Strandpromenad

Efter en god frukost lämnade vi den underhållande fågeln och tog en morgonpromenad på stranden.

Det är varmt, väldigt varmt så promenadtakten är inte speciellt hög men tillräckligt för att bli svettig. Ser ut som om vi ska få ett litet svalkande regn.

Några fåglar är ute på jakt efter lite fisk till frukost.

Den här pelikanen ser ut att ha siktat något gott. 

Fast det verkar som om någon annan fått fatt på fångsten.

Det finns spår i sanden, någon har gått här före oss.

Den reumatiska sjukdom som jag nyligen fått, begränsar mig något så ibland måste jag sätta mig ner för att vila lite. Jag hittar ett nedfallet träd där jag kan sitta och vila medans maken går vidare.

Men då kan man passa på att titta på det lilla runt omkring. En liten spindel hoppar runt på trädstammen.

Här får jag också svar på vem som gjort spåren i sanden. Det finns en hel del små, små krabbor på stranden, men man ser inte så mycket av dem för de gräver ner sig i sanden.  Gräver små hålor och kastar upp sanden i ett dekorativt mönster.

Krabborna är väldigt lättskrämda och bara jag rör mig det minsta så försvinner de ner i sin lilla håla.

Vips så är de borta.

Jag har vilat klart och maken kommer tillbaka.

Och vi fortsätter vår promenad fast nu åt andra hållet. Regnet som såg ut att vara på gång, det ångrade sig och det blev en till solig dag.

Isabella, saltvattensjö och pingviner.

Vi har ankrat vid Targus Cove som är en naturlig hamn där valfångstmän och pirater genom tiderna sökt lä. De klättrade ofta upp på klipporna och ristade in skeppens namn.

Vi ska göra en landstigning på ön Isabella vid Urbina Bay för att göra en vandring upp till Darwins saltvattensjö.

Sjön har underjordisk förbindelse med havet.

Promenaden upp till kraterkanten här var inte så lång,  vill man se hela sjön och även få den med utsikt ut över havet så finns det en fin vandringsled som leder högre upp. Halva vår grupp fortsatte stigen uppåt, men jag hade hört att det kunde vankas pingviner vid den här ön så jag valde den korta vandringen och tittade på sjön härifrån.

Här vid kraterkanten ligger det en mängd små runda stenar som mest ser ut som något haren har lämnat efter sig. Fast det är lava, lava som träffat på regn eller fukt och bildat små runda kulor.

Men nu går vi ner och tar en gummibåtstur innan det blir för mörkt. Det första vi träffar på är en skarv som sitter och torkar sina små förkrymta vingar.

Ett sjölejon ligger på klippan och ser ut att ha det rejält tråkigt.

Men får något att titta på då vi kommer sakta gungandes förbi, kikar lite nyfiket upp på oss.

Strax efter får jag bevis för att jag valde rätt som tog gummibåtsturen, för vad har vi där uppe på klippan om inte tre stycken galapagospingviner.

Även de tycker att det är lite intressant med besök.

-Kolla, vi har besök.

-Bäst att göra sig lite fin då.

-Så där, ta en bild nu då.

Vi lämnar pingvinerna och gungar vidare.

Har man skarp blick kan se att det finns en hel del djurliv vid bergväggen, till höger några häckande skarvar och framför gottöppningen tre pingviner.

Vi tar oss försiktigt närmare. En av skarvarna ligger på ägg.

Även pingvinerna kommer vi ganska nära.

Kvällen sänker sig och snart är det dags att återvända till vår båt, men än silar solen sig ner mot havet.

Men innan vi återvänder så träffar vi på ytterligare några pingviner, vilken härligt lyckad tur det blev.

Fast nu börjar det bli lite för mörkt,  solen sänder iväg sina sista strålar mot klippkanten...

...där en ensam pelikan sitter och njuter av den lite svalkande kvällsbrisen.

Fortsätter med lite fåglar

Fågellivet var rikligt på Galapagos. Den blåfotade sulan har jag visat förut, då den satt och visade upp sina blåa fötter, den är en god flygare också och man kan se de blå även då.

Mäktigt är det att se när de kommer i samlad flock och är ute på fisketur.

Blir lätt att man bara stannar upp och tittar då.

Men då de stannar upp i luften och vänder näbben nedåt, då får man vara snabb i vändningarna.

Alla på en gång försvinner ner under ytan.

För att komma upp igen...

...och segla iväg.

Kvar på stranden sitter en ensam pelikan.

En jättesköldpadda har kommit upp från sitt bad och försvunnit in bland buskarna.

Och vi traskar iväg för att se om det finns några flamingos på den här ön nu.

En stilla tur i lagunen

Black Turtle Cove är en förtrollande vacker lagun på ön Santa Ctuz på Galapagos, att få åka in där i en gummibåt, stänga av motorn och sakta glida runt omsluten av mangroveskog är en njutning.

Tyst, tyst glider vi runt och iakttar djurlivet, en pelikan sitter och putsar sina fjädrar.

I ett annat träd sitter en galapagosalbatross och vilar.

Letar man i grenverken av mangroveskogen så kan man få syn på en lavahäger också. Den smälter fint in i bland de mörka grenarna.

Tyvärr finns det annat som också smälter in lite för bra i dessa grenar.

Plast hör inte hemma här så det rensar vi bort. Plasten kan allvarligt skada sköldpaddorna, de har en frizon i den här lagunen.

Förutom alla hajar, rockor och andra fiskar som vi skymtar under ytan då vi glider runt, så ska det finnas en hel del sköldpaddor också.

Det plaskar till lite bredvid vår båt och se där en liten fena sticker upp.

Strax efter dyker även ett litet huvud upp, någon som hämtar lite luft.

Vi paddlar oss längre in i lagunen.

Där inne bland rötter och grenar är det många sköldpaddor som håller till. Finns tydligen mycket gott att äta där.

Blir också fina speglingar från grenverken.

Pelikanen har tydligen putsat klart sina fjädrar och tänker byta spaningsplats.

Häftig landning.

Det var en mycket fin och stillsam tur inne i lagunen.

Santa Cruz

Efter besöket på forskningsstationen tar vi en liten promenad i Santa Cruz. Här har t.o.m pingvinerna blå fötter. I alla fall de i presentbutiken.

Charles Darwins ande vilar över staden. 

En väggmålning klarar jag inte av att gå förbi utan att fota .

Bommulsträd, blomman liknar en hibiskusblomma.

Vägen ner till stranden.

Innan hon vände blad trodde jag det var en skyltdocka, måste ha varit en bra bok som fångade hennes intresse så.

Plötsligt,  mitt framför mig sitter en pelikan, mitt i stan.

Den uppskattade inte mitt sällskap så värst mycket,  utan lyfter och landar i ett närliggande träd.

När jag så ser mig omkring, upptäcker jag att det där inte var den enda pelikanen.

Flera stycken håller till där vid den lilla hamnen som fiskebåtarna brukar komma in. Pelikanerna flyger en sväng och kommer även åter.

Trotts att det finns gott om grenar att slå sig ner på väljer en som kommer för nära rivalens gren. 

När revirstriden är över putsar segraren fjädrarna, tur de kan vrida halsen nästan helt runt. 

Förloraren, söker sin tillflykt till busshållplatsens tak.

Gråter kanske inte men ser lite slokörad ut.

Kul klotter.

Lite längre fram möter vi en liten filur som ser ut att ha ett skrämmande smil...

...skulle inte behöva mask på ett Halloweenparty. Men den var inte farlig, havsleguanerna verkar leva ett stillsamt liv.

Hittar ytterligare en väggmålning.

Nu har vi fått nog av stadsliv och under den nedåtgående solen återvänder vi till havs och vårt väntande fartyg.