Mera nostalgi i Motala.

Vi har vilat klart på museet i Motala och fortsätter. Vi tog en paus i jukeboxhörnan i förra inlägget. Tyvärr hade vi inga mynt till jukeboxen, så Rolling Stones får vi lyssna på någon annan gång.

Här finns även den magiska korvmaskinen. Den har en kul historia. I reklamen sas det : Stoppa in fyra kronor i automaten så kommer det ut en varmkorv med bröd och en påse senap.

Mikron kom till Sverige i mitten på 70-talet, då kom Husqvarnafabriken på den ljusa idéen att de skulle uppfinna en varmkorvs-automat.

En lysande idé kan tänkas, men precis innan maskinen skulle presenteras för ledningen på Husqvarnafabrikens ledning upptäckte de ett litet fel. Ett glapp i en tangent. Paniken var stor, men man löste problemet genom att be företagets kortaste anställd, "Allan i Skogen" att krypa in och gömma sig inne i maskinen och manuellt trycka på tangenten som felade under själva demonstrationen. Problemet var dock att det blev väldigt varmt där inne då mikron var igång, så till slut tappade Allan tålamodet och viskade "har de gått än?" Tyvärr var cheferna fortfarande kvar.

Ingen musik och ingen korv för oss, men här på museet fanns fortfarande massor kvar att se. Vi tar en titt på en väldigt speciell flakmoppe. En Monark/Cadillac med en Cadillacmotor på 400 hk. Blev nog snabbleverans med den moppen.

Gick inte lika fort med leveranserna med den här.

På tal om bilar med rejäl motor så står här "Zlatanbilen". En Mercedes-Benz CL65 AMG 2008, 612 hk och all utrustning som gick att få då. Stolarna är till och med konstruerade som massagestolar. 

Bredvid den bilen hittar vi en med måsvingar. Mercedes-Benz SLS AMG, 571 hk.

Inte lika exklusiv men lite udda är Blue Peter. Den har också en speciell historia. Bill Rose var en man som tjänstgjorde som hemvärnsman inom luftförsvaret under kriget. Under långa timmars väntan vid kusten samlade han virke som flöt iland med tanken på att  kunna bygga sin drömbil. När han fått ihop tillräckligt köpte han en sliten Austin Seven, 1937-års modell för 4 pund. Tog bort karossen och började bygga sin drömskapelse.

Bilen tjänade under många år som vardagsbil år familjen Rose ända tills frun i huset tröttnade på den och ställde ultimatum jag eller bilen. Bill valde hustrun och bilen såldes.

Om man inte vill ha en båtbil så kanske husvagn lockar. Det lockade i alla fall familjen Norén i Boxholm. De åkte iväg för att köpa en, men hittade ingen som de gillade så far i huset som var möbelsnickrare beslutade sig för att bygga en egen. Så blev det också, sommaren 1959 var den klar, döptes till Rullebo. Den tjänade familjen väl ända fram till 1967 då högertrafiken kom. Dörren satt då på fel sida  och vagnen ställdes undan. Nu är den utlånad av familjen till motormuseet.

Vi traskar vidare till radio och TV-avdelningen.

Många modeller har passerat genom vårt hem också, från den första svartvita till den nuvarande stora med platt skärm. Nu har många en TV i varje rum, minns när jag var liten och man samlades hemma hos någon lycklig tv-ägare och såg på Humle och Dumle, Sigges Cirkus och Andy Pandy. För att inte tala om när det var 10.000 kronorsfrågan, då åkte hela familjen in till stan, som då var Östhammar, och gick på café för att lära oss vad en slamkrypare var.

När vi skulle ringa på den tiden så kopplades samtalen fram via en bemannad telefonväxel, minns att vårt telefonnummer var Forsmark 18.

En liten nätt mobiltelefon.

Vi fortsätter in till fotoavdelningen. Butiken ser ut att vara välförsedd med film.

Gillar man gamla kameror, och det är ju klart man gör, så finns det många att titta på här.

De flesta står i glasmontrar så de blänker en massa och är svåra att fotografera.

En bärbar diaprojektor från 60-talet.

Även i själva hotelldelen finns det en hel del intressanta saker utställda, så vi lämnar själva museet. Bra att det finns exakt avstånd till utgången angivet.

