Djurlivet inpå knuten.

Vi hade inte bara besök av ekorrar på landet, den här kaxiga hackspetten var en flitig gäst och då den promenerade på verandaräcket såg den extra kaxig ut.

-Äsch, det var ju samma mat som i fågelmataren, jag går tillbaka dit.

Då det var kö till fågelmataren passade småfåglarna på at förse sig av ekorrens mat i muggen.

- Gott!

Myggen är stora i år.

Inte bara fåglar kom på besök. Den här lilla filuren landade på verandaräcket och stannade så länge att den fick bli fotomodell för en stund.

Jag vet inte vad det är för något kryp...

...men den hade vissa problem med att ta sig vidare eller om den bara tyckte att det var skönt att sitta där i solen och lufta vingarna.

En fjäril av något slag kom på besök.

En dag upptäckte jag sådana här gropar i gruset, har inte sett dem förut men fick veta att det är myrlejon som gräver sådana fällor. Jag spanade där men upptäckte inga myrlejon, men några myrskelett låg det ibland i en del gropar.

Sommargäster hade vi på landet också, och det är klart de ville njuta av solen.

Vi var hem till Bromma för att se till huset och jag behövde göra mina besök till sjukgymnastiken. Tyvärr så hade jag lämnat kameran på landet, för när jag tittade ut på kvällen så upptäckte jag att djurbeståndet vid tomten hade utökats. Kanske inte den mest välkomna besökaren, men det var första gången jag sett någon här hemma. Gamla handblåsta fönster och inzoomat med mobilen blev ingen lyckad bild. Mer bara som ett bevis om att det verkligen var en grävling som var där. Den var ganska skygg, för när jag gick ut för att ta en bild utan fönster emellan så fick jag bara en bild på rumpan och svansen då den slank iväg.

Bilden blir tyvärr inte bättre vid förstoring.

Ekorren och muggen.

Berättade i mitt förra blogginlägg att ekorren på landet inte klarade av ekorrmataren. Han lyckades visserligen att lyfta på locket men från fel håll och när locket sedan föll ner var det stor risk för att han skulle klämma tassarna. Eftersom ekorren såg så sugen ut på fågelmaten och inte klarade av att hoppa över till den så löste vi det med en liten plastmugg på verandaräcket. Lite försiktigt närmande han sig muggen. Ekorrarna på landet borde komma hit till Bromma och lära sig hur det går till, den som undrar vad en ekorrmatare är kan se det här.

-Vem vet, det kan ju vara en fälla. Bäst att vara försiktig.

-Men det doftar gott där inifrån.

-Törs jag?

-Jag gör ett försök.

Sedan dyker han ner i muggen.

-Mmmm så gott det var!

-Äpple är också gott.

-Hej till publiken.

Solrosfrön i all ära men kottar är också gott för en liten ekorre. Så för att få lite omväxling i kosten hoppade han upp i tallen ibland och plockade några kottar.

Vi hade en väldigt fin och solig sommar på landet, men ibland kom det en liten skur. Vår ekorre var hungrig även då. Blöt men söt ändå.

Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.

I vår Herres hage!

När jag vaknade i morse och tittade ut så trodde jag först att det var räven som brukar besöka vår tomt som stod precis utanför staketet. Hade inte fått på mig glasögonen ännu och tyckte att den såg lite annorlunda ut.

För två år sedan föddes ett litet rådjur på vår tomt, det lilla kidet skadade sig senare och bröt benet. Troligtvis hade hon varit i närkontakt med en bil, viltvårdaren var här och sökte efter henne men då höll de sig undan, men vi såg henne halta omkring här många gånger. Stundtals hoppade hon omkring på tre ben. Det blev som viltvårdaren trodde, benet läkte ihop och hon kunde gå på alla fyra, men hon fortsatte att halta lite så därför känner vi igen henne. Finns ett inlägg om det här.

När jag fått på mig brillorna och även hämtat kameran så såg jag att det här var varken räven eller ett rådjurskid utan vårt lilla halta rådjur hade fått tvillingar.

Hon verkade vara en fin och omtänksam mamma.

-Vänta, du har en fläck till där.

Den lilla familjen upptäckte att vi röjt en hel del busk och vildvuxet och trodde nog att vi lagt ut lite mat till dem, dit tågade de nu iväg.

Mums vad gott.

Den lilla familjen stannade kvar vid vår tomt ett bra tag så vi tog vår frukost inne i köket och inte ute på altanen, så att de fick äta i fred.

Vi får ofta besök på tomten av rådjuren det syns ganska tydligt om  man tittar på våra odlingar, eller brist på odlingar. Vid ett tillfälle hade vi alla fem rådjuren på besök samtidigt på tomten så om alla håller ihop i fortsättningen så kan det bli sju rådjur samtidigt. De fem finns att se här.

Visst är de söta...

Bedårande och riktigt söta är de, de små ekorrarna. 

För visst kan det vara dekorativt med en liten ekorre i blomkrukan då blomman gett upp.

De skuttar runt i trädgården och ser allmänt söta och gulliga ut....eller?

Men de där små söta liven är ganska hungriga och energiska av sig också. Den här fågelmataren i trä blev kortvarig här hemma. Det här var tidigt vår och den hade redan blivit rejält naggad i kanterna.

Så nu sitter där en i plåt istället. Hacke har lärt sig att knacka på den då den är tom, det ekar i kvarteret och då vet jag att det är dags att fylla på.

Jag har tidigare berättat om vår fyndiga ekorre som klarar av att lyfta på lock och förse sig med frön från förrådet på altanen.

Ibland blir den tagen på bar gärning.

I år har jag solrosfröna i en större tunna och för att ekorren inte ska kunna lyfta på locket så hade jag lagt en säck med 18 kg blomjord ovanpå. I går morse när jag kom ut så hade ekorren lyckats flytta på säcken och ta sig ner till solrosfröna. Det är mig en gåta hur den klarade av att maka undan säcken på 18 kg? Numera heter den ekorren Arvid, som i Starke Arvid.

Men tydligen fick den träningsvärk för i morse när jag kom ut så fick jag se att den jobbat på ett nytt sätt. Kan gissa att den har en del jord i munnen, så ser ni en ekorre här i Bromma som ser lite jordig ut och tämligen rund om magen så vet ni var den varit.

Kan inte annat än beundra den för sin kämpaglöd och idoghet. Skulle faktiskt ha varit intressant att se hur den jobbade. Jag vaknade vid fyratiden och då hade den redan jobbat klart.

-VA? Beskyller du mig för det där, kan aldrig vara sant.

Ett litet tips också. Jag har inte hittat någon bra pryl för att fylla på fågelmaten med, har en manick som är som en slags vid tratt med spärr men den fungerar dåligt så när rapsoljan var slut så fixade jag till den här. Skar av toppen och värmde plasten lite för att forma till en pip. Öser nu lätt upp fröna i den och det går fort att fylla på i matarna.

Smutsig? ja det är ekorrens fel, den blir så av att ligga i en massa jord.