Vinter 23/24

Visar en liten samling vinterfoton från november till januari. Där vi börjar med fågelmatningen här hemma. Den besöktes frekvent av domherrar, talgoxe, blåmes, koltrast, stenknäck, grönfink, skator, entita/talltita?

Och svartmesen vid några tillfällen. Säkert glömt någon art. Så det har varit ett väldigt rikt fågelliv den här säsongen. 

Hade ställt ut vedkubben den här vintern som en extra plats för dem att 'sitta' på. Här såg jag ofta hur stenknäckarna hade sina småbråk. Just denna bild visar en domherre och en stenknäck.

Skatorna nyfikna och allätare som de är, dök ju också upp ganska så fort. Valde att fotografera med lite längre slutartid här.

Den traditionella sittpinnen. Inväntade att domherren skulle lätta och flyga till fågelhuset. Vilket den också gjorde. Blev det någon bild? hehe nope...

Och så har jag ju återigen haft besök av min husvråk (ormvråk) på andra sidan av huset, där skogspartiet finns. Har testat att försöka få ner vråken på andra ställen men det vågar den inte. Så bakgrunden är lite trisst. Men va fanken gör det när man har en alldeles 'egen' ormvråk utanför huset :)

Och förmodligen så vet den mycket väl om att jag sitter i gömsletältet en bit ifrån, men låter det bero. Så länge jag håller mig gömd och sitter tyst. Kanske, kanske inte. Här tittar den inte på mig utan på skatorna som rök ihop bakom mig.

Här däremot, en kall vinternatt med många minusgrader, tror jag minsann att den har sina misstankar ;)

Och för det mesta så höll sig skatorna här också vilket fick småfåglarna att äta ostört.

Nu får vi spola tillbaka lite innan den här delen av Vänern blev isbelagd. Var ute och vandrade med Maja för att fotografera vågorna i stormen som var.

Sittpauserna blev kortvariga där ute vid sjön. Här lade jag kameran på berget för att få en bild på oss båda. En bild och ett minne som kommer att hänga kvar länge. Hade några sådana här dagar när jag satt och väntade på havsörnen förra året. I år har det inte blivit av.

Inne i viken där det var betydligt lugnare, fanns en ung knölsvan. Föräldrarna befann sig längre ut. 

Kallt tyckte Maja skulle jag tro...

När minusgraderna kom för att stanna.

Så frös viken till is. Jag gick ut en sen eftermiddag med kamera och stativ för att fotografera slottet.

De små tallarna och buskarna alldeles intill sjökanten såg ut såhär. 

Havsörnen & slottet. Var dags att ta med en havsörn nu i bloggen tyckte jag :)

När isen släppte.

En vecka senare från förra bloggen, såg det ut såhär. Isen hade släppt. 

Det här är ett berg av isblock och snö som Vänern forslat mot land. Klättrade upp på blocket längst upp till höger, där jag filmade landskapet. 

Stora decimetertjocka isblock låg i fina formationer.

Avslutar med vapendragaren som följer med i ur och skur, där solen knappt orkade sig upp innan det var dags att gå ner igen.

Expedition Kållands skärgårdar

Den här helgen gick i utforskarens spår ute bland öar i Kållandsö skärgård. Isen var decimetervis tjock så vandringen mellan öarna var nu tillgängligt.

Planen var att utforska dessa öar som vanligtvis bara är tillgängliga med båt. Strax efter kl 11 på förmiddagen bar vi oss iväg. Ryggsäcken var packad med mat för många timmar framöver. Valde att ta med mig A7r3:an och 200-600 mm objektivet för den här vandringen. Och såklart, mobilen användes. 

Bifogar en länk från just Kållands skärgårdar under sommaren. Kul att se skillnaden på landskapet :)

https://www.fotosidan.se/blogs/joakimohrn/vanern.htm

Det första vi fick se var jägarna som hade haft vildsvinsjakt och nu var på väg hem, här körandes på isen.

Landskapet på öarna var magiskt vackert. Alla träd du såg var täckta med krispig rimfrost.

Kameran gick varm och jag blev ståendes på många olika platser.

Särskilt björken var extra krispig.

