Kina - Huaqing

Fortsätter med lite bilder från kinaresan 2003. Vi besökte då även en plats som det är mest taiwaneser som besöker, nämligen Huaqing. Det byggdes byggdes år 723 av kejsar Xuanzong av Tangdynastin som ett palats att tillbringa vintern på, här finns det även varma källor. Men det är inte därför som så många taiwaneser är intresserade av att besöka platsen utan för att det var här var skådeplatsen för Xianincidenten år 1936, då Chianxg Kai-shek kidnappades av den tidigare krigsherren Zhang Xueliang och tvingades delta i en enhetsfront med kinesiska kommunistpartiet för att motsätta sig ett japanskt intrång i Kina. 

Här finns en paviljong där Chiang greps, tidigare hette den ”Paviljongen där Chiang greps”. Denna har nu döpts om till den fantastiska eufemismen ”Den väpnade inlagans paviljong” för att inte verka stötande för de taiwanesiska turisterna. Fast vi fick den beskriven som "Fem korridorhuset".

För många av taiwaneserna är nämligen Chiang fortfarande en vördad ledare.

Rummen i huset är möblerade som det såg ut på den tiden.

Chiangs livvakt blev skjuten och till och med kulhålet är bevarat.

Chiang flydde uppför det här berget men lyckades ändå inte fly.

Även om man inte är intresserad av den incidenten så är det en vacker plats att ströva runt på.

Vi var där en tidig vår och för tidigt för att träden skulle stå i blom, men kineserna hade löst det genom att klä in träden med konstgjorde blommor.

Även frukten i träden var konstgjorda.

I dammarna simmade det fullt med guldfiskar som barnen roade sig med att mata.

En man gick omkring och klippte silhuettporträtt, visst blev det ganska likt.

Kina - Terrakottaarmén

Förr i tiden spelade jag golf och en gång så vann jag en resa till Kina. Tyvärr skadade jag axeln så golfen är ett minne blott men resan till Kina har jag väl bevarad i minnet. Häromdagen satt jag och rensade och sorterade bland mina bilder och kom till året 2003 och det var många trevliga minnen som väcktes då jag hittade mina bilder från den kinaresan.

Då hade jag en  Minolta Dimage 7i med hela 5 megapixel, det var min andra digitalkamera och jag tyckte nog att det var en häftig kamera jämfört med den lilla 3 megapixel som jag haft innan.

Resan började i Xian med mellanlandning i Peking. Där träffade jag för första gången på att man inte fick ha vattenflaskor med sig på flyget. Från Sverige var det inga problem, vi var tydligen lite efter med säkerheten då.

I Xian var det naturligtvis Terrakottaarmén som lockade. Men vi kikade lite på stan också. Uppe på stadsmuren i Xian

Lilla vildgåspagoden.

Qin Shi Huangdi var Kinas första kejsare När han avled 210 f.Kr begravdes han i Kinas genom historien mest storslagna gravkomplex. Gravpyramiden tros kunna innehålla en av världshistoriens mest intressanta arkeologiska skatter och Terrakottaarmén i anslutning till hans grav tros vara kejsarens militära försvar i hans utomjordiska liv.

Terrakottaarmén hittades 1974 av bönder som grävde en brunn, vilket blev en av 1900-talets största arkeologiska upptäckter. Fyndet var en stor överraskning eftersom Terrakottaarmén inte finns nämnd i några historiska dokument. Terrakottaarmén är listad av Unesco som världsarv.

Vi börjar besöket med den stora hallen där soldaterna står uppradade  i en militär formation.

Det var tillåtet att fotografera, bara man inte använde blixt.

Alla soldater i Terrakottaarmén har unika utseenden och representerar olika militära grader.

Terrakottafigurerna var ursprungligen färgglatt målade, men mycket av färgerna har med tiden försvunnit. Vissa figurer hade färg kvar när de grävdes upp, men färgen förstördes snabbt när figurerna exponerades för luft.

Det grävs fortfarande men själva gravpyramiden är inte utgrävd.

På vissa ställen är soldaterna plundrade, sönderslagna och uppbrända, sannolikt av Xiang Yu , några år efter den första kejsarens död i samband med att Qindynastin föll 206 f.Kr.

På grund av torkan som 1974 rådde i Shaanxiprovinsen grävde några bönder en ny brunn ungefär två kilometer öster om den första kejsarens gravpyramid. De fann inget vatten, men de hittade keramikskärvor och bronsvapen. Bönderna hade hittat Terrakottaarmén. Bonden Yang Jide tillskrivs upptäckten, eftersom det var han som rapporterade den till de lokala myndigheterna. Då när jag var där satt han här och signerade böcker. Han blev lite sur om man fotograferade utan att köpa någon bok och det var dessutom lite rörigt runt omkring honom så mina bilder blev inte så bra, men det är ett minne ändå.

Gott om vakter var det här, den här killen i sin lite för stora uniform såg så söt ut.

Är det en sevärdhet så finns det gott om försäljare och vill man ha en egen terrakottafigur med sig hem så går det bra.

Eller varför inte ett skinn, troligtvis en hel del av arter som är helt förbjudet att ta med sig in i Sverige.

Grillad potatis var en storsäljare.

En del försäljare var ganska små.

