Julkortsdags.

Hörde på radion i morse att i dag är sista chansen att posta julkorten om de ska hinna fram till jul – men då krävs det ett vanligt frimärke. Vilken tur att jag fick mina klara i tid och kunde skicka dem med julfrimärke redan tidigare.

Det har varit lite kämpigt i år, eftersom jag broderar mina julkort och min vänsterhand inte riktigt velat samarbeta. Men trägen vinner, och till slut lyckades jag både sy och montera dem. I år fick de bli utan ram – men hjärtat finns där ändå.

Försökte återskapa några kända konstverk – eller åtminstone fragment av dem och några motiv för att passa till mottagaren – men ugglan och ugglevantarna fick bli en alldeles egen julhälsning till en speciell vän. Tur att jag hann färdigställa dem innan handen sa stopp.

Förra året blev korten mer traditionella i tonen – med granar, stjärnor och tomtar som satte den rätta julkänslan. De fick en ram som gjorde dem lite högtidligare. I år blev det inte så mycket jul i korten,  med broderade motiv som bär på sin egen berättelse. 

Nu återstår bara att kurera influensan, så att jag hinner bli frisk till jul. Som tur var var maken pigg och kunde gå iväg och posta korten i tid – en riktig julklapp i sig. Kanske gör det mig extra tacksam över att allt blev klart, och att jag kan vila med gott samvete medan korten är på väg till sina mottagare. Julen får komma som den är, med broderade ugglor, gamla granar och nya traditioner.