Sommarminnen

Sommaren börjar gå mot sitt slut, en sommar fylld av både värme, glädje och annat lite otrevigt som åter på kryckor och borrelia, men det är det roliga som får bli kvar i minnet.

Ett trevligt minne var en tur som startade Malmköping,  Där tog vi en solig promenad på Harmonirundan. På station 7 skulle man tänka till. Vi tänkte och gick vidare.

Promenerade runt och kände in idyllen av småstad.

Färg stod det, men det var nog färg som saknades.

Vid Stora torget står kanonerna från Södermanlands regemente kvar som dekoration. 

I Malmköping finns det gott om bänkar att vila på.

På den här kan man slå sig ner  och titta ut över Malma hed, där tränade soldaterna på 1700-talet och ända in på 1920-talet.  Kan tänka mig att det blev varmt och svettigt i deras vadmalsuniformer en solig dag.

Vi promenerade vidare och såg att det här huset fortfarande inte är till salu. Fast texten ovanför dörren börjar blekna nu.

Även den här gången som vi är i Malmköping är fotomuseet stängt. Har bara öppet på onsdagar. Får välja att åka dit på en onsdag nästa gång.

Är man intresserad av veteranplöjning så kan man bege sig till Snösvad den 7 september.

På kvällen, före middagen, var det skönt att svalka sig med en drink i hotellets trädgård.

Maten var god och riklig.

Blev även ett besök Hälleforsnäs i juli. Ett nyrenoverat bruksområde.

Där skulle det finnas så mycket av se och göra,  synd bara att det endast var mejeriet med ostbutik som var öppen. Det var ändå mitt i semesternmånaden juli och många som kommit dit. 

Men ostbutiken var ändå värd resan dit. Raketost hade de visserligen inte,  men en bit av en mycket god ost fick följa med därifrån.

På ängen utanför hade någon jätte börjar gräva sig en grop.

Resan vidare gick över Kvicksundsbron, inget speciellt hände där, men det var dags för en bensträckare bara.

Ett stopp vid Sttrömsholms slott tog vi också.

Vi hamnade även i Engelsberg den här sommaren.  Där vajade svenska flaggan i sommarvinden.

Hittade skulpturparken där.

Änderna i dammen hade här fått sällskap av sälar, de tyckte nog att dessa var lite stela av sig. Saknade nog social kompetens.

Även tulpanerna hade stelnat något, men vissnade inte i första taget. "Forever young" kallade konstnären Ann-Britt  Hasselgren sitt verk. Hon har även humor för det fanns en tillägsskylt med texten, " Hoppas inte rådjuren blir besvikna".

Spegelpyramid, men den hette något annat. 

Natten tillbringade vi i Sätra brunn.

Blev ett kort besök vid Hjälstaviken, men stannade vid fel parkeringen och när vi upptäckte det var det redan förmiddag och för varmt att skåda fågel. Så det får bli ett besök  en annan gång.

Såg fågel i alla fall. 

Dottern fyllde 50 år i slutet av juli och firades rejält, vi köpte vin på barnens födelseår när de var små och nu var det dags att öppna hennes årgångsvin.  Det hade klarat lagringen alldeles utmärkt.

Eftersom festen var nära Örebro så blev det ett besök på slottet där.

Trevlig utställningen om häxor hade de på slottet.

Testade där inne hur bra kameran i min nya mobil var i mörkret,  gick ju riktigt bra. 

Det här rummet var dessutom helt mörkt.

Blev även lite spådom om framtiden vid spåbordet.

Även Örebro har bänkar om man behöver vila benen.

Och i Örebro kan alla få ett bord på puben.

Hann även vara lite i stugan landet och titta på fåglarna i sommar. 

Sådde ett frö i våras, nu får jag skörda. Sår nog två nästa vår. ;)

Blev långt men sommaren var lång och är inte riktigt slut än.

Är nu i Gävle och ska besöka det nyrenoverade järnvägsmuseet i morgon.  Blir kanske ett blogginlägg av det, vi får se.

Fine dining på grönländska och när man jagar en stjärna.

