Havsörns projektet del 2

Blir inte om havsörnarna i soluppgången. Utan det får bli nu när vädret är bistert och ruggigt. En typisk november månad...

Havsörnarna bryr väl sig knappast om vädret skulle jag tro. Eller så gör dem det precis som vi. Nåväl, ett som är säkert är att möten med sådana rovfåglar alltid piggar upp. Bara att stiga upp och bege sig ut (lite enkelt förklarat) till sjön innan gryningsljuset då 🙈🌧️

Har valt ut två olika tillfällen sittandes vid sjön med dessa fina möten.

I den första serien fick jag några fina foton på en ung havsörn som lättade med en halv fisk i en av klorna. Samtidigt som den motade bort den andra örnen.

Med ett vingspann på upp emot två och en halv meter blir de riktigt imponerande.

Inte säkert att den här ungfågeln hade så brett vingspann, men stor var den.

Det här var spännande. Ungfågeln tog med sig sin fisk när den gick fram några steg mot mig.

Där stannade den upp.

Åt sin frukost.

Bild serie nr 2.

Besök av en äldre havsörn. Som sannolikt visade sin yngre artfrände att äldst går först.

Ett segrande rop hördes i november blåsten.

Sen gick det fort. 

Havsörnen tog med sig ungfågelns fisk, lämnade platsen. Har fler bilder på just den äldre i flykt men nöjer mig med den här bilden i den här bloggen.

Kvar stod en blöt och förbryllad ungörn kvar efter händelsen.

Storm

Vandrar genom skogen ut mot sjön. Den kraftiga vinden får träden att svaja. Ser både ett och ett annat träd som fallit offer för nattensblåst. Fortsätter att gå med pannlampan som lyser upp den osynliga stig jag valt att gå. Kommer fram, lyser ut mot sjön där de stora svarta vågorna med vita toppar slår mot bergen. Vinden biter tag om både kind och händer när jag placerar ut de få fiskar jag haft med mig den här tidiga morgon innan gryningsljuset stigit upp. Gör mig sedan iordning med ghillin och sätter mig på plats där första kaffekoppen (av många) dricks. Morgonens podd får vänta lite. Lyssnar istället ihärdigt på trädens susande och vågornas dån där ute. Sen stoppar jag in hörsnäckorna i öronen och startar en podd, P3 historia.

Strax efter åtta på morgonkvisten landar den här granna örnen. Det är fortfarande mörkt så slutartiden hamnar här på 1/20 sekund för att hålla nere iso talet som ligger högt ändå. (bilden har genomgått LR brusprogram)  

Där bakom granriset sitter jag med händerna fastklistrade på kameran och objektivet. Fotograferar smått och filmar örnen. Glädjen sprider sig när jag ser hur fjäderdräkten fladdrar i den kraftiga blåsten. Den här örnen var tidig tänker jag med glädje.

Havsörnen får en kort stund av ensamhet (lugn och ro) när den får syn på något annat.

En annan äldre havsörn har anlänt. Misstänkte att detta var ett par. Den första örnen lämnade fint över platsen till den andre. (Första längst till höger) Fotograferad på 1/30s.

Hjärtat slår hårt nu! 

Men lyckan var kort den här dagen även om upplevelsen var magisk. För när havsörnen bredde ut sina breda vingar, tog vinden tag om rovfågeln och den steg på ett elegant sätt med den stora fisken hängandes i klorna.

 För ett ögonblick stod örnen still i luften med den hängande fisken. Jag satt som förstelnad. Fick inte iväg ett endaste fotografi. Bara satt där och såg det här av ren förrundan. Sen försvann den lika fort som den anlänt. Den andre havsörnen slog följe kort därefter.

Nu hade ljuset dykt upp på riktigt även om det var en gråmulen, regnig och stormig förmiddag med höga iso tal. Den första och enda korpen dök upp. Och den var arg! Truten såg arg ut den med måste jag säga.

Nästan förbannad på dessa trutar som totalt tagit över där ute sedan örnarna försvunnit på morgonen.

Korpen gick ner där truten var.

Den landade där bakom ljungen och jag såg inte röken av den mer efter landningen.

En havs/silltrut fanns här också. Förmodligen var de flera.

Passade på att fotografera dessa sjöfåglar som kivades rejält vissa stunder.

Såg detta först nu när jag redigerade bilderna. Den ena truten har bitit tag i benet på den andre.

Nåväl det gick ju bra för den. Jag däremot ska ta på mig vinterkläder från och med nu om jag ska ut igen framöver. Både händer och tår fick sig en omgång av den bitiga kölden den här morgonen/förmiddagen. Begav mig därifrån strax efter tolvsnåret. 

