Promenad i Narva.

Det första som våra ögon fastnar på, när vi kommit förbi och runt hela stora tullanläggningen, är det här huset.

Det kallas för Veetorn Residential, vattentornhuset.  Från början var det tänkt att fungera som ett kombinerat bostadshus och vattentorn. Byggnaden ovanpå huset innehåller två stora vattenreservoarer men  har aldrig varit i bruk eftersom stadens rörsystem inte kunde hantera det tryck som skulle uppstå. 

Det byggdes 1969 och är ett exempel på brutalistisk arkitektur från Sovjetunionens era.

Vi är både trötta i benen och det suger lite i magen. Det är en varm dag och vi har gått ganska långt och är riktigt törstiga. 

Hittar ett litet ställe som heter Oven Café och de serverar även mat. Deras specialitet verkar vara bakelser för de säljs slut medans vi avnjuter en riktigt god Spagetti carbonara.

Sedan är vi redo för nya upptäckter. Vi ser att många hus vittnar om den sovjetiska byggnadsstilen.

Längst bort på den här gatan ligger, Voskresenskijkatedralen eller Uppståndelsekatedralen en estnisk-ortodox kyrka.

En del hus är i behov ar en riktigt rejäl upprustning eller så är de klara för rivning.

Vi går förbi ett dagis med passande dekor ovanför dörren.

Soptunnorna vaktas av en liten pigg figur.

Vi hittar Försoningsbänken, den står i parken vid kulturhuset. Den är mer än bara en sittplats utan ska vara ett symboliskt nav för möten, reflektion och samhörighet.

Vi har inte så mycket tid på oss innan tåget går tillbaka mot Tallinn, så vi bestämmer oss för att gå åt det håll stationen ligger.

Det finns en promenadväg, Joaoru Trai, som går utefter floden Narva. Här är det badförbud, gäller även hundar. Promenadvägen går över Joaoruön som ligger som en liten oas mitt i floden. Leden slingrar sig förbi Estlands östligaste punkt. 

Ser att det på båda sidor av floden sitter det några och fiskar. Vet inte säkert men gissar att det som ser ut som ett grönt litet lusthus egentligen är en vaktkur. Den har samma färg som de andra vaktkurerna utefter floden.

Kanten ner mot floden är markerad med gränsstolpar med jämna mellanrum.

Här där promenadvägen förr var en liten stig, där är det en rejäl trallstig byggd. Den är finansierad med EU-bidrag.

Bron som syns där framme är järnvägsbron över till Ryssland. Den gröna vaktkuren är också på Ryska sidan.

Någon där inne spanar säkert på oss.

Här där vi går upptäcktes den äldsta kända bosättningen i Narva-regionen. Det var folk som bosatte sig här när inlandsisen drog sig tillbaka för cirka 8000 år sedan.

Det kan vi läsa på en skylt som vi passerar.

På andra sidan av floden ligger Narva vattenkraftverk. Många i Estland är oroliga för att Ryssland ska strypa elöveföringen därifrån. Kraftverket utnyttjar floden Narvas vattenkraft för att generera elektricitet och har varit i drift sedan 1955. Anläggningen är en av de största vattenkraftverken i nordvästra Ryssland och har en kapacitet på 125 MW. Den är en del av det ryska energisystemet och bidrar till elförsörjningen i Leningrad och omkringliggande områden.

I slutet på promenadvägen kan man gå längst ut mot kanten av floden och där se hela järnvägsbron.

En rysk soldat patrullerar brofästet på Ryska sidan.

På estniska sidan ligger det en träningsanläggning av något slag. Fanns även en träningsbana för hundar bredvid. Vet inte om de är i bruk.

Nu är det dags för oss att återvända till stationen för hemresa. Resan hem tar tre timmar för det här tåget stannar på fler stationer på vägen.

Vid järnvägsstationen i Narva finns den här minnesplatsen för offren för den sovjetiska massdeportationerna som ägde rum 1941 -1949. Då deporterades tusentals estländare till Sibirien och andra delar av Sovjetunionen under mycket brutala förhållanden.

Fast vi åkte med ett lite modernare tåg än det här som står vid järnvägsstationen i Tallinn.

Bron över floden Narva.

