Gyllene Cirkeln - fortsättning

Gullfoss, eller "Guldfallet", är ett av Islands mest ikoniska och kraftfulla vattenfall. Vattnet från glaciärälven Hvítá kastar sig ner i två etapper, totalt 32 meter, i en djup ravin. Namnet kommer från det guldskimrande skenet som ibland syns i vattnet när solen lyser på sedimenten. Under soliga dagar kan du nästan alltid se en regnbåge som sträcker sig över vattenfallet.

Vi var där en mycket solig dag men såg ingen regnbåge. Förra besöket här så var det regnväder, ingen regnbåge då heller. Men om du vill läsa lite om historien om vattenfallet så finns det i inlägget, så klicka bara här så kommer du dit. 

Vi låter oss imponeras av de enorma vattenmassorna.

Naturligtvis måste de förevigas.

Tittar man åt andra hållet så ser man vattnets kraft, hur det har grävt sig ner till en djup fåra i marken.

Bra om man inte försöker klättra utanför repen.

När vi sett oss mätta och även tagit en liten promenad bort dit där stänket från fallet gör att det känns som om solskenet snabbt blivit ombytt till regnväder, så far vi vidare mot nya mål.

Vi gör ett kort stopp vid grottan vid Laugarvatn.

Det är en av Islands sista bevarade grottbostäder där familjer bodde in i bergsväggarna så sent som för ett sekel sedan. Idag drivs besöksmålet av två lokalbor som erbjuder guidade turer á 30 minuter. Tanken är att vi ska dit och titta, men känner inte att vi vill tillbringa en halvtimme där för vi är egentligen på väg till Thingvellir. 

Så vi nöjer oss med att titta på håll och beundra landskapet där.

Þingvellir, eller Tingvalla som vi säger på svenska, är ett absolut måste på Island. Vi besökte platsen även på vår förra resa (läs mer om det här) och varje gång fascineras jag av dess dubbla arv som både historiskt monument och geologiskt underverk.

Det var här år 930 som vikingarna grundade världens första demokratiska parlament, Alltinget, en innovation som lade grunden för nordisk självstyrelse. Men Þingvellir är inte bara politikens vagga – den mäktiga ravinen är en synlig spricka i jordskorpan, en del av den mittatlantiska ryggen där de amerikanska och eurasiska kontinentalplattorna glider isär med cirka 2,5 cm per år. Sedan vårt senaste besök har sprickan alltså vidgats med runt 27,5 cm – en påtaglig påminnelse om jordens ständigt pågående rörelse.

Förra gången kom vi ner via ravinen, nu kommer vi in från andra hållet och är snabbt nere i dalen.

​Ordentliga gångvägar, så de tär lätt att gå här.

Vi är på väg mot den gamla tingsplatsen som finns där uppe vid flaggan.

Det är den centrala tingsplatsen, Lögberg (Lagberget), och är en upphöjd klippa med utmärkta akustiska förhållanden.   Här hölls lagstiftande och dömande församlingar, och den valde lagsagomannen föredrog tingsordningen så att alla närvarande kunde höra, ett tidigt exempel på öppen debatt och beslutsfattande.

Runt omkring Lögberg omges platsen av branta bergväggar och sprickor som vittnar om den mittatlantiska ryggen. Den geologiska miljön gav inte bara dramatik till sammankomsterna utan speglar hur natur och kultur möts på denna världsarvslista sedan 2004.

Den yngre generationen av oss upptäcker, på vägen dit, att det finns fina fiskemöjligheter här.

Såg också att på några ställen hade folk matat fiskarna med mynt.

Trots tydliga skyltar, fast de trodde kanske att förbudet bara gällde där skyltarna fanns.

Vi strosar runt och insuper den historiska miljön, försöker tänka mig tillbaka till 900-talet då det var fullt med folk här. En del hade rest i två veckor för att komma till tinget.

Lite kul med de olika nivåerna på området. Man får illusionen om att de har klättrat dit upp, men det är dit man kommer om man går i ravinen.

Vi går dit upp och kan blicka ut över området och den omkringliggande naturen.

Islands största sjö Þingvallavatn

Stannar på väg därifrån och beundrar sjön.

Dags att åka tillbaka till Selfoss. På vägen förundras vi över hur det pyser och ryker lite varstans ute i naturen.

Dagens rutt 

I nästa inlägg är vi i Selfoss, läs här

Strömmingsmarknad

Helsingfors Strömmingsmarknad är ett av Finlands äldsta traditionella evenemang. Marknaden har ordnats sedan år 1743. I år var den från den 6 till den 12 oktober.

Vi tog båten över, den där båten som de i Finland kallar för Sverigebåten och var där den 7 oktober. 

Vi tuffar in genom gattet vid fästningen Sveaborg. Ser inte så mycket av den eftersom vår balkong är åt andra hållet. Däremot ser vi att Helsingfors förändras. 

