Tianmen Mountain runt och glasgångvägen.

Nu ska vi åka stollift, att komma på var inga problem men hur ska jag ta mig av den sedan. Det är frågan?

Vi hinner inte många meter innan vi möter några som vinkar och ropar hallo, eftersom det är så få västerlänningar här och jag har min röda krycka så är vi lätta att känna igen för kineserna och de här damerna träffade vi på dagen innan i trappan med de många trappstegen.

Bra att de talar om att det inte var här vi skulle gå av.

De är 1,6 kilometer lång, cirka 1.400 meter hög, går man runt hela så tar det ungefär 1 ½ timme.

Vi ser även att bergen har en annan struktur här än i den andra nationalparken.

Jag oroade mig i onödan för hur jag skulle komma av stolliften, två starka män stod beredda att hjälpa till, så avstigningen gick i ett nafs. Inte så lätt annars då stolen inte stannar och med kryckor i handen. Härifrån ser vi utsiktstornet som vi var upp i förra inlägget.

Templet som vi såg från utsiktstornet.

Här blommar körsbärsträden förfullt.

På en öppen plats växer det här trädet som ser ut att bli omfamnat av en stor sten. "The Love Between Trees and Rocks". Legenden säger att det en gång levde en begåvad forskare på berget, men han misslyckades upprepade gånger med sin examen (inperial exam) och kände sig väldigt frustrerad och misslyckad.  För att uppmuntra sin man sökte hans fru efter frön till  zeklovaträd, Hon planterade dem vid en sten och efter flera år av regn och vind så började trädet oväntat att växa bredvid stenen. Forskaren lovade att försöka ta sin examen igen och nu klarade han det. Hur man säger "Growing a Zelkova" och "Passing the Imperial Exam" är det samma i Kina så fenomenet med att få trädet att växa anses vara ett gott omen.

Hur var det med att inte klättra där?

Vi fortsätter vår promenad här uppe på berget, passar på att beundra utsikten.

En del tar till helikopter för att se på berget och utsikten.

Berg

Gångvägarna som klänger sig fast utefter bergväggen är det dags för nu.

Ibland få man ducka för att komma fram.

Och ibland måste man stanna till och titta på utsikten.

Gångvägen slingrar sig fram.

Nu har vi gått så att vi är ovanför hålet i berget.

På vissa ställen där det är lite mer intressant kan det bli kö och trängsel.

Inte så konstigt för här har vi kommit fram till glasgångbron.

Här fick vi röda tossor att ha på skorna och inget förbud mot väskor, kryckor eller kameror.

Tur att vi inte behövde ta den där stegen, det såg lite väl vanskligt ut. Den såg ut att vara där som stöd för lite kablar, men någon måste ju ha klättrat där för att sätta upp den.

Modigt gäng som sitter allra längst ut mot kanten för att ta sina bilder.

Men roligast var den här lilla familjen som stod i slutet av glasgångvägen och väntade, jag såg dem på håll och trodde att det var flickan som inte vågade gå ut på glaset, men de stod och väntade på mig  bara för att den lilla flickan skulle få säga Hallo! Tydligen inte så vanligt med västerlänningar här.

.

Föregående  -  Nästa

Tianmen Mountain

I dag ska vi till Tianmen Mountain National Park, den ligger närmare själva staden Zhangjiajie så nu åker vi åt andra hållet än när vi var till Zhangjiajie National Park. Vi åker förbi små bondbyar med odlingar, men även ställen som varit små fina byar men nu är fullbyggda med semesterbostäder. Tyvärr så är det byggda på spekulation och det mesta står tomt och öde, en del är inte ens färdigbyggda. Något i planeringen gick lite fel.

Framme i Zhangjiajie letar vi reda på Tianmen Mountain Cableway för nu ska vi åka linbana igen.

Vår guide berättar att vi hade tur i dag för köerna här kan vara ända upp till fyra timmar, visst är det kö även nu men det tar inte så lång tid.

Även i en kö kan man roa sig lite, titta på folk kan vara kul. De här två damerna hade så fantastiska frisyrer så jag var tvungen att försöka få en bild på deras uppsättningar. Bakifrån var det så här snillrikt flätat och uppkammat.

Frammifrån såg det ut så här. Helt otroligt vilket jobb, undrar om de sitter och sover.

Vi behövde bara köa i en timme innan det var dags att kliva ombord på vår kabelvagn. Resan börjar redan mitt inne i stan...

...och tar cirka 30 minuter och är över 7 kilometer (7.455 meter) .

