Hantverksskolan Zorig Chusumfor.

Vissa platser och ställen i Bhutan är lite obligatoriska att besöka. En del av dessa är de stolta över och vill visa upp för sina besökare. Ett av dem är Hantverksskolan Zorig Chusumfor. Här studerar ungdomar och lär sig 13 traditionella hantverk.

"Four harmonious friends" är en populär scen ofta hittas som väggmålningar i buddhistiska religiösa byggnader och tydligen även på andra platser, för här vid skolan hittar vi den som skulptur. Det är en elefant stående under ett fruktträd som bär en apa, en hare och en fågel på ryggen.  Scenen hänvisar till en legend som berättar att fyra djur försökte ta reda på vem som var äldst.  Elefanten sa att trädet hade planterats när han var ung, apan sa att trädet var litet när han var ung, haren att han såg trädet som en planta när han var ung och fågeln hävdade att han hade burit frö från vilket trädet växte.  Så de andra djuren erkände att fågeln var den äldsta, och de fyra djuren levde sedan tillsammans i harmoni och levde för att hjälpa varandra att njuta av frukterna från trädet. 

Men som med många sägner så finns det flera variationer på den här också. En av dem är att Buddha berättade denna för sina lärjungar; en gång i en skog i Varanasi var det fyra djur som ifrågasatte ägandet av ett träd som de alla livnärde sig på. Det var en elefant, en kanin, en apa och en fågel (rapphöna). Elefanten sa att det var hans eftersom han såg det först, apan sa att det var hans eftersom han levde på frukterna från trädet. Kaninen i sin tur sa att det var hans för han levde på bladen från trädet redan då det var en liten planta. Rapphönan hävdade att trädet hade inte funnits om inte den hade spottat ut fröet när den åt frukten. De tre andra djuren bugade för rapphönan och betraktade den som sin storebror och de fyra djuren blev vänner och beslutade sig att dela på trädet i fredlig harmoni. Njuta av dess skönheten, dess doft och den näring de får av trädet liksom den skugga det ger. De andra djuren såg dem ofta så som skulpturen här visar och kallade dem för de fyra harmoniska bröderna. De fyra djuren betraktades som ett exempel för fred och harmoni. Det finns dessutom fler versioner där alla har en liten likhet med varandra och sensmoralen är Harmoni.

Efter att ha beundrat trädet och lyssnat på berättelsen om det vandrar vi in i skolan och tittar på de olika hantverken. Här är det färgning av garn.

Träsnideri.

Uppritning av mönster. Knappen som den här killen har på sin dräkt är inget vanligt idolporträtt utan en bild av kungafamiljen. Skulle vara kul att se någon tonåring i Sverige med en sådan på vår kung och drottning.

Bandvävning.

Sömnad.

Det hon håller på att sy är dessa traditionella skor.

Så blev det rast och eleverna strömmar ut på gården.

I det här klassrummet jobbades det med lera.

Broderi.

Med små, små styng förfärdigades det helt otroliga konstverk.

Vi passar också på att titta på området runt omkring skolan.

Hörde några barn som ropade, men kunde först inte se varifrån, men hittade till slut var rösterna kom. De vinkade för fullt och det såg lite kul ut med händerna som stack fram ur väggarna.

En liten restaurang och bar hade de här. Kanske inte den lyxigaste av dem.

Röka är mer eller mindre förbjudet i Bhutan men de tuggar något som heter doma istället. Förr var det endast överklassen som använde det men nu mera är det vanligt bland alla samhällsklasser och används var som helst och överallt. Det är betelnöt och kalk insvept i ett blad, det tuggas sedan tills det blir söndersmulat och en röd vätska kommer fram. När det sväljs känner man sig varm och därför brukar det kallas för det bhutanesiska värmesystemet. Den där röda vätskan brukar spottas ut och först när jag hörde det så förstod jag vad de röda fläckarna på trottoaren inne i Thimphu var för något. Innan dess så trodde jag att det var någon som droppat blod från ett sår, men kunde inte förstå varför det var på så många ställen.

När man tuggar doma får man ett så här charmigt leende.