Vi startar med en av restaurangens signaturdrinkar. Smakrik och kyld med glaciäris, så klart.

En del av smaksättningen var från den här burken. Huvudingrediensen plockas i naturen och får smaksätta vodkan under lång tid.

De första fyra smårätterna får vi serverade där i baren.

Till maten serveras väl utvalda viner som ska stämma perfekt med maträtten.

Det här är salladslök med krabba och tomater, vackert upplagd och serverad på en bädd av mossa.

Samtidigt får vi in en liten rätt med lamm och caviar. Kan ju bara säga att dessa smårätter verkligen retade smaklökarna.

Sedan kommer  det in renhjärta med rabarber serverat på valnötter. Valnötterna blev kvar för min man tycker inte de är så goda och jag är lite överkänslig för just valnötter. Bäst att lämna dem.

Sedan kommer vi till det äventyrliga. Mattak.

Mattak är en traditionell rätt från Grönland, som består av valhud och späck, Det är en viktig del av den inuitiska kosten och äts ofta rå. Mattak har en tuggig konsistens och en smak som kan beskrivas som en blandning av nötter och fisk. Det är rikt på vitaminer och näringsämnen, vilket gör det till en värdefull näringskälla i de arktiska regionerna.

Här är den visserligen serverad med restaurangens eleganta finnes och på två stenar från naturen, men jag kan säga att den maträtten kommer jag inte beställa in fler gånger. Det räcker med att ha fått testa den en gång, men samtidigt glad att ha fått göra det.

Därefter förflyttar vi oss till bordet. In kommer brödet, nybakat och väldoftande. Bröd som kommer in före maten brukar inte få så mycket uppmärksamhet, men det här förtjänar nästan en egen sida. Så gott och även vackert. 

Vi får två olika och jag känner nästan smaken och doften då jag ser bilderna. 

Hovmästaren berättar att de använder grönländska produkter i så stor utsträckning som möjligt. Det som vi inte kan få tag på lokalt kommer från andra nordiska länder.

Våra råvaror kommer från hela Grönland, från isfjordens djup mellan de enorma isbergen till topparna på de branta, snötäckta bergen. Vi använder även bifångster från bland annat fiske. Det är vårt sätt att stödja lokalsamhället och säkerställa fräscha och autentiska smakupplevelser.”, säger han, samtidigt som vi blir serverade en tallrik med pilgrimsmussla, ramslök och en liten spröd dekoration. 

Till det en Weissburgunder Cardonnay.

Nu är det dags för den välbekanta hälleflundran, det är säsongens fisk så helt klart ett naturligt val av fisk. Den är smaksatt med verbena och mörk choklad. 

Restaurangen är känd för sin eleganta atmosfär och så klart den fantastiska utsikt över Diskobukten och de majestätiska isbergen.

Nu är det dags för en rätt som kallas för Reklinger, serveras med äggula, "brown butter-caviar-truffle". 

Till och med besticken som vi äter med är lokala, de här knivarna tillverkas speciellt för restaurangen av en lokal hantverkare.

Eget märke och symbol dessutom.

Samtidigt som maten serveras får vi information om den grönländska matkulturen.

På grund av det kalla klimatet tar det lång tid för mat att växa och mogna. Men detta resulterar också i rena och färska ingredienser av oöverträffad kvalitet. Vi vet hur man bäst hanterar de lokala råvarorna, och vi använder gamla tillagningsmetoder, som hängmörning, rökning, saltning och tillagning av maten på en grill med ljung från den steniga bergssidan. Resultatet är en helt autentisk upplevelse och utomordentligt rika smaker.

Fjällripa, svamp, jordärtskocka och pumpa.

Besticken till nästa rätt är väldigt speciella, även de tillverkade av en lokal hantverkare, kniven har ett isbjörnsfodral.

De passar bra till renen vi nu ska äta, serveras med sås med moreller, toppmurkla och en skiva rödbeta.

Vinet till dekanteras i en mycket speciell karaff, när vinet sedan hälls upp i glasen låter det som musik, som om vinet sjunger.

