Med buss till Fort William.

En tidigt morgon, redan före frukost, traskar vi iväg till Diagonalgränd, fast i verklighetens Edinburgh så heter den Victoria Street. Där vid Museum Contex är det samling för den utflykt vi bokat med Gray Line. Butiken där, som är stängd så här tidigt på morgonen, är ett eldorado för Harry Potter fans.

Frukost serveras i bussen och vi får en påse med lite smått och gott, säkert något liknande som skolbarnen här brukar få med sig i lunchlådan. Utanför fönstret är det rena rama smörgåsbordet för fotografer, dimman ligger som sjok över terrängen och det svider rejält i fotofingret eftersom vi inte kan stanna. Dimmfotografering ingår inte i den här turen. Tar ändå en bild genom bussfönstret.

Det ser ut att bli en solig dag.

Vi åker förbi spegelblanka sjöar...

...tyvärr ingår inga stopp där heller och skulle vi stanna överallt där jag skulle önska mig så kom vi nog aldrig fram, för vacker natur är det i Skottland.

Ett stopp före slutmålet hinner vi med och det är vid bergen The Three Sisters. De figurerar i filmerna om Harry Potter och de mest entusiastiska har med sig trollstavar och poserar framför bergen.

Vi äntrar vår buss och far vidare mot Fort William som är ett av delmålen på vår resa och anledningen till att vi valde att boka den turen. Att vi fick sällskap av en hel del Harry Potterfans gör inte resan sämre, tvärtom. Vi får veta och lära oss en massor som vi inte hade en aning om och troligtvis inte har nytta av sedan, men kul att veta. Här i Fort William byter vi färdmedel till tåg. Vi ska åka Hogwartexpressen eller The Jacobite som den egentligen heter.Vill man fota loket med all pysande ånga så får man vara tålmodig och även snabb för att hinna få en bild mellan alla de som ska ta selfies.

Det lyckas till slut och så måste jag ju ha en bild på förstaklassvagnen, som heter Florence, den är döpt efter en av de trogna tågvärdinnorna. Hon fick det i 50-års present.

Till souvenirshopen är även Muglare välkomna, eller i alla fall tolererade.

Tåget avgår i tid och trots det strålande fina vädret så är det här ingen solkurva.

Förutom att det är ett trevligt gammalt ångtåg så har vi fin natur utanför fönstren.

Det är ont om öppningsbara fönster men jag lyckas hitta en ledig dörr där det går att öppna fönstret, delar det med några till och vi turas om att ha fönsterplats.

För de som inte är så ivriga att fota så kan man roa sig med att handla så som de gjorde i filmerna. Chokladgrodorna verkar vara populärast.

I väntan på höjdpunkten av resan så tar jag lite fler naturbilder.

Sedan börjar Glenfinnan Viaduct skymta. Det är den som alla väntat på att få en bild av.

Får en till bild innan jag lämnar över fönstret till nästa på kö.

Det är vackert ner i dalen också.

När vi åkt över viadukten är det min tur i fönstret igen.

Vid Glenfinnan Station är det ett tågstopp för att mötande tåg ska kunna passera.

Lite mer fin natur...

...sedan har vi inte så långt kvar till slutmålet Mallaig, och kan sitta och njuta av det vi har utanför fönstren.

Framme i Mallaig är det dags för lunch och vad passar inte bättre att äta i en fiskeby än dagsfärsk fisk och den klassiska rätten fish and chips.Min lilla maskot måste ju självklart få vara med också.

Promenaden i Mallaig och återresan kommer i nästa blogginlägg.

Till Edinburgh

Maken fyllde år och vi åkte till Edinburgh för att fira. Vi tog flyget över med mellanlandning på Heathrow. Blir lite konstiga färger genom flygplansfönstret och mobilen, men vi fick en skymt av London i alla fall.

Sedan for vi vidare mot Skottland. Skottarna är bra på det där med vindkraft.

När vi skymtar Forthbron så vet vi, att snart är det dags för landning.

Lite otur har vi, för våra väskor hann inte med vårt plan utan ska komma med nästa. Ingen större fara egentligen, men jag har ju min överraskning till födelsedagsbarnet i min väska. Men det går ingen nöd på oss ändå, hotellet fixar det så bra.

Bra utsikt har vi fått också ut över Edinburgh Castle. 

Det är sent så vi väntar med promenad tills i morgonbitti.  Alla kranar som stör utsikten, är där det ska byggas en ny galleria.

Mörkret sänker sig över slottet och vi kryper till kojs.

