Fotografiska

Vi var ute på en promenad i Tallinn, för varje gång vi är där så förändras staden. Promenerade förbi Balti Jaama Turg, som förr bara kallades för Ryska marknaden, nu är det stället helrenoverat och rymmer både restauranger och saluhall förutom försäljning av kläder och prylar.

Där i området finns det en hel del väggmålningar. till exempel den här havsörnen. Tanken med den målningen är att uppmärksamma den estniska havsörnen som är hotad på grund av mänsklig aktivitet.

På gaveln av samma hus finns den här, kom att tänka på låten, flickan och kråkan då jag såg den. Även om det där inte ser ut som en kråka.

Vi fortsatte till ett område där jag trodde att vi varit förut, men kände inte igen mig riktigt. Då var det ett ganska slummigt område, nu var här en hel del konst. Hittade  en utställning av Mikk Ollis, en gatufotograf från Boston.

Utställningen kallas Framåt eller bakåt? – En blick på gatufotografi och samhällsförändring.

Året är 2017. Boston fylls av röster, rörelser och kamerablixtar. Mitt i den storm av förändring som pågår, dokumenterar han historiens gång genom sin lins. Olli fångar människor, ögonblick och känslor som definierar en tid av motstånd och hopp.

Det här området kallas för Telliskivi Creative City är ett före detta industriområde som har omvandlats till ett kulturellt centrum med verkstäder, butiker, teatrar, kaféer och restauranger. På en gräsmatta står det en glasbubblan där en kvinna ligger och ser ut att tillbedja något.

Någon tar en selfie men vi fortsätter mot dagens mål som är Fotografiska. "Dance of Death with Endel aka Endel with a stick", är titeln på målningen och är en ordlek på estiska, där Endel både är ett traditionellt (men något gammaldags) manligt namn och slang för selfie.

Jag ser skylten Fotografiska på taket av ett hus lite längre fram,  svänger om hörnet och ser en stor väggmålning. Den där känner jag igen, säger jag.  Men maken säger att här har vi inte varit förr.

Trodde inte jag heller, för allt ser nytt och annorlunda ut men målningen är jag säker på att jag sett förut.

När jag kontrollerar bland mina bilder så stämmer det också, det har gått några år, så här såg det ut 2014. Samma ansikte men en annan restaurang. Den här målningen heter "Kvinnan" och är målad av gatukonstnären Alexandre Monteiro, hans artistnamn är Hopare. Den målades under Street Art Jam 2014  en färgsprakande händelse där konstnärer samlades för att skapa muralmålningar och graffiti i just den här stadsdelen. Evenemanget var en del av stadens initiativ att främja gatukonst och ge konstnärer en plattform att uttrycka sig på offentliga ytor.

En till stor målning har också kommit till.

Området, som då för elva år sedan precis hade börjat restaureras upp, har förändrats ganska rejält.  Då vi var här 2014 regnade det och det var ganska förfallet.

Mitt på det som nu är ett torg, fanns det en utställning.

Ställningen är kvar, har fått en konstgräsmatta och ett segel nya bilder hänger där.

I det här kreativa området finns alltså Fotografiska.

Då vi var här för elva år sedan var Fotografiska knappast påtänkt att finnas här i Tallinn, huset såg ut så här då. Huset kallades för Röda huset.

De har en takterrass med fantastisk utsikt över staden.

Villman äta grönt så finns det en Michelin Green Star-restaurang, men även ett fik på nedre botten.

Vi kikar in på gården på baksidan av huset, den gården används som uteservering på sommartid. Nu i maj var det ganska tomt på folk men desto fler målningar.

Dags att gå vidare.

Min rygg krånglar en del så ibland behöver jag sitta ner en stund och har upptäckt att det är inte bara en nackdel. Man hinner ta in och se lite mer.

Hamnar på återvägen tillbaka vid den där kupolen i början av inlägget och den bedjande kvinnan. Undrar lite över att hon fortfarande ligger kvar i sin lite ansträngande ställning. Går närmare och ser att kvinnan är faktiskt en docka, så hon ligger nog kvar där än och ber.

