72 H

Nu blir det lite reklam. ;)

Det finns ett bageri i Aten som heter 72H Bakery, det är ett hantverksbageri som fokuserar på traditionella metoder och långsam jäsning av surdeg. Namnet 72H kommer från deras unika process där de låter degen jäsa i 72 timmar innan den bakas ut, det ger brödet en djupare smak och bättre textur.

Bageriet är en del av Ergon House i Aten.

Det är känt för sina högkvalitativa bakverk och bröd, en rolig detalj är att vissa gäster har sagt att man kan känna doften av kanel redan innan man ser bageriet, stämde kanske inte men doften av bröd som spred sig ut på gatan var härlig.

Det är så populärt att det nästan alltid är kö utanför, det var i alla fall kö varje gång vi gick förbi där och vi gick ofta förbi för det låg nära vårt hotell. Men det är värt väntan, eftersom brödet och bakverken är av högsta kvalitet och gjorda med omsorg.

Även hotellet är värt att nämnas, vi fick tipset av en släkting som bor i Frankrike men som i sin tur har en släkting som bor i Aten. Det tipset tackade vi verkligen för, hotellet ligger mitt i Plaka och med gångavstånd till det mesta. Fin utsikt därifrån också.

Hotellet  är känt för sin kombination av boende och gastronomi, där man kan njuta av en modern marknadsplats med färska råvaror, en restaurang som är en modern version av en Agora, en marknadsplats med färska råvaror, en slaktare, en fiskhandlare och ett eget kafferosteri. Restaurangen har fokus på lokala och hantverksmässiga produkter.

Rummen är trevliga  och vi fick en liten kasse med överraskningar som välkomstpresent.   

Men det som är lite extra speciellt med det här hotellet är frukosten.

Du väljer fritt från brunchmatsedeln. Så gott och så rikliga portioner. Så här vackert serveras yoghurten. Någon kommenterade att det var inte mycket yoghurt, men den ligger under och räckte med råge att dela på.

Brödet  kommer naturligtvis från deras bageri 72 H, det var så gott att vi köpte en limpa med hem och ångrar att vi inte fyllde resväskan med bröd .  ;)

En egen butik och saluhall finns det även. 

Den här bilden är tagen vid frukost, övrig tid är det alltid fullsatt i den här populära restaurangen.

Varma dagar var det kö vid den gulliga glassbilen.

Nu blir det inte mer Aten..............................tror jag.

Har du druckit grönländskt kaffe?

Restaurangen på Arctic hotel heter Ulo och det finns en speciell grönländsk kniv som heter ulu 

En ulu är en universalkniv som traditionellt används av inuitkvinnor. Ulu betyder också kvinnans kniv. Den används i så till en mängd olika saker som att flå och rengöra djur, klippa ett barns hår, skära mat och ibland till och med trimma block av snö och is som används för att bygga en iglo.

Restaurangen som vi ska äta på i dag heter Ulo, troligtvis en lek med orden Ilulossa och Ulu. De har den kniven som en symbol för restaurangen.

Den syns även ofta i konsten.

Fast vi behöver inte använda den kniven nu när vi ska äta middag. I dag har vi inte tänkt äta hälleflundra. Visst är hälleflundra gott men kanske inte sju av sju dagar i veckan. En vän till mig sa; "Tänk att tycka det är tjatigt med hälleflundra!". Jo, blir lite så. 

Vad säg om att testa en grönländsk hamburgare. Det blir en "Arctic burger" på ren, myskoxe och lamm. Jag förstår varför den är så dyr, det är sallad och tomat till den också  det är dyrt.

Skämt å sido, det är dyrt på Grönland runt 400 skr för en burgare, men så smakar den otroligt gott. Kocken berättade att de testat sig fram i två år innan de hittade den perfekta blandningen av de olika köttsorterna. Myskoxe är väldigt torrt kött, så även ren så det behövs lamm för att få den saftig och god att äta.  

