Tog en liten tur i solen.

Solen sken och vi tog en liten tur, och hamnade nästan i filmens värld. Ute på Ekerö står en ovanligt fin busskur.

Har man sett TV-serien "Tillbaka till Aidensfield" så känner man igen ortsnamnen på den här busskuren och även Harry Potterfantaster kan känna igen sig eftersom den även varit med i dessa filmer.

Hans Christiansen är ordförande i väg- och tomtägarföreningen i Älvnäs.  När en busskur i området skulle rustas upp kom han med förslaget att skapa en replika av kuren vid Goathlands tågstation i England.

Wallenberg-mausoleum

Jag har åkt förbi den här platsen åtskilliga gånger och ofta tänkt att jag ska stanna och gå upp på kullen för att se hur där ser ut, men varje gång så har jag känt att jag inte haft tid. Ända tills i dag då jag ingen brådska hade och vädret var så härligt, så jag saktade in och svängde av och gjorde ett besök.

Det är en fin tujaallé som leder fram...

...till en trappa.

Där uppe på kullen står det en tempelliknande gravkammare. Templet uppfördes 1912.

Runt kupolen finns en inskription.

"Omhägna med nattliga friden
Den trötte, o grav, i din gömma!
När natten en gång är förliden,
Skall Herren sin avbild ej glömma."

Jag trodde att det var det enda som fanns här uppe, men det visade sig att Wallenbergätten hade flertalet gravar på kullen.

Det känns riktigt lantligt och lugnt och fint här uppe, speciellt när man blickar ut över Mälaren.

Nedanför kullen går korna och betar.

De kikar lite nyfiket upp mot mig och verkar undra vad jag vill.

Skidbacken på andra sidan Mälaren ligger tom och snöfri.

Om man bortser från trafiken ute på Ekerövägen så är det en riktigt lantlig idyll.

Det finns många hjältar.

Tuva är en liten tjej som har en otroligt sällsynt diagnos, lissencefali. Det finns inte många med den diagnosen i Sverige, kanske 1 på 100.000. I går ordnades "Tuvaloppet" på Ekerö. Lopp på 200-400 meter för barn och massor med roliga aktiviteter som hoppborg och ansiktsmålning. En del av pengarna kommer att gå till Tuvas planerade träningsresa vid årsskiftet, men den största delen går i år till ridföreningen Lunk i kring och möjliggör att fler barn med funktionshinder får möjlighet att ta del av deras fantastiska verksamhet.

Tuvas fantastiska mamma är min sjukgymnast och jag har fått äran att kunna följa Tuvas kamp och framgångar. Jag är mycket imponerad över de framsteg hon gjort och hur hon kämpat på med sin träning trots alla sjukhusvistelser och alla motgångar hon har att kämpa mot. Vill man läsa mer om hennes sjukdom och hennes framgångar så finns det en blogg här.

Men nu till Tuvaloppet. Brandkåren var på plats.

De visade upp sin utrustning och berättade för barnen hur den användes.

Solen sken och hade lockat ut mycket folk.

Det fanns en hel del aktiviter.

Man kunde hoppa i hoppborgen och även festa på lite popcorn.

Ansiktsmålning.

Handla lite.

Intäkterna från Tuva-bandet går till Tuvas träningsresa.

Dessutom så kunde man få information om olika funktionshinder, det var bara att våga fråga.

Så var det dags för löparna att ta plats. Malin berättade hur det går till.

Reglerna är enkla, alla får vara med.

Här tågar de yngsta deltagarna fram, de är 0-3 år och ska springa 200 meter.

Å så går startskottet och alla rusar iväg.

Stilarna är många.

Orkade man inte eller om man inte ville springa så gick det bra att få bli buren också.

Sötaste lilla löperskan var nog den här tösen som hade tagit med sig "Lära gå vagnen" som stöd.

Så var det även dags för dagens huvudperson att starta. Tuva med hjälp av mamma Malin.

Publiken hejade på de små löparna.

Här har Tuva rundat kurvan på löparbanan och kommer på upploppet.

Den lilla tösen med vagnen går i mål med ett leende på läpparna.

Tuva går i mål...

...och så segergesten.

Sedan var det dags för nästa grupp att starta. De är 4-6 år och nu ska de springa hela varvet runt på löparbanan, 400 meter.

Ett rejält taggat gäng som drar iväg.

Överlägsen segrare.

Jag tar en sista titt på aktiviteterna innan jag åker hem.

Trängsel vid lotteribordet.

Bättre plats vid fikabordet.

Varm korv är gott.

Brandkåren var populär...

...och spännande för små knattar.