Nästa morgon står det fortfarande kvar, så efter en stärkande frukost är vi beredda på att ta oss an den här staden.

Det är ordning på skottarna, vill man inte börja dagen med Haggis och Black Pudding så kan man ta lite vitaminer i form av en Bloody Mary.

Lite tidigt tyckte jag och botaniserade vid fruktbordet i stället.

Några sista från Kiev

När man strövar runt i en ny stad så fastnar ögat på lite olika ting och ibland så hamnar de dessutom på minneskortet.

Det är inte alltid man vet vad man ser och fotograferar, men något är det som gjort att det blev en bild. Så här kommer en liten blandad kompott.

Återanvändning av korkar.

Golden gate, den gamla stadsporten. Den återuppbyggdes 1982 av ryssarna, det fanns inga bilder på hur den ursprungliga porten sett ut så bygget blev mycket omdiskuterat.

Samma hus från sidan.

Vad ska man äta i Kiev om inte chicken kiev och som förrätt kan man passa på att ta lite rysk kaviar.

En restauranggäst med häftig frisyr.

Men före maten tog vi en sväng till den botaniska trädgården.

Hur de här hade burit sig åt för att lyckas krocka är fortfarande en gåta. Den svarta bilen är långt in på mötande fil och där fanns ingen korsning.

Till slut lite väggmålningar. Gillar när det kommer lite folk "i vägen" då jag hittar dessa muralmålningar. Här kom det två damer med varsin dramaten.

Fortsätter promenera i Kiev.

När man är uppe vid Sankt Andrews kyrka så har man kommit till början av Kievs äldsta gata.

Gatan med alla gamla vackra hus.

Här brukar det vara mängder med försäljningsstånd, där det säljs allt från hantverk till rena turistsouvenirer, men vi är här lite för tidigt för att de ska ha fått ut sina stånd och det är ganska glest på turister också.

Det är så tomt så jag kan ställa mig mitt i gatan för att få en bild.

Beundrar alla vackra hus.

På ett ställe är gatan så brant att man gjort "hönstrappa" på trottoaren.

Hittar en stor väggmålning.

Och lite tvätt.

Alla hus är inte så fint bevarade.

Kul food truck, med målning som gör att den smälter in i miljön.

Varje stad med självaktning ska tydligen ha ett pariserhjul, så även i Kiev.

Vi trotsar värmen, som var då, och fortsätter vår promenad utefter floden Dnepr.

Beundrar den lilla kyrkan, St. Nicolas Wondermaker on The Water Church.

Ser en del klotter och även målningar.

En fin liten karusell.

Fortsätter uppför trappan.

Där uppe hittar vi ett plank som målarna gått lös på.

En av dem står och skissar upp sitt motiv.

Åh, så skönt. Vi har kommit fram till bergbanan och tänker att så skönt att få åka upp på berget och inte gå runt.

Men otur har vi, den är stängd för renovering.

För bara en krona hade vi sluppit den långa svettiga promenaden runt, nu är det bara att traska vidare istället.

Där uppe träffar vi på en fransk turist, då jag ber honom så  poserar han lite blygt framför sin fina bil.

Sedan är vi tillbaka vid utgångspunkten...

...och är värda en välförtjänt vila på hotellet. Så småningom sänker sig kvällen över staden och vi spanar ut över torget som aldrig verkar sova.

Promenerar vidare i Kiev

Det blev en del promenader i Kiev och vi går tillbaka till St. Michael's Golden-Domed Monastery för att titta närmare på den.

Det är en vacker och pampig katedral.

Vackra detaljer och fin blå färg på den här kyrkan.

Själva klostret ligger inne på området, vid sidan om den stora katedralen och liknar mest en kyrka i sin utformning.

Några snygga detaljer .

En okänd bister gubbe.

En stor och pampig byggnad bredvid katedralen,  det enda jag vet om den är att det finns ett postkontor där inne.

Inte så långt ifrån ligger det en till stor och vacker kyrka, Sofiakatedralen. Vi går inte in där utan nöjer oss med att beundra den från torget.

Fortsätter i stället åt det hållet där Kievs äldsta gata ska ligga. Träffar på ytterligera en vacker kyrka, Sankt Andrews kyrka. 

Skyndar nedför backen för att titta lite närmare på den och träffar på det här vackra paret.

Högt placerad och med många trappsteg upp till själva porten, men de slipper vi gå för grindarna är stängda och kyrkan är inte öppen.

Kyrkan har samma arkitekt som ritat Vinterpalatset i St. Petersburg.

Å så var det där med skyltar, ibland får de knappt plats på stolpen.