Bron där borta har jag inte sett förut. 

Det är en av de tre Kronbroarna som började anläggas 2021. De ska gå över öarna Knekten och Högholmen och det här är den längsta av de tre.

Var länge sedan jag kom med båt hit så det är inte så konstig då att jag inte sett bygget. Men den där lilla ön känner jag igen.

Viking Line är redan här.

Jag spanar bort mot Salutoret och där ser det ut som om kommersen redan är i full gång.

Här behöver vi inte hoppa av någon båt eller klättra upp för läskiga steg i berget. Nä, det finns både hiss och rulltrappa om man vill vara riktigt bekväm. Till hissen är det lång kö med barnvagnar och småbarnsfamiljer det är visst skollov i Finland.

Vi promenerar i alla fall iväg till Salutorget.  Helsingfors strömmingsmarknad har en lång historia, från början var marknadens fokus på mat och då framförallt fisk.

Men år 1891 beslöt guvernören att det på marknaden endast skulle säljas saltad fisk och då kom strömmingsmarknaden till. Den har alltid hållits på hösten eftersom strömmingen är bäst på sensommaren och hösten. Men det säljs även en hel del andra produkter här, men det  som lockar just den här veckan är mest fisk.

 Finns även många serveringar, allt från sushi till traditionella finska rätter. Den här glade mannen hade många kunder, stekt potatis och fisk lockade tydligen.

.

Klart han drar kunder med en fisk på huvudet.

Flera stora segelfartyg har också kommit hit.

Vi hade riktigt tur med vädret den måndag vi var där för på onsdagen blev det en rejäl höststorm så marknaden var tvungen att tillfälligt stängas. Att det hade regnat dagen innan såg vi på vattenpölarna när vi tog en liten promenad i solskenet.

Tittade på lite annat än fisk och mat, som det gamla pack - och tullhuset.

Några väggmålningar.

När man traskat runt kan man slå sig ner i solen  och pusta ut.

Marknaden vid Shau Kei Wan

Marknader utomlands är alltid spännande att besöka, allt är så annorlunda än hur det är här hemma.

Kött och fisk ligger fritt ute bland folk som går förbi. Kolla in de röda hinkarna som hänger där vid all mat.

Jag har sett dem förr men inte förrän nu så har jag förstått vad de var till för. Med en finurlig upphängning i ett rep med en vattenflaska som motvikt, fungerar de som kassaapparat. Man drar bara ner den och lägger i pengarna och hämtar upp växelpengarna, gärna med lite fiskkladdiga handskar.

Köttet styckas ute vid gatan.

Fiskhandlare.

Butikerna, eller snarare stånden, är en familjeangelägenhet. Här med tre generationer.

Kyckling i olika kulörer.

Mer fisk. 

Massor med frukt och grönsaker sälj också här.

Fisk, fisk, fisk

Fortsätter promenaden på marknaden med vår vän Hassan. Nu har vi gått över till fiskavdelningen. Vet inte, men de här små som ser mest ut som silver tror jag är sardiner. Är det någon som vet?

Fisk är gott och även kul att se, fast även här är det, människorna som är intresantast.

Inte många sorter av fiskarna som jag känner igen, men bläckfisken är lätt att identifiera. 

Det här är en snake fish, så vackert mönstrad den är.

De här två blir nog bra till kvällens middag.

Det ligger fisk överallt, även på golvet.

Längst in i marknaden hålls det en fiskeauktion. Trängseln där är stor, men Hassan makar undan folk så att jag kan klämma in mig längst fram.

Försäljning går undan.

Titta här!  Säger Hassan, räkor.

Någon köper bläckfisk. 

Den här hummern ser bra ut.

En haj kikar fram ur en låda.

Fiskehamnen och fiskemarknad

I dag tog vi en promenad bort till fiskehamnen. Här är det  härligt rörigt och jag får en känsla av att ha hamnat i någon filminspelning, eller tillbakakastad i tiden. Indiana Jones dyker upp i huvudet.

Mer speciellt blev det då jag rundade hörnet och kom ner till själva fiskehamnen.

Det var liv och rörelse och massor med folk.

Hade det inte varit bilar där så skulle man kunna tro att jag gjort en tidsresa.

Folk vadade ut till båtarna som kom in med sin fångst, alla ville ha del av de bästa fiskarna.

Några står även där ute i vattnet och bara pratar och umgås.

Andra vadar längre och längre ut för att möta båtarna på väg in och vara först på de bästa fångsterna.

Det är som ett skådespel för mig men vardagen för de som bor här.

Ingen är heller varken sur eller irriterad för att jag fotar. Snarare tvärtom.

En hel del handel är det även här.

Inte bara fisk som säljs.

Även grönsaker finns till salu, man kan komponera hela måltiden på samma ställe..

Men mest fisk förstås.

Dagens inköp bärs elegant på huvudet.

Fast en del tar det bara lugnt.

_______________________________________Även här finns det katter.