Att bli fotograferad var populärt, farfar eller morfar till den här lilla tjejen bad mig att ta en bild av barnbarnet. Då blev hon så här glad.

Gick en sväng.

Äntligen normaltid och dessutom en solig höstdag, så jag och maken tog och gick en sväng på morgonen. Tog med mig kameran, men kände mig lite hemmablind i början på promenaden, fast när jag i Äppelviken stötte på den här skylten så vaknade kameran till liv och jag fick en ny skylt till min skyltsamling.

Undrar vem det är som går omkring i Bromma och skriver Helg lite överallt, visserligen är det helg i dag men texten står där även på vardagar och på många olika ställen.

Redan på 1910-talet började Äppelviken bebyggas av villor och vissa detaljer från den tiden finns kvar, som det här gamla staketet på Rundavägen.

Inget som man verkar vilja bevara eller vara rädd om, ser inte så säkert ut länger.

Vi slinker ner till det väldigt nya Alviks strand.

Här vid Alviks strand har det byggts massor så jag känner inte igen mig.

Här står en Havsvind, skapad av Kent Ullberg.

Fast när vi kommer ner till strandpromenaden så ser det sig ganska likt ut. Barnängens fabrik är sparad men är mer ett kontorshus nu än fabrik.

Här nere vid Mälarens strand träffar vi på "Den unge Strindberg i skärgården" av Carl Eldh, som sitter och gottar sig i solskenet.

Så här ser han ut framifrån.

Här är det fint att promenera.

Blir man riktigt hungrig på sin promenad kan man slinka in på Sjöpailjongen, fast vi är lite väl tidiga för det och har nyss ätit frukost, så vi fortsätter.

Tittar lite på speglingarna i vattnet.

Undrar hur det är att bo i det nya huset som mer ser ut som det staplats skokartonger på höjden. Det lär vara så väl isolerat att man får gå ut på balkongen för att ringa.

Vi fortsätter promenaden hemåt och konstaterar att det är Hallowe'en i morgon den 31 oktober.

Några firade det redan i går.

Höstpromenad i stan.

Vi hade samlat ihop poäng till en gratisövernattning på hotell och tyckte det kunde vara lite kul att ta den inne i stan. En ovanlig känsla att ta sin lilla övernattningsväska och dra in till stan för att checka in på Grand Hotell, kul att vara turist i sin egen stad.

Blev lite shopping och titt i butiker och så en god middag på Wedholms fisk.

Efter en rejäl hotellfrukost nästa morgon begav vi oss ut på stan, visserligen en gråtrist lördag men slussenbygget måste jag ju kolla in. Ser att stan förändras en hel del mellan varje besök där, här har man gjort det omöjligt för personbilarna att kunna komma fram. Såg flera som tydligen brukade köra där, men fick backa och vända.

Det var plank och väv uppsatt mot bygget, men någon som var lika nyfiken som jag hade gjort kikhål och där passade jag på att ta några bilder ner i det stora hålet som en gång var Slussterassen.

Slussen ser lite svårforcerad ut för båtar.

Ovanför gropen har man byggt nya vägar för bilar och cyklister.

Vi rundar stora gropen och kikar ner mot bygget, men här nere ser man inte så mycket. Så vi fortsätter mot trapporna upp till Söders höjder.

Ingen vidare sovplats.

Och går upp på berget för att få lite överblick.

Ser utgrävningarna på Södermalmstorg, där har utgrävarna gjort en hel del fynd läste jag om i tidningen häromdagen.

De har hittat en tidigare helt okänd gata där husen ligger på rad. Den gatan har sträckt sig längs med den äldre strandkanten av Saltsjön.

Det är en 1500-tals miljö som växer fram i utgrävningarna och de fynd som man gör stämmer inte riktigt med vad man tidigare trott.

Även om det är lite sorgligt att se hur gamla Slussen försvinner så är det lite spännande att se det så här från ovan.

På väg tillbaka kom vi förbi huset där Bellman bott. Det är ett hus i korsvirke som byggdes 1723 och Bellman bodde här 1770-1774 i vindsvåningen. Här skrev han en hel del av Fredmans epistlar.

Vi kom också en sväng förbi Kungsan, inte för att titta på körsbärsträden, utan nu pågick det helt andra aktiviteter. Massor av snö hade forslats hit för att här ska det åkas Barnens Vasalopp.

Vi var lite för morgonpigga för att se några aktiviteter, men å andra sidan kom vi fram överallt. ;) träffade på några kända skidprofiler, bl.a. Pernilla Wiberg så det blev nog full fart där senare på dagen, får hoppas på att inte snön regnade bort.

Till och ned en skidbacke hade de fått till.

Hemma igen så såg jag att i fått besök av en gröngöling, men den var nog lite sur över att ingen fyllt på fågelmataren för den flög och satte sig utanför tomten då jag ville ha en bild på den.

Vitt

Tänk om vi här i stockholmstrakten fick uppleva en ren och vit vinter, en vinter utan saltade vägar och slask.

Bilderna här under är tagna i Kiruna, nästan alla i närheten av Luossavaarabacken. Vita vidder med lite blåtoner, det var min längtan och önskan att få åka upp dit i vinter som gjorde att jag letade fram dem. Få se om jag kommer iväg.