Säter är inte bara Säterdalen.

Det finns väldigt mycket gammal och fin träbebyggelse i Säter;  den är en av de bäst bevarade i vårt land. På hembygdsgården berättade de att det berodde på att Säter varit förskonad från bränder.

Det är inte bara vid hembygdsgården som man kan se de fina trähusen utan de finns runt om i den centrala stadskärnan och alla verkar vara i fint skick också. Det här är Säters sockenstuga som är från början av 1770-talet.Damerna på trappen var där för att måla av huset.

Det var inte mycket folk ute på stan.

Men en kelig katt dök upp i alla fall.

Här kan man slå sig ner och vila lite.

Men inte här.

Och marken återhämtar sig.

Vi lämnar Falun och stannar till vid Kärrgruvan i Norberg.

Hösten lyser upp även här.

Inte så långt från Norberg ser vi de första spåren efter den stora otäcka branden.

Märkligt är det hur naturen återhämtar sig för lite här och där så ser man hur det spirar grönt.

Det är stoppförbud på vägen så det är tur att jag har en egen chaufför så vi kan respektera förbudet och jag kan ta några bilder med nedvevat fönster.  Alla småvägar är avstängda för både trafik och gående, bra det nu när träden står så ostadigt. 

Ser att det är fullt arbete med att röja upp i området.

Marken återhämtar sig men det ser väldigt kalt ut eftersom all mossa är bortbränd.

Märkligt att se hur det brunnit runt omkring det här huset och att det klarat sig mer eller mindre oskadat.

Kan tänka mig skräcken och oron som var för de som bor här i området och i närheten när branden härjade.

Inte så långt ifrån får vi syn på det här helt fantastiska huset, var bara tvungen att fånga det på bild. Det ligger där uppe i skogsbacken som ett litet sagoslott.

Se bara vilket fint hus.

Vid Ramnäs bruk stannar vi till för även om det är höst och allt stängt så är det fin miljö att titta på.

Vi kikar på Lancashiresmedjan  fast bara in genom fönstret.

Syns att det varit en smedja här, till och med på broräcket.

Schenströmska herrgården.

Gamla Herrgården i Falun

Det var inte bara gruvan som vi tog en promenad i när vi var i Falun i helgen, då vi strosade runt så kom vi till Faluån och Nybron.

Här står Faluns sista pumphus. På många ställen i Falun gick det inte att gräva brunnar på grund av all slagg från kopparhyttorna från gruvan, därför fanns det pumställen där vattnet pumpades upp från Faluån.

Vi traskade vidare och kom till det gamla posthuset. När den allmänna posten öppnades i Sverige 1636 var Falun slutstation för en av postförbindelserna, i det här huset fanns det ett postkontor.

Läser på en skylt på huset att det ska finnas rester av en postlucka i fasaden, kan det vara det här.

Det här är något som jag kommer ihåg från min barndom, på hösten plockades innerfönstren fram och färsk mossa lades i fönsternischen för att samla upp kondensvatten som kunde bli mellan fönstren. Sedan sattes innerfönstret dit och vita klisterremsor tätade springan så det inte skulle dra kallt in i rummet. Det lustiga är att jag kommer mycket väl ihåg den proceduren på hösten men har inget minne av när de plockades bort på våren.

Kommer så fram till Faluån igen och när vi går över bron där så har vi hamnat i stadsdelen Gamla Herrgården och är då i det område som gömmer på det äldsta av Faluns historia.

Ser ut att vara en trevlig stadsdel nu med en del nybyggda hus i en stil som passar in bland den gamla bebyggelsen. Här får man inte köra så fort.

Vi letar oss in bland gränderna och de äldre husen, trevligt med platser där man satt upp skyltar med information om hus och områden. Alltid kul att få veta tingens historia och här får vi veta att åkaren Anders Gustaf Tvärr har bott från 1850 och att släkten bott i det huset i 200 år. Huset eller gården kallas för Tvärns gård.

Vass Britas gård är också ett fint gammalt hus och Falu stads enda bevarade loftbyggnad. Lite förvirrande har gården kallats för Gamla Herrgården utan att någonsin varit en herrgård. Det är mest hytt- eller gruvarbetare som bott där.

Samma gård men från andra sidan.

På promenaden tillbaka till centrala delar av staden upptäcker vi ett stort hus som varit kronobränneri. Det fanns 52 stycken kronobrännerier i olika delar av landet.

Den här skapelsen som står i Faluån trodde jag var en tvättbrygga och gissningen var inte så långt ifrån för det är en sköljbrygga som Herdins färgeri använde för att skölja tyggods.

På kvällen tar vi en liten promenad för att se vad som händer på stan. Verkar vara en lugn stad Falun.

Lite folkliv är det visst.

Nästa morgon åker lämnar vi Falun, vi ska ju till Hedesunda och tänker passa på att titta på lite på vägen dit också. Ett första stopp blir vid Gamla Staberg, en pampig bergmansgård som blivit utsedd till världsarv. Här skiner solen på de dalande björklöven så de nästan ser ut som ett guldpengaregn.

