En vecka hos dottern i Spanien.

Envis influensa i år,  inte ens en vecka hos dottern i Spanien lyckades skaka loss den sega hostan. Orken för långa promenader fanns inte riktigt där, men solen, värmen och att få se hennes favoritplatser i närområdet gjorde ändå gott.

Clot de Galvany är ett litet men biologiskt rikt naturreservat alldeles i närheten. Vi hade tänkt oss en längre runda, men när vi väl kom dit märkte jag hur mycket influensan tagit på krafterna. Promenaden blev kortare än planerat, men området gav ändå mersmak, här finns både räv, flamingo och mängder av fina fåglar.

Jag reste med lätt bagage och tog bara min lilla Sony AX5000 med mig. Den ryms i fickan och är perfekt för spontana bilder, men för fågelfoto är den förstås ingen idealisk följeslagare.

Skylten sa att man skulle fotografera här, så vi lydde. Dottern tog uppgiften på fullaste allvar.

När krafterna tryter så är det uppiggande med en lunch i solen på dotterns altan.

Grannens hundar verkade tycka att vår lunch såg misstänkt trevlig ut. De gjorde sitt bästa för att se ut som om de också var bjudna. Svårt att motstå de där blickarna.

Dottern ville visa mig en plats hon tycker särskilt mycket om – Villajoyosa. Dit tog en liten utflykt nästa dag.

På vägen dit möts man av den stora svarta tjuren som står på höjden, ett riktigt landmärke med sin mäktiga silhuett som vakar över landskapet. Tjuren är en av Spaniens berömda Osborne‑tjurar, ursprungligen skapad på 1950‑talet som reklam för brandy. De stod en gång utspridda längs vägar över hela landet, men när vägreklam förbjöds fick tjuren stå kvar – inte som annons, utan som kulturarv och symbol för Spanien.

I dag är den en självklar del av landskapet, lika mycket Spanien som olivträden och de vita byarna.

Bilder från den utflykten kommer i nästa inlägg.