Vi åker över järnvägsstationen. Hit ska det byggas ett spår för snabbtåget.

Vi åker också över lite gårdar med fruktodlingar.

Varje vagn tar 8 personer.

Vi gungar fram och passar på att titta på landskapet under oss.

Tyvärr hade jag solen emot mig åt det hållet där berget med det stora hålet var. Det är ett naturligt hål i berget med en höjd av 131,5 meter. Vi ska titta närmare på det senare.

Den sista delen av linbanan är väldigt brant, den har en stigning av 37 grader över rena klippor upp till en av bergstopparna.

Vill man inte åka linbana upp så finns det även buss som kör uppför den slingrande serpentinvägen. Vi kommer att ta den bussen ner istället.

Det blir brantare och brantare.

Så är vi framme efter en häftig linbanetur och går genom tunneln till utsiktstornet.

Bäst att passa på att beundra utsikten nu när vi är högst upp.

Bergen ser lite annorlunda ut här än de i Zhangjiajie National Park.

Där nere ligger flygplatsen.

Häruppe på berget finns också ett tempel, det ursprungliga templet här byggdes under Tangdynastin.

För att slippa gå i så många trappor nedför så ska vi åka en liten stollift en bit.

.

Föregående  -  Nästa

En skön båttur på Boafeng Lake.

Lunchen var god och nu när vi vilat benen så är det dags för en tur på Boafeng Lake. Den sjön beskrivs så här i turistbroschyrerna. "Baofeng Lake är en riktig plats för graciösa berg och charmiga vattenvägar och för alla de snälla, goda, nådiga och kloka människor. Baofeng Lake är ett sådant paradis som du skulle vilja besöka om och om igen, oavsett om du varit här eller inte". Låter ju lovande.

En liten buss ska ta oss upp till sjön och nere vid torget där den startar står de här "soldaterna" uppradade i väntan på tjänstgöring.

Vägen upp till sjön är en riktig serpentinväg.

De är noga med bältet i dessa bussar och det kan vara förståndigt på de slingrande vägarna. Gullig skylt för att få oss att ta på oss bältet.

Vädret är strålande och perfekt för en tur på sjön.

Det är guidning ombord, en vältalig kinesiska håller låda och berättar antagligen allt om sjön och dess omgivningar och får passagerarna att utbrista i lite olika tillrop. Hon till och med brister ut i sång som avslutning på resan, fast vi förstår inte ett dugg för allt är på kinesiska. 

Men vi förstår att djupa vatten är farliga.

När vi börjar närma oss den här byggnaden så uppmanas vi att ropa något, vad vet jag inte.

Men ropen har effekt för då vi kommer nära så kommer den här mannen ut och sjunger en liten sång för oss.

Lite längre fram upprepas proceduren och här är det en kvinnlig sångerska.Det kan verka som ett enkelt och lätt jobb men tror att det blir ganska enformigt och ensamt i dessa små stugor.

Den här stenpelaren har säkert något namn och berättelse...

...men det enda jag vet är att det ser ut som ett ansikte i pelaren.

Vår båttur går runt en sväng och tillbaka där vi steg på, men man kan välja att åka till andra änden av sjön och ta en promenad där.

En fin liten tur var det på sjön och med vacker frodig natur.

Tillbaka vid utgångspunkten.

Där tar vi bussen tillbaka ner och beskådar vattenfallet som finns här. 

Först tittar vi på fiskarna i dammen.

Dom ser ju glada ut.

Sedan tittar vi på vattenfallet, där alla poserar och tar sina bilder på varandra.

Vill man inte vara ensam på bilden så kan man betala 1 Yuan och få en av de vackert klädda flickorna med på bild.

Även en betald modell behöver en liten paus.

Så är vi tillbaka nere hos städsoldaterna och jag upptäcker att det här blev nästan som Finn Fem Fel.

.

Föregående  -  Nästa

En promenad i Zhangjiajie Grand Canyon.

Efter att ha gått ner via "Sky Ladder", som trapporna med de 1.680 trappstegen kallas, kommer man ner i Zhangjiajie Grand Canyon.

Här ska vi gå en lättgången vandringsled där det långa sträckor är byggt gångvägar i trä.

Vandringsleden följer ett vattendrag och vi behöver inte gå så långt innan vi är framme vid Butterfly Spring, som vattenfallet heter. Det har fått sitt namn från att det brukar vara mycket fjärilar som dansar runt här. Så gjorde det även i dag, men ingen fastnade på bild.