 Kockarna som arbetar här är mästare på sina områden, här har vi vår kvälls kock.

Han kom precis in med dagens dessert, som är en mjölkchokladmousse med  kråkbär och ett sprött tuillekex som dekor.

Till kaffet efter maten får vi fyra goda praliner.

Vinerna som serverades till maten var:

Sancerre, Guy Saget från Frankrike.

Chardonnay/Weissburgunder från Tyskland.

Cava, Naveraan från Spanien.

Santenay, J.C Boisset från Frankrike,

Cab. Sauvignon, Sebastiani från USA.

Riesling Auslese, F. Haag från Tyskland.

. 

Nästa och sista om Grönland 

Carro Matto

Varje år i slutet av september händer det något speciellt på Florens gator. Jag hade ingen aning om att vi lyckats pricka in denna speciella händelse och blev ganska överraskad då vi kom tillbaka efter vår promenad. Fullt av folk var det ganska ofta på gatan vid vårt hotell men när det dessutom var musik där som fick både folk och poliser att börja dansa och röra sig i takt, då insåg jag att det var något speciellt på gång.

Vad som är på gång, är firandet av den sekelgamla Toscana traditionen av vinframställning och hur vinet kom in till stan. Det är årets skörd och tillverkning av Chianti Rufina som är klart.

Till befolkningen och alla turisters glädje så kommer det färggranna och historiskt klädda människor tågandes, kompanjerade av trummor och trumpeter.

I en lång rad kommer de paraderande gatan fram.

Här kommer flaggkastarna.

Det är trångt vid sidan om och jag får spänna på mig blyskorna för att inte bli undanknuffad av alla som vill fram för att se och fota. Carro Matto, dras av vita oxar.

Carro Matto betyder, ungefär "galen kundkvagn" och är de konstfullt travade vinflaskorna på vagnen bakom oxarna som är huvudpersonerna i den här festligheten.

Sedan det 14: e århundradet, har vin tappats på flaska och bevaras i glasflaskor som kallas "fiasco" de har en rund, päronformad nederdel och med lång hals. Flaskorna har blivit en symbol för det toskanska vinet. Flaskorna innehåller 75 cl vin. Flätningen runt nedre halvan av flaskan är till för att skydda glaset från att brytas samt fungera som värmeisolering, för att upprätthålla kvaliteten på vinet.

Det finns över 2000 flaskor på vagnen, och bara ett fåtal har kunskapen om att kunna skapa detta mästerverk av inflätade flaskor, så att de tryggt kunde transporteras in till stan från vingårdarna på lansdbyggden.

Efter vagnen kommer det väktare.

Sedan kommer förklaring till de vackert klädda som vi såg tidigare på dagen. Nu är det även barn med och alla bär på vinflaskor i olika varianter.

Kan bli lite jobbigt med allt poserande då man är liten.

Många ställer upp sig för fotografering och en hel del turister tränger sig fram för att bli fotograferade tillsammans med dem.

En del riktigt färggranna.

Sedan kommer traktorn med godis till folket.

Här kan man köpa vin direkt från vagnen. En flaska följde med oss hem också

En liten videosnutt av paraden.

Till sist...

Vad sägs om att hänga med på en promenad i Tallinn.

I den gamla staden i Tallinn kan man nog gå hur många timmar som helst och hur många gånger som helst utan att tröttna på att titta på alla hus och allt annat som finns där. Det kan vara lite knaggligt att gå eftersom det är mycket gatsten och kullersten.

Men vad gör det när det finns så många fina hus att beundra.

Det blir många bilder på högkant för det är trångt i gränderna och många hus har tinnar och torn som sticker upp.

Men det går att hitta några motiv som går att få in i ett liggande format.

Vid många restauranger finns det så här tjusiga "inkastare" som gör sitt bästa med att locka in turisterna till just deras restaurang.

Den här stod utanför Olde Hansa, en restaurang i medeltida stil och den kan säkert klassas som en turistfälla men är en turistfälla som man inte bör missa ändå. Maten är god och personalen är riktigt trevlig och det är inte speciellt dyrt heller.