Det är såhär det kan se ut. Ibland kommer örnarna och stannar, ibland helt tomt och ibland kan de komma på korta besök som idag. Men jag tror nu att jag med säkerhet vet vad det är som driver mig att hålla på så som jag gör. Just morgonen när man sitter där ute i mörkret i sin ensamhet, häller upp en kopp rykande varmt kaffe, tar fram en smörgås lyssnar på en podd och inväntar gryningsljuset. Man ser mellan granriset, en stor mörk gestalt flygandes ovanför en för att sedan höra (om man har tur) när den sätter sig på en gren någonstans i närheten. Och har man riktigt tur så är det en av de äldre örnarna, för de brukar ge ifrån sig ett mycket vackert läte som ekar i skogen. Då vet jag att det här kan bli en riktigt fin morgon, och att allt arbete som jag både lagt och lägger ner kan bli riktigt bra :)

Kvalitetstid

Förnyat medlemskapet precis så tänkte passa på att lägga upp en blogg utan fåglar för den här gången :)

Vi drar oss tillbaka någon månad till slutet på augusti. Jag, Maja & min vän Anton drog ofta ut på kvällarna för lite fiske. Mest för att få kvalitetstid och njuta av den sista sommarbrisen. Fisket i sig gick förvånansvärt bra de gångerna också. Två stycken fina gäddor till örnarna och några abborrar som togs hem för att lagas till där de blev ett riktigt gott "pålägg" till rostade mackor. Nu fiskar vi ju fortfarande men just de här vackra kvällarna med någorlunda värme är ju borta för det här året.  

Har många minnen när fiskgjusarna flög förbi och vid två stycken olika tillfällen fick vi se när gjusarna dök på levande fiskar. Då var ju inte systemkameran med utan den upplevelsen fick vi uppleva just där och då från naturen. Det var en vacker syn att få se fiskgjusen den andra kvällen när den dök i det spegelblanka vattnet inte allt för långt bort från våran båt.

En glad Maja redo för båtturen.

 

En ögonblicksbild som Anton fotograferade under fisket.

Egen filt att vila på då timmarna kunde bli många och långa.

En kväll när fisket gick sådär men vad gjorde det när hela sjön var så gott som spegelblank :)

Hade min första "riktiga" föreläsning/bildvisning för några veckor sedan om mitt havsörnsprojekt. Måste säga att det var länge sedan jag vart så nervös som jag var just där och då innan själva föredraget skulle börja. Nu gick det väldigt bra och dessutom så var det ju extremt skoj att prata om något som man brinner för. /Foto Jonny Berggren  

Och här är ett mobilfoto där jag sitter bakom granen med granris och inväntar eventuella örnar. Solen lyste vackert där ute över sjön.

Väntan....

Havsörnarna (ett projekt som lyckats)

Klockan är ställd på 03:45. Larmet går, vaknar upp, och med raska steg går jag till köket där det första jag gör är att starta kaffebryggaren. Borsta tänderna osv. Packar ner mackor som förberetts kvällen innan samt kaffetermosen i ryggsäcken. Går sedan ut till garaget där jag kvällen innan tagit upp fisk som jag lagt i en stor svart sopsäck. Slänger upp sopsäcken på ryggen medans jag går till bilen där de lastas in i kofferten, för att sedan hämta ghillin som spänns fast på ryggsäcken. Drar iväg....

Sista biten, vandringen... Pannlampan går varm...

05:15 är jag ute på plats vid sjön och det är fortfarande mörkt, men ljuset är på väg och en inre stress infinner sig att hinna packa upp fiskarna samt placera ut dem. För att sedan montera fast kameran på stativet bakom granriset samt se till att inget granris skymmer sikten. Ta på mig ghilliesuiten och göra mig klar. Det går fort nu!

Stressäter en macka samt sörplar i mig kaffet. Vid 06 snåret hörs några kråkor kraxa. Stänger av podcasten som jag lyssnat på. Nu börjar den riktiga spänningen att ta fart.

Ser en stor svart gestalt flyga ovanför mig där den sätter sig i en tall/gran inte allt för långt bort. Hör när den sätter sig på en gren och fäller ihop sina vingar. Havsörnens rop ekar ut över sjön den här tidiga morgonen när det fortfarande är ganska så mörkt där ute.

Rysningarna i kroppen blir påtaglig och en inre lycka infinner sig. Ser ännu en havsörn komma inseglandes mellan granriset/buskaget.

Den här bloggen visar bilder från tre stycken olika tillfällen där jag lyckats att få hit samt ner dem på marken. 

                                 

 

Den här morgonen var varm med mycket mygg (men hellre det än vad som väntar till vintern) samt lite lätt regn/dis. Örnarna var på plats och bjöd på fin underhållning.

