Pripjat/Prypjat i Tjernobyl.

Prypjat, eller Pripjat som den också kallas, var en stad som byggdes för arbetarna i Tjernobyls kärnkraftverk och hade cirka 50.000 innevånare. Av att döma av bilder från tiden före katastrofen så såg det ut som en ganska idyllisk plats.  Fast när vi kommer fram till skylten med stadens namn så känns det mer som en begravningsplats. 

Vägen in till staden är ganska öde, där även ett ord som ganska är en överdrift, för där möter vi inte en enda bil eller människa.

Innan Prypjatborna fick reda på vad som verkligen hade hänt tog det 36 timmar. En del hade vaknat under natten av några kraftiga smällar, men då det såg lugnt och vanligt ut på morgonen var det ingen som tänkte mer på det. Barnen gick till skolan, flera bröllop hölls och myndigheterna förberedde förstamajfirandet som om ingenting särskilt hade inträffat.

Inte förrän på eftermiddagen den 27 april fick de som bodde i Prypjat veta att de skulle evakueras.

Då såg det ut så här på den här platsen, där vi börjat vår promenad igenom spökstaden.

 Nu ser det ut så här. Husen på höger sida finns kvar, men syns inte för skogen som vuxit upp framför.

På morgonen efter olyckan kom det visserligen bilar till staden och spolade gatorna med något slags skum, men ingen berättade varför och barnen åkte kana i det hala och radioaktiva skummet.

När ordern av evakueringen väl kom var det ganska odramatiskt.  Ta med er bara det viktigaste och nödvändigaste, som id-handlingar och pengar. Ni kommer snart att få komma tillbaka. Fast nu vet de att den här platsen kommer inte att bli beboelig igen förrän tidigast om 24.000 år.

Rester från sovjettiden sitter kvar på en stolpe, men gatlyktan är inte så användbar längre.

Vi får inte gå in i höghusen för de har nu blivit så förfallna att rasrisken är väldigt stor, dessutom har stället varit föremål för plundrare. Det finns dessutom inget av värde kvar där inne, till och med toalettstolarna och elementen är bortforslade. Det sägs också att det är med hjälp av de vakter som är anställda för att förhindra plundringen, som plundringen kunde ske.

Det sägs också att det troligtvis, inom en snar framtid, kommer att bli förbjudet att gå omkring i staden på grund av rasrisken.

Det är lite svårt att få en riktig överblick av staden eftersom naturen tar över i snabb takt. Där det var torg, parker och gator ser det nu mer ut som skog.

Rester av rabatter och odlade blommor kan ses lite här och var.

Vi fortsätter vår promenad genom staden. Det här köpcentrat ser inte så välbesökt ut nu.

Här fanns förr både restauranger och butiker.

En liten påminnelse om att här lekte det glada barn förr i tiden.

Lite lockande att gå upp till övre våningen, men kan förstå varför vi inte får det. Den trappan ser inte så trygg ut, dessutom så är det tomt och öde där uppe.

Fönstren gapar tomma, här ser det ut som om de är bortplockade och inte bara sönderslagna som på de flesta ställen.

Vi har blivit ombedda att ha långärmat och gärna hatt då vi går omkring här, skyddar väl inte så mycket mot strålningen men damm och annat som kan falla ner hamnar inte på huden och i håret.

Runt omkring i staden finns det så kallade "hot spot" med extra hög strålning, här är ett sådant. En metallplatta bredvid trappan.

Äppleträden dignar av fina äpplen, bäst att låta dem hänga kvar.

De flesta hus är numera inbäddade i kraftig grönska.

De ser även ut att ha något att säga åt oss.

En trappa som ingen nöter skosulorna på längre.

Det finns flera väggmålningar här i Prypjat, jag vet inte om de är målade efter katastrofen eller före. Fast de ser väldigt fräscha ut så jag gissar på efter även om det vid vissa växt upp en hel del.

Innan vi går vidare till nöjesparken så kikar vi i något som ser ut att ha varit en konsthall.

Jag förstår killen där uppe vid trappan, de som bodde här hade nog behövt springa bort fortare än kvickt.

Zoomar in lite.

Det finns även ett nöjesfält, men tar det i nästa inlägg. Blev fler bilder i det här än vad jag tänkt från början.

2018-09-18 14:49   Vibybo

Som tur är så är det naturens obändiga livskraft jag ser mest i bilderna, det ger hopp i förödelsen.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 20:37

Tack Stefan!
Naturen tar över och växterna ser inte ut att ta någon skada av strålning här.
Husen kommer nog framöver rasa ihop och det blir svårt att se att här varit en stor stad.

Svara

2018-09-18 15:03   Bob Bovin

Hej,
Skrämmande bilder, som kan visa framtiden.
Ha det gott
Bob

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 20:38

Tack Bob!
Vi får hoppas på att det inte är så framtiden ser ut.

Svara

2018-09-18 16:58   LMNtair

Tack för ett skrämmande men fantastiskt bildreportage !

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 20:41

Tack Lasse för din vänliga kommentar!
Det var många tankar som kom upp där, hur det gått för de som bott där och hur de mådde nu.
Lite märkligt att en del ändå klarde sig utan några kroppsliga men.

Svara

2018-09-18 18:37   Mats Axelsson

Intressant och både skrämmande och förtröstansfullt. Naturens styrka i all dess skörhet är imponerande. Vilka mutationer kan komma av detta?
Fotosidans IT-gäng strålar dock inte i mörkret! Bloggen är bara läsbar till hälften eller två tredjedelar på bredden i IPhone 8. Får läsa ditt blogginlägg en gång till hemma på PC:en :-)
/MA

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 19:04

Tack Mats!
Kollade nu i min mobil, en Samsung och samma sak där. Fast i surfplattan och på datorn ser det riktigt ut.
Mysko.

Svara

2018-09-18 19:40   Turbo56

Jag skulle verkligen vilja vandra runt och fotografera i den övergivna staden, det måste kännas surrealistiskt.
Man kan inte låta bli att bli tankfull när man ser bilderna, var det verkligen meningen att det skulle gå så här?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 20:45

Tack Stefan!
Det var en intressant utflykt, eftersom vi var i Kiev och såg att det gick turer dit så passade vi på, ryktet går att de inte kommer att få fortsätta så länge till p.g.a rasrisken.
Om du sett mitt första inlägg om olyckan så var det ett katastrofalt misstag med att stänga av säkerhetssystem som var orsaken, människor som tänkte så otroligt fel just då.

Svara

2018-09-18 20:14   aasaboe

En tragedi på många sätt. På ett sätt hoppingivande, mänsklig förändring av natur är inte särskilt bestående när människorna försvinner. Mycket intressant reportage!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 20:55

Tack Christer!
Det är ganska otroligt hur fort naturen tar tillbaka.
Vet att en del som bott där varit tillbaka, men fått se tomma och länsade lägenheter. Var allt för svårt att se.
Fast en del som är äldre och har passerat snittåldern för de som drabbats av strålningen har flyttat tillbaka till byar i ytterområden. Andra byar är helt förstörda och nedgrävda för att hindra återflyttning.

Svara

2018-09-18 20:24   Erik Madsen

Hej Margareta.
Det er super fotoreportager du viser os og de bliver ekstra interessante med din supplerende tekst.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2018-09-18 20:57

Tack Erik för din trevliga kommentar.
Så sorgligt för dessa människor som fick lämna allt, i sovjetiska mått mätt så bodde de mycket modernt och hade det bra där före katastrofen.

Svara