En tur på Singapore river.

Återgår till Singapore, när jag gjorde paus var vi på väg ut på en liten flodkryssning. Vi köpte en biljett och en båt vinkades in till en liten brygga där vi fick hjälp att kliva ombord.

Vi fick en trevlig liten tur och här kommer lite bilder från den.

De här, i den lilla båten, trodde jag var fiskare som var ute på floden men kom underfund med att det var folk som var ute och städade och fiskade upp skräp.

Ett spännande träd.

Posering för fotografen.

Art Science Museum

 Den här bilden är kul att jämföra med vykortet i Ing-Maries blogginlägg och se hur det förändrats sedan hon var i Singapore. Då var det hav utanför den här bebyggelsen och det runda huset är lätt att känna igen.

 Här ungefär där fyren står var det som de första emigranterna klev iland.

Esplanade theatres on the Bay som den innehåller en konserthall med plats för ca 1.600 och en teater med en kapacitet på ca 2000 för scenkonst och även ett stort köpcentrum.

Till sist så ser vi den stora statyn med Marlion som är en symbol för Singapore.

En promenad utefter Singapore River.

Kvarteren nere vid Floden i Singapore har numera blivit inneställen berättar en taxichaufför, dessa chaufförer är bra informationskällor om man vill veta vad som är på gång i staden och de berättar gärna. Vi tar oss ner till de äldre kvarteren och på en av bakgatorna ser vi var all kyla kommer ifrån.

Luftkonditioneringsaggregaten fullkomligen klär in väggarna.Skåpen som står på bakgatan är tydligen en form av förvaringsutrymme för de som arbetar här. De har sina prylar där och byter om ute på gatan till arbetskläder.

En klassisk PUB påminner om den brittiska kolonialtiden.

Vi är nu nere i de kvarter där många restauranger och serveringar ligger och som enligt vår chaufför är fullsatta på kvällstid men nu har de inte öppnat ännu. Vi är ofta ute ganska tidigt på morgnarna för som en av de taxichaufförer som vi åkte med sa: Det är skönast på morgonen för då är det bara 30 grader.

Vi tar en promenad åt andra hållet och spar serveringarna tills det är dags för lunch. Nu är vi på mark som fanns även för några år sedan och de som varit hit då kan med all säkerhet känna igen sig.

Det finns mycket konst ute i det offentliga rummet här i Singapore och här träffar jag på en fågel av Botero. Jag gillar hans lite bulliga figurer.

Fullerton Hotel och Singapores äldsta bro Cavenagh bridge ser vi där borta.

Över den bron får man nöja sig med att gå numera.

In på hotellet kan man ta en sväng och titta på den lite gammeldags prakten och även passa på att svalka sig lite.

På en hel del olika platser finns det statyer som låter oss bli påminda om hur det var på den tiden då Singapore var på väg att bli just Singapore.

Man får lite glimtar av vardagslivet då.

Och när man går runt så känns det lite som små gluggar har öppnat sig i tiden och man kan kika tillbaka och få en glimt av hur det var. Plötsligt är det en grupp barn som sliter av sig kläderna och hoppar ner i floden.

På ett annat ställe köpslås det i en trappa...

...och nedanför görs en affär upp.

Medan livet i nutid går vidare med sina sysslor.

Framför Victoria Teater & Consert Hall står Sir Thomas Stamford Raffles staty.

Han var tydligen en stilig karl.

Inte så långt därifrån finns han även som en vit staty, det var ungefär här som han klev i land den 28 januari 1819 och började förändra Singapore från att ha varit en liten fiskeby till stor hamnstad.

Men nu har vi traskat omkring ett bra tag och min trassliga fot känner att den vill vila och lite svalka skulle också vara skönt också. Varför inte ta en flodtur.
Sådana här kiosker som säljer  biljetter till flodtaxi och flodkryssningar finns det utefter floden, man köper en biljett och så ropar de på en båt som är i närheten och vinkar in den till sin lilla brygga. Där kliver man på och slipper gå bort till startpunkten och blir sedan avsläppt där man klev på efter avslutad runda.

Vi kliver ombord men det återkommer jag till senare.

Opolitiskt valreportage.

Det här blir nog dagens mest opolitiska valreportage, eftersom det finns en tydlig regel om bloggarna som lyder som så här, "Bloggar eller blogginlägg som används mer som politiskt verktyg eller för att agitera för sin sak är också regelbrott". Därför är jag en lydig medlem och tar ett valreportage som inte tänker påverka någon i någon riktning angående deras val i dag.

Men mitt val den dagen det här hände var kanske inte helt övertänkt ändå. Jag bestämde mig nämligen för att följa med på en valsafari.

Sjösjukepiller delades ut före avfärd och redan där borde jag har tänkt till lite mer. Inte ens när det kom en person och började dela ut påsar så hade jag några betänkligheter om att följa med.