Kaffe på maten är alltid gott och är vi på Grönland så måste man testa det som kallas för grönländskt kaffe.

Här är historien om den och hur den görs.

Kan bara säga att den var mycket god. 

.

Mera om Grönland

Kaffetåren den bästa är.

Dagens regnskur kom då vi skulle åka iväg på kaffetur, vi skulle alltså få en guidad visning av en kaffeplantage och hur hela proceduren från  kaffeböna till kaffekopp går till. Såg att det även fanns turer där man fick inblick i både kakaobönans väg till choklad och hur man tog till vara på sockerröret och tänkte att det var ju synd att vi inte bokat en sådan tur.

Men gjort är gjort tänkte jag och det regnar ju ändå, väl framme frågade vår guide vem det var som hade bokar Uber, för den var redan framkörd för hämtning. Han var en skojfrisk person för transporten var en provtur i den gamla klassiska oxkärran.

Efter att alla som ville åka oxkärra hade klarar av det var det dags för lite undervisning och samtidigt slutade det regna. Och tänk sådan tur vi hade, trots att det i vår programbeskrivning bara skulle vara kaffe så fick vi en tur som innefattade alla de tre varianterna. Vi börjar med kakaobönan. Frukten är stor och de små kakaobönorna ligger inuti den. Vi får veta att dessa små frön är giftiga för apor och de första som testade att äta fröna dog. De andra aporna var läraktiga och insåg snabbt att det där äter vi inte. Så kom inte och säg att apor är dumma, för kunskapen har de tydligen vidarebefordrat till nya generationer.

Sedan fick vi vara med om hela proceduren av sortering, rostning...

...och hur man malde dessa bönor för hand.

Malde ner dem till en jämn och tjock smet. Blandar man sedan ut denna smet med lite olja och som här banan blir det en helt underbar smakupplevelse. 

På tal om smakupplevelse så kom de bananer, som vi fick plocka direkt från bananklasarna och som hade fått mogna ute i solen, också väldigt högt upp på listan av goda smaker.  Den godaste banan jag någonsin ätit, sa Tilda.x

Sedan var det dags för lite drickchoklad. Lite chili i och det smakade underbart gott.

Vi lämnar kakaobönan och går vidare till sockerrören. Här görs det inte så mycket med dem mer än att skörda några sockerrör och pressa ur saften ur dem. Fast det är  förstås inte så bara. Det krävs några starka armar för att få ut lite saft så att vi får smaka.

Länk till hur jobbigt det är att få ur den goda sockerrörssaften. Klicka HÄR. Den är inte så lång så klicka gärna in och titta.

Sedan vi  stärkt oss med sockerrörssaft, spetsad med lite lime är det dags att vandra över till kaffeavdelningen på plantagen. Där börjar allt med en sådan här lite paraplyformad planta.

Den får växa till sig och bli till kaffebönor. När de blir röda är de mogna.

De plockas sedan för hand av säsongsarbetare.

De fyller dessa fyrkantiga mått och får ungefär 2$ per tråg.

Vi behöver inte plocka bönorna till vårt kaffe,  tur det för just nu är de inte mogna. Men kaffe ska det bli, nymalet dessutom.

Kaffet ska byggas på traditionellt sätt.  Först kokas vattnet upp till 90 grader och hälls över det nymalda kaffet, där verkar kaffet få eget liv. Bubblar och rör sig,  får stå så och dra i 4-5 minuter. Sedan är det dags att sila kaffet genom ett filter. På så sätt tas alla aromer och smaker tillvara och inte bara silas igenom som det blir i våra kaffebryggare.

Sedan smakar det gott med en kopp kaffe.

Jag vill ju ha socker i kaffet.

Dags för en liten fikastund.

Gott med lite kaffe efter maten.

Men jag vill ju ha socker i mitt kaffe. Att de aldrig lär sig det, får väl fixa det själv.

Lite svårt att få ner det i koppen.

Får väl ta det direkt i näbben då.