Mitt ute i farleden, till höger om bilden finns Spikens fiskehamn, och till vänster Läckö slott ur bild.

Lägenheterna/bostäderna strax intill Spiken, förgyllda av det snötäckta landskapet.

Maja, fri som en fågel, trivdes alldeles utmärkt här ute.

Vi vandrade ut längs med kanten. Hela tiden fick jag stanna upp för att fotografera och dokumentera det här vackra landskapet som visade sig.

Tallarna på öarna hade fått en vacker vinterklädnad.

Även en hel del andra människor var ute på vandring. Dessa var de sista jag såg medans vi fortsatte vår färd norrut.

Naturen var helt stilla och tyst. Inte en vindpust. Allt var som i dvala här ute. Någon enstaka korp flög där uppe det var allt.

Jag borde veta vad vid det här laget vad det är för slags byggnad, men för tillfället så gör jag inte det, mer än att dit tar du dig inte utan båt vanligtvis.

Isen, kobbar & berg. Vår vandringsled.

Vi gick upp på ett berg, där den första fikapausen intogs. Riktade objektivet mot andra sidan och knäppte en bild. Där borta på det berget har jag många barndomsminnen från när vi var ute på sjön under sommarhalvåret.

Dagens första fikapaus bjöds det på mackor med stekta ägg som pålägg. Vattenflaskan jag har bärandes i sidofacket hade vattnet redan börjat frysa till is. Maja själv hade problem med snö/is som satte sig under trampdynorna. Husse fick hjälpa till ett flertal gånger att dra loss dem.

Vart jag än blickade så blev jag fast av detta magiska landskap och dess innehåll. Flera fotografier togs under den här turen.

En blick över landskapet vi precis har vandrat på.

Isformationer fanns det gott om. Och i bakhuvudet fanns en dröm om att få syn på en räv eller älg som vandrade här ute.

Vi har nu fortsatt att pendla mellan is och öar. Befinner oss en bra bit ut från ’självaste’ Kållandsö nu.

Vandrat upp på ett berg för en mer överskådlig blick ut över vinterlandskapet. Man luras ibland där man går. Snödrivorna visar sig vara betydligt djupare än vid första ögonkastet. Maja försvann för en stund hehe, fick gräva fram en stig till henne 🙈

Den svarta isen. Här är det djupt det vet jag. Här har jag åkt förbi småöarna flera gånger under sommartid genom åren.

Det här fotografiet är taget strax efter att Maja legat ner på isen och bitit loss snö/is under/mellan sina trampdynor. Hon fick bråttom när hon såg att husse var en bit bort ifrån henne.

Ett kargt snötäckt berg.

Att pulsa genom snön på öarna var en rejäl träning för oss båda.

Även isen var snöbelagd till mestadels, men inte lika ansträngande som öarna visade sig ge oss.

En bit där ute fick jag se det här. Jag vet inte med säkerhet, men tror att det kan vara någon slags fiskodling. 

Tittade på googlemaps. Om vi gick rakt ut nu så var det ungefär lika långt till Värmlands län som det var hem. Vi gick aldrig mot Värmlands län.

Vågorna har slagit mot detta berg och bildat ett vackert istäcke.

Återvände hem efter en fikapaus här ute. Var hemma strax efter 17. Det hade blivit en fantastisk dag med mycket träning och en hel del fotografier.

Dagen efter (alltså idag söndag) blev det en helt annan slags fotografering. Vänern hade visat sin kraft där decimetertjocka isblock låg på högar.

Fann flera spår på öarna av älg. Just det här fotot är fotograferat ute på isen mellan två öar.

Och förmodligen så är det här spår av en räv. Ett fjärde tassavtryck fanns nedanför denna bild.

Siluett

Vi drar oss tillbaka några månader, nämligen bestämt till november. Jag hade några veckor tidigare planerat för om hur jag kunde få havsörnen i motljus som en siluett. Bilder som bland annat Brutus Östling fotograferat från Norge fanns i mitt huvud. Problemet nu var ju var skulle jag lyckas gömma mig den här gången?