Vi tuffade i alla fall ut med vår båt och fick se lite av Reykjavik från havssidan. Ett stort fartyg från kustbevakningen låg förtöjd framför Harpan. Harpan som är Reykjaviks nya konserthus ska vi besöka senare.

En märklig grön kulle som man tydligen kan bestiga åkte vi förbi.

När vi kommit lite längre ut från hamnen har vi fin utsikt över staden och Hallgrimskyrkan sticker upp sitt torn som ett riktmärke och bakom den skymtar Perlan.

Den här lite speciella kyrkan vet jag tyvärr inte vad den heter.

Vi kommer längre och längre ut till havs och får syn på en fin fyr. Dit kan man gå till fots när det är lågvatten.

Men nu var det här ju ett valreportage, så hur var det då med valen...

Ja vi spanar och spanar och utkiken spanar och det gungar och gungar ganska rejält. Sådana här varma overaller fick vi alla att ha på oss och de värmde gott i blåsten.

Det är faktiskt så att minnet från den trippen vaknar lite väl mycket nu när jag skriver och även ser bilderna. Märklig känsla men det är en klen tröst att veta att jag inte var ensam om att inte må så bra och även fick erfara varför vi fick påsar. En ung kille var så medtagen att han fick ha hjälp för att ta sig ner till undre däck.

Men jag förstår att vän av ordning nu börjar bli lite irriterad över om hur det gick med valen. Jo, vi såg två vikvalar och ett gäng vitnosdelfiner. Bildbevis hör jag nu att det ropas om. Njae, det var tunnsått med det. Gungandet gjorde att jag hade fullt sjå att klamra mig fast i relingen och med två händer krampaktigt fastklamrade där vid relingen så fanns det inga händer kvar till att lyfta upp kameran.

Tur att jag passade på att fota lite val på torra land innan avfärd annars hade det här blivit ett valreportage utan någon val. Kan det vara ett gäng blåvalar som jag lyckats fånga på bild...måntro?

Sensmoral: De som avstod från valsafarin gjorde det bästa valet.

Nästa om Island

Vargaklämman och Forsvik

Mysigt att åka grusväg men när det är så här torrt som det den här sommaren dammar det en hel del.

Strax efter Fagertärn träffar vi på en Vargaklämma.

Förr i tiden fanns det mycket varg i dessa trakter och befolkningen upplevde det som ett stort problem. Vid de så kallade vargskallen jagades vargen in i vargaklämman, där fastnade den antingen i ett fångstnät eller blev kvar där inne för gott. Det är sprickor och stenblock som har bildat dessa gångar i berget och den samanlagt längsta gången lär vara nästan 20 meter. Jag litade på att det var riktigt och vågade mig inte in för att kolla även om det hade varit lite lockande med tanke på att där inne kan det ligga kvar snö och is långt in i augusti.

Skogen växer tät runt omkring. En hel del blommor finns det också.

I den här kompakta sommarvärmen är nätt och jämt att grässtråna orkar vaja mer en ytterst lite.

Vi fortsätter färden och hamnar i Forsvik. Här träffar vi på en av slussarna i Göta kanal. Det är ganska kul att titta på när det slussas.

Varierande klädstil, jag tror att en av de på bilden svettades en aning.

Det är inte så lätt att slussa när det står så många och tittar på, Hugin hade inga problem men motorbåten längst fram såg nog inte så vacker ut då den gick därifrån. Dessutom såg jag att den hade varit och buffat mot något även på andra sidan.

Varmt i Jönköping

Jönköping var inget undantag när det gällde värmebölja, asfalten nästan kokade och termometern nådde rekordtal.

Vi checkade in på vårt hotell och hittade en trevlig knapp i hissen.

Det måste testas, så vi tryckte på knappen och gav oss iväg för att hitta det utlovade glaset. Det var ganska lugnt på stan, såg inte så många när vi passerade igenom den vackra parken med Länsresidentet.

Där såg vi att det var fler som var törstiga och som redan hade hittat sitt vattenhål.

Ståkäka lät lite jobbigt, men kul namn. De verkade inte ha så mycket som släckte törsten heller.

Dessutom var det semesterstängt, de var inte ensamma om att stänga igen när det var turistsäsong. Dessa stängtskyltar fanns under hela vår resa.

Men ett glas hägrade och vi tog och följde folkströmmen för att hitta dit där alla var.

Någon hade till och med försökt paddla sig dit men tydligen tröttnat.

Vi börjar nu hitta det rätta området för att få lite sommarsvalka men se upp för tåget, man måste passera över järnvägsspåren och här kommer Krösatåget Kristina Nilsson dundrande.

Det går bra att åka båt hit också.

Vi traskar ut på piren bland serveringar och palmer.

För att kunna se Vättern ordentligt kan man klättra upp på långbänken.

Eller för att få bästa utsikt, bestiga muren.

Men hur var det nu, vi var törstiga och att titta på Vätterns vågskvalp släcker inte törsten även om det kommer sköna vindpustar här.

Men ingen fara vi fick vår belöning och hittade det där glaset som vi förtjänade.