Barockträdgården verkar förbereda sig för vintervilan men är även nu vacker på sitt sätt.

Här finns det en del av den så kallade Dalkarlsvägen. Den här sträckan kallas för Knivstigen och går till St. Skedevi och är en del av det system av stigar som sträcker sig från övre Dalarna ända ner till Stockholm.

En höstdag i Falun.

Vaknar till en solig men lite sval dag i Falun så efter frukost tar vi en liten promenad ut på stan. Har varit i Falun några gånger förut men då har det bara blivit korta stopp på väg någon annanstans, så nu ska det bli trevligt att se lite mer av stan. Fick tips om att det finns fin gammal träbebyggelse där gruv- och hyttarbetarna bodde så vi styrde kosan åt det hållet.

Gatunätet här är det samma som genomfördes efter stadsplanen från 1646. Husen ser väldigt fina och välbevarade ut.

 Efter en liten stund hamnar vi vid Falu gruva, rondelldekorationen vid ingången är passande.

Men gruvan vill jag in ock titta på, har visserligen varit där några gånger förut men aldrig i morgonljus och här ser jag att solen verkar ha nått fram till Stora stöten.

Man lär så länge man lever sägs det och här lär jag mig något nytt nämligen att slagghögarna är kulturskyddade.

Det är en lite kylig dag och vad som för mig är första frosten för säsongen börjar krypa fram då solen stiger upp mer och mer och det ångar rejält ur berget där det finns gruvhål.

Även här vid Stora stöten lär jag mig något, jag trodde att det varit ett dagbrott här men får läsa om hur det rasade ihop över gruvgångarna och bildade det stora hålet. Ett under att ingen gruvarbetare strök med. Fast när jag tänker efter så har jag nog hört eller läst om det raset men glömt bort.

Ser att det finns ett promenadstråk runt hela stora hålet och här får jag mer kunskap igen. Det finns en sägen om bocken Kåre som för ungefär 1000 år sedan kom hem med röd färg på pälsen och hornen. Bonden blev lite förbryllad över färgen och frågade vallpojken var färgen kom ifrån. Pojken berättade att bocken gärna rullade sig på en plats där jorden var röd och han visade bonden var den platsen var och det sägs att det var så det började.

Vi tar en skön promenad runt området.

På några ställen är det titthål gjorda i stängslet men antingen är det en lång person som gjort dem eller någon som inte tänkt på att det ska gå att fotografera. En del hål är där det finns buskar och andra sitter så högt att jag skulle behövt ta en stol med mig för att kunna titta genom sökaren i kameran. Men vid ett hål når jag upp så pass att jag kan försöka rikta in kameran och få en bild på gropen från baksidan och med staden i bakgrunden.

Ser också att här finns en berguv och att Falu fågelklubb har en webkamera där man kan följa den, men det här är den enda uggla som jag ser.

Känns som om jag måste ta och leta reda på boken Kopparberget av Rune Pär Olofsson, det var länge seden jag läste den och minns att den var bra.

I lördags åkte vi till Falun.

Tar en liten paus från Singaporebilderna och tar lite nutid. Som sagt så skulle vi på en liten tur upp till Falun, det var dags för besök hos svärmor på äldreboendet i Hedesunda och den här gången tog vi en rejäl omväg med övernattning på vägen dit.

Men de stora vägarna där man bara blåser förbi allt, kändes som ett dåligt alternativ. Vi tog lite extra omvägar och blev riktigt trevligt belönade också. På ett ställe trodde vi att det var en påkörd räv som låg mitt på vägbanan men det var bara en räv som valt en ganska ovanlig sovplats men den reste sig och försvann in i buskarna innan vi var på skottavstånd med kameran.

Lite längre bort så fick vi syn på en annan räv som var ute på sorkjakt på en äng. Den var så snäll att stanna kvar en liten stund och posera för en bild också.

Det tackade jag lite extra mycket för. Jag har sett rävar vid flera tillfällen och vi har även en räv som kommer och besöker vår tomt, men inte har jag lyckats fotografera den eller någon annan någon endaste gång. Inte ens en suddig bild har jag fått.

Den här räven stod en liten stund och iakttog oss, bilen är ett bra gömsle. Sedan tyckte den att det räckte och gav sig av i språng.

Förstorar man så blir det bättre, men det vet väl alla numera.

Full fart, så att den hängde i luften ibland.

Men den tyckte nog inte att vi var så farliga ändå för i skogsbrynet stannade den upp och kollade läget.

Det var ett fint möte på väg till Dalarnas residensstad. Där i Falun  blev jag lite fundersam över ett annat möte. Är det här en falubo?

I Falun var det höst.

Jag var glad att jag tagit vinterjackan med mig.

Eftersom jag är mormor så var det kul att hitta min egna gata här i Falun.