Men efter mycket sökande efter en bra strategisk plats bland vassen där det fanns några ungtallar, valde jag att släpa lite extra granris och nedfallna kvistar/grenar. Om ni bara visste vad mycket grenar och kvistar det kan ligga på marken i en skog som man kan ha till nytta :)

Ghillin var ett mycket bra extra tillskott för att lyckas befinna mig gömd vid sjön. Morgonen någon vecka senare, efter att ha varit ute ett flertal kvällar i mörkret med Maja, och placerat ut några fiskar så var det dags. Allt arbete med det här var klart.

Det var en bra morgon med härlig kall vindstyrka. Har märkt att havsörnen är betydligt lättare att få "fram" när det är lite kraft i vindarna här ute.

  

Den vackra havsörnen står vid kanten på berget och blickar nyfiket på vad som ligger där på berget. Trutar, kråkor och korpar för den delen har redan varit framme och på så sätt locka till sig havsörnen.

En annan äldre örn gör entré.

Den går ner mot berget.

Plockar med sig en fisk och lättar.

Såhär har jag sett från tidigare gånger hur havsörnarna har gått ner, tagit en fisk och lättat. Nu har jag det på bild, fast genom siluettbilder.  Två vackra havsörnar & en korp ser du här.

Det fanns otaligt mycket kråkfåglar blandat med sjöfåglar som trutar.

Sen hände något coolt. Vissa fiskar lyckades både örnar (när de bråkade) och de andra fågelarterna att dra med sig ofrivilligt ner för berget, så de hamnade på 'min' sida i vattnet där jag satt en bit bort. Kan säga att berget var till stor del isbelagt. Havsörnen var ju inte sämre än att den gick ner för att fiska upp fisken, allt medans jag satt där och dokumenterade.

Här är ett exempel på en äldre havsörn som fått syn på maten och går ner i sjön.

De får sällan vara ensamma om bytet...

En annan mycket häftig upplevelse var när en av de äldre havsörnarna tog upp jakten mot en trut. Jag hörde trots vinden, havsörnens flaxande vingar. Truten klarade sig.

Vassen är isbelagd. Havsörnen här har precis skrämt iväg en trut, (bilden nedanför) plockat upp fiskrens från vattnet och tittar vaksamt mot mig. Den blicken och den närheten här glömmer jag inte. Pulsen var riktigt hög. Nu var du nära, bättre än såhär kunde jag inte ha räknat med. För kännedom, örnen lättade och flög iväg kort efter den här bilden.

Truten här puffar upp sig strax innan den blir skrämd av örnen. 

Drömmöte med en yngre havsörn som flög förbi strax ovanför mig. Tyvärr så satte A7r:3an inte riktigt fokus. Men som sagt, vilken mäktig upplevelse!

De är ändå tuffa de här sjöfåglarna. Trots att de var mitt ibland havsörnen som ser dem som byte, så var de mycket närgångna örnarna för att få sig en bit av maten. Tror att hungern övervinner rädslan därute ibland under de kallaste månaderna.

Avslutar med ungfågeln som svepte förbi mig med berget i bakgrunden. Just den här örnen satte sig i en tall där bakom. Riktigt spännande att befinna sig mitt ibland våra största rovfåglar mitt ute i naturen. Och det absolut bästa är ju såklart att man fått resultat efter alltihop som man lagt ner.

Stenknäckarna & ormvråken

Det är fint ute i naturen nu. Känns som om att den vilar/återhämtar sig inför den kommande våren. Dess invånare däremot, märks att de har fullt upp med att försöka överleva ännu en vinter. Vi är ute vid sjön jag & Maja, har med mig en säck med lite fisk till havsörnen. Kameran fick följa med den här gången då det var så fint ute.

Snön den yrde vackert över sjölandskapet.

Längesedan Maja var med på bild, eller rättare sagt jag fotograferade henne. 

Drog ner på slutartiden så att snön blev som regn.

Snabbporträtt på Maja med längre slutartid. En trogen följeslagare <3

Sen får jag nog tacka dig Lena Holm. Hade inga planer på att fotografera småfåglarna. Var så nöjd med att bara titta på dem inomhus i värmen. Men eftersom stenknäcken ofta kom på besök så satte jag ut gömsletältet en bit ifrån och kröp in. Detta är fotograferat sent på eftermiddagen. Har valt att hoppa övriga fåglar i denna blogg för att fokusera på just stenknäcken.