Hade en morgon/förmiddag turen att få ner hela fem stycken havsörnar.

Havsörnarnas rop var mycket frekventa dessa gånger. Och jag har verkligen fått min beskärda del av detta vackra ljud :)

Det hände också väldigt ofta att man fick en blick eller två mot sig. Och det var garanterat objektivet som var nytt för dem, då ännu större försiktighet från min sida när jag sakta fotograferade dem.

Havsörnens näbb, gjord för att slita loss köttstycken. I det här fallet en gammal lake.

Även den här (förmodligen 3k) gav ifrån sig ett mycket vackert havsörnsläte.

Havsörnarnas ständiga följeslagare, kråkorna. Först på plats och sist att lämna.

Just vid detta ögonblick kom det en havsörn (ur bild) inflygandes ner för landning. Kråkorna lämnade i all hast. Men så fort den andre örnen landat och fällt in sina vingar var de tillbaka som om inget hade hänt. 

Den äldre. Ju äldre de är, desto vackrare eller? I mitt tycke, absolut.

På så här nära håll blir deras läte otroligt mäktigt, ja nästan lite för högt. Men en oslagbar känsla helt klart.

Såhär såg det ut för det mesta. Havsörnarna tog en fisk och flög iväg med bytet.

Men just den här ungfågeln landade bara en liten bit åt höger.

Samma dag som första bilden i denna serie. Ville visa regndropparna som ligger vackert på fjäderdräkten.

Den här äldre örnen hade mycket koll på både mig och kråkorna. Valde den här bilden då jag gillar örnens vaksamma blick mot mig, där bakom kråkorna. Innan den återgick till att äta.

Det här är havsörnen med en skadad näbb. (se bilder längre ner) Den var både aggressiv mot de andra örnarna samt väldigt fotovänlig mot/för mig.

Detta är första lyckade dagen med dem. Innan så hade jag misslyckats några gånger, och var på väg att ge upp då jag trodde att jag hade gjort det alldeles för svårt för mig. Att kunna få dem i ögonhöjd på nära håll, dvs närbilder som jag så länge önskat att få. Just den här bilden och de fem under är från samma dag.

En ungfågel förmodligen född i år, gick runt bland ljungen sökandes efter något ätbart.

Och den som söker den finner :-)

Här kommer min favorit. Havsörnen som har förlorat en bit av sin näbb. Pratade och visade bilden för en "örn expert" som trodde att den här örnen tidigare varit i revirslagsmål där den möjligtvis kunde ha fått den andra örnens klo fast i näbben under slagsmålet. De hade varit med om liknande scenarion tidigare. Och då med dödlig utgång för en av de revirhävdande örnarna. Men skadan såg gammal ut och den här havsörnen såg allt annat än svag ut. 

Rysningar efter rysningar. Att jag ens fick det här på bild har jag inte förstått än med tanke på avståndet.

Men visst är den vacker? :)

Kändes skönt att få en sådan här bild. (När en rovfågel putsar sina fjädrar så känner den sig trygg/säker)

Avslutar med vad som ständigt pågick där ute bakom kulisserna. Kråkorna gjorde allt i sin makt för att försöka få bort örnarna från maten. Eller om de helt enkelt bara ville retas med de stora.

De här gångerna har jag för egen skull äntligen fått sådana bilder samt riktigt nära möten som jag för knappt ett år sedan ens trodde var möjligt. Men ju mer jag hållit på med den här arten, ju mer har jag lärt mig om hur de "fungerar/verkar". Efter 3 års tid tillsammans med dem <3.

Eventuellt en till örnblogg framöver i soluppgången samt någon mer miljöbild.

Tack för mig :)

Havsörnsprojektet 2023

Det här året har jag valt att försöka få havsörnarna i ögonhöjd jämfört med tidigare år där jag suttit längre upp och siktat nedåt med kameran. Det här var svårare sagt än gjort. De har inte direkt varit samarbetsvilliga om man säger så. Mycket fisk har redan gått åt och jag känt att jag befunnit mig alldeles för nära för att detta ska lyckas. Men så en dag så klaffade det. Havsörnarna gick ner, och de höll sig kvar på plats. Här kommer några bilder från mitt senaste projekt med dem 🙏🏻

Den äldre graciösa örnen på framfart i ljungen.

Bilder som dessa på en favorit gjorde gott för själen.

Morgonljuset.

En ungfågel med blicken mot en annan örn som satt i trädet ovanför oss.

Är jag avslöjad nu?

Örnens rop ekar ut över sjön. En annan örn svarar långt där borta. Fotografen som sitter där bakom granriset skakar av lycka.

Tack för mig :)