Esrange - Till Ylva

Har följt Ylva Houltz spännande blogg om raketen MAXUS 9 och i senaste inlägget var hon uppe vid Esrange och jag kom ihåg att jag varit dit på studiebesök när jag var ung och gick i skola i Kiruna. Ylva frågade om jag hade några bilder från besöket så jag letade fram mitt album från den tiden och det visade sig att jag faktiskt hade två bilder. Fota var ett dyrt nöje då så fler blev det inte, trots att besöket var väldigt spännande.

Det står dec 67 i kanten på bilderna, 1967 stämmer men besöket var i september därav bristen på snö i billerna. Att de är framkallade i december beror också på ekonomin för på loven var jag nere och jobbade på Kodak i Järfälla och då hade jag rabatt på framkallning och kopiering så då gällde det att passa på.

Fler bilder än så här var det inte, men det kanske går att jämföra lite med hur det ser ut nu.

PS. Hittade en till bild, tagen på håll över området. DS.

Ristningar

Ibland blir jag nyfiken på var orden vi använder kommer ifrån, ofta använder vi ord som vi inte har en tanke på hur de uppstått eller varför. Kommer ihåg från skoltiden hur vi fick i uppgift att ta reda på en massa ords ursprung och den övningen var så rolig och intressant så det händer fortfarande att jag letar ursprung. Fast i dag är det lättare, då satt vi på biblioteket och slog i böcker, nu kan man bara gå in på nätet och ofta har någon annan gjort arbetet åt en.

 Så var det med ordet graffiti, där har jag sett flera olika stavningar och undrade också vilket som var den rätta. Efter att ha sett att ordet har sin ursprung i italienskan och deras ord graffito, som betyder ristning, så vet jag numera hur det stavas.

Lite graffiti från Nepal.

Kathmandu

Bungmati

Patan

Handikappvänligt!

Att ta sig fram i Kathmandu är inte så lätt om man har lite gångproblem. Staden är inte direkt handikappanpassad. Höga trottoarkanter och på många ställen är gatorna mycket knaggliga och utan trottoarer.

Jag hade tur som inte hade några gångsvårigheter då jag var där.

Barn i Nepal - igen.

Barnen i Nepal har lite annorlunda livsvillkor än barnen i västvärlden.

Vi besökte Sankhu en liten Nevarby, strax innan hade vi varit på ett berg för att se soluppgången över Himalaya. Det var kallt -2 grader och innan solen gick upp låg frosten på marken. Här i byn började solen värma lite men kallt var det fortfarande, var nog fler än de här barnen som frös.

En annan dag besökte vi Dakshinakli templet som ligger ca två mil utanför Kathmandu, det är ett mycket viktigt tempel att besöka för nepaleserna och många hade klätt sig fina för det besöket. Den här lilla flickan vill gärna vara med på en bild och visa sin fina kläning.

En mamma som arbetade med att sälja souvenirer och blomsterkransar till offer, hälsade glatt på mig och poserade gärna på bild. Hennes lilla dotter tittade med stora ögon  på främlingen.

En tös i grannståndet såg vad som var på gång och skyndade över för att få vara med på bild, inte så uppskattat av den lilla tösen.

Många heliga män fanns det i templet och även barnen blev välsignade och fick sin tikka i pannan. Kommer säkert skriva mer om det templet, men tar bara barnen här.

Inne i Kathmandu har många vattenledningar blivit förstörda i jordbävningen, det jobbas med att laga dem, men under tiden finns det stora vattenbehållare utställda. Kul tycker barnen.

Där kan man släcka törsten.

Som i många andra asiatiska länder så åks det mycket motorcykel, föraren har hjälm men bara föraren.

Många barn går i skolan, men långt ifrån alla.

En hel del måste arbeta för att hjälpa till med familjens försörjning.

Barn i Nepal.

Det är väldigt lätt att få kontakt med folket i Nepal, så vänliga och glada människor som gärna tar kontakt med oss besökare. Fast med de små barnen är det lite annorlunda, de förundras över att vi ser så konstiga ut.

I Nepal hälsar man genom att sätta handflatorna ihop, fingrarna samlade och riktade uppåt, lätt bugning och ett hälsningsordet Namaste som betyder "var hälsad" på sanskrit.

Den här mamman till den lilla tösen började prata med oss och ville att flickan skulle hälsa på mig. Tösen började föra ihop sina händer men sedan blev det bara en begrundande blick med stora ögon. Något så konstigt hade hon aldrig sett.

Har man inga leksaker kan man hitta på egna varianter, det låter ganska kul då man slår ihop två tomma plastflaskor.

Den här lilla killen hade fixat sig en häftig trumma. En plastdunk, plaströr och en pappkartong. Han tummade på av hjärtans lust men kom av sig då han fick syn på två konstiga figurer. ;)

De flesta små barn passas av den äldre generationen då föräldrarna är ute och arbetar, så även den här lille killen som satt på trottoaren med sin mormor. De ville gärna vara med på bild.

En liten tös som stod i sina egna tanker.

En liten kille som nog drömmer on den dagen han har sin egen cykel.