Vem mins inte de trekantiga mjölkförpackningarna, Tetra, som var nästan omöjliga att lyfta med en hand. Speciellt då de var lite fuktiga i kyldisken och med en liten barnahand, men spännande var det då mjölkflaskorna försvann. Fast jag som nyss hade flyttat från lilla lantliga Forsmark, där vi hämtade mjölken i mjölkkrukor i brukets ladugård, jag tyckte även att mjölkflaskorna var moderna och lite kul var det att få trycka ner förseglingen i toppen på flaskan.

Filmstjärnekort eller Filmisar som vi kallade dem, finns även att beskåda här i montrarna. En högoddsare var nog Lassie.

Doris Day kommer jag ihåg att jag samlade på, har till och med ett sådant kort kvar. 

Minns du om du var team Tommy Steele eller team Elvis Presley?  Nä, troligtvis inte om du inte var ung på 50-talet. Under några år på 1950-talet var det Tommy Steele som var den starkast lysande stjärnan av de två herrarna Tommy och Elvis.

Året 1958, utlyste tidningen Bildjournalen en omröstning mellan Tommy Steele och Elvis Presley. Jag höll på Tommy, kanske mest för att brorsan röstade på Elvis och till min stora lycka så vann Tommy och utsågs i och med detta till den ”riktige rockkungen”.  Många, många år senare så fick jag till och med se min forna idol i verkligheten i en musical i London.

Jag var nyss upp på vinden och letade reda på en gammal Bildjournalen, fast min är från 1965 och då var det Beatles om var de stora idolerna.

Ringo hade precis blivit pappa.

Och Hurra, nu är hårvolmarnas tid förbi, inga frallor i håret och vi får ha tofsar. 

Och i skrivande stund har jag fått ett extra stöd här i livet, kan ställa undan kryckorna och gå lite stadigare.

Nyfiken på Copacabana.

Vi bor i Copacabana  och de första vi tänker göra i Rio är att utforska och kolla in hur det ser ut på Copacabanastranden.

Rioborna är morgonpigga och innan vi ens hunnit äta frukost så är det många som badar och är ute på sina paddelbrädor.

Många tar sig en promenad utefter den fyra kilometer långa stranden.

Bygga sandslott är inte bara något för barnen.

Matserveringarna och barerna börjar öppna.

Mera dricka anländer.

I dag då solen hänger bakom diset så kanske inte den paraplyförsäljaren har så stor framgång, bättre gick det nog dagen innan.

Det inte färdigbyggda bild och ljudmuseet har ett lite eget utseende.

Försäljarna börjar komma och lägger ut sina produkter till beskådan.

Fler sandslott.

Trottoaren har sitt lite speciella mönster.

Det mönstret går igen på souvenirerna.

Köp, köp, köp!

Glad väskförsäljare, han hade lite roliga väskor där hela väskan var sydd av dragkedjor.

Det eleganta och 5-stjärniga Belmond Copacabana Palace erbjuder lyxiga rum med marmorbadrum och panoramautsikt över havet.

Forte Duque de Caxias tronar längst bort, ser att det finns en gångväg utefter klippan så vi går dit.

Här är det fin utsikt utöver hela långa stranden.

Morgonrastning.

Gångvägen slingrar iväg runt klippan.

Den gick inte runt hela klippan utan tar slut och där träffar vi på några fiskare.

Brädpadling är väldigt populärt här.

Fina vågor att surfa på också.

Verkar som om husse är mer intresserad av att få kontakt än vad hunden är.

Så var det under strecket och vad var då typiskt för Rio de Janeiro_________________________

Vad gör man en regning dag.

Räddningen en regnig dag kan vara att gå på museum.

Det är fritt inträde till Orkney museum och det är även helt klart värt ett besök.

Det fanns en hel massa intressant att upptäcka där. Öarnas historia och även lite om hur staden såg ut förr.

Med en sådan här uppmaning, så kände jag mig manad att lägga i en slant.

Kul med gamla saker man känner igen. en sådan där Yiew master hade vår familj då jag var barn och en modernare version hade mina barn.

Sedan skyndade vi vidare...

...mot nya upptäckter.