Bron mellan Narva och Ivangorod är en del av E20. Den har länge varit en viktig handels- och resenärsrutt.

För att komma upp på bron från det här hållet så måste man gå en bra bit till pass och tullstationen. Att gena upp bredvid borgen går inte. Där är det ordentligt avspärrat med taggtråd och en gränsstolpe finns det där också.

Ända fram till 1 februari 2024 var bron öppen för biltrafik. Då stängdes den av Ryssland, under förespegling om att bron måste repareras. Det ska ta två år säg det, fast jag såg inga reparationsarbeten där nu. 

Fram tills dess så gick det bussresor från Narva till St Petersburg och det var en livlig biltrafik. Men efter Rysslands invasionskrig i Ukraina började den ryska passpolisen ta mycket god tid på sig för kontroll så det bildades enorma köer.

Nu är det helt avstängt inga bilar kan köra över. 

Ryska medborgare kan fortfarande korsa gränsen till fots över till Narva, men det finns begränsningar. De får bara passera här under vissa tider och bara dagtid.

När vi står och tittat ut över bron så ser vi att det är ganska många som går över. En del drar på "dramaten" och flera har resväskor. Gissar på att de varit över till Narva och handlat. Men EU:s sanktioner har gjort det svårare för ryska medborgare att handla i Estland, eftersom många ryska bankkort inte fungerar i väst. Trots detta har vissa ryska konsumenter hittat sätt att kringgå restriktionerna, exempelvis genom att använda personliga shoppare eller parallellimpor som Parallellimport ibland kallas.  

Här uppe kan man stå och titta över till Ryssland, det är inte längre än att det skulle gå att simma över.

Men  bäst att låta bli, för den ryska gränsbevakningen patrullerar på floden.

Vi tittar över till ryska sidan och de på andra sidan tittar på oss. Ser att det varit samarbeta mellan länderna för likadana gungor finns på estländska sidan.

I Narva, där majoriteten av invånarna är rysktalande, har kriget skapat en djup splittring i samhället. Många har starka band till Ryssland, medan andra, ofta de unga, identifierar sig mer med Estland och EU. Den av Estland förstärkta gränskontrollen, har gjort det svårare för Narvas invånare att resa till Ryssland. Dessutom har restriktioner på rysk media införts, vilket har förändrat informationsflödet för många rysktalande invånare. Samtidigt har propaganda och patriotiska firanden blivit mer framträdande, särskilt vid högtider som 9 maj, där ryska och estniska invånare firar på olika sätt

Färgglatt ryskt hus.

Renovering på gång.

Skyltar som tydligt visar att här får du inte åka.

Härifrån ser man avspärrningarna tydligt och var de gående får gå. Det är till vänster på bron, under taket. Två med väskor går där.

Ryssland har också reagerat på ukrainska symboler, som de flaggor som var med i förra blogginlägget. Generellt har ryska myndigheter varit kritiska mot offentliga visningar av ukrainska flaggor och andra symboler nära gränsen. Ryssland kallar det för provokationer.

För att komma till själva staden Narva måste vi gå runt hela pass- och tullanläggningen. 

Vi får traska på i en lång omväg för att komma till själva centrum, återkommer med lite mer om Narva i nästa inlägg.

Tåg till Narva

 Har varit i Tallinn så många gånger och flera gånger har vi pratat om att åka till Narva. 

Den här gången blev det av. Tågbiljetter bokade vi på nätet. Sedan var det bara att gå till järnvägsstation och leta reda på rätt spår. 

Inte så svårt det heller för det var ordentligt skyltat. 

Fanns till och med tågvärd på perrongen som berättade var i tåget vi skulle kliva på för att komma till rätt vagn, utan att vi behövde fråga. Tåget kom in i tid och avgick på minuten i rätt tid.

Vi hittade vår plats.

Vår tandläkare undrade vad vi skulle Narva att göra, åk till Tartu istället tyckte hon.

Tartu hette Dorpat förut och har en hel del svenska kopplingar, bland annat så grundades universitetet där av Gustav II Adolf,  vilket gjorde det till Sveriges andra universitet efter Uppsala. Ganska naturligt att Uppsala är vänort till Tartu.

Låter som en intressant plats det också, blir kanske en tur dit någon gång. 