Med sin kraftfulla näbb hörde man klart och tydligt hur den 'skalade' solrosfröna.

En grönfink kommer inflygandes i bakgrunden.

Och där fick jag det på bild. Har ju sett det från fönstret. Bråkande finkar. Grönfinkarna var åskådare :)

Två hanar som gör upp.

Stenknäcken på grenen fick ge vika.

Bergfinkar, grönfink, domherrar m.m fanns på plats den här eftermiddagen.

Ja till och med hackspettshonan fick sig en skarp blick från stenknäcken.

Sen försvann alla småfåglar. Trodde att sparvhöken var i antågande men så var icke fallet. Skatorna hade dykt upp.

De är faktiskt väldigt vackra och lite underskattade fåglar.

Och så äntligen lite bilder på min fina 'hus-vråk'. Fick försiktigt ta lite smygfoton på ormvråken en bit ifrån köksfönstret. Den har varit på besök vid flera tillfällen och serverats lite slaktrens som jag fått från mina kära jägare. Har inte fotograferat ormvråken tidigare i år då havsörnarna tagit upp den mesta tiden, men i söndags morse fick det bli lite foton på den.

Åh den fick slita med köttstycket!

Och han slet. Här undrar jag nästan om den försökte rulla ner julköttbullen från grenen :)

Men icke, den bytte plats. Just 'julköttbullen' är slaktrens som jag lagt i en sopsäck rakt in i fysboxen. Därav den fina "bollen". Allt är blyfritt måste jag säga, det är oerhört viktigt att påpeka.

Han är fin min hus-vråk :)

Lät honom äta en bra stund innan jag och Maja drog ut.

Så avslutar vi med ett porträtt igen från skogs i vinterlandskapet.

Havsörnar i soluppgången under tidig höst

Slutet på september, befinner mig ute vid sjön extremt tidigt då det redan är ljust strax efter 06 på morgonen. Havsörnsprojektet som jag så innerligt håller kärt har redan gett fina resultat. Den här morgonen visar sig att bjuda på det vackraste morgonljuset, med de ståtliga örnarna som anländer i gryningen. Den filmen som jag visat i tidigare blogg är från den här morgonen. Havsörnens rop ekade ljudligt och den som gav ifrån sig lätet var även herre på täppan den här morgonen. Bilderna ligger nödvändigtvis inte helt i ordning

En av de första som går ner den här morgonen är en äldre havsörn.

Den andre av de två ger mig en 'blick'.

Sen återgår den till att spana in bytet. En bild som jag är mycket glad över att ha fått på kamerasensorn, med solen som belyser örnens gula näbb.

Ett drömmöte, en drömbild. Havsörnsparet i soluppgången. Idag hänger den här bilden som en tavla i vardagsrummet. En vän som såg den här bilden trodde att den ena örnen 'friade' till den andre :)

Den äldre går ner för landning, efter att ha suttit uppe i tallen vid sidan om och haft koll på ungfåglarna.

Med vingarna utsträckta blir rovfågelns fjäderdräkt vackert belyst av morgonsolen. 

Men den får inte vara där särskilt länge. Ungörnen ger sig på den. 

Kråkorna tittar nyfiket på medans de stora byter plats.

Havsörnar kan bjuda på mycket underhållning när de väl känner sig "säkra" och släpper lite på sin vaksamhet. Särskilt ungfåglar, de kan bjuda på fin underhållning. Bland annat när de bråkar lite smått.

Tripp-Trapp-Trull :)

Två olika äldre havsörnar. Den första här under ser ut att vara några år med sin genomgående helgulanäbb samt sitt gula iris. 

Den här kanske är i sitt femte levnadsår? 

Örnen beundrar sin artfrände.

Havsörnarna i tidigt morgonljus var en fin upplevelse som är få förunnat. Nu har jag testat något nytt som ni såg i tidigare blogg. Var ute i helgen i blåsten med nästan samma vackra morgonljus som visas här. De bilderna blir mycket av siluett.