Nu skiter vi i det här...
Nej det gör vi inte alls, det är alldeles för fint här uppe för att strunta i, men det finns andra som gör så och mitt på vägen dessutom. Vi fortsätter färden inne i de djupa skogarna och hittar märkliga minnesmärken.
Den här stenen är rest som ett minne efter bonden Nils Person och dragonen Anders Slaghök som dödades av en björn i dessa trakter 1691.
Informationsskylten upplyser oss om att det är björnrika trakter som vi färdas i och det får vi se bevis på också. Någon har varit här ganska nyligen. Tyvärr så väntade den inte på oss.
Spåren visar att det var inte så länge sedan björnen lämnade sitt visitkort här och dit in i skogen försvann den. Syns t.o.m hur gräset vikt ner sig efter stegen in i skogen.
Vägen är lång och förhoppningen om att även få se nallen vaknar.
Men hur vi än spanar så ser vi ingen björn, men ett litet trappstegfall stannar vi vid. Det är så litet så det har inte fått någon skylt med namn, så jag vet inte om det heter något.
Där nere till höger hade det varit fint att ta sig, för där tror jag att den bästa vinkeln för att ta bilden är...men jag såg det lilla trappstegsfallet och det är inte så dumt det heller.
Den här uppresta stenen stod vid vägkanten, det finns lite röda markeringar och streck men ingen information om vad det är för sten.
Den enda bil vi träffar på här, på de små skogsvägarna är den här timmerbilen. Jag tänkte få en bild då den lastar sitt timmer men chauffören var så hänsynsfull så han väntade med att lasta tills vi hade passerat.
Sen blev det Åre igen. En god middag på Copperhill väntade på oss.

NI rullar verkligen ut i omarken. Det är så skönt, man möter inga Coke-bilar.
Ha en fin dag
Bob
Nä där var det mera rustika bilar som timmerbilar andra bilar såg vi inte till på den lilla betalvägen.
Hur länge sedan tror du att det var som björnen lämnde sitt bomärke?
Rykte det fortfarande om högen?
Förstår att du inte kunde ge dig ut och skogen och leta
med tanke på dina kryckor, för annars hade väl inget hindrat
dig; äventyrslysten som du är.
Ser fram emot nästa berättelse.
Kände inte på högen så jag vet inte om den var varm, det rykte inte om den. Men den var nog tämligen färsk för ingen bil hade kört över den. Hade ingen björnklocka med mig så jag avstod från att följa i fotspåren men om mötet kommit då jag satt i bilen så hade jag nog fått glädjefnatt och kanske glömt att fota t.o.m.
Man lär så länge man lever!
Ha en toppendag!
Kanske inte det roligaste sättet att få en minnessten efter sig genom att bli ihjälriven av en björn.
Björnen har käkat mycket blåbär snart blir det läggdags fram till i april bästa tiden att se björn
är nattetid på våren efter skogsbilvägarna.Fin trappstegsfors.//blj
Vet tyvärr inte om det finns fler betalvägar i Sverige förutom de tullar vi har i Stockholm då. Men den här lilla skogsvägen hade en låda där man lade sin betalning och rev av ett kvitto att ha med i bilen. Enkelt och praktiskt sätt att få in lite till underhåll av de som utnyttjade den. Blåbär och lingon eventuellt att det var kråkbär med i björnens diet också. Hade varit kul att få en skymt av den.
Jag tycker mycket om bilden på vägen som försvinner långt bort i bild, och trappstegsfallet!
Spännande var det att veta och få bevis på att det verkligen var björnrika trakter, spanade extra mycket efter det beviset. Fin väg var det.
Tack Sten för din kommentar.
Marianne
Hade varit kul att få se björn, det sägs ju att bilen är ett bra gömsle. Vi träffade på en person på hotellet som berättade att hon sett björn två gånger och båda då hon åkt bil.
Tack Lars Olov för din kommentar.
Hälsningar Lena
Den lilla forsen var inte så stor men som du säger nästan lite arrangerad där ute i skogen. En miniatyr av den stora mäktiga trappstegsforsen uppe i Saxnäs. Kan tyvärr inte bjuda på någon mer information om stenen.
Det får bli fler resor på små skogsvägar, får kanske ta de i Härjedalen nästa gång, där ska det tydligen finnas mycket björn.
Mvh "Bosar"
Ja nallen hade varit en stor bonus, men vi fick bevis på att det finns björn där ändå.