Förstår att Estländarna inte tycker att Narva och vad Karl XII pysslade med där är av något speciellt intresse. Men för oss var det lite av historiens vingslag att komma dit och se. Veta att där var han på 1700-talet och bara tanken på hur han reste dit, utan tåg eller flyg. Han liksom vi kom från Reval, nuvarande Tallinn. Vi kunde ta tåget, men han och hans trupper fick använda sig av hästtransporter och marsch på isiga vintervägar. 

När Karl XII närmade sig Narva år 1700 mötte han en stad som vid den tiden kontrollerades av Ryssland under ledning av Tsar Peter den store. Vi kommer till en stad som är estnisk men där de flesta som bor där är av ryskt ursprung och talar ryska. Men trots att estniska är det officiella språket är det endast 4 % av invånarna har estniska som modersmål.

Efter 2,5 timmar är vi framme i Narva, det är den östligaste järnvägsstationen i Estland. Den öppnades redan 1870, förstördes under första världskriget, byggdes upp för att åter förstöras under andra världskriget. Den stationen som finns här nu byggdes upp under sovjettiden. Där inne finns det både passkontroll och tullkontor, men den avdelning är stängd eftersom inga tåg går över till Ryssland.

Nu är vi redo att utforska Narva.

Det första som vi träffar på är Alexanderkatedralen, den invigdes 1884, förstördes ganska rejält under andra världskriget. Hela staden drabbas enormt av de så kallade  Marsbombningarna 1944, då Sovjetiska flygvapnet förstörde nästan hela staden. Efter kriget byggdes staden i mer sovjetisk stil, men kyrkan fick stå orörd. De delar som fanns kvar användes som lager. Först under 90-talet har den börjat renoveras.

Vill man få bra överblick av de två fästningarna, Hermansborg på estniska sidan och Ivangorod på den ryska,  kan man gå till Femkronorsutsikten. Den ligger inte så lång från järnvägsstationen.

Platsen kallas så eftersom motivet finns på den gamla estninska femkronors sedeln. 

Numera har de Euro i Estland.

Putin verkar inte bry sig så mycket om sin fästning Ivangorod på den Ryska sidan, den ser ut att förfalla.

Hermannsborg, är en medeltida fästning med rötter som sträcker sig tillbaka till mitten av 1200-talet. Ursprungligen grundad omkring 1256 av Konungariket Danmark, först var där en fästningen i trä, senare byggdes den om i sten och tegel. På 1600-talet var den svenske militärarkitekter Erik Dahlberg involverad i moderniseringen av fästningen. Hans ritningar utgjorde grunden för den moderniserade försvarsbyggnaden, genom sina detaljerade perspektivritningar och tekniska planer skapade han en modell som möjliggjorde en effektiv konstruktion.

Det är lite fascinerande att stå här och tänka på hur det kunde ha sett ut då när den unge karl XII tågade in här med sin svenska armé för 350 år sedan.

Hur de lyckades besegra den ryska armén och tvinga dem till reträtt.

Inte så konstigt att den då 18-årige kungen kände sig oövervinnerlig och drog vidare mot Polen och Sachsen för att sedan fortsätta till Poltava.

Här vid Svenska Lejonet finns det till och med en informationstavla med svensk text.

Tyvärr gick det inte så bra för Karl XII och hans armé i Poltava. Ryssarna hade hunnit mobilisera sig och modernisera sin armé. Där och då förändrades maktbalansen i Europa, och Sverige förlorade sin status som en stormakt.

Uppe på Svenska terrassen och Svenska lejonet blickar vi ut över borgen. Ser att både EU-flaggan och den Ukrainska flaggan flankerar den estniska och vajar lite kaxigt ut mot Ryssland på andra sidan floden.

När vi kommer ner på gångvägen så ser vi att det flaggas lite mer provocerande på själva borgen.

Här kan man sitta och titta om det händer något på ryska sidan.

Ryssland svarar med lite ryska flaggor.

Här har vi bra överblick på bron över floden Narva.

Bron mellan Narva och Ivangorod är, eller som numera kan man säga var, en central gränsövergång som binder samman två städer med en djup, gemensam historia. Men vi tar mer om bron i nästa blogginlägg.

Vi promenerar bredvid borgen och fram mot bron.