ska göra en landstigning vid Alkehornet. Får skjuta upp den en timme för det blåser så mycket så det var svårt att sjösätta gummibåtarna.

Det regnar ganska mycket och eftersom det var så fint när jag var här förra gången så avstår jag från att gå i land. det var så fint då och jag spar det i minnet istället.

Lägger några bilder här så som det var för två år sedan.

Svalbardrenar

 Polarräv på stranden.

En polarräv som är blå, bara 10% av polarrävarna är blå och vi hade turen att se en då. Den sprang fort och det blev bara en rumpbild på den.

Vi var där lite senare på året då och den här polarräven har redan börjat få sin vita päls.

Under tiden de andra varit i land så har det klarnat upp lite, men när vi lättar ankar så gungar det lite fortfarande. Nu styr vi kosan mot Grumantbyen.

Valross

Vår färd går vidare, nu söderut för resan går mot sitt slut men än har vi lite tid kvar. Vi möter en segelbåt med Amerikansk flagg.

Kommer så till Poolepynten på Prins Karls Forland, där ser vi att det finns lite valross. Gör oss i ordning för en landstigning. Valrosshanarna ligger i en skön gungig hög.

Sysslemannens hydda ser inbjudande ut.

Valrossarna är lika charmiga som de brukar vara. Stora kollosser som även är lite nyfikna på besökarna.

Lite smågruff i valrosshögen. Önskar att jag kunde få med lite ljud även här, de frustar och låter på en massa speciella sätt och doften från dem ska vi inte tala om.

Fler som tycker att doften blir lite för mycket.

 Modiga tjejer

...och alla fotograferde

Utom en som var linslus...:)

och Oscar siktade uppåt.

Hoppas det här inte var rester efter tillagningen den förträffliga BBQ som vi fick när vi återvände till båten.

Alla var så hungringa så ingen hade tid att le mot kameran. Gott var det.

Mätt och belåten så kom leendet. Mr. Card från Nya  Zeeland hade nog inte ätit färdigt ännu, sedan log även han.

Å så kartan