Hippt område

Vi fortsätter promenaden i regnet och kommer till där det varit lite fabriker och där det är en del stora industrihus, där växer det nu fram en del inneställen och där de lite modernare folket tycker om att vistas. Slitet men uppiffat  en förändringar är på gång.

Andra hus är det inte så mycket gjort åt men har en tydlig bohemisk charm och jag ser att det förekommer verksamhet där av något slag.

Där bara skalet av ett hus är kvar ramlar vi på en fotoutställning.

Bilder som väcker frågor och bilder som blicken har svårt att slita sig ifrån.

Känns som om det är passande väder för att bese denna utställning Och att regnet och vattendropparna borde vara här konstant. Även om du aldrig förstorar annars gör det gärna vid den här bilden så syns vattendropparna bättre. Det finns lite att läsa om utställningen  här. 

Foddy Allen ser ut att vara ett lika hippt inneställe som resten av de som håller till i området, ska enligt skylten i fönstret servera "street food". Har de lika bra fantasi som när skylten skapades så är det nog kreativ mat också.

Kan gissa att när vi återvänder hit något annat år så har hela områdets slitna industrilokaler förvandlats till populära ställen för de unga innefolket.

Kul skylt, undrar om man tar bort krysset över förbudet ibland eller om det är permanent tillåtet att köra in där numera.

Vi lämnar trähusområdet och börjar leta oss tillbaka mot gamla staden. Passerar över järnvägsspåren som kom till på 1870-talet och förband Tallinn med S:t Petersburg, den förbindelsen ledde till att fabrikerna börjde växa fram här.

Även här i utkanten av området finns det några av de klassiska Tallinnhusen med två symmetriska trähus som är åtskilda med ett trapphus i sten. Många av dem byggdes på 20 och 30 talet då det behövdes massor av bostäder åt alla arbetare som strömmade till för att arbeta i fabrikerna. 

En regning dag i Kalamaja.

 Vi har haft några dagar med fint men svalt väder i Tallinn men när vi vaknar den här morgonen så hör vi hur regnet trummar på taket uppe vid vårt vindsrum. Kikar ut och ser hur regnet strilar ner, men är man på resa så är det bara att spänna upp paraplyet och traska iväg ut.

Inte gör det väl så mycket med lite regn heller för det är då som man får lite fina blänk i kullerstenarna.

Arkitektur-, konst- och historieälskare och alla som vill uppleva den lite ruffigare sidan av vad Tallinn har att erbjuda i konstupplevelser, ska absolut besöka Kalamaja, en av de så kallade trähusstadsdelarnas gammaldags bostäder för arbetarklassen. För att hitta dit så går man över järnvägen vid stationen och försvinner iväg bakom ryska marknaden.

Där bakom finns det en hel del hus byggda i den gamla trähusstilen. Var i Estland 2004 och fick då berättat för mig att det var inte så lätt med renovering och upprustning av de här gamla husen. När ryssarna tog över så förlorade husägarna all rätt till sina hus och flera familjer blev inplacerade i dessa hus. Sedan när de rättmätiga ägarna fick tillbaka sina fastigheter så fick de i regel ett hus med hyresgäster som hade ett kontrakt med låg hyra. Dessa hade inget intresse av att renovera eller underhålla husen och ägaren hade inte kapital för att underhålla och renovera.

Många hus här är fortfarande omoderna och eldas med ved.

Vet tyvärr inte om raddan med utedass är i bruk fortfarande eller om det blivit någon modernisering men uthuslängorna finns ändå kvar.

Slitet men med viss patina.

Husen här hade förvisso gjort dig bättre utan bilar framför, men det är en levande stadsdel och moderna människor har i regel bil numera så det är bara att inse att de även vill parkera sin bil där de bor.

Många av husen är byggda i den klassiska stilen med två lika delar med en trappuppgång i mitten.

Regnet fortsätter med att förgylla vår dag och omgivning. Men det känns nästan som om det är en passande väderlek i den här stadsdelen.

Här har det brunnit men varför bry sig om att renovera mer än nödvändigt. Byta fönster och så är det klart.

Fler slitna hus.

Kul utbyggnad.

Sliten trapp men fin dörr, man tar en sak i sänder.

En naturlig papperskorg.