Det är ett lummigt och fint område, folkträngseln som var i trapporna har plötsligt löst upp sig och man kan gå i sin egen trakt och njuta av naturen.

Det rinner vatten utefter bergssidorna som gör att grönskan frodas.

Ibland finns det lite trevliga skyltar utefter vägen.

Det ska finnas en hel del djur här i dalen, men de jag ser är mest fåglar.

Vi fortsätter vandringen.

Vatten är det gott om...

...och ett paraply hade kanske inte suttit i vägen vid en del ställen.

Ibland strilar det på ganska bra.

Skulle man bli hungrig så finns det även lite mat att köpa, påpassliga försäljare har ställt upp sina spisar och förser hungriga turister med godsaker.

Jag testade inte att smaka på småfågel, men såg att det som var populärast var fläsket som ligger till höger. Det doftade gott men såg väldigt segt ut, de som åt på det fick slita rejält för att få loss någon bit.

Vi går och går. 

Kommer fram till ett ställe där man kan åka linbanan en liten bit, i full fart kommer de nedsusandes.

Vi vandrar igenom grottor, den här heter Bandits Cave och var gömställe för eftersökta banditer. Det sista banditgänget bröts upp 1965 efter grundandet av Folkrepubliken Kina. Många filmer och TV-serier bygger på banditer som huserade här.

Bakom den här vackra bron finns också en banditgrotta.

Vandringen fortsätter.

Efter två timmars promenad kommer vi ner till en sjö.

Där får vi en liten tur med en sådan här båt. Nu var det skönt att få sitta ner ett tag.

Utefter stranden sitter det män och fiskar.

Men nu är jag hungrig efter att först ha gått på glasbron och nedför alla dessa trappsteg och sedan en promenad i kanjon. 

.

Föregående  -  Nästa

80 trappsteg nedför - eller hur var det nu?

I går sa vår guide att i morgon blir det en lätt dag, då är det bara 80 trappsteg nedför. Så skönt tänkte jag eftersom det gör mest ont i trappor och just nedför är de värsta för knät. Så bara 80 trappsteg lät som en enkel match. Fast guidens engelska var inte alltid så lätt att förstå och siffror var tydligen besvärligt. Oftast fick hon skriva ner dem på sin mobil för att det skulle bli rätt. Så efter att ha gått på glasbron var det nu dags för dessa trappor.

1, 2, 3, 4, 5 och 6 och 7 trappsteg, vandringen nedför börjar. Det är en mycket smal klyfta som vi ska ner i till ravinen. Det är massor med folk så det går inte så fort vilket är bra för mig. Som tur är så är trappan enkelriktad, man kan bara gå ner därför är det inga som kommer trängandes uppför.

Är man i Kina så behöver man inte känna sig ensam.

Vi går och går, ja  det känns mer som om jag kravlar mig nedför och när vi har kommit till en avsats säger guden att nu har vi gått en tredjedel av sträckan.

- VA! Vad sa du? en tredjedel och jag tycker det känns som vi gått dessa 80 trappsteg för länge sedan.

- Hur många trappsteg sa du att det var?

1.680

- Sa du 1.680 trappsteg, ja jösses och jag som bara hörde de två sista 80. Fast vill jag ner så finns det ingen annan väg dit, så det är bara att kämpa på.

På en skylt står det att den här klyftan kallas för "A strip of sky", det stämmer för det är inte mycket ljus som strömmar ner hit trots att det är en strålande vacker solskensdag. Inte lätt för kameran att hitta rätt och att börja ställa om för varje bild är inte så lätt under nedfarten. Det får bli som det blir, huvudsaken jag tar mig ner.

Men kineserna runt omkring mig är trevliga och hejar på och jag har väl aldrig fått så många hejarop och tummar upp tidigare i mitt liv.

Långt dit ner ska vi.

Fler än jag som behöver en liten paus.

Så går vi vidare.

Är vi nere nu? Nej, men här kan man se glasbron underifrån.

Som vi såg uppifrån glasbron så har det nyligen varit ett ras här, ett som drog med sig delar av trapporna. De är nu lagade och här kan vi även se hur de tillverkar de fina räckena i området. Hur de byggs upp på armeringsjärn.

Glasbron ser ganska kul ut underifrån.

Men nu är vi verkligen nere och jag känner mig tämligen slut, men glad. Liten stunds vila så ska vi fortsätta en vandring i den lummiga kanjonen.

Det är en lättgången vandringsled där man går mestadels på gångbroar utefter floden.

Vattenfallet såg vi också uppifrån glasbron.

Föregående  -  Nästa