Man kan ha en björn som lockbete också, som den här ryska restaurangen.

Vi går vidare på vår promenad, det är många som riktar kameran uppåt för att fånga de vackra husen på bild.

När båtarna från Sverige och Finland kommer in kan det bli trångt på gatorna.

Vi hittar en trevlig vinkällare och slinker in där bara för att titta. Den heter Gloria.

Ett riktigt mysigt ställe med små rum där man kan sitta i avskildhet och äta eller bara ta ett glas vin.

Det här är rummet Mona Lisa.

Man behöver inte så mycket fantasi för att förstå hur det fått sitt namn.

Ägaren visar oss runt och det behövdes inte så mycket övertalning från hans sida för att få oss att slå oss ner och fukta strupen med ett glas vin. 

Vi stannar här en stund innan vi fortsätter vår promenad.

Yamal och hans faciliteter

Följ med på en liten rundvandring på Yamal.

Vi börjar nere i föreläsningssalen som ligger i fören. Så här glest befolkad var den aldrig under en föreläsning då var det alltid fullsatt. Det blev väldigt varmt där och den varma luften gjorde att man lätt kunde nicka till...även om föreläsningen var hur intressant som helst så var det svårt att hålla sig vaken. Det stående skämtet var att på de två första raderna fick man inte sova.

David som berättar om sina målningar och arbete.

När vi ändå är nere under däck så kan vi fortsätt att gå runt och se hur det ser ut där nere. Isbrytaren är stor och det var inte så lätt att hitta runt. Hände ofta att jag virrade runt lite och gick fel.

Här nere i de långa gångarna är trösklarna höga. En del så höga att det behövs ett extra trappsteg för att kunna kliva över dem. Med jämna mellanrum sitter också Geiger -Müller mätare.

Vi fortsätter och kommer till idrottsavdelningen, där ligger också simbassängen. Den med det nollgradiga vattnet.

Eget tvätteri finns det också ombord.

Det var varmt där nere så vi går ut en liten sväng och svalkar av oss lite. Fast ställer man sig framför de här luckorna vid maskinrummet så blir det ingen svalka. Där strömmar överskottsvärmen från reaktorerna ut.

Vi tar en sväng upp på bryggan, där var det tillåtet att vara bara man inte gick ivägen för personalen.

Här finns också radiorummet.

Nummer 35 är våran hytt och vi har havsutsikt genom ventilfönstret.

Även en liten shop finns det ombord. Fast några mössor kunde man inte köpa där, de försvann någonstans i Murmansk och kom aldrig tillrätta. Var vanligt att vissa varor aldrig nådde butiken.

Inredningen i biblioteket var lite sommarbetonad.

Strax utanför biblioteket hade vi baren med svenske bartendern André. Vad sägs om att beställa dagens drink som är "Nuclear Glow". Om någon undrar varför alla sitter uppradade vid baren så är det inte för att vänta på att den ska öppna. Nej, de är hungriga och väntar  på att dörrarna till matsalen ska slås upp. Jag tror egentligen inte på att de var hungriga för det gick absolut ingen nöd, matmässigt på oss. För maten var riklig och severades ofta. Det var nog snarare så att maten var så god som förorsakade en ivrig väntan.

Vi serverades frukost, lunch och middag varje dag. Dessutom en riklig kak- och tårtbuffé på eftermiddagen och var någon mot förmodan hungrig eller sugen däremellan fanns det kaffe och kaffebröd dygnet runt att hämta i lilla pentryt.

Första dagen ombord uppmanades vi att alltid ha en hand fri för att kunna hålla i oss. Speciellt när vi kommit in i isen. Dessutom berättade de att det inte var av snålhet som vinglasen inte fylldes fullt upp. Handen fri, var av säkerhetsskäl för det skumpade och hoppade rejält när vi tuggade oss fram genom isen. Hur det var med vinet i glasen såg vi. Man behövde inte lyfta glaset från bordet för att spilla